Det Ljuva Livet

årsenkät!!!!!

2012-01-01T20:10:00.006+01:00

Jag brukar göra nåt sånt här varje år. Förra året här, till exempel. Nu kör vi igen, så att jag kan gå tillbaka och kolla och komma ihåg.

vad gjorde du 2011 som du aldrig gjort förr?
- Vet inte riktigt, men det första jag kommer att tänka på är att jag blev panelmedlem i P3 Populär och var med där fem gånger. Det var så himla kul och jag gillar verkligen radio på alla sätt. Synd att de lagt ner nu, men jag tänker att jag ska göra mer radio FRAMÖVER. Och att jag sprang! Sprang långt, och ofta, det har jag aldrig gjort förr. Stor glädje i detta!
fick några av dina vänner barn?
- Ja, men det var inte samma babybooooooomande som det varit de senaste åren innan direkt.
dog någon i din närhet?
- Nej, lyckligtvis har jag inte varit på en enda begravning i år. Gudskelov.
vilka länder besökte du?
- Var bara i Sverige i år!
vad skulle du vilja ha 2012 som du saknade 2011?
- Svår fråga! Färre selfloathing självhatardagar (även om det nog ingår i att vara människa att ha ett gäng) och fler av riktig klassisk glädje.
vilket datum 2010 kommer du att minnas, och varför?

- Bryr mig inte så mycket om datum asså. Men det var fint att fira min mammas 60-årsdag den 26 april.
vart tog det mesta av dina pengar vägen?

- Förutom vardagsutgifterna (hyra liksom!) var det en dyr fin soffa som jag älskar och massa restaurangbesök som jag älskar (min bästa hobby, när man har råd) och det allmänt slarviga leverne man ägnar sig åt med jämna mellanrum. Dvs: Vin, taxi och sån skit.
vad önskar du att du gjort mera av?
- Hade velat åka utomlands tror jag, och sprungit och tränat mycket mer under hösten, samt varit tydligare i en massa lägen, jag är en liten fegis i bland i vissa situationer.
vad önskar du att du gjort mindre av?
- Ältat, deppat, varit arg och grinig på skitsaker, o s v.
hur firade du nyårsafton?

- Nyårsafton mellan 2010 och 2011 firades på Marie Laveau med bland annat Andreas. Det var toppen. Nyårsafton mellan 11 och 12 firades hemma hos mig med hummer, ostron, räkor och vin, samt sent häng på Under bron. Bra skit!
blev du kär under 2011?
- Nej, det blev jag aldrig, länge under året trodde jag att jag aldrig skulle kunna bli kär igen, att jag inte hade några passionerade känslor kvar, bara rationella (SÅ DEPPIGT OM DET HADE VARIT SANT!) men nu ser det plötsligt betydligt bättre ut, typ.
bästa filmen?
- Play.
vad gjorde du på din födelsedag?
- Minns inte! Vad tusan gjorde jag? Inget särskilt tror jag.
hur skulle du beskriva din stil 2011?
- SNYGG MAN var målsättningen, hela året. Inte skön kille, busig grabb eller hipp snubbe, utan SNYGG MAN. Då och då lyckades jag känna mig just så, som en snygg (ni vet de få få gånger man känner sig snygg, den boosten!) man (så trött på män som försöker vara pojkar).
hur höll du dig från att bli galen?
- Mina vänner höll mig hyfsat förnuftig som vanligt, men sen gör ju frånvaron av extremt uppslitande bråk, emotionella konflikter och krigiska tårar också sitt till för att man ska känna sig ogalen.
vilken kändis/offentlig person beundrade du mest?
- Adele och Ali Esbati.
vilken politisk fråga gjorde dig upprörd?
- Typ alla. Men allt som rör integration och invandring gjorde mig extra rasande 2011 eftersom så många, inte bara sd-tokar, sa så mycket dumt (inte minst typ Birro, Neuding, Ulf Nilson och Axess-Johan Lundberg bidrog ju till ens framtida aneurysm).
vem saknade du?
- Mitt ex, min pappa och alla de vänner jag träffade alldeles för lite eller inte alls.
vem var den bästa nya personen du träffade?
- Svårt att välja en enda men jag tycker att några nya EXTRA välkomna personer som dök upp i olika former var Niklas Derouche, Annahita, Dalenius, Christin, Victor Bernhardtz, Daniel Swedin, Lisa Ekman, Anders Eriksson, Maria Georgieva, Erik Wiklund och Kristina Lindquist men jag är också övertygad om att jag glömmer att nämna ett par stycken. FÖRLÅT I SÅ FALL.

God fortsättning osv.

oomkullrunkeligt grundtillstånd?

2011-11-08T11:43:00.003+01:00

Jag är hemma sjuk men är typ nästan snart frisk igen, i alla fall i morgon, det ordnar sig.

Har haft feber och typ sovit dygnet runt eller yrat framför datorn i sängen men nu börjar det gå över.

Tänker på massa saker men kan inte riktigt skriva om det på ett avslappnat sätt. Delar av det är mer för att jag helt enkelt inte har lust, delar för att det börjar kännas så löjligt, tjatigt, eller i alla fall just nu patetiskt. Pallar inte älta detta i dag.

Är på sätt och vis ganska arg. På "världen".

Men men.

Ibland tänker jag att det ändå inte spelar någon roll om, att känslorna ändå är kemi och att den kemin är ganska konstant med vissa variationer, men att man ändå alltid har sitt grundtillstånd man sitter fast i som kvicksand, som att det var medfött. Mitt grundtillstånd är alltså helt okej. Jag är ingen deprimerad person eller så, nej nej, jag fungerar väl. Men det tycks egentligen, över tid, påverkas ganska lite av vad som händer i mitt liv. Eller har jag fel nu? Lurar jag mig själv nu? Vet inte, men det känns som att ens accomplishments och civilstatus och relationer och händelserna man skapar och allt det där bara är fernissa, man mår liksom ungefär lika bra eller lika dåligt eller framför allt lika mitt emellan nästan hela tiden ändå? Förutom när katastrofer kommer. Men dem kan man inte undvika, de flesta av dem. Så de projekt man ska sträva efter i livet är de som leder till att man undviker en eller annan katatrof? Jaha. Ja, så kanske det är. Känns ju sådär eftersträvansvärt? Inte helt hundra kanske. Inte helt WOW! direkt.

Men men.

Nu ska jag kolla på teve, ta en ipren och vila lite. Ses sen.

Renegade priests and treacherous young witches

2011-11-01T19:56:00.003+01:00

Det är så mycket upp och så mycket ner hela tiden samma lika på en gång. Jag har haft en underbart trevlig vecka och helg med god mat och gott vin och bra häng och fint folk och jag har köpt en ny dyr fin soffa, som kommer den 29 november, och jag har sett Contagion på bio och jag har liksom ätit på Bar Central och Kokyo och haft räk- och ostronorgie hemma hos mig. Och samtidigt finns en gnagande känsla som inte är riktigt bra, som inte lämnar mig, som skaver som fan.

Aja.

Gillar den här videon.

Det blir jävligt mörkt jävligt snabbt och såhär i början, när vintern inte ens börjat, så märker jag det ärligt talat inte så mycket. Det är i typ januari det börjar gnaga på en ordentligt. Man blir mer och mer utmattad. Man börjar leva hela dygn utan att se solljus. Usch, det där är tufft.

Aja.

Gillar den här gamla låtjäveln.

Jag är i ett väntande tillstånd och jag har befunnit mig i ett väntande tillstånd allt för länge.

Det stör skiten ur mig. Jag kan allt jag behöver för det jag gör, jag är verkligen skilled, jag behärskar det här - alltihopet - bättre än de flesta. Jag har allt jag behöver, lägenheten, kläderna, vännerna, teven, soffan, smaken, vinterskor och vinterjacka. Jag är utvecklad men har ändå potential. Jag är social men har integritet. Jag har trygghet. Men jag väntar ändå, väntar och väntar och väntar. Det är ju skit att det ska vara så. Ligga på sparlåga. Skumt.

Jag tänkte skriva ett sånt där Dear Me-brev till min inre 16-åring förut, för alla andra gör det, men jag pallar inte. Vad ska man skriva? Dear me, it gets worse. Dear me, det är mer underhåll än underhållning. Dear me, det viktigaste är att stå ut. Dear me, du kommer ändå tycka att det är okej. Trots att det inte är MER än okej. Dear me, det viktiga är att du kan nöja dig.

Äsch!!! Så deppigt ÄR det ju inte. Man är ju glad. Också. Oftast till och med. Det är bara att man inte ska lura nån jävla 16-åring att det kommer bli lätt eller är som svårast då. Det är svårast i alla åldrar, bara inte hela tiden, och det är därför det ändå funkar hyfsat.

Tre år sedan pappa dog idag

2011-10-20T10:36:00.004+02:00

På min pappas begravning, vid kaffet efteråt, sa min mamma att pappa nog aldrig riktigt hade någon egen livsvilja från början och det är väldigt sant. Det var aldrig särskilt viktigt för honom och relationer, kanske framför allt till mig och min storebror de sista 30 åren, var det som gjorde att han tyckte livet ändå spelade roll. Men någon egen livsvilja. Nej, det tror jag aldrig han riktigt hade.

Men han var fin. Underbart fin, känslig och kärleksfull. Samtidigt ansvarslös, egocentrerad och neurotisk. Och en missbrukare i nästan varje dag under hela sitt liv.

I dag är det tre år sedan han dog, när jag fick ett samtal på jobbet och insåg att det var nu eller aldrig om jag ville träffa honom igen, så jag kastade mig på tåget och hamnade i Eskilstuna och fanns vid hans sida. Jag minns det så väl och jag saknar honom så mycket. Det är det enskilt hemskaste och mest svårbearbetade jag varit med om och det rör mig fortfarande regelbundet. Det är precis så hemskt som man tror att det ska vara när man tänker på att förlora en förälder, tycker jag.

Med den enda skillnaden att man överlever. Det hade jag inte trott innan. Men det gör man. Jag ville inte skriva nåt särskilt om det mer än att skriva nåt. Att jag inte glömmer vilken dag det är. Att det fortfarande spelar roll. Att man inte slutar älska någon bara för att de dör. Typ så.

Den här låten är sådär, men jag minns att han gillade den.

Såhär skrev jag för tre år sedan:
21 oktober.
22 oktober.
26 oktober.

Ryggjäveln

2011-10-16T16:03:00.004+02:00

Jag måste sura lite här nu.

Jag sprang Hässelbyloppet i dag. Eller, jag sprang än sex av de tio kilometerna som loppet utgörs av. Vilket förstås är anledningen till att jag är förbannad, besviken, skitarg och självanklagande på ett sätt som jag knappt varit sedan jag spelade fotboll organiserat och förlorade viktiga matcher.

Det började ju så jävla bra. Jag laddade upp bra, värmde upp bra, solen sken och jag var inte för kallt klädd som jag befarade, jag kände mig fräsch och på rätt gott humör och sen kom starten. Jag började lite för fort, som man så lätt gör, man dras med, och tappade i relation till täten. Men jag kände ju ändå att jag sprang snabbt och var stark och lätt i benen. Så det var lugnt. Jag visste att det var ett bra tempo. Vid 5 kilometer hade jag mellantiden 24:06 och med den mellantiden skulle jag lätt klara mitt mål, under 50 minuter, och kanske till och med landa på 47-nånting. Men så plötsligt, högg det till i ryggen som av en kniv, eller som att någon klippt av ett snöre som allt hängde på, och jag var tvungen att stanna mitt i steget. Det gick liksom inte att fortsätta. Och det gör mig så jävla förbannad. Och jag kan inte göra något åt det.

Dels för loppet som sådant. Men också för att den stora anledningen till att jag alls började träna var att jag hade så jävla ont i ryggen. Hela tiden, varje natt, varje dag, jag smörjde in mig med skit och åt värktabletter och försökte stretcha och fan vet allt. Självklart var det effekten av ett extremt stillasittande arbete, allmän lathet och klena ryggmuskler. Det hade en kiropraktor förklarat för mig och jag hade ingen anledning att tvivla. Så för ett år sedan började jag till slut träna. Mycket rygg. I februari i år började jag också tycka att löpning kändes som en kul grej att testa. Och jag gillade det direkt. Även om jag har fortsatt träna litet på gym också.

Mycket har hänt sedan dess, jag har gått ner nästan tio kilo och blivit smal igen - som jag alltid varit - i stället för att vara slapp och ha någon slags 30-års-sambokille-mage (jag var liksom aldrig nära att bli fet, bara sådär välståndsvästvärldsnöjd lite för många dagar i veckan) fylld med fredagsmysgodis och passivitet. Jag har fått mer muskler, armar, mage och rygg, utan att se bitig ut (det vill jag inte). Jag har fått ett jävla flås och springer med lätthet en mil, utan att förta mig på en timme och som bäst klockad på 54:20. I dag var jag på väg att göra det på under 50 minuter. Denna utveckling är ju toppen!

MEN då återstår alltså grundproblemet. Att jag fortfarande inte besegrat den förbannade jävla ryggjäveln. Den återkommer. Den ger inte upp, den ska jävlas, jag kunde knappt röra mig i somras vid tillfälle och la snabbt 3000 jag inte hade på en naprapat. Jag gör typ allt rätt, allt som jag ska, jag är aktiv, lätt i kroppen och anstränger mig för att sitta, lyfta, ligga och bete mig på ett hållbart sätt. Men den fortsätter jävlas. Det får mig att vilja slå sönder ölflaskor över någons huvud.

dance me through the panic, til I'm gathered safely in

2011-10-15T10:25:00.002+02:00

Jag tycker om att läsa Svenska Dagbladets bostadsmagasin för att det är så vackra hem, underbara hus och lägenheter, fantastiska mattor, stolar, utsikter och balkonger. Men det förskjuter mitt perspektiv. Bara att få den där tidningen varje lördag gör att jag tror att folk har det så där. Att de flesta som det går bra för lever i sjumiljonerslägenheter på Brahegatan eller sextonmiljonersvillor i Stocksund. När jag slår ihop tidningen är jag tillbaka i verkligheten men det berättar nåt för mig, hur lätt det är att sluta sin värld och tappa sitt perspektiv, det tar en sekund, bokstavligen en sekund.

Det är lördag i Hökarängen och jag har ätit min frukost, en smörgås med leverpastej och en med två feta skivor prästost, jag har kollat på Nyhetsmorgon med Håkan Juholt och senare Percy Barnevik, jag har korrläst mina reportrars helgartiklar och jag ska snart börja transkribera en interjvu med Annie Lööf som jag gjorde i måndags och som ska publiceras i morgon. I morgon ska jag också springa Hässelbyloppet med målsättningen att nå under 50 minuter på en mil, hoppas det funkar men det är kallt och jag känner att jag skulle kunna bli förkyld när som helst.

I förrgår var det två år sedan jag slutade röka. Duktigt av mig. Snart är det tre år sedan min pappa dog. Snart, om någon månad, ett år sedan jag och min tjej gjorde slut. Jag läser ikapp lite i bloggen, dagboksmässigt, det är därför jag inser allt detta just nu.

Jag lyssnar på den här.

vaktavlösningen

2011-10-09T19:38:00.002+02:00

Lyssnar mycket på den här. Har den på hjärnan hela tiden. Och sämre kunde det ju vara.

Bra saker just nu:
Community, Dexter, Boardwalk Empire och How to make it in America är samtliga tillbaka med nya säsonger. Jävligt bra ju.
+ andra roliga saker.

Dåliga saker:
Både det ena och det andra.
+ andra tråkiga saker.

update

2011-10-06T20:42:00.002+02:00

Är sådär trött nu igen. Har sovit otroligt lite den senaste veckan. Tre till fem timmar per natt. Även helgen var sparsmakad på sömn. Men det är sånt som händer.

Är tillförordnad chefredaktör sedan igår och tre veckor framåt vilket såklart genererar en del extra jobb. Men det är kul.

Annars är det inte så mycket just nu. Jag ska springa Hässelbyloppet nästa helg, tanken är att jag ska springa en mil under 50 minuter. Jag tror jag kommer klara det om jag har lite flyt i början. Hoppas.

Förutom tröttheten och en massa annan skit är det ändå just nu, om vi bortser också från hur snabbt det blir mörkare, varje dag, och om vi låter världens förfall skjutas undan lite grann, och ignorerar den allmäna jaha-igheten, en rätt god tid.

Jag träffar mina vänner för lite dock. Trodde detta var ett typiskt problem när man hade partner men det är också ett typiskt problem när ens vänner har partner och alla dessutom jobbar mest hela tiden. Men men. Det är inte så dumt ändå, alltihop.

Men of a certain age bleeds

2011-09-13T18:56:00.000+02:00

Fredagsfrågan!

2011-09-09T14:07:00.005+02:00

Hej trogna vackra läsarskara. Jag är ledsen att det enbart blir enkäter nu men jag har inte riktigt fokus på längre texter och Quetzala har nu bett mig medverka i hennes superformat FREDAGSENKÄTEN. Och hur skulle jag kunna säga nej?

Vad åt du till frukost?
- Drack två muggar svart kaffe och åt två skivor danskt rågbröd med lättmargarin och tjocka skivor klosterost.

Vad har fått dig att skratta idag?
- Jag pratade med Jonny och han hade en utläggning om serviceyrken som fick det att låta om att han såg hela världen som sitt tjänstefolk, vilket var rasande roligt. Han tycker inte så, men han lät väldigt kul.

Vad har du på dig just nu?
- Blå textilsko från Baracuta, gulbrunrandiga strumpor från Marc by Marc Jacobs, mörkgrå byxor från COS, vita kalsonger från H&M, linne från en hemlig affär där jag handlar dem där de kostar 30 kronor och är snyggare än såna som kostar 250 kronor, vit skjorta från Nonno. Inget mer.

Hur ser resten av dagen ut?
- Ska skriva klart en inne- och utelista, redigera massa artiklar, planera lite inför han som jobbar i helgen, publicera och sprida några artiklar om ligger klara. Sen åka hem, ta en disconap (tupplur för att orka gå ut) innan jag öppnar en finöl (har snöat in på typ Duvel och PUNK IPA på senaste), och ser var kvällen tar mig.

Vad händer ikväll?
- Troligen blir det Jonas Indes bokrelease om inte vissa grejer kommer emellan och stör den planen. Därefter kanske Strands bardel? Sugen på rödvin i alla fall. Är väl hösten som är här antar jag?

Och på lördag?
- Boris & The Jeltsins har fest för sin nya skiva och sen spelar min vän Andreas med andra mer eller mindre bekanta på Reisen. Så det blir ju dit jag går dårå, i sällskap med bland annat Hannes och Kalle, gissar jag.

Och på söndag?
- Då har jag inga andra planer än att nyttja min tvättid och kolla på film. Gärna i sällskap.

Vad är det roligaste som hänt dig den här veckan?
- Oj. Vet inte? Kommer typ inte ihåg veckan som gått. Kanske att jag varit så duktig med att springa och träna? Måndag till torsdag tränade och sprang jag som fan, mycket duktig. Men roligast? Hur kul har man liksom i livet?

Och det absolut sämsta/tråkigaste?
- Att jag var så jävla irriterad igår. Minns inte ens varför.

Helgens tre bästa låtar?
- Hate it when you leave, Keith Richards.
- School Spirit, Kanye West.
- Matrosen, Boris & The Jeltsins.

Hur lyder dina senast tre inkomna sms?
"Det nya svarta = feber och snor"
"Hej, vi går nu till Sergels torg. Vi ska se lite i butiker. Men vi är här bara cirka två timmar till."
"Läääääääääg aaaaaaaaav!"

Vad dricker du i helgen?
- IPA, Ale, rött vin och kanske Vodka Tonic om jag spårar.

Bästa bakfylletips?
- Har inga. Blir alltid helt död om jag så dricker två öl. Tyvärr. Drick vatten? Ät salt? Ät varm mat? Allt det där. Men inget hjälper ju.

ÄNNU EN enkätjävel

2011-09-06T20:21:00.003+02:00

Jag gör en enkät till, för att roa mig själv. Denna är stulen av Sidgwick.

Nämn något som gjorde dig glad igår: Tror inte nåt gjorde mig glad i går direkt.

Vad gjorde du kl 8 i morse? Satt på jobbet och jobbade.

Det sista du sa högt? I går? Oj, det var nog "hej då, vi hörs" till Kalle.

Vad är det för färg på din ytterdörr? Ljust träbrun/fanér-aktig.

Vad är det för väder hos dig just nu? Vill man vara snäll kan man kalla det sensommar, vill man vara realistisk kan man säga tidig höst. Lite ruggigt, men inte särskilt kallt eller så.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Nja, knappt, men man kan ju känna något väldigt stort vid ett första ögonkast utan att det går att klassa riktigt som kärlek.

Drömmer du mycket? Jag minns mina drömmar otroligt sällan, det är skittråkigt faktiskt. Sist jag kom ihåg en dröm var natten till i går, då drömde jag typ en sexdröm, vilket var anmärkningsvärt för att det händer EXTREMT sällan.

Mardrömmar? Nästan aldrig det heller. Men jag vaknar uppjagad och liksom på språng ibland. Men aldrig rädd eller så, typ.

Favoritlåt just nu? Sweet Soul Dream med World Party.

Vad gör dig glad just nu? Vackra snälla mänskor som är på riktigt. Och folk som gör så man skrattar.

Höger- eller vänsterhänt: Höger!

Favoritgodis: Glass! Älskar glass. Och ja, det räknas som godis. Jag har dock slutat äta godis!

Musik just nu: Kollar på Idol så det är massa skit de sjunger där typ.

Vilka är viktigast för dig: Alltså, mina närmaste vänner och min familj, svårt att specificera det tydligare än så.

Stjärntecken: Oxe.

Vad vill du jobba med? Tänkte bli statsminister men har lite för mycket skit i garderoben så jag tror det krävs att jag gör revolution och blir diktator för med en fri press är jag bränd.

Stökigt eller välstädat? Tycker om att ha välstädat men är också lat som fan så det brukar bli mitt emellan.

Anser du att du är stark? Ja. Jag är oknäckbar ur längre perspektiv. Överlever vad som helst.

Om du fick åka var du ville, vart skulle du åka? Vill gärna åka till Galicien just nu.

Vad längtar du mest efter just nu? Att det ska ta fart.

jag, idag.

2011-08-30T13:09:00.001+02:00

Formulär ju

2011-08-24T11:21:00.002+02:00

Jag är på jobbet och sitter och äter min lunch, en kycklingpastasallad som är ok, varken mer eller mindre. Snor denna grej nedan av min största idol på internet.

BRUKAR DU KOMMA I TID:

Ja. Jag är extremt bra på att komma i tid, är oftare för tidig än något annat. Hatar att vara sen, hatar när andra är sena.

HAR DU BRA KONDITION:

Ja! Springer 2-4 gånger i veckan, röker inte längre, klarar en mil på 54:20.

NÄR BLEV DU FOTAD SENAST:

När min kollega Pascal fotade mig för att hånblogga om mig.

HUR KÄNNER DU DIG NU:

Mätt, trött, stressad, törstig och tom i själen.

VANLIGASTE FÄRG PÅ DINA KLÄDER:

Blå i olika nyanser.

KAN DU LAGA MAT:

Ja! Men inte så bra som jag skulle vilja. Gör dock grym korv stroganoff, köttfärssås, lasagne, kräftstjärtspasta, hemgjorda hamburgare med mera.

VAD PLUGGAR DU:

Inget för fan. Jag är vuxen ju.

BLIR DU BRA PÅ KORT:

I enstaka fall.

NÄR OCH VARFÖR GRÄT DU SENAST:

För nån månad sen kanske? Minns inte varför.

VAR DET PINSAMT ATT SVARA PÅ DET:

Nix.

HADE DU EN BRA KVÄLL IGÅR:

Verkligen inte, satt och mailade jobbmail och sen kunde jag inte sova.

DIN FAVORITDRYCK PÅ MORGONEN:

Svart bryggkaffe (Arvid Nordqvists Reco, klimatmärkt och rättvisemärkt och allt sånt, mörkrost).

ÄR DU NYTTIG:

Hyfsat! Äter väldigt lite socker, aldrig läsk, rör mig regelbundet, äter inte för mycket. Samtidigt unnar jag mig göttiga maträtter ofta, utan att kompromissa för nyttighets skull, och dricker massa öl och vin.

HAR DU NÅGONSIN HAFT NÅGOT JOBB:

Ja. Typ alltid.

ÄR DU BLYG:

Ja ibland.

VILKEN TID GICK DU UPP IDAG:

05:38.

VILKET TV-SPEL SPELADE DU SENAST?

Minns inte riktigt. Tror det var bowling till Xbox Kinect.

VILKET TV-SPEL ÄR DITT FAVORITSPEL?

Alla Fifaspel, Resident Evil, Prince of Persia, Virtua Tennis, GTA och en del andra.

HUR MYCKET KRÄVS FÖR ATT DU SKA BLI FULL?

Förr i tiden: Asmånga öl. Numera när jag aldrig sover och jobbar mycket och är gammal: Typ en öl?

HAR DU SPYTT OFFENTLIGT?

Ja.

JAG SOVER:

För lite och för dåligt since 1980.

VAD SA DU SENAST?

"Ja, den är helt okej." Fick frågan om min sallad var god.

VAR DU PÅ FESTIVAL I SOMRAS?

Näru.

VEM RINGER DU NÄR DU ÄR ARG/LEDSEN?:

Hmm, ingen. Jag grubblar.

VAD SKULLE DU BEHÖVA NU:

En solsemester med nån jag är kär i och massa gott vin, pengar och typ goda skaldjur.

HAR DU SNYGGA SKOR:

Helt okej, blåa Baracutaskor i textil. Inte så dumma!

VAD VAR DET FÖRSTA DU SA I MORSE:

"Hej hej." till arbetskamraterna.

HAR DU SOVIT I DIN EGEN SÄNG INATT:

Ja.

HAR NÅGON ANNAN SOVIT I DIN SÄNG I NATT:

Nä.

HAR DU KÖRKORT:

Nej, men ångrar att jag inte tog det när jag var yngre. Vill kunna bila, flytta och åka till ställen.

ÄR DU ENSAM NU:

I det större perspektivet - ja. I det mindre - nä, sitter i köket på jobbet, massa folk i närheten.

VAD SER DU FRAM EMOT MEST DENNA VECKA?

Löning, restaurangbesök, barhäng på lördag, umgänge med människor.

känner ni stanken?

2011-08-22T19:19:00.003+02:00

Jag har varit allmänt låg de senaste veckorna och det beror på att alla undantagstillstånd är över, på att vardagen obönhörligen är här. Tidigare har jag varit deppig för att mitt förhållande tog slut, även om jag inte tror jag hade kunnat fortsätta i det eller kanske ens hade velat göra det. Sen försökte jag omfamna det nya - singellivet och möjligheten att redefiniera sig själv och chansen att förutsättningslöst prova mig fram för det rör ingen annan än mig - ett slags öppenhet och förändringspotential och allmän energihöjning. Sen kom sommar och semester och stök och skoj och hej och hå. Och sen kom augusti och jobbet och vanligheten och plötsligt började det kännas jobbigare igen. Jag som klarat mig så bra, trots att jag för all del varit förkrossad men det är oundvikligt och nödvändigt, jag som klarat mig så bra och så blir jag plötsligt alldeles sorgsen igen, inte för att jag vill ha henne tillbaka eller vill ha någon annan speciell eller nåt. Utan bara för att jag känner en sådan hopplöshet inför kärleken och relationerna. Något som dök upp när jag kom på mig själv med att börja döma ut personer som icke tänkbara partners vare sig de är intresserade av mig eller inte. Att jag kommer på mig själv med att tänka att det inte är nån idé för det kommer aldrig gå innan man ens knappt vet att den andra personen tycker man är nåt av intresse. Den hopplöshetskänslan kommer ur frustrationen över att det uppenbarligen inte fungerade för mig och mitt ex trots att vi hade sådana bakgrunder och förutsättning och är sådana personer att vi förstod varandra i grunden och verkligen kunde relatera, trots att vi försökte och ville varandra väl rakt igenom hela alltihopet och trots att vi stångade oss blodiga för att klara det. Då gick det i nästan fyra år. Och mer hade omöjligt gått att krama ur det. Den insikten gör mig så himla uppgiven för hur fan ska jag kunna vara länge länge längst med nån där kompatibiliteten, i brist på bättre ord, antagligen är sämre eller i bästa fall lika bra. Det känns ju omöjligt. Och att rulla på i livet med en krass syn på kärleken där jag står mig själv närmast men till och från ger mig in i relationer i några år har jag så svårt att göra. Jag vet att det kanske spricker på sikt men jag måste åtminstone periodvis tro att det kanske kan klara ett helt liv, annars känns det för tomt i bröstkorgen, annars känns det för futtigt. Jag har aldrig varit orolig för att jag inte ska träffa någon ny och är inte orolig för att jag inte ska kunna bli kär och är inte rädd för att vara singel en längre tid, tvärtom tror jag det är nyttigt, men jag tycker det är jävligt ledsamt om jag inte ens ska kunna lura mig själv längre att tro att man kan vara med nån jämt. Det känns som att nåt inom en dött då, som att det ska börja lukta.

You promised me for better and for worse. This is my worse.

2011-08-16T21:41:00.004+02:00

Såg just Blue Valentine med Michelle Williams och Ryan Gosling. Den var väldigt bra. Men framför allt. Vad dåligt man mår efter att man sett den. Vad deppigt allt är, vad kolsvart allt är och vad illa man gör varandra, och så vidare. Men men.
Ville mest få noterat att jag såg den. Och att den fick mig att må dåligt. Nu är det antecknat.

Michelle Williams är väldigt mycket verklighet i rollen och Ryan Gosling skulle man kunna invända mot, hans roll har en hel del stereotypa drag men han bryter sönder de barriärerna bortom bekymmersrynkan i pannan och bortom distansen.

Det drabbar framför allt att de får vara fula på insidan, sådär som man är, utan att var onda, sådär som man inte är.

Midnattsloppet report

2011-08-14T12:39:00.003+02:00

Jag sprang Midnattsloppet på 54:20 i går. Alltså klarade jag mitt egentliga mål men var långt ifrån de där 50 minutrarna jag drömde om i senaste inlägget. Ändå nöjd.

Det var besvärligt i början, först värmde jag upp i 20 minuter, sen gick jag in i startgruppsfållan i god tid för att få en bra plats, vilket alla pushat för att det är viktigt. Jag hamnade bra, hade inte många framför mig till slut. Men väntan därinne var lång, dessutom blev starten försenad med tio minuter och när det väl var dags hade man liksom tappat lite fokus och lite värme, trots att man höll igång så gott det gick. Sen drog vi iväg och jag rusade för snabbt i början och kände hur jag började hetsflåsa efter 400 meter. Mycket otaktiskt att dras med trots att jag visste att jag inte skulle. Så det blev tungt där ett tag men sen kom jag in i det, avancerade bit för bit och märkte mest hur långsamt alla andra sprang. När vi kom fram till den upphaussade backen mot Sofiakyrkan hade jag mentalt ställt in mig på att dö så när jag klarade den ganska galant, medan andra spydde eller promenerade, kände jag mig jävligt stark. Jag rusade förbi väldigt många de närmaste minutrarna och tog rygg på en tjej som sprang i ett perfekt högt tempo. Efter några minuter tappade hon dock och jag upptäckte detta lite för sent, förlorade en del där.

Sen kom plötsligt backen upp emot Mosebacke och den hade jag inte ens tänkt på var med. Där höll jag på att dö nästan. Varje steg var en plåga och jag var lite orolig att jag skulle stumna helt. Men det gick. Sen fortsatte jag i ett ok tempo tills jag närmade mig mål, började en spurt alldeles för tidigt och var tvungen att sakta ner 100 meter för att sen inleda en ny spurt.

Sen tog jag mig hem. Drack en våldsamt god öl, däckade, sov.

I dag mår jag bra, är matt i hela kroppen men har inte ont någonstans. Det var kul det här.

Midnattsloppetpirret

2011-08-12T23:39:00.002+02:00

Har legat här på soffan och tagit det lugnt och först kollat på So you think you can dance och ätit köttbullemackor, sen kollat på filmen Felon (ganska bra! sevärd!) och druckit vatten. Ska springa fucking Midnattsloppet imorgon och då är det bra att dricka extra vatten, säger de som vet. Är lite pirrig och nervös inför detta. Har ju sprungit lika långt som midnattslopp ensam. Men nu är det liksom med 25 000 andra typ. Ja, fy fan, jag är nervös, mer för hela skiten runtikring, springandet är ju springandet liksom, men jävlar vad folk och grejer och spektakel. Läskigt. Men kul ska det bli. Ska försöka klara det på 50 minuter, då har jag verkligen överträffat mig själv, målet för bara en vecka sedan var 55 minuter, och det är stor skillnad, men så sprang jag en mil i måndags och det gick väldigt bra, jag sprang den på 56 minuter, så under loppet borde jag kunna pressa skiten ur mig och klara 50. Hoppas jag.

Aja.

Nu vet du.

Jag behöver inte dig och du behöver inte mig

2011-08-08T20:15:00.003+02:00

Jag läste Emelies text i dag, och sedan Schmarros replik eller hur man ska säga, och fick sån lust att själv skriva något om det där.

De skriver om det dyngjobbiga / det nödvändiga i att ens partner säger eller signalerar att han eller hon inte behöver en. Ja, ni får läsa.

Jag är verkligen den killen. Jag är killen som säger: "Jag behöver inte dig." "Jag vet att jag kommer att klara mig även om vi gör slut." "Jag överlever vad som än händer."

Jag vet också att det där väcker rätt negativa känslor emellanåt. Jag vet att det till och med sårar. Men för mig är det så himla viktigt. Att få säga det, för i mitt huvud är det det viktigaste jag lärt mig av alla separationer och andra jobbiga saker jag varit med om. Jag klarar det. Jag mår antagligen skit och jag blir ledsen men jag överlever. Jag dör faktiskt inte.

För mig är det en förutsättning för att vara modig i en relation och våga släppa taget när man träffar någon - det är ju nog så svårt för mig, jag släpper inte direkt in folk just like that tyvärr - att jag kan säga mig själv, och högt till vem som helst, att jag vet att jag klarar det. Att jag inte behöver personen.

Och att personen inte behöver mig såklart. För om någon behöver en blir man så varsam att man till slut slutar som förälder åt sin partner. Och det är en jävla skitroll det också.

Så nej. Jag behöver ingen enskild person. Jag står inte och faller fullständigt med någon. Och vetskapen om det, när övertygelsen är som störst, det är då jag är som bäst att hänga med och vågar vara som mest avskalad och uppriktig och verklig.

Kommer ut som trist

2011-07-18T15:43:00.003+02:00

Jag har ju semester nu, sista veckan innan jag går tillbaka till jobbet började i dag, och när jag tänkte på vad jag gjort av den var det en sak som blev väldigt tydlig.
Hur skönt jag tycker det är att inte göra nåt alls långa stunder. Det var när jag läste Annies inlägg om att hon inte är rolig som som det slog mig (igen).

"har jag tid att fritt förfoga över så ligger jag helst i soffan med datorn på magen, en hel jävla dag, utan att varken fräscha upp mig själv eller gå utanför dörren. jag är inte aktiv, jag är passiv. jag är inte äventyrslysten, jag är extremt stillsam. hemmakär. kanske lat. kanske t.o.m. osocial. jag nöjer mig så länge jag har något att äta och en internetuppkoppling."

Jag känner precis sådär i väldigt stor utsträckning. Visst. Jag har en del i mig som är otroligt social och älskar att träffa människor, en del i mig som verkligen måste gå ut på bar eller bio eller i sällskap för att känna att jag kan koppla av men det där är en så liten del. Jag är ingen särskilt äventyrslysten typ, det kan alla mina exflickvänner och alla mina vänner intyga, jag är verkligen passiv långa stunder och trivs med det, kan komma in i en lunk jag tycker otroligt mycket om där rörelsen är minimal, ett nära nog meditativt tillstånd. Jag ska inte påstå att jag är lycklig då, eller mycket lyckligare än annars, men jag mår bra i det, jag slappnar av i det och jag hittar en plats i det. Jag är väldigt förtjust i att vara hemma och tycker därför att det är mycket viktigare att mitt hem är trevligt än att det ligger på den trevligaste av platser. Nu är Hökarängen förvisso supermysigt men jag menar att jag hellre sitter i min tvåa på 68 kvadrat i hökis än bor i stan på 31. Liksom. Ska man vara hemma så mycket som jag vill vara är det nästan nödvändigt. Jag tycker ju generellt om att få folk på besök mer än jag tycker om att besöka folk också.

Att ligga ensam på soffan och kolla på en säsong av en bra serie och samtidigt äta nånting hyfsat gott och twittra lite slappt vid sidan om. Det låter som en mardröm för en massa människor. För mig är det ofta precis exakt vad jag vill göra av min lediga tid och min semester. Jag är helt enkelt rätt trist och trivs okej med det.

Man skulle kunna utvisa alla kriminella huliganer?

2011-07-09T12:42:00.005+02:00

På inslag.se skriver Peter Santesson ett långt och välformulerat inlägg om vad han beskriver som en urspårad och havererad debatt om invandring. Och i någon mån har han rätt, för tonläget är högt och ilskan tar ofta överhand, det blir rasande utfall när vänstern reagerar på högerns många gånger grumliga och extremt misstänkliggörande retorik i debattartiklar, panelsamtal, radiodiskussioner och annat.

Det är inte heller konstigt att många, inte minst jag (kanske i synnerhet jag och några till), i det närmaste exploderar när man ser precis den utveckling man varnat för och befarat i och med sverigedemokraternas frammarsch bli verklighet på exakt det sätt man - jag, vi - fruktat.

Nyanserna blir färre och där har Santesson en poäng i att det ibland blir ett primadonnabeteende, en sårad och moraliskt överlägsen vänster (ja, jag pratar om mig själv också) som svingar vilt mot en insinuant höger ointresserad av att ens reflektera kritiskt en sekund över sin egen roll i skuldförskjutningen och problemformuleringshaveriet.

För vad vi alla borde vara överens om, om vi inte är främlingsfientliga, är det enkla påståendet att främlingsfientlighet inte växer fram utan att vi ändrar vår syn på och hur vi pratar om invandraren, utlänningen, flyktingen eller muslimen. Det är en självklarhet.

Så att orden, anslaget och hur argumentation förs, att vem som skuldbeläggs spelar roll, det är odiskutabelt - den som avfärdar detta helt har jag svårt att relatera till. I alla fall om man tror att kommunikation alls är en del av ett samhälle.

Så varför ska man då inte "få" prata om kulturella orsaker till brottslighet undrar sedan tidigare Johan Lundberg, Paulina Neuding, Per Gudmundson och flera högerdebattörer med dem. Peter Santesson ansluter sig till frågan, med en bredare jämförelse:

"Kulturella orsaker till brott (och en väldig massa annat) diskuteras för det mesta utan att det väcker särskild ilska. Polisvåld, fotbollshuliganer och klotter är fenomen som man försöker begripliggöra bland annat med begrepp som kåranda, gängkultur och ungdomskultur. Det är inte speciellt märkvärdigt. Brott begås i ett socialt sammanhang, och vi tänker oss att attityder, normer och förväntningar som finns i den sociala miljön också påverkar sannolikheten för att individer beter sig på ett sätt snarare än ett annat."

Och Santesson har rätt i sak. Detta diskuteras. Frågan är vad det berättar för oss, egentligen? Hur kan man applicera detta på "invandrares brottslighet" till exempel? Hur legitimerar detta att vi angriper problemet med invandrares brottslighet på premissen att invandringen som sådan är orsaken?

Fotbollshuliganismen är väl ett utmärkt exempel. Lika fel som det är att söka orsaker i fotbollen som fenomen, lika fel är det att söka förklaring i begreppet "invandrare". På precis samma sätt som oerhört stora folksamlingar och alkohol borgar för brottslighet borgar utsatthet och stora grupper av människor som inte får jobb och på andra sätt hamnar utanför, blir ett "dom", för brottslighet, grovt förenklat.

Och lika lite som vi ska beskylla fotbollen som sport för problemen med att fulla unga män slåss i grusgropar ska vi beskylla rockmusiken för att fulla unga människor våldtar varandra och knivskär varandra när de samlas för att tälta och lyssna på musik på Peace & Love-festivalen.

Vi kan och bör alltså självklart diskutera huliganismen och erkänna våld finns också bland fotbollssupportrar. Men att protestera mot att fotbollen eller supporterkulturen per definition skulle utgöra problemet är inte ett uttryck för en samizdat-kultur utan en protest mot en infantilisering och fördumning, en felaktig formulering.

Dessutom påbjuder en "hyfsad debatt" (något alla alltid efterlyser) större hänsyn när du pratar om en mer utsatt grupp än när du pratar om en grundmurad grupp med makt och självklara rättigheter som inte ifrågasätts. Därför är det alltså lättare och rimligare att prata om "mäns våld mot kvinnor" ur en strukturell (och för all del - kulturell) synvinkel. Män är en grupp med stor makt. Män är inte en diskriminerad, utsatt eller hotad grupp, vars närvaro och varande hänger på en tolerans eller ett välkomnande. Om detta torde vi vara överens även om inte Santesson, Lundberg eller Gudmundson skulle vara beredda att applicera en feministisk analys på det hela. På samma sätt är det lättare att kollektivt tala om och bunta ihop när man pratar om västvärldens ansvar och skuld i världen. Det är helt enkelt relevant att ta hänsyn till position.

Men det viktigaste av allt. Den största anledningen till att jag och många andra blir rosenrasande när vi ser udden riktas mot "invandrares brottslighet", "flyktingar från auktioritära regimer" eller "vissa kulturer" är att svaret på frågan inte går att hitta där. Eventuella samband är inte relevanta annat än för den som vill misstänkliggöra eftersom lösningarna snarare försvåras och situationen förvärras då du tar hänsyn till dessa eventuella mer eller mindre illa underbyggda statistiska indicium.

Ska man komma tillrätta med kriminalitet, förtryck, rasism, antisemitism, islamofobi, våldsbrott, rån, våldtäkter och annat så ska man satsa på bostadspolitik, arbetsmarknadspolitik, utbildning, jämlikhet, jämställdhet och trygghet. Allt detta är viktigt för hela samhället och i sig själv integrerande. Sen kan man ha olika politiska lösningar på hur man bäst genomför dessa satsningar.

När jag blir förbannad på högern säger jag ofta att de inte landar i några förslag kring de här specifika problemen de vill koppla specifikt till invandrare och det gör de sällan. De pratar om att man "skulle kunna" utvisa alla kriminella invandrare eller stoppa invandringen men tar i nästa sats avstånd från förslaget och landar i ingenting annat än en lös och luddig problemformulering.

Högern svarar med att vänstern inte heller har några lösningar. Men det har vänstern. Vänstern har bred politiska lösningar som man tror löser de här problemen som finns på bästa sätt. Vad högern menar i sin kritik är att vänstern inte har lösningen på problemet om det formuleras exakt så insinuant och felaktigt som högern nu gör. Och det är mycket riktigt. Det ska man inte ha lika lite som Peter Santesson eller Per Gudmundson bör godkänna frågeställningen "har du slutat slå din fru?".

Klipparnas stad

2011-07-06T15:25:00.006+02:00

I dag skriver Emelie Thorén om våndan över att eventuellt bli en klippare.

"Klart jag köper, nu när tillfälle ges. Ombildningen sker ju vara sej jag vill eller inte. Och visst hade jag kunna hyra av den nybildade föreningen, antar jag. Men jag greps med i den allmänna jubelkänslan och min vänners "hallå! klart du ska köpa!". Och så vidare. Jag bara KÄNNER inte den här klipp-känslan? Jag får ändå en tvåmiljoners-skuld, oavsett vad jag "tjänar" ju. Och om jag säljer, så är jag ute ur hyresmarknaden? Måste köpa ny, dyrare lägenhet? Den här vinsten kommer liksom aldrig hamna i min ficka, det är bara hittepå-pengar?"

Även Clara Fröberg skriver kort om detta. Även hon har, utan att ha bett om det eller haft så mycket egentlig valmöjlighet, tryckts mot bostadsrättsinnehav.

(ser nu att också Johanna Ögren skriver om detta och har avstått av trygghetsskäl, utifrån sitt eget resonemang.)

Jag bor ju i hyresrätt och älskar formen, älskar allmännyttan som fenomen och hatar den stockholmska bostadsmarknaden som den utvecklas. Dessutom ser jag ju inte någon vinst varken personligen eller samhälleligt i att bankerna blir Sveriges stora hyresvärdsjättar i stället för det gemensamma. Men jag fattar ju problemet att avstå från en ombildning. Jag skulle inte direkt må dåligt över den situation som till exempel uppstod för en vän. Lägenheten ombildades och vännen sålde den snart för att bli sambo i en annan bostadsrätt. Från köp med lånade pengar till efter försäljning kvarstod en nettovinst på åtskilliga hundra tusen. På mindre än ett år, typ. Det där händer många stockholmare nu och det är exakt det där problemet som Lars Ohly faktiskt påpekade i sitt Almedalstal när han sa att "de förändringar vårt samhälle gått igenom försvårar för den som vill leva solidariskt". Vi bygger system och förändrar infrastruktur och ägande på ett sätt som inte har solidaritet inbyggt. Det finns alltid möjligheter för den som har det gott ställt att vara solidarisk efter eget huvud men systemet som sådant påbjuder motsatsen.

En förutsättning för att det ska kunna hända många stockholmare just nu är också att det inte händer alla. Dessutom är klippet bara tillgängligt de utan betalningsanmärkningar, med god ekonomi eller mammapappaborgenärer och möjligheter att gå in med insatser. Det vi säljer ut när vi skapar klippare är också det vi tidigare ägt kollektivt, lätt att glömma, det som vårt arbete och våra skattekronor gett oss möjlighet att inneha tillsammans. Sen säljer vi till såhär vansinniga priser.

Jag kan inte kräva av någon att de vägrar ombilda en hyresrätt till en bostadsrätt och jag kan inte heller lova att själv aldrig bo i bostadsrätt. Den enskilde är svår att med fog ställa mot vägen och avkräva privatsolidaritet av, när "alla andra" springer åt motsatt håll. Vi är trots allt alla en del av samma samhälle och det är omöjligt att inte alls dras med i den riktning massan rör sig.

Därför är det ett samhälleligt snarare än privat problem att vi får chansen att bli "klippare" och vinnare i bostadslotterierna. Flyttar Emelie Thorén i protest går pengarna bara i stället, snart, till den hon byter lägenhet med eller den som flyttar in efteråt.
Det är knepigt det där och det enda sättet är att ändra systemet inte att bara ändra våra vanor som enskilda stick i stäv med samhällsförändringen.

lyssningsorgie

2011-06-27T15:07:00.002+02:00

kan inte sluta lyssna på dessa:

Bensodiazepinerna, pappa och läkarna

2011-06-21T19:45:00.008+02:00

I SVT:s Rapport och Aktuellt pågår just nu en granskning av läkares godtyckliga förskrivning av narkotikaklassad medicin. Det är stesolid, flunitrazepam, sobril, tradolan, tramadol, oxycodone och en massa andra mediciner som skrivs ut så lättvindigt och i så stor omfattning att det i princip underhåller en helt egen illegal marknad på bland annat Sergels torg i Stockholm. Problemet är dessutom eskalerande får vi veta.

Jag har en nära relation till de här medicinerna och känner en jäva ilska mot många av de här läkarna. Min pappa, som ju valde sitt missbruk alldeles på egen hand och inte heller var intresserad av att vara o-missbrukare i någon allvarlig mening, understöddes i 10, 20, 30 kanske 40 år av läkemedelsindustrin tills han dog. Han hade i och för sig ett gott öga till amfetamin och alkohol också men det var bensodiazepinerna som var hans själva fundament i missbruket. Man kan säga att han inte var sig själv utan dem.

Och även om problemet blivit mycket värre: Redan på 80-talet skrev de ut såna mängder att min pappa missbrukade vad som för en oprövad icke-missbrukare skulle vara dödlig dos nästan varje dag. Jag överdriver inte. Pappa förde anteckningar över allt han tog för att han inte skulle ta en för stor överdos eller glömma att han tagit ett piller. Jag växte upp med de där blocken i högar i olika skåp. Och han fick nytt när han kom tillbaka. Gång på gång. Då fanns inga synkade journalsystem mellan läkarmottagningar, det lär det inte göra mellan alla idag heller. Och pillerpundarna gick från mottagning till mottagning och hämtade recept. Inga konstigheter alls.

De här läkarna måste ju liksom de som granskas av SVT i dag ha sett exakt vad de medverkade till, de måste ha förstått att killen som inte kom tillbaka sannolikt dött av en överdos, de måste ha varit helt på det klara med att de var langare i lika stor utsträckning som läkare. Men de orkade inte bry sig eller valde av andra skäl att låta det bero, kanske av missriktad omtanke.

Medicinerna som i dag säljs inte bara på plattan utan över hela Sverige varje dag till vem som helst som vill ha skrivs ut av läkare som med den utbildning, kunskap, erfarenhet och smarthet de har vet vad de medverkar till. De vet exakt och vet de inte det ska de kanske inte har rätt att signera recept.

Vad de dessutom understödjer till är förutom mängdbrotten - parfymsnattarna på Åhléns och småstölderna, förutom de mindre våldsbrotten - knivrånen eller misshandlarna, också de riktigt grova våldsbrotten - de meningslösa pundardråpen, de riktigt vidriga morden. Det finns ingen mer empatistörd brottsling än en bensopundare som tagit enorma mängder tabletter och dessutom druckit sprit. Det är då man styckmördar Christian Larsson under en hel dags utdragen tortyr för att han misstänks ha stulit ett mindre antal tabletter. Det är då man fullständigt tappar det. Och räknar du bort de mord och dråp som begås i nära relationer är jag övertygad om att narkotikaklassad medicin, benso, tillsammans med alkohol finns med i bilden oftare än någon annan drog.

När min pappa satt i fängelse för dråp visste han, erkände han så småningom, själv inte helt säkert om han var oskyldig eller skyldig. Var han skyldig hade de slarvigt utskrivna narkotikaklassade medicinerna en viktig del i att det gick så satans överstyr. Var han oskyldig var de hela anledningen till att han inte riktigt kunde redogöra på ett bra sätt för var han varit, när och vilka tider. Oavsett vad: hans eget ansvar, hans eget val, hans eget missbruk och hans egen handling. Men understött och underlättat av läkare som begått tjänstefel i minst 20 år.

Så varför ska vi alls ha de här medicinerna? Jo, för att de är fruktansvärt effektiva och starka och för att man i vissa lägen behöver fruktansvärt starka och effektiva mediciner. Men ska de skrivas ut i den omfattning de gör i dag? Aldrig i livet. Ska läkare hållas ansvariga för det slarv, det dödliga, farliga, medvetna slarv de ägnar sig åt i större utsträckning? Absolut.

Att det kan se ut som det gör idag och att NÅGON kan säga att man inte behöver ändra regler, rutiner, förstärka konsekvenserna för läkare som gör upprepade fel eller annat känns som ett rätt osmakligt skämt.

teve, liv och opoppad kork

2011-06-20T20:52:00.003+02:00

Jag ligger på soffan och har lite ont i ryggen. Såg igår det sista av sju avsnitt av oerhört spännande och välgjorda serien The Shadow Line. Underbart berättad och välkomponerad BBC-serie, och just BBC har gjort mycket bra på senaste tiden även förutom Hugo Blicks fria lekar i The Shadow Line. Inte minst Exile som var bra och The Trip som var helt magnifikt i sin enkelhet och genialitet.

I dag glodde jag de två sista avsnitten av The Killing, AMC-serien (kanalen som gjorde Rubicon och gör Mad Men) med bland annat Joel Kinnaman. Även den utmärkt, från sorgearbetet i inledningen till den eskalerande spänningen.

Generellt ser mina vardagar ut såhär just precis nu. Jag vaknar utmattad, går upp och åker och jobbar, blir pigg efter någon halvtimme på jobbet och klarar mig bra tills jag lämnar jobbet igen, då kommer en trötthet som bara botas av att jag går ut och springer eller åker och tränar. Häromveckan sprang jag närmare 11 kilometer, på en timme och sex minuter. Det är fan inte illa! Senaste sprang jag 7,7, också det en bra bit. Jag har börjat älska känslan jag får efter att ha sprungit. Fortfarande är det dock bara halvkul så länge jag håller på, det är efteråt som rushen kommer, glädjen, och den varar i flera timmar, gör mig smärt och får mig att sova bättre.

Sen kollar jag på serier. Sen sover jag.

Det går i perioder hur jag vill ha det. Två, tre veckor när jag är med på allt, deltar i aktiviteter, träffar människor, tycker om dem. Sen några veckor där jag mest vill vara ifred, ensam, i lugn och ro. Sen vänder det igen.

Det rör sig åt olika håll på massa andra sätt också. Periodvis vill jag bara ha fru och skaffa barn och bygga livsprojektet fullt ut som vilken medelklassmänska som helst. Periodvis vill jag vara helt ensam och träffa vem jag vill när jag vill men ändå vara min egen mest. Sen vänder det, som sagt.

Jag har inga illusioner om att det skulle vara särskilt unikt. Jag skriver mest ner det för att komma ihåg. Sen.

Om bara några dagar har jag semester och då ska jag försöka lyckas med konststycket att verkligen koppla av samtidigt som jag verkligen vill vara aktiv. Jag har goda förhoppningar om att det ska gå bra.

Annars: Behöver en liten breakthrough på en massa plan. Det behöver hända nåt.

Jag har en bättre flaska champagne i kylen, som jag aldrig drack på nyår, och som jag bestämde att jag skulle spara tills jag kände att jag har något att fira. Det är ju idiotiskt, som förhållningssätt, men jag tycker fan att den ska ligga där tills jag känner att jag har en tillräckligt stor grej att fira. Det ska inte vara så svårt. Det finns ett antal grejer jag tänker mig att det skulle kunna röra sig om, vitt skilda prylar, men jag kommer såklart inte skriva ut vad det är jag syftar på. Jag håller det för mig själv men I will let you know när jag kan poppa korken.

Stänger låtutmaningsbutiken!

2011-06-18T15:07:00.002+02:00

Sista uppdraget i låtutmaningen!
dag 30 – din favoritlåt från den här tiden förra året
Vi den här tiden förra året hade vi precis dragit igång vår politiska debattpanelsamtalssommarfestklubb på fredsgatan. Jag hade dessutom kollat mycket på utmärkta serien How to make it in America (se den om du inte redan gjort det!) och den låt som sticker ut från den här tiden på året för 12 månader sedan är ledmotivet till den serien. En låt som jag dessutom spelade på F12 en del förra sommaren och som fortfarande är jävligt bra.

Barndomsrock

2011-06-16T20:36:00.002+02:00

dag 29 – en låt från din barndom

Jag gillade Herreys och Europe och Lili & Sussi när jag var riktigt liten. Jag gillade Ebba Grön tidigt, lyssnade mycket på Asta Kask, Metallica, Technotronics och Mc Hammer. Jag lyssnade också på Ultima Thule (ingen idé att mörka den skammen!) Men jag älskade Helloween. Det var så jävla grymt bra bara. Tekniskt skickligt i allt från gitarrer till trummor till sång, snabbt, tufft och lite spännande sagoaktigt vilket passade ett Drakar & Demoner-spelande barn. Vi, jag och Fredrik bland annat, köpte Helloween-tröjor och bildskivor och en stor flagga jag satte upp på väggen. Jag lärde mig aplånga texter jag knappt förstod ett ord av.

Jag älskade Helloween i min barndom och jag älskade den här låten:

privatdravlet

2011-06-16T20:17:00.004+02:00

Ni vet när man precis har blivit ihop med någon och man håller på att lära känna varandra, när man visar sina bästa och viktigaste filmer och låtar och skivor för varandra, kollar på alla youtubegrejer man tycker är extra bra och pratar om olika böcker. När man relaterar till varandra hela tiden och någon är intresserad av allt man kan uttrycka. Tonårsfasen kan man kalla det, det är väldigt barnsligt på något vis, men väldigt fint. Jag kan längta efter att känna så ibland igen. Det är ändå över långt över fyra år sedan sist.

Nu ska jag bara se till att jag är redo för det igen. Det kan ta sin tid. Sen ska jag se till att jag hittar nån jag vill ha, som är bra. Det kan ju också ta sin tid.

Jag har dock ingen brådska. Kan tänka mig att vänta gott och väl året ut.

Men jag kan sakna den där känslan.

Skuldlåt

2011-06-13T19:12:00.002+02:00

dag 28 – en låt som får dig att känna dig skyldig
Jag tänker och tänker och tänker. Det finns ju, som jag klargjort i det tidigare inlägget om skam, så mycket som frammanar skuldkänslor hos mig. Massor. Oändliga skuldrserver har jag. Men nån låt? Nej.

Det närmsta jag kommer är låtar som jag känner mig skyldig för att beröras av och påverkas stenhårt av eftersom jag inte längre tycker de borde drabba mig.

Det närmsta jag kommer är låtar som får mig att känna mig skyldig mot mig själv för att jag är en larvpotta eller låtar som får mig att känna mig skyldig för att den enda anledningen att välja dem skulle vara att jag vill påverka den som lyssnar på den på ett visst sätt. Så på ett metaplan funkar det väl

Men nej. Det finns ingen låt som får mig att känna mig skyldig. Jag tar mig rätten att passa.

Tre låtar till!

2011-06-11T12:47:00.002+02:00

- Låtutmaningen då? VA? VAD HÄNDER MED DEN EGENTLIGEN?

- Jo men jag sa ju att det skulle komma stötvis och att det knappast skulle bli en ny låt varje dag eller ens varje vecka.

- Okej, men vafan. Du har ju helt tappat det.

- Nej nej, jag kör nu. Tre stycken:

dag 25 – en låt som får dig att skratta

"It's Ice Cube you can call me the grinch, nigger."
När Ice Cube och Westsida Connection gör inte bara en rolig låt med en rolig video med roliga dansmoves utan att det till råga på allt är en jullåt med allt detta innehåll. DÅ. Då skrattar jag. Annars är musik inte särskilt kul oftast, om man inte typ diggar Onkel Kånkel eller Björn Rosenström eller så. Jeffrey Lewis låt om när han misslyckas med att ragga upp en tjej på Leonard Cohen-vis utanför Chelsea Hotel är kul också, men det här är roligare. Konceptet. Texterna. Cripwalken. Alltihopa.
"I'm comin' through to do you for the holidaze!"
Jajamen!

dag 26 – en låt du kan spela på instrument

Jag har försökt lära mig en del olika instrument, alltifrån saxofon till trummor, men aldrig haft någon vidare fallenhet för det rent tekniskt även om jag har ett bra öra för musik, ljud, melodier och så vidare. Därför har jag ju gjort elektronisk musik tillsammans med mina vänner i John's Candy, där jag fått igenom min vilja i både ljudbild, mix och melodier utan att för den sakens skull själv behärska något av det särsäkilt bra.

Men jag har också spelat bas i några punk- och skatepunkband i min ungdom. Var inte särskilt duktig på det heller, liksom mina gitarrspelarkunskaper är rätt dåliga men inte obefintliga.

Låtar jag kan spela på instrument finns det dock gott om men vi tar en av de som vi spelade cover på när jag var 13 år och basist i trion Vacant Heads. Jag vill gärna att ni tänker att jag är Dee Dee Ramone här, mentalt i alla fall. SÅ jävla cool.

dag 27 – en låt du skulle vilja kunna spela på instrument

Jag har inga drömmar om att kunna spela någon specifik låt, jag har ingen ambition att bli duktig på att spela något instrument över huvud taget. Men jag skulle älska att få sjunga och spela med min dotter (eller son) innan sängdags, i pyjamasen, och göra det tillsammans. Den här videon, som väl alla sett vid det här laget, visar på jättemånga anledningar till varför jag vill ha barn. Det finns något så ömt och fint och respektfullt mellan pappa och barn här samtidigt som de clearly har kämpat sig fram för att kunna spela låten tillsammans, säkert rätt slitigt och tjatigt. Jag älskar det här klippet inte bara för att det är fint och gulligt och härligt utan lika mycket för att jag projicerar en massa föräldraskapsdrömmar på klippet. Jag vill lära mig att spela en låt med mitt framtida barn, oavsett instrument, alltså. Om vi nu ska bli SÅ dramatiska. Och det skulle vi uppenbarligen!

SKAM

2011-05-17T21:26:00.006+02:00

Jag bad ju om ämnen att skriva om och Lisa Magnusson gav mig till slut det jag valde i utbyte mot att jag gav henne ett. Och det blev SKAM. Ämnet ligger nära mig. Skam och skuld är grejer jag återkommande nämner som både saker som präglar mig och som driver mig. Faktiskt.

"...och vi går runt på jorden ett tag, och ljuger om vad vi tänker"
'Jag e jag', Hästpojken.

Hästpojken-citatet träffar rätt hos mig för så ser skammens absurditet ut många gånger. Livet är kort och en stor del av det ägnar vi (jag) åt att mörka våra mörka tankar eller känna skuld över de vi är och det vi funderar över. Jag känner skam för att jag är girig, egoistisk och snål ibland. Jag känner skam för att jag hatar människor emellanåt. Jag känner skam för att jag med avsikt struntar i att se helheter ibland eller för att jag bara ser helheter. Jag känner skam när jag fortsätter leva i saker som jag inte trivs i eller när jag fuskar och ljuger om saker jag tidigare sagt att man inte får ljuga om.

Skam är så himla drabbande också, det får en att fly hur långt som helst när den smäller till med full kraft, man är beredd att lura sig själv i flera år om man bara skäms eller bär på skuld tillräckligt mycket. Det är märkligt att det är så farligt vissa saker, att man som människa kan vara så otroligt reaktiv på skam och skuld.

Jag känner skuld för att jag inte alltid tycker om de som tycker om mig, för att jag tycker vissa inte är värda att förklara för. Jag känner skam för att jag fortfarande i alltför stor utsträckning förhåller mig till människor som inte längre förhåller sig till mig, skuld gentemot mig själv för att jag låter dem i sin frånvaro vara rättesnören över mitt right or wrong. Jag känner skuld för att jag aldrig varit riktigt förbannad på de som förtjänar det eller för att jag inte håller tillräcklig kontakt med många av de som jag brytt mig om sedan jag föddes. Jag tänker på det här hela tiden och en stor del av min stress i livet beror just på att jag hela tiden skäms eller känner skuld gentemot andra eller mig själv.

Jag känner skam för att jag tror att jag är tillräckligt viktig för att blogga om skam och förutsätter att det är intressant för någon.

Men gud, det finns så vansinnigt mycket. Jag undrar om jag är värre än ni? Jag ältar ju saker dygnet runt, det verkligen känns hur hår blir grå och hur kroppen slits inifrån när man skäms och bär på skuld. Det är så onödigt.

Jag känner skam för att jag inte orkar stå upp för mig själv tillräckligt ofta, att jag är för lat för det.

Jag känner skam för att jag går runt på jorden ett tag och ljuger om vad jag tänker.

Ratade ämnen

2011-05-17T20:53:00.002+02:00

Ni gav mig ett antal ämnen. Jag kommer inte välja något av de i kommentarerna utan tar det förslag jag fick på twitter. SKAM. Jag ska skriva om skam. Men det blir i nästa inlägg. Först korta svar på era ämnen, de jag ratade:

Anonym sa...
KFTC!

- Tack, DAVID BORG, för din uppmuntran.

David Ärlemalm sa...
- Din relation till porr. Minns att du berörde det i ett inlägg för några år sedan. Minns också att jag, någon gång i halvtid mellan då och nu, frågade om det och fick ett otillfredsställande fnitter till svar.

- Minns inte vad jag skrev då riktigt. Men porr, alltså, det är ju rätt trist. Porr är som cigaretter, det är en smutsig industri men har sitt tilltal. Min egen relation till porr är dock förhållandevis okomplicerad. Jag är ingen porrmotståndare per definition men inget fan av att superstereotyper reproduceras på löpande band i en rätt tjatig samling klipp. Men som sagt. Det är klart att det kan vara tilltalande ändå. Trots invändningarna.

Anonym sa...
1) Bakom kulisserna på Nyheter 24, hur fan funkar ert märkliga incitamentssystem egentligen?
2) Din konstigaste PR-byrå-appropå.
3) PR-byrå-erfarenheter överlag. Hur blir du approchad, av vilka? Hur märker du av lobbyisters försök att få in vissa nyheter?
1. Alltså, de flesta av oss som jobbar heltid eller liknande har avtal som inte bygger på klick eller så. Jag har en vanlig lön. En massa bloggare ersätts baserat på antalet sidvisningar. Men det är ju rätt traditionellt i sammanhanget.
2. Har inte så mycket konstiga sådana erfarenheter, jag är inte pr-byråernas huvudmåltavla direkt, men folk som är extremt tjatiga i flera olika medier och kontexter är väl rätt konstigt.
3. Jag märker inte så mycket mer än mail och telefonsamtal och ett och annat budat utskick med "kul" och "överraskande" innehåll från såväl typ Vårdförbundet som Svenskt Näringsliv. Men jag är konsekvent i att jag ber alla maila och låta mig ta ställning. Inte bara för att hålla dem på armlängds avstånd utan för att ett mail med vettig information, där jag får kolla när jag har tid, är det bästa sättet att få in vad det än må vara som nyhet.

Anonym sa...
Skriv om ditt gamla favorit band Ultima thule. Var det musiken eller livsstilen som lockade?

Jag har skrivit om Ultima Thule några gånger i bloggen. Jag gillade ju dem som liten (i femman framför allt) och hade en singel. De bodde granne med oss i Stenkulla och vi tyckte det var coolt med rockstjärnor i området. De var också väldigt trevliga när man träffade dem och drev stans bästa skivaffär senare. Men de representerar ju en vidrig rasism som äcklar mig.

My sa...
Kläder och accessoarer. Och hur gör du egentligen för att få den perfekta snedluggen? Du är alltid superfin i håret.

Tack My! Jag är väldigt van att lägga snedluggen, det är bara att ta lite vax i halvfuktigt hår och sen dra fram perfekta benan med fingrarna. Jag använder aldrig någonsin kam eller borste och petar håret med fingrarna noga för att det ska bli som ett snyggt rakt streck från panna till bakhuvud. Det är lätt, men det är delvis lätt för att jag gör det varje dag.

Blogger Technicolor sa...
Scientologerna!

- Vad ska jag säga om dem? De är tokiga och bör undvikas. Jag gillar dem inte. Alls.

Jenny Grön sa...
Infrastruktur så klart!
Det finns massa spännande projekt. Vilket intresserar/påverkar dig mest?
Eller de vackra husen på St Eriksgatan, de på Kungsholmensidan.

- Älskar infrastruktur men kan ingenting om det! Men samhällsbyggnad är superviktiga demokratiska verktyg för att utjämna skillnader i förutsättningar människor emellan.

Anonym Sonja sa...

Vilka kläder du skulle välja om du fick bli den nya Steve Jobs.
Observera att du måste bära outfiten vid varje större social sammanställning, och produktens seriösitet är superviktig.

Är kanske Steve Jobs optimalt klädd?

Tycker detta är så intressant att jag nästan får lust att skriva om det själv, but I give it all to you.
- Jag tycker att Steve Jobs outfit är ful. Det är en multimiljardär som klär ner sig för att verka "vanlig" eller som någon man kan relatera till. Skulle jag bli den nye Steve Jobs skulle jag klä mig traditionellt som Colin Firth i A Single Man. Det vore tjusigt och rätt vid varje tillfälle. KOLLA VAD SNYGG!

Ni bestämmer

2011-05-17T12:43:00.002+02:00

Nu får ni bestämma. Jag vet att jag nästan aldrig får några kommentarer här eftersom alla, myself included, sköter kommenterandet på twitter och facebook och andra platser. Men ändå. Bestäm nu. Vad ska jag skriva om? Nästa inlägg kommer att bli ett baserat på vad ni önskar er. Så önska nåt kul, annars kanske jag avgår. Vad som helst. Shoot.

När jag dör

2011-05-16T18:52:00.002+02:00

dag 24 – en låt du vill ha på din begravning
Hur många gånger har man inte funderat på det här då. HUR MÅNGA GÅNGER? Kanske en miljard? Och man tänker att man vill ha det sorgligaste man kan komma på, för att man själv tycker att det här, ja DET HÄR, det måste vara riktigt sorgligt, kanske A good day to die med Sunhouse? Kanske Song against life med David & The Citizens? Kanske Always on my mind med Elvis? Nej men alltså. Herregud. Man kan ju inte försöka ta det man kommer på som lättast väcker sorgekänslor, det är så himla elakt mot de som besöker begravningen, att på den dagen välja en låt som ska tvinga fram sorgen. Det går ju inte. Man måste ju ta en låt som är så fin som möjligt, så mycket den döde personen som möjligt, så rätt som möjligt. Så tänker jag om andra (eller, har tänkt på de få begravningar jag varit på). Något de älskar och som representerar dem. Och om jag dör, när jag dör, om jag ska vara typ allvarlig i min approach, om bloggen var mitt testamente. DÅ. Då skulle jag ändå vilja att den här låten fanns med på min begravning. Framförd av Hästpojken. Antecknar ni? (obs, hoppas det dröjer ett tag innan man dör)

Du och jag

2011-05-16T18:26:00.004+02:00

dag 23 – en låt du vill ha på ditt bröllop
Jag hade en låt jag tänkte ha på mitt bröllop förut. Men det är ju liksom inte aktuellt längre. Det finns inte något som liknar ens bröllopsfantasier kvar att projicera drömmar på. Och jag vill ju inte ha en EGEN låt på MITT bröllop. Jag vill ju gifta mig och ha en låt som är min och den personens gemensamma val. Om det är enbart MIN låt är det ju inte ett skit intressant, det fattar ni väl. Men det är klart att man kan fåna sig lite ändå om man måste. Klart man kan det. Och om vi ska leka kan vi väl säga att jag ska ha den här. Håll till godo (värsta dödslåten, men jag vill att folk ska böla på bröllop ok????? ÄNDÅ FIN).

Arg, lycklig och ledsen

2011-05-14T16:40:00.002+02:00

dag 20 – en låt du lyssnar på när du är arg

Jag är ofta arg men sällan skrikarg så att jag går in och gormar på vänner och bekanta med rösten. Men frustrerad. Ilsken. Irriterad. Absolut. I ett förhållande eller med vänner oftast när jag känner att jag inte blir förstådd, eller att någon inte ens försöker förstå mig. Det gör mig arg bara att skriva. Jag kämpar förtvivlat för att förstå andra och blir så in i helvete besviken och arg när motparten inte försöker förstå mig, inte lyssnar och så vidare. Den finns dock ingen naturlig låt för det. Låtar jag lyssnar på när jag är arg är låtar jag återvänder till när jag är förbannad på världen, när jag slår ut mot omvärldens skit och helvete, när jag tycker illa om hur borgarbrackor, empatilösa samhällssystem eller har läst typ nån ledare av Per Gudmundsson eller en spya Paulina Neuding kastat upp. Då blir det svart för ögonen och jag blir tonåring och punkare igen och vill riva affischer från väggarna och rusa ut på stan och typ paja nåt. Det gör jag inte. Jag är en mycket korrekt och relativt vuxen typ som i stället går in på youtube och slänger på typ den här.

dag 21 – en låt du lyssnar på när du är lycklig

När jag är lycklig och studsar fram och har solen i ryggen och bara trivs, på väg till stan, på väg hem från stan, till första glaset vin hemma när man har hela helgen framför sig, när man är snygg, när man blir flirtad med av nån som är clearly out of ens league, när man bara glider fram. Då finns det massor av låtar att välja på. Det är det som är så bra.

dag 22 – en låt du lyssnar på när du är ledsen
Jag är en sucker för de stora känslomässiga låtarna och när man relaterar till dem är det något alldeles extra. När det är en stor fantastisk röst som bara krossar hela ens väsen med sin nerv och sitt vibrato. Jag lyssnar gärna på den här när jag är ledsen just nu. Men jag kan inte säga att jag blir gladare. Jag blir snarare mer ledsen. Förstår inte hur man kan höra ens till första refrängen utan att nästan börja böla. Det är en låt som gör ont men den är samtidigt så otroligt fin att man får någon slags positiv energi från den. Adele kramar ur sin sorg och ensamhet på ett sätt som inte kan vara annat än utvecklande snarare än onödigt ältande. Detta är så bra att man dör. Blir du inte tagen av den är du psykopat.

Favvoskivalåt

2011-05-02T19:07:00.002+02:00

dag 19 – en låt från din favoritplatta

Det finaste jag hört, som inte slutar vara fint, är detta. Det här är en av de finaste låtarna från den allra bästa skivan jag kan komma på. Det här, hörninini, är en så himla härlig och hemsk och fin och ful låt. Det här är Don't let it bring you down, från After the gold rush-skivan, med Neil Young. Just denna version en livevariant från 1971 där han sjunger fantastiskt.

tre

2011-04-25T10:52:00.002+02:00

Vi tar tre dagar på rad här eftersom just dessa var både rätt knepiga och rätt trista.

dag 16 – en låt som du brukade älska men nu hatar

Den här kändes ju helt revolutionerande när den kom och jag hörde den första gången. Så olikt allt Blur gjort tidigare och så jävla ösig och livlig. Nu har den helt tappat sin identitet som låt och känns som något jävla standardljud när tevekanaler ska sätta igång lökigt "röjiga" eller "tuffa" moment i olika lekprogram typ. Ren skit numera.

dag 17 – en låt som du ofta hör på radio
Lyssnar inte så mycket på radio men när jag gör det är det oftast P3 och är det nåt man hör lite FÖR OFTA på P3 är det Robyn. Hon är ju bra. Konserten med henne på Way Out West för två år sedan var fantastisk. Skivorna är grymma. Hon är dock sönderexponerad vid det här laget. Kan tänka mig att hon själv delar den uppfattningen lite. Den här låten hör jag ofta på radio.

dag 18 – en låt som du önskar att du fick höra på radio
Jag väntar fortfarande på att Boris & The Jeltsins ska få det genombrott de förtjänar. Det här är punk i Ebba Grön-skolan, svängigt och tralligt och alldeles alldeles charmant. Kom igen nu radio.

Beskrivlåt

2011-04-22T10:30:00.003+02:00

dag 15 – en låt som beskriver dig

Jag är för all del förtjust i utelivet och kalasandet och umgåsandet och det dära. Men en låt som beskriver mig, eller åtminstone hur jag trivs bäst, måste vara en låt som hyllar att ha tråkigt. För jag är rätt tråkig. Och bra på att ha tråkigt. Jag gillar att inte göra nåt tillsammans med nån jag tycker om. Jag gillar att sitta och glo. Jag gillar att vara tyst. Jag vill inte ha nåt mer än såhär:

I don't want anything more/than to see your face when you open the door/You'll make me beans on toast and a nice cup of tea/and we'll get chinese and watch TV/Tomorrow we'll take the dog for a walk/and in the afternoon then maybe we'll talk/I'll be exhausted so I'll probably sleep/And we'll get chinese and watch TV.

Surprisekärlek

2011-04-21T18:25:00.002+02:00

dag 14 – en låt som ingen tror att du skulle älska

Det finns väl ingen särskild låt som INGEN tror att jag skulle älska. Jag är ju rätt bred i min musiksmak och vete tusan om nån blivit sådär våldsamt överraskad när jag slängt på nån låt och ba: "VAAAAAA? GILLAR DU DEN HÄÄÄÄR! TRODDE JAG ALDRIG!!!!".

Men. Eftersom ganska många vänner känner till att jag är djupt skeptisk mot The Sounds som fenomen och band tror jag rätt många också uttryckt någon typ av förvåning när jag sagt att jag verkligen gillar den här gamla jäveln.

Det svänger la?

Gymmusik

2011-04-20T11:07:00.004+02:00

Jag och Quetzala försökte enas om en träningsplaylist på chatten i dag. Men ingen av oss var på supergott humör.

Quetzala: http://open.spotify.com/track/0iHIkpgJYgn4f9vj3WOgGE
din pepplåt
nummer 1
jag: är det coldplay så går jag hem
haha, denna är ju fiiiin! Då kan man bli pepp
Quetzala: asså typ
hur emo e du???
det e ju en av världens srogliaste låtar
den och typ george jones
jag: haha, ja, den är faktiskt hemsk
Quetzala: he stopped loving her todday
today*
men vad vet jag du kanske har gram parsons på spinningpasset
jag: SOLSKEN och KÄRLEK som dör
blir inte bättre
Skickat vid 10:54 på onsdag
jag: här är emopepp!

Efter skratt. Kommer gråt.

http://open.spotify.com/track/1IXa70EPedlpafPL7Ood2z
Skickat vid 10:55 på onsdag
jag: "i'll try too hold back my tears, but after YOUR LAUGHTER, comes MY TEARS."
pepp!
Quetzala: men snälla
så hemskt
jag: hahah
jag vet
hemskt
också att hon lagt in ångestskrik i låten?
Quetzala: helt
aldrig hört den förut mkt bra
den här är ju grym på spinningen oxå
http://open.spotify.com/track/4OrtcRP3egVEWYtL21Z1EL
Skickat vid 10:58 på onsdag
jag: haha
på spinningen
herre
gud
skulle cykla in i väggen även på motionscykel
Skickat vid 11:00 på onsdag
Quetzala: hahahah
ja
samt
stänger passet med
http://open.spotify.com/track/0gqXAat2G0PHGcgK9IIo6f
jag: såklart
jag kör mycket pushups till denna: http://open.spotify.com/track/1kgVt7Ed97SpSFNLEzm7jy
two drops of scotch, gonna end up on his crotch, tonight, all alone, sittin.
Skickat vid 11:03 på onsdag
Quetzala: +
http://open.spotify.com/track/5gRjA8mpMQ85dDIATliz06
jag: mycket glädje på träningspasset här!

SKIT

2011-04-20T08:52:00.002+02:00

I dag skriver jag om skitjobb i min Nyheter24-blogg. Läs gärna det. Hej hopp!

Skuldnjutning

2011-04-18T14:32:00.002+02:00

dag 13 – en låt som är guilty pleasure
Svårt att säga att jag har några guilty pleasure-låtar egentligen. Jag drivs mycket av både skuld och njutning i mitt liv men vete fan om jag känner skuld eller skam för låtarna jag gillar.

Är snarare lite skrytig med att jag har en bredd i min musiksmak. Jag gillar absolut inte allt men jag gillar väldigt mycket olika musik som signalerar väldigt olika saker.

En låt jag dock aldrig skulle spela ute, av ett band jag inte tycker är coolt eller bra på nåt sätt, men som jag ändå tycker är jävligt bra, är denna. Älskar när den övergår från plockgitarr och till driv och tryck. Ja, fan, det här ÄR ändå lite pinigt att gilla. Men skitbra.

Blixtar i huvudet

2011-04-18T12:54:00.002+02:00

Stannade hemma från jobbet i dag eftersom jag vaknade vid halv sex med blixtrande spränghuvudvärk. Detta händer mig aldrig längre. Jag har i princip aldrig huvudvärk längre om jag inte varit ute och festat dagen innan eller så. När jag var liten hade jag superofta just denna huvudvärk. Man glömmer sånt så snabbt. Då kunde jag bara ligga i ett mörkt rum med en blöt iskall handduk över pannan och hoppas att Alvedon skulle reda ut detta, ofta somnade jag till slut och vaknade lite mindre värkutslagen. Så också i dag. Fruktansvärd känsla.

Jag är väldigt glad att jag inte har det så längre, förutom i dessa undantagsfall. Nu har jag en molande huvudvärk men den har gått över till största delen och jag behöver inte ligga och slumra och vänta på lindring i alla fall. Jag kan vara uppe.

Detta om detta.

Annars försöker jag mest få våren att kännas. Jag vill köpa plantor och växter och pyssla med balkongen och äta frukostar i solen och vara allmänt jävla medelklassmysig men det är ju förbannat trist att göra det där på egen hand. Även om jag trivs rätt okej med mitt singelliv är det vissa aspekter av det som är jävligt tomma på mening. Investeringarna i hemmet, det uteblivna vi:et, projektet och strävan efter solidare grund ter sig alltid så meningslöst fåfänga när man sitter mol allena framför sin jävla pelargon. Fördelen är förstås att lika mycket som det ena bygget tar paus sätter det andra fart. Man omprövar och redefinierar sig själv, har inget att förlora på just det sättet varför man vågar utvecklas intellektuellt och känslomässigt. Det är ju bra. Och stimulerande. Samtidigt är jag som sagt på många sätt en väldigt traditionell person vad gäller det där med relationer i att jag ser mig som en förhållandesnubbe, tiden emellan är tillfällig. Även om den är rolig, viktig, intressant och utvecklande så är den tillfällig enligt min grundinställning. Vilket i sig kanske är osunt i och för sig.

Detta om detta.

Nu ska jag ta en ipren. Vi hörs.

HAT

2011-04-16T14:55:00.003+02:00

dag 12 – en låt av ett band du hatar
När Under the bridge kom 1992 tyckte jag att Red hot chili peppers var det bästa som hänt musik. Så jävla bra låt. FANTASTISKT. Sen dess har de gjort cirka förtitusenmiljarder låtar och sålt lika många skivor. Inte en enda av dem har varit bra. Inte en enda gång har de gjort något som känns.

Det är någon slags förståndshandikappad groove här som jag överhuvudtaget inte kan relatera till men ändå tvingats utstå oupphörligen i 20 år. Det är fruktansvärt att jag, som är så vänlig och snäll, ska behöva leva med att Red hot chili peppers gör så mycket väsen av sig. Usch.

Lördag bara

2011-04-16T14:03:00.004+02:00

Var på Gondolen i går, firade min finfina vän som fyllde år, det var toppen. Bland det fiffigaste med Gondolen är att det ser så mycket ut som man förväntar sig att en "finkrog" ska se ut när man var barn. Hela inredningen, servitörerna, approachen, maten, allt är väldigt omodernt på Gondolen, men utan att det för den delen är negativt, tvärtom.

Det var väldigt trevligt hur som helst. Jag drack champagne, chotes du rhone och albarino. Och en hof. Åt hälleflundra, lamm, och inkokta päron (omodernt men lylligt!).

I kväll spelar jag på Nada. Ska bli roligt. Enda minuset: Jag sumpade mitt skivcase med tre, fyra, års brännskivor i somras. Nu har jag extremt lite musik. Ska bränna lite i dag, men fan, det är för lite att välja på, det kan man inte komma ifrån. Så bare with me, om det inte blir perfekt.

Favvobandet

2011-04-14T21:03:00.003+02:00

dag 11 – en låt av ditt favoritband

Mitt FAVORITBAND? Hur i hela fridens namn. Hur tänkte ni här? Vad ska jag svara? Rolling Stones? Ramones? Smif n Wessun? Millencolin? Omöjligt ju. Måste svara mitt favoritband de senaste åren. Så får det bli. Medan mycket av den här knarkarrocken bara är BÄST I VÄRLDEN i en månad eller en sommar är detta något som består. Även om det var i Libertines till en början och sedan blev till Babyshambles som känns det som olika sidor av samma Doherty-band mer än helt väsensskilda fenomen. Och då är det mitt favoritband, tror jag, på något sätt, trots allt. Ja, vafan, vi kör på det. Jag kan inte ge ett bättre svar.

Sovlåt

2011-04-13T17:48:00.003+02:00

dag 10 – en låt som får dig att somna
När jag var liten och hade flyttat till Nyköping åkte jag och storebrorsan varannan helg till pappa i Eskilstuna med bussen. Vi kom fram och åt något och drack XL Cola och kollade på teve eller hyrde en Moviebox och en westernfilm på Stjärnvideo. Pappa brukade ha mjölkchoklad eller guldnougat eller gräddnougat som vi åt och sen sov storebror på madrass i vardagsrummet medan jag, som var yngre, slaggade på madrass bredvid pappas säng i sovrummet. Jag hade sömnproblem redan som liten och har aldrig riktigt blivit av med dem även om det är så himla mycket bättre nu än för sisådär fem, sex, år sedan när det var katastrofalt och jag låg vaken bokstavligt talat hela nätterna även med flera sömntabletter i kroppen. När jag var liten och inte kunde sova hemma hos pappa brukade han göra "hypnosen" på mig. Det innebar såklart inte hypnos på riktigt, men var en fin och omtänksam avslappningsceremoni där pappa satt vid sidan om sängen och sa "du känner hur foten blir tyngre... och tyngre... och tyngre... du är helt avslappnad och kan inte röra den" och så vidare tills man nådde ögonlocken som var tunga som bly och "du kan inte hålla dem öppna för du är så trött och de är tunga som bly och du kan inte längre hålla dig vaken". Och så vidare. Ofta somnade jag redan halvvägs eller så, det fanns en trygghet och harmoni i "hypnosen", att han satt där och vakade liksom, som gjorde att man kände sig helt avkopplad.

Andra gånger sjöng han för mig när jag inte kunde sova och då var det här min favorit. Jag somnade helst av allt till den här och även om jag inte tycker den är så himla bra som låt så vaggar den fortfarande in mig i barndomens trygghet.

Danslåt

2011-04-12T17:35:00.004+02:00

dag 09 – en låt du kan dansa till
Jag är inte så bra på att dansa till hiphop. Jag ser lätt fånig ut när jag dansar till hiphop. Annars hade jag velat välja en hiphoplåt här. Men nä.

Och indiegunget klarar ju vilken dåre som helst. Nån jävla arm hit och nån dit och minimal rörelse i resten av kroppen.

Men en låt jag kan dansa till, på ett dansgolv (hemma är jag bra på balett och nästan alla andra danser också), måste ju vara elektronisk av något slag. För det är ju enda gången man kan förlora sig lite i dans. Det måste vara bas. Så in i helvete med bas. Och det skulle kunna vara till exempel Dmitry Fyodorov, som jag ju sett och dansat till ett par gånger.
Så får det bli. Även om det var ett tag sedan.

Hela texten

2011-04-10T11:24:00.002+02:00

dag 08 – en låt som du kan hela texten till

Det finns massor av låtar jag kan hela texten till. Gemensamt för dem är att jag började älska dem i åldern 10-17 år ungefär. Då hetslyssnade jag och läste texthäften och tyckte att allt var sant som de sjöng på ett nästan väl okritiskt sätt. Vare sig det var poppiga låtar om kärlek eller punkiga plakatsånger om politik eller coola coolinglåtar om coolhet så kändes det som att jag var vidöppen för den input jag fick från musik.

Och med den manliga grabbiga tonåringens bristfälliga utrymme att uttrycka känslor blev vilka låtar som uttryckte dem bäst ett verktyg för att på omvägar kommunicera sina egna.

Den här låten uttrycker inte de känslor jag hade politiskt då men den kommunicerade att jag som 13-åring hade "sett igenom" det ytliga och förljugna, att jag var min egen och fattade grejer. Typ.

Nej, det är ingen stor litteratur Greg Graffin skrivit här men det är en text jag sjungit i mitt pojkrum så många gånger att den till slut kändes som briljant samhällskritik. Well. Det svänger i alla fall.

Svar på era frågor

2011-04-09T13:56:00.006+02:00

Sverre sa...

Har du alltså varit sportchef på nyheter24? Följer dig på Twitter, men där skriver du om nästan allt annat än sport känns det dom.
Hur kom det sig att du blev sportchef och vilka sporter är det som fångar ditt intresse?

Ja! Jag har varit sportchef på Nyheter24. Jag värvades dit via Hermann Dill, som är både min vän och en tämligen väletablerad fotbollsskribent/-tyckare. Var först tf sportchef men krävde att få ta bort tf efter en månad och fick min vilja igenom! Sedan bytte jag till nyhetschef för ett och ett halvt år sedan, vilket känns toppen. Fotboll är det jag älskar mest men längdskidor är också bland det roligaste man kan se på teve. Gillar även utförsåkning i alla dess former, tennis, handboll och en hel del annat. Inte så tänd på hockey, även om jag har hyfsad koll.

Anonym sa...

Vad gör Aaron? Hur mår han?

Här gissar jag att frågeställaren syftar på Aaron som jag bloggade med förut - inte min Nyheter24-kollega Aaron. Och forne Det Ljuva Livet-kollegan Aaron jobbar och står i på nätterna och skriver inte så mycket längre alls, så vitt jag vet i alla fall, vilket är synd eftersom han behärskar det så bra, men pysslar en hel del med musik i stället. Plus reser och lever om.

Anonym sa...

Vilken är din bästa respektive sämsta intervju du gjort och varför?

Gud, vilken svår fråga. Jag gör ju inte så mycket intervjuer in person, men desto fler telefonintervjuer. Och där är de sämsta alla de tidiga jag gjort, där jag försökte ha en konfrontativ approach (för att jag var osäker) och gå "rakt på" med tuffa frågor, typ. Blev ofta skitdåligt, personen man pratade med slöt sig, allt blev pajas. Numera för jag ett samtal och är bra på det, kopplar av och snackar och vågar fråga om, göra fel, säga att jag inte hör svar och sånt, då blir det ofta väldigt bra svar.

Anonym sa...

har du skrivit flashbacktråden som handlar om dig själv?

Haha, nej, det har jag inte gjort! Den har någon som alldeles på riktigt blev upprörd över en krönika jag skrev startat, vilket ändå gör mig glad. Har man inte upprört flashback har man inte levererat!

Matt sa...

Av de två vem skulle du helst vilja ligga med?
I mean if you had to. If your life depended on it.
Blondinbella eller Kissie?
Elin Kling eller Sofi Fahrman?
Kenza eller Dessie?
Alabama eller Zoe?
Sara eller Sandra?

Haha. Matt din snuskgubbe. Jag skulle välja Blondinbella (jag menar vafan liksom?), Sofi Fahrman (tror att Sofi är, hur ska vi säga, roligare att ligga med, även om Kling kanske ser bättre ut), Kenza (Dessie är typ 16?), Vet inte vilka Alabama och Zoe är (någong teveserie?), Sara.

Anonym sa...

Vad är det roligaste med ditt jobb på Nyheter24??
Varför har du så lite Photo Booth-bilder??
Hur mycket pengar bränner du på bättre viner varje månad???
Vad kommer du köra för stil i vår??
Hur går det med träningen??
Vilka bloggar läser du??
Vad gör du om fem år??
Vad tycker du om Coldplay?

Roligast är mina arbetskamrater och när man plötsligt skrivit något som man tycker är viktigt och bra och känner att man får lite spinn på det, att det tar skruv liksom.
Photoboothbilder har jag inte för att jag typ knappt har kamera på den här datorjäveln.
Vet inte hur mycket pengar jag bränner, det är inga stora summor egentligen, men jag väljer noga. Just nu har jag sex flaskor vin hemma, skitbra grejer, de har sammanlagt kostat kanske 1200 kronor, men då är en av flaskorna en Bollinger och de kostar ju såklart.
I vår kommer jag köra instoppad skjorta tror jag! Känner att jag vill exponera mitt snygga skärp mer, och gillar när byxmidjan får komma upp lite. Sen blir det förra årets två jackinköp till det - en tunn beige rock från Weekday och en midjekort blå tunn jacka från Filippa K. Till det ett par nya våriga skor (TIPS MOTTAGES TACKSAMT) och ett par nya byxor (har typ två par jag går runt på, behöver nya!).
Träningen går bra, typ. Jag har gått ner kanske tre kilo fett sedan i höstas och lagt på mig kanske 1,5 kilo muskler (gissar här). När jag precis har tränat ser jag bra ut, tycker jag själv. Målet är att se bra ut också dagen efter så att säga. Behöver bli av med minst ett kilo till och gå upp lite lite i muskler. Men vill vara smal mer än vältränad.
Jag läser skitmånga bloggar, fast inte alla inlägg, skummar mycket. Men några favoriter är Ali Esbati, Maja Bredberg, Whinar och Festa Mysa Maila.
Om fem år sitter jag i riksdagen, eller så jobbar jag kvar på Nyheter24. Vet inte riktigt, har ingen plan och vill olika saker med mitt liv varje vecka. Har fortfarande inte bestämt vad jag ska bli när jag blir stor.
Coldplay hatar jag. De är lika roliga som Idol-Mattias. Helt tomma på själ och helt och fullt ut en produkt, politiskt korrekt på det dåliga sättet, utan vare sig smärta eller glädje, utan rock eller roll, utan kraft.

Karin sa...

exakt hur är läget? exakt vem tycker du har den bästa platsen på redaktionen? exakt
varför tycker du om mig? exakta favoritfärgen? exakt hur många kaffekoppar dricker du om dagen? exakta favvo-outfiten och varf? x

Läget är okej. Har viss livsleda men mår generellt ganska bra. Allt är inte hopplöst. Jag tycker att jag har den bästa platsen på redaktionen, helt klart, no doubt. Ser allt därifrån. Jag tycker om dig för att du är rolig och märklig och en genialisk arbetskamrat. Jag dricker alltid två stora koppar kaffe på morgonen. Sedan dricker jag oftast en kopp när jag kommer till jobbet och en kopp när jag ätit lunch. Sen blir det inte så mycket mer. Favvo-outfiten är mina svarta smala kostymbyxor från Fifth Avenue Shoe Repair i kombination med en min grå Sir-kavaj och en vit skjorta från typ jag vet inte vilket märke, kombinerat med de lilaröda Tigerstrumporna och ett par bruna skor för att jag känner mig stilig och lite het i detta.

Anonym sa...

Vilken är din första tanke när du vaknar upp på morgonen?
Gillar du löskokta eller hårdkokta ägg?
Blir du irriterad när du får trycksvärta på fingrarna när du läst tidningen?
Brukar du i hemlighet önska att du var någon annan - och isåfall, vem?
Tror du att någon varit på månen?
Tror du på aliens?
Finns spöken and IF SO, har du sett något??!?!?!

Min första tanke är oftast FAN VAD TRÖTT JAG ÄR! NU STÄNGER JAG AV KLOCKJÄVELN OCH GER UPP.
Jag gillar mitt emellan. Krämiga, nästan. Men får sällan till dem perfekt. Föredrar då löskokt. HATAR trycksvärtafingrar efter tidningsläsning, så ovärdigt och onödigt. Jag önskar sällan att jag var nån annan men jag kan önska att jag var annorlunda och lite mindre fylld av ängslan. Ja, jag tror att någon varit på månen, jag tror inte att det är en konspiration det där med månlandningen. ELLER? Jag tror på aliens i det avseendet att jag tror nog vi kommer upptäcka massa livsformer bortom jorden. Men mer av typen bakterier än intelligenta varelser som kommer hit i rymdskepp. Tyvärr, för det vore kul. Spöken finns inte. Inte för fem öre.

AD sa...

Hur kom det sig att du blev rödgardist?

Därför att jag har en stark tro på diktatur och förtryck. Nejdå. Jag är ju inte rödgardist. Däremot är jag intelligent och empatisk med hyfsat mycket livserfarenhet och därför vänsterorienterad.

R sa...

Var hade du varit idag om du vuxit upp i en lycklig medelklasskärnfamilj i radhus/villa i en mysig Stockholmsnärförort? Politiskt? Ekonomiskt? Yrkesmässigt?

Otroligt svår fråga. Jag hade ju varit någon helt annan. Hela min uppväxt hade ju tett sig annorlunda och mina föräldrar hade varit några andra än de är och jag hade dragit helt andra slutsatser av världen och livet och politiken. Vet inte. Jag hade säkerligen haft en större grundtrygghet, för det är det tydligaste jag saknar på grund av min uppväxt, skulle jag säga. Annars har jag ju haft en toppenuppväxt på de flesta sätt, men just den biten har jag nog med mig som är negativ.

Anonym sa...

skulle du kunna tänka dig att operera brösten och isåfall hur?

Kanske efter att jag fött barn.

Hanna sa...

Vilken är din favoritdruva i viner?
Vilken är din favoritrestaurang?
När folk raggar på dig hur vill du att de ska vara? Väldigt in your face eller mer tillbakadragna.

Också svårt. Favoritdruva = Pinot noir gillar jag för den är god både i rödviner och i champagne, det är ju dubbla poäng liksom. Annars Riesling, denna extremt lyxiga härliga druva. Köp en Riesling för 120 spänn (denna t ex) till skaldjur och du fattar vad du missat. Så underbart. Sämsta druva är chardonnay, får ont i magen av de där ekfat- och smörbomberna. Dock gott i champagne såklart!
Favoritrestaurang är B.A.R. eller Djuret om man ska ut och käka och snacka och umgås och ha det bra. Så himla bra hängställen med strålande mat och rimliga priser (blir ju ändå mycket pengar såklart men värt om man har). Annars - Rolfs Kök är bland det bästa jag ätit på och jag gillade verkligen Brasserie Godot också. Sturehof är toppen också, särskilt eftersom det är avslappnat och lyxigt på samma gång.
När folk raggar på mig - det gör de sällan - kan de vara nästan hur som helst så länge jag vill ha dessa folk. Och det känner man ju av rätt snabbt. Men man måste nog vara rätt aktivt flörtig så att jag fattar signalerna.

Anonym sa...

Vilket roligt och bra initiativ!

Den här Pascal Engman har man hört talas om, hur är han egentligen bakom den dekadenta och välmående yta han ofta visar upp i offentliga sammanhang. Sitter ni nära varandra på redaktionen. Om ja, lyllo dig!
Jag har hört att han är otroligt välhängd, stämmer det? /Anonym

Pascal Engman är en trevlig kille. Han vill väl men har mycket att lära. Det är därför vi sitter så nära varandra på redaktionen. Han kan till exempel fortfarande inte mailsvara "alla" i en tråd utan svarar bara avsändaren. Sedan är han oerhört korkad också. Liksom underbegåvad, på något vis. Närmast förståndshandikappad. Men han vill väl, tror jag, det lilla jag förstår av hans dräglande dravel. Välhängd har jag svårt att tro att han är, det känns mycket som att han kompenserar för just den typen av brister genom att hävda sig på andra områden.

Dixie sa...

SKulle du säga att ditt behov av bekräftelse är litet eller stort?
Mitt behov av bekräftelse är oändligt. Sjukligt stort, skulle jag säga. Det tar aldrig slut och gör mig ibland till en rätt vidrig person. Vilket är tråkigt. Men jag vet inte hur jag ska kunna förändra det, riktigt.

"Den ska heta Gangsterfilmen"

2011-04-09T11:46:00.005+02:00

I går var jag på Amnestygruppen 101:s kortfilmsfestival på Tellus i Midsommarkransen. Jag missade de första filmerna men såg de tre sista. Bland annat såg jag en kvart ur "Zero Silence" av Jonny von Wallström, Alexandra Sandels och Javeria Rizvi Kabani. Det är en work in progress, inte klar, där filmarna följt revolutionära och oppositionella rörelser och bloggare och liknande i Tunisien och Egypten i typ tre år. Som ni förstår blev det ett filmmässigt BINGO i början på 2011. Sjukt starka bilder och en fördjupad förståelse av vad som hände och händer i Nordafrika. Den går på SVT i höst i sin helhet som jag fattade det och lär blir internationellt uppmärksammas. Strålande, helt enkelt.

Såg också Balladen om Beatrice, en kortfilmsmusikal med en talande kopiator och ett kontor där jämställdhet förhandlats bort avtalsmässigt. Typisk "filmskolefilm" men ändå inte, eftersom den var charmerande rolig.

Men anledningen till att jag skriver det här inlägget är filmen "Den ska heta Gangsterfilmen". En film av Joanna Karlberg och Joanna Nordahl som ville göra en dokumentär om Mosippan, detta extremt utsatta och trasiga område i Malmös utkanter, där kontakten med medelklassvärlden är den genom Röda korset, om man får tro filmaren (som jobbat för Röda korset, det var så de träffade Mosippankidsen).
Kidsen i Mosippan ville gärna vara med i filmen. Men de ville prata mindre om Mosippans barackliknande sönderfallande hus och sin sega vardag och hellre göra en film på sina egna villkor. En gangsterfilm. Med guldkedjor och pickor och bananer. Det är en så himla bra film. Finkänslig och avslöjande och inte ett dhttp://www.blogger.com/img/blank.gifugg exploaterande trots att den kommer alldeles nära dessa väldigt unga kids. Jag får en väldigt stor LIKE på de som gjort filmen för att de lyckats göra något smart och roligt och rörande av det utifrånperspektiv de obönhörligen har. (De klippte också klart själva gangsterfilmen som sådan och den gör enligt uppgift succé bland de jämnåriga).

Det fiffigaste av allt. Den finns på youtube och nu ska du kolla på den. Lova mig det. Filmen finns också HÄR i bättre kvalité och med engelsk underetext om man föredrar det.

FRÅGESTUND

2011-04-06T21:39:00.005+02:00

Min frågestundsaktiva kollega Quetzala (har typ frågestund alltid?) frågade (!) varför jag aldrig har frågestund. Nu är ni massa folk inne och läser igen (welcome back eller nåt) ju så vafan. JAG TESTAR FRÅGESTUND! Ni kommenterar förvisso aldrig men hörrni, kom igen, jag svarar på typ ALLT, nån skit kan ni väl komma på nu när jag har FRÅGESTUND, som vore jag superstarbloggare med Kenzastora besökarskaror.

Börja NU (så pinsamt om ingen frågar nåt)!

(Update: Frågestunds-experten Quetzala förklarade att man måste säga NÄR man SVARAR på frågorna också. Så det blir på lördag tänkte jag.)

Tillfället

2011-04-06T18:39:00.006+02:00

dag 07 – en låt som påminner dig om ett speciellt tillfälle

Jag är 18 år, har sparat ihop pengar genom att jobba på Postens Gruppreklamcentrals lager där jag viker reklam, maskinellt eller för hand. Det är sensommar och jag har precis hittat nån ny slags känsla i kroppen, en annan inställning till livet, det är den nivån på pretentionerna men det är också sant. Tillsammans med fyra av sina bästa vänner köper jag ett interrailkort och åker iväg. På väg genom Europa med Erik, Sebastian, Robin och Pelle - vi har sovit ett par nätter i Köpenhamn och tagit en avstickare till München. Nu sitter vi i ett tåg som stannar i Milano om jag minns rätt. Tullen har kommit in och helt tappat intresset för oss sedan de insett att vi är svenskar. En frodig kvinna har kommit in med en hink iskall öl som hon säljer. Vi köper. Det är natt och plötsligt ser vi hur de österikiska alperna tornar upp upp sig. Det är otroligt vackert och det känns som att jag "lever", på det där Kerouacromantiska sättet. Jag är såklart en klyscha men det fattar jag inte riktigt där och då och det är magiskt när vi alla, med tågfönstret neddraget och på blandbandaren på högsta volym, sjunger med till den här refrängen, ut genom fönstret till alla som hör eller inte.

Platsen

2011-04-05T11:18:00.004+02:00

dag 06 – en låt som påminner dig om ett ställe
Det var det första som slog mig. Egentligen är kopplingen vag, jag hade med mig laptopen och väldigt lite musik på den, jag hade precis fått skivan och insett att den var toppen. Jag och Hannes hyrde lägenhet av Quetzala mitt i centrala Barcelona och vi drack gott vin, åt god mat på restauranger, turistpromenerade till turistställen och hela tiden återkom den här låten.

Den är bra även utan att kopplas till Barcelona men det var en bra resa där 2009 och Barcelona är alltjämt det första jag tänker på när jag hör den. Och fan vad jag gillar Barcelona.

Nåt som påminner

2011-04-04T17:42:00.002+02:00

dag 05 – en låt som påminner dig om någon

Jag är alldeles för sentimental, vardagspatetisk och emo nuförtiden - såväl för att jag är i en sådan period som att jag har mer och mer av den läggningen permanent - för att inte landa precis här.

Den här låten påminner mig om någon - mitt ex - och den påminner väldigt mycket för att den berörde henne på ett sätt som såhär i efterhand berör mig ännu mer. Dessutom är det i sig en fantastisk låt och det spelar ingen roll om det är på youtubeefterfest eller spotifyförfest eller på way out west så blir det ändå alltid något speciellt. Men den är inte min, alls inte, utan hennes.

Ledsen

2011-04-03T17:34:00.002+02:00

dag 04 – en låt som gör dig ledsen
Som ni märker tar jag de här låtutmaningarna lite så ofta eller sällan jag vill. Nu blir det en till.
En låt som gör mig ledsen. Alltså. Det finns så många också i denna kategori men jag tänker att jag måste välja väg. Och David Fridlunds April & May tjänade länge som symbol för något slags komma-hem-efter-klubben-skitfull-må-skitdåligt-i-hela-själen-panik. Ett slags indiebölande som fortfarande gör lite ont när jag lyssnar på den, även om den inte är lika bra i dag som när den var sådär enormt stor i mitt bröst. Jag lyssnar aldrig på den här låten längre, och den kanske inte är så bra som jag känner att den är, men den är en jättestor symbollåt i mitt lilla liv. Den bryter sönder utan att laga.

Dag 3!

2011-04-03T12:52:00.002+02:00

dag 03 – en låt som gör dig glad
Denna låt är så fantastiskt snygg i sitt gung och så oerhört overthetop-självförhärligande-stöddig att jag nästan förvandlas till en strong independent black woman som skryter om sina pussy lips och hotar alla som försöker ta ner henne på jorden. Jag blir glad så in i helvete av Khias helt orimliga skryttext. Magiskt.

Låtutmaningen dag 1 och dag 2

2011-04-02T14:25:00.002+02:00

dag 01 – din favoritlåt
AHAHAHAHHAHAHA, tror ni att jag har EN favoritlåt? GÅR inte att börja utmaningen så. Går inte. Fan. Skulle kunna säga så himla många olika beroende på hur man tolkar frågan. Väljer denna trots allt. Känns mest i linje med att välja Maradona om någon får frågan vem som är ens favoritspelare.

dag 02 – din hatlåt
Har aldrig gillat Håkan. Han har gjort en del bra låtar men hysterin och överskattningen och Jesus-upphöjningen av den här snubben gör ju att man bara kan hata skiten om man inte älskar det. Och vissa tror inte på att jag inte tycker att han är bra, det tror att det är en pose. Vilket gör mig så himla mycket mer hatisk.

Låtar

2011-04-01T14:17:00.002+02:00

Snor denna. Ska se om jag kan leverera. Räkna inte med att det blir en låt om dagen.

dag 01 – din favoritlåt
dag 02 – din hatlåt
dag 03 – en låt som gör dig glad
dag 04 – en låt som gör dig ledsen
dag 05 – en låt som påminner dig om någon
dag 06 – en låt som påminner dig om ett ställe
dag 07 – en låt som påminner dig om ett speciellt tillfälle
dag 08 – en låt som du kan hela texten till
dag 09 – en låt du kan dansa till
dag 10 – en låt som får dig att somna
dag 11 – en låt av ditt favoritband
dag 12 – en låt av ett band du hatar
dag 13 – en låt som är guilty pleasure
dag 14 – en låt som ingen tror att du skulle älska
dag 15 – en låt som beskriver dig
dag 16 – en låt som du brukade älska men nu hatar
dag 17 – en låt som du ofta hör på radio
dag 18 – en låt som du önskar att du fick höra på radio
dag 19 – en låt från din favoritplatta
dag 20 – en låt du lyssnar på när du är arg
dag 21 – en låt du lyssnar på när du är lycklig
dag 22 – en låt du lyssnar på när du är ledsen
dag 23 – en låt du vill ha på ditt bröllop
dag 24 – en låt du vill ha på din begravning
dag 25 – en låt som får dig att skratta
dag 26 – en låt du kan spela på instrument
dag 27 – en låt du skulle vilja kunna spela på instrument
dag 28 – en låt som får dig att känna dig skyldig
dag 29 – en låt från din barndom
dag 30 – din favoritlåt från den här tiden förra året

Snodde en kärleksenkät från Maja/Margret/Kristin

2011-03-16T17:21:00.002+01:00

Är du i ett förhållande? NIX PIX!

Har du kysst någon idag? Nä.
När går gränsen vid otrohet? Det beror väl lite på med vem och vilka gränser man har i sitt förhållande. Är dock både förhållandevis icke-svartsjuk och förhållandevis sträng i min bild av vad hur exklusiv jag vill att man bör vara med varandra. Men detta är en konstruktion jag kanske tror man borde rucka på om man vill ha ett riktigt långt förhållande?
Är du romantisk? Det beror väl på. Känslomässigt och omtänksamsmässigt JA, att köpa söta presenter och överraska med värsta grejerna NEJ. Men jag har i alla fall gjort det ibland.
Hur skulle du beskriva den perfekta flickvännen (stod pojkvännen här först men jag tänker att man får ändra efter egen favoritflavour)En person man vågar bero på,
Hur skulle du beskriva dig själv som pojkvän? Ett jävla kap, fast tråkig.
Vad är viktigt i ett förhållande? Att man vågar bero på varandra in absurdum och men ändå tar ansvar för sitt eget välmående. Att förhållandet får båda att känna sig bättre, större, snyggare och starkare än man gjorde var och en för sig. Att man skrattar (denna klyscha!!!) inte alltid men tillräckligt ofta.
Har du gråtit framför någon du tyckt om någon gång? Ja. Men har inte vågat fullt ut förrän i mitt senaste förhållande. Efter att min pappa dog släppte också någon slags spärr som gjorde att jag numera kan gråta för vem som helst när som helst, typ. Har ingen skam i tårkanalen efter det.
Har du lekt med någons känslor? Ja. Alla som har varit i förhållanden har väl gjort det? Man skuldbelägger, anspelar, petar på ömma punkter, visar sin godhet, massa saker för att få vissa reaktioner. Även om man inte alltid vet om att man gör det as it happens.
Hur många har du varit ihop med?
Tre längre förhållanden i vuxen ålder. Plus ett längre i yngre ålder, som ändå var på riktigt på massa sätt. Några lite kortare.
Länge höll ditt längsta förhållande?Tre och ett halvt år.
Hur länge var ditt kortaste? Ingen aning.
Vill du vara singel eller ha ett förhållande?
Jag vill till varje pris ha ett meningsfullt och livsviktigt förhållande. Men under inga omständigheter på ett bra jävla tag. Är "inte redo" på långa vägar. Befinner mig i karantän, kan man säga.
Är du en bra pojk/flickvän? Ja, det är jag. Överlag är jag en jättebra pojkvän. Det är jag säker på. Men jag är också så dålig på en massa sätt att jag haft stor del i att de förhållanden jag haft tagit slut.
Vem sov du senast bredvid (av det motsatta könet)? Ska väl du skita i.
Hur gamla var dina föräldrar när de blev tillsammans? Mamma var typ 26 och pappa cirka 42.
Skulle du kunna tatuera in din kärleks namn? Nej.
Har du mest blivit dumpad eller dumpat? Dumpad, på grund av att jag aldrig tror på att det är över även när jag vet att det är över, till och med om jag vill att det ska vara över. Vilket är skitjobbigt. Många snubbar är såhär, jag tror det är ett könsstrukturellt ok vi bär, typ. Orkar inte förklara.
Hatar du ditt ex? Inte det minsta.
Har du velat bli tillsammans med ditt ex igen? Nej. Men jag har skov av bitterhet över misslyckandet emellanåt.
Har du kvar någonting från dina gamla förhållande? ja, men inget som jag snott eller gömt eller nåt, fattar inte frågan. En massa klokskap och erfarenheter har jag också kvar.
När du vill ha någon, vad gör du?Olika saker. Man kan ju inte ha en strategi eller ett sätt att vara som man applicerar på alla situtationer och människor? Då är man ju fullständigt socialt omöjlig.
Bästa raggningsrepliken?Raggningsrepliker? Är det här en Frida-/Slitz-enkät eller? Jag har inga raggningsrepliker.
Hur skulle den perfekta dejten se ut?Man träffas, båda är nervösa, båda tycker att det är viktigt att det blir bra, man hänger, man pratar, man gillar varandra, sen spelar det inte så stor roll. Tror inte man ska hålla på och styra upp för konstlat bara, då känner man sig konstlad.
Vem är den viktigaste personen av motsatt kön i ditt liv? Typ alla mina nära vänner av motsatt kön och min mamma och sådär.
Om kvinnan i ditt liv skulle du vara otrogen, vad skulle du göra då?
Vet inte. Försöka komma över det om hon ville att vi skulle komma över det lika mycket som jag ville. Eller avsluta förhållandet och bryta upp och samman om jag inte kunde komma över det.
Vill du gifta dig? Varför/Varför inte?Ja, jag tror det. Eller, vill absolut gifta mig, för det är fint och rörande och jag har verkligen berörts på djupet när mina vänner gift sig och jag tycker det är en härlig liten ceremoni, typ. Men jag vill inte gifta mig nu, bara om jag älskar någon så att jag nästan dör.
Vill du ha barn? Ja. Annars kommer jag inte hitta tillräcklig mening att gå upp på morgonen i längden. Plus att jag älskar barn, relationer, tillit, uppror, föräldrar och allt det där.
Blir du lätt kär?Nej. Jag projicerar lätt känslor på folk en stund men har rätt svårt att verkligen bli kär. För att inte säga väldigt svårt. Har trots det blivit väldigt kär väldigt fort ett par gånger.
Vad faller du för? Vet inte. Olika. Att relatera på djupet och attraheras intensivt på samma gång.
Vad är det mest avtändande du vet? När någon känns för konstlad, för ansträngd.
Hur viktigt är det att man har något gemensamt? Har ingen aning. Skrev tre olika svar men raderade alla. Vet fan inte.
Har du fått ditt hjärta krossat?Jajamen!
Hur raggar du?Anstränger mig. Ser till att jag verkar okej. Tittar.
Har du en “utseendetyp” hos tjejer? Hade det när jag var yngre, numera nej, inte direkt. Är föränderlig.
Vem var din första kärlek? En tjej på dagis i Eskilstuna. Hon var ett år äldre och ascool och assnygg.
Vad tycker du om att ligga på första dejten?Jag har inga regler om när man får eller inte får ligga. Kör på bara.
Vad tycker du om one night stands? Kan va kul, kan va rätt trist.
Är kärlek allt i livet? Nej, alls inte, men det är viktigast.

Man I'll plant you like a chronic seed

2011-03-16T08:08:00.001+01:00

Hej då Nate Dogg.

Några låtar jag gillar i dag

2011-03-03T13:48:00.003+01:00

Även denna

2011-02-18T11:14:00.000+01:00

Sån himla magi

2011-02-13T12:29:00.001+01:00

För fakturafrågor, var vänlig dröj

2011-01-05T10:31:00.003+01:00

Vet ni. Jag har gått från att tänka att en räkning som inte kommer är den som vill ha in pengarnas problem till att så fort jag saknar en räkning ringa upp och fråga var min faktura tagit vägen. Det låter enkelt, kanske till och med självklart, men har tagit mig många år av skit och trams.

Kookaburra!

2011-01-04T22:05:00.002+01:00

Hittade min gamla romanskiss när jag letade bland saker här hemma i det mitt numera egna hem som jag känner att jag tvångsmässigt borde "förändra" efter "eget tycke och smak" nu när jag bor själv. Läste. Gillade som fan (man får gilla det man skrivit). Denna passage tyckte jag om.

"Bombidijadi Bombidijadi Bombidijadi Bombidijadi Bom. Det känns inget vidare.

Någon kan komma att fråga: Är det här allt? Hela ditt trauma? Din barndom? Din skräck? Är det här förklaringen? Att du nynnade av misstag?

Jag ska svara: Nej, jag tror inte det, men det är det enda jag kan komma på just nu."

2011-01-01T19:56:00.001+01:00

Hej nya år.

Jag var på Marie Laveau i går, åt hummer, ostron, biff, ost, drack champagne, rödvin, vodka tonic, öl, fernet. Det var roligt, en bra kväll, somnade sent / tidigt.

I dag är jag trött, helt överraskande. Dödstrött. I morgon jobbar jag. Nu kör vi.

New shoes

2010-12-29T11:12:00.002+01:00

När det här året är över, det ska ändå bli skönt, larvig symbolik men ändå, börja på ny kula, starta från noll, new shoes liksom, nytt försök.

Bygga eget.

Göra själv.

Finnas, fixa, orka.

Välja vad som är jag.

Ja, fan, det blir renande på sitt sätt med nyår, det är den mest patetiska projiceringen av dem alla men den funkar. Nyår = nytt år = nytt.

Så får det bli.

Nu jävlar.

Enkät - så var Eric Goesta Roséns 2010

2010-12-21T18:57:00.005+01:00

vad gjorde du 2010 som du aldrig gjort förr? Blivit genuint vuxen (på gott och ont), skrivit på ett förstahandskontrakt i Stockholm, ätit och njutit av ostron.
fick några av dina vänner barn? Oj, typ alla, helt fantastiska ungar också, sjukt härliga och fina. Jag fick en brorsdotter till också, som jag är gudfar till. Hon är fantastisk. Den jag lärt känna bäst är dock David och Kristins dotter Iris, som är det coolaste jag vet, och de är de coolaste föräldrarna jag vet.
dog någon i din närhet? Min faster, men vi var inte särskilt nära på det sättet.
vilka länder besökte du? Berlin (Tyskland) och Kroatien. Båda resorna var fantastiska på sitt sätt.
vad skulle du vilja ha 2011 som du saknade 2010? Inre lugn och begränsad mängd oro, ångest och stresskänsla.
vilket datum 2010 kommer du att minnas, och varför? Vet inte. Inga särskilda datum. Jag är ingen datumkille, eller var inte i år i alla fall.
vart tog det mesta av dina pengar vägen? Restaurangbesök, vin, taxi och lite möbler. Plus den där eviga vardagskonsumtionen såklart, där luncherna står för en jättepost.
vad önskar du att du gjort mera av? Ingenting egentligen. Varit i stunden. Varit smartare. Varit ledig på söndagar.
vad önskar du att du gjort mindre av? Stressat, tjafsat, sörjt, irriterat och oroat mig. Jag är en jävel på att oroa mig och det är så himla idiotiskt.
hur firade du nyårsafton? Med middag hemma hos Jonny och sen så småningom på Novellfesten på Södra Teatern. Det var fab!
blev du kär under 2010? Jag var kär hela året, typ.
bästa filmen? A Single Man och Fair Game, tror jag. I den ordningen.
vad gjorde du på din födelsedag? Hade en superrolig, fin och härlig 30-årsfest i mitt hem. Fick fantastiska (!!) presenter, nästan alla kunde komma, jag var glad och i gasen och hade ingen särskild åldersångest.
hur skulle du beskriva din stil 2010? *Vuxet herrmode* med mycket fokus på strumpor, skärp, handskar och andra detaljer.
hur höll du dig från att bli galen? Det gjorde jag inte. Jag är på god väg att bli.
vilken kändis/offentlig person beundrade du mest? Lina Thomsgård kanske. Hennes drivkraft i kombination med trevlighet, ork, glädje och pigghet är så sjukt beundransvärd.
vilken politisk fråga gjorde dig upprörd?Vilken gjorde mig inte upprörd? Jag har aldrig varit så arg, på ett bra sätt, över den politiska verkligheten som i år. Men framför allt har jag varit upprörd över att man valt att sluta slåss om den fattigaste tiondelens röster i nästan alla partier.
vem saknade du? Min tjej efter att vi gjorde slut. Jag ångrar inte att det blev som det blev, men nog fan saknar jag henne.
vem var den bästa nya personen du träffade? Gustav Almestad kanske är den nya jag glatts mest åt att lära känna. Även Elin Grelsson, Elis Larsson och Asrin har jag nog träffat för första gången i år och blivit våldsamt förtjust i. Plus massa roliga människor på och genom jobbet. (Har säkert glömt nån fantastisk här. Förlåt.)

Den som inte får nog av enkäter med mig kan läsa min 2011-prognos hos Nöjesguiden.

Man kan också recappa mina årets-enkät-svar från 2009 här på bloggen.

Snor en bild på mig och Sebastian från Vassa Eggen i torsdags också:

alla ba #prataomdet

2010-12-19T16:57:00.003+01:00

Jag har involverat mig lite i fantastiska initiativet #prataomdet men inte hunnit eller riktigt vågat skriva något själv. Kommer kanske inte heller att orka, vilja, göra det, det känns inte aktuellt just nu.

I stället har jag engagerat mig mer som redaktör och vi kommer att publicera minst två texter där det pratas om det på Nyheter24. Jag kommer också försöka tillföra något även fortsättningsvis.

Hur som helst. Min poäng: Gå in på sajten. Läs. Läs lite till. Och lite till. Det här händer med explosionsartad kraft och är makalöst modigt av alla som skriver om sina erfarenheter och upplevelser. Det är så nyttigt.

allting kanske inte va

2010-12-14T21:23:00.000+01:00

spolas tillbaka

2010-12-13T13:15:00.000+01:00

all new

2010-12-11T14:43:00.002+01:00

Det här med att vara själv - ensam - plötsligt. Det är märkligt. Förutom sorgen och ångesten och smärtan, som jag inte riktigt pallar skriva om här, innebär det också en prövande öppning av möjligheter. Alltså, jag måste, vare sig jag vill eller inte, börja omdefiniera mig själv och vem jag är, ska vara, vill vara. Vad jag vill ha ut av livet. Hur jag vill leva det.

"Alla dörrar öppna."

Det är djupt förvirrande att ha alla dörrar öppna. Att vara sin egen. Att bestämma själv hur det nya ska vara. Vad fan man ska göra. Hur.

Allt är nytt. Jag tycker det är väldigt läskigt. Jag vet att det spelar roll vilka val jag gör, vilka förändringar jag väljer att göra. Men jag orkar inte riktigt klura ut vad jag vill. Jag behöver inte göra det ännu heller, jag veeeet, men jag kan ju inte låta bli att tänka på det, way too much. Usch.

Matt

2010-12-05T13:13:00.002+01:00

Ja, jag är alltså "singel" igen. Känner stor sorg över detta men åtminstone ingen bitterhet eller ilska. Jag vet att vi försökte så mycket vi kunde båda två, att vi ville att det skulle fungera. Men det gjorde det obönhörligen inte i slutändan. Nu måste jag "gå vidare" och det är om inte annat oerhört utmattande. Så fruktansvärt utmattande. Men det går. Det måste det göra. Det handlar bara om att se till att tid går.

Nyhetschefen

2010-11-19T11:25:00.001+01:00

Det Ljuva Livet kommer att leva vidare på samma konstgjorda andning som i nuläget, med inlägg så ofta jag förmår eller liksom orkar med, men för er som vill läsa mig lite mer frekvent - och det vill nu ju? - är det dags att lägga till den här jäveln i rss-flödet:

http://nyheter24.se/blogg/eric-rosen

somnisk

2010-11-09T17:21:00.002+01:00

Måste bara påpeka detta, om inte annat för min egen skull: Att inte längre ha sömnproblem i någon egentlig mening är en helt unik jävla välsignelse. Påmindes om detta häromdagen.

Jag har ju ofta, länge, i många år, haft svårt att sova. Har legat vaken på nätterna och kämpat mig igenom dagarna. Har ätit sömntabletter och blivit seg på dagtid av dem och tyckt att allt detta varit fruktansvärt. Samtidigt normaliserades det och blev vad jag förväntade mig.

Nu, när jag generellt sover väldigt bra, utan sömntabletter, har jag glömt allt vad sömnproblem heter och den ångest de ger upphov till. Tills i lördags då jag låg vaken hela natten och sen jobbade på söndagen och ändå inte kunde somna förrän klockan 04 natten till måndag trots att jag tagit sömntabletter. Paniken. Ångesten. Uschet. Mådde så jävla katastrofdåligt.

Sov sen gott i natt och är bara så allmänt himla glad över att jag inte längre lider de där problemen och genomlever de där nätterna på en regular basis längre.

Tack för det. Tack för att det har ändrats. Vill aldrig mer ha sömnproblem.

Hur hög skulle arbetslösheten varit om alliansen inte fanns?

2010-11-05T16:55:00.004+01:00

Det provocerar mig fortfarande att alliansen menar att krisen är vad som hindrat arbetslösheten från att minska samtidigt som de menar att det är de lägre ersättningarna, den osäkrare socialförsäkringssituationen och de allt stramare reglerna för de svagaste grupperna som skapar jobb. Jag skulle vilja veta hur hög de menar att arbetslösheten skulle ha varit om a-kassan bibehållits i ersättningsnivå, antal dagar och (dessutom avdragsgill) månadsavgift, samtidigt som sjukförsäkringssystemet fick fortsätta sakna sjukdomsoberoende slutdatum. Hur hög hade den varit då - enligt alliansen? 15 procent? 7,4 procent? 11 procent? Vi behöver få en siffra för argumentationens skull. Som kan prövas och utvärderas och som folk kan få ställa följande fråga kring: Var det ens med alliansens egna sätt att räkna väl genomförda reformer med hög utväxling?

Stockholmare

2010-10-22T10:25:00.002+02:00

I dag kom vinterns första snö. Det gör mig inte ett dugg glad, ska jag tala om. Jag hatar den förbannade snön. Jag hatar när folk ÄLSKAR snön och tycker att det är MYSIGT. Vinter är död och kyla och hemskheter. Inget annat.

Insåg igår att jag nu har bott i Stockholm längre än jag någonsin bodde i Eskilstuna, Nyköping eller Uppsala (eller någon av de andra städer jag bott kortare perioder i). Det gör att jag bott den största delen av mitt liv, med knapp marginal mot tiden i Nyköping, i Stockholm. Så jag är på sätt och vis Stockholmare nu. Jag tror jag gillar det.

Efter valet skrev jag att vi måste börja se över hur vi agerar och måste börja kämpa intensivt för att till varje pris undvika det samhällsklimat som banade väg för Lasermannen på 90-talet. Well. Nu har vi en "ny laserman" eventuellt och även om jag absolut inte vill dra några slutsatser om varför, vem eller hur eller vad så är det ju helt fruktansvärt obehagligt hur historien tycks gå igen. Hur vi verkar vara tillbaka i 1991 all over again. Fan.

Aja. Vi hörs sen.

Ett fantastiskt tal - se, bryt ihop och sprid

2010-10-14T12:25:00.001+02:00

Bra helg

2010-10-10T10:09:00.004+02:00

Har haft en alldeles utmärkt helg. Min helg börjar ju på torsdagkvällen, som är min fredag eftersom jag är ledig fredag och lördag men jobbar söndagar, och det kunde knappast ha inletts bättre. Först åkte vi till Ikea och köpte ett fint köksbord och köksstolar. Äntligen. Sen kom vi hem och jag öppnade en flaska vin och kollade på lite teve. Då kom beskedet från Quetzala via sms: Vi hade vunnit, Nyheter24 utsågs till Årets dagstidning i digitala medier av Tidningsutgivarna och Medievärlden, ett prestigepris och en överraskning - ett kvitto på att allt det monsterslit vi ägnat oss åt i två år, och viljan att ompröva idéer som inte fungerar, faktiskt gett resultat. Årets dagstidning i digitala medier. Det blir inte större än så, typ. Fredagen ägnade jag åt att montera bord och stolar i tre timmar, typ, och det blev fint. Köket ser supertrevligt ut nu. På kvällen gick jag och Micke, som jag inte hängt med på ett tag, till Djuret och åt älg. Om det var gott? Ja, det var jävligt gott. Sedan hamnade vi på Och himlen därtill... och lite senare på Debaser och sen blev det lördag. En lugn lördag. Vi var trötta och kollade på Dexter och Modern Family och The Event och jag gick och handlade och stekte hamburgare till Leila och jag däckade på soffan och nu är det söndag och jag ska åka till jobbet.

Nu till något helt annat.

2010-10-06T16:01:00.000+02:00

SvD Brännpunkt blir rasistisk

2010-10-06T09:59:00.006+02:00

(EDIT: Jag skrev tidigare att det var SvD som publicerade Neuding/Lundbergs artikel, det var fel och klantigt som satan)

SvD Brännpunkt och DN har efter valet publicerat två allvarliga angrepp på invandrarna. Ett snäppet försiktigare debattinlägg på DN Debatt av högerdebattörerna Paulina Neuding och Johan Lundberg, där de förklarar att vi varit rädda för att prata om invandringens problem, och att det är därför sverigedemokraterna blivit så poppis. Ren smörja utan underlag eller sanningshalt faktamässigt. Rädslan finns inte där och sd får inte mindre stöd av att vi börjar lyfta fram fler problem med invandrare. Så är det och de kommer inte att kunna ge några relevanta exempel på det de påstår heller.

Men Brännpunkt vill inte vara sämre och publicerar i dag en rasistisk debattartikel som värnar rätten för socialsekreterare att säga "neger", som med namnlösa (såklart) exempel påstår att journalister skriver "flyktingvänligt" inte för att de vill utan för att de är rädda att förlora jobbet, som värnar den rasistiske lärarens rätt att få stöd för sin rasism av rektorn när eleverna reagerar.

Och Brännpunkt låter också denne rasistiske idiot publicera en massa "fakta" som han menar göms (men samtidigt finns på statliga hemsidor) och undanhålls (men samtidigt finns på statliga hemsidor). Samtidigt källhänvisar han, som rasisterna sällan gör, inte alls.

Neuding och Lundberg framstår plötsligt som oerhört balanserade och lugna och nyktra i jämförelse.

Det är skamligt och det är pinsamt och det är upp till Brännpunktredaktören Carina Stensson att nu förklara på vilka grunder denna rasism ska beredas plats på deras sidor. Jag vill dessutom veta vilka krav SvD har på att de fakta som presenteras på Brännpunkt som just fakta faktiskt är fakta.

Fan fan fan, vi skulle ha lärt oss nåt

2010-09-22T16:17:00.004+02:00

Det leder inte framåt att sitta och gnälla och lipa och man ska undvika det så långt det går. Men man måste få vara självkritisk och besviken. Och jag är just det. Besviken, ledsen och självkritisk eftersom vi bemött Sverigedemokraterna på fel sätt innan valet. Nu börjar kloka analyser komma fram, nu börjar folk demonstrera, nu börjar det hända grejer som skulle hänt för länge sedan. Besvikelsen gäller många men framför allt mig själv. Jag tog inte Sd på tillräckligt stort allvar och plötsligt var de större än både vänsterpartiet och kristdemokraterna i riksdagsvalet.

Jag är knappast ensam om att ha suttit och tänkt tillbaka på hur sjukt, hur jävla vansinnigt, det är att de snäppet äldre än jag "lät" Ny Demokrati komma in, att de som var lite äldre än jag var då "lät" det hända. Att samhällsklimatet möjliggjorde att de kom in i riksdagen och spred sin skit på gator, torg, i teve och i politiken.

Jag har förbannat folk för att de lät det ske så lättvindigt.
Och nu har jag och säkert du också gjort samma sak.

Fan.

Vi ska också komma ihåg att Ny Demokratis inträde i riksdagen inte på något sätt var klimax på de årens främlingsfientliga och rasistiska strömningar. Tvärtom var de början på något. Ny Demokrati kom in först. Sen kom Lasermannen. Sen kom rasbetingade bråk. Sen kom We shall overcome-debaclet.

Vi har sumpat att lära oss av historien i det första momentet: Att mota Jimmie i grind.

Vi har ännu inte sumpat att lära oss av resten. Så let's not.

Man får vara arg

2010-09-20T20:06:00.003+02:00

Måste också kommentera kritiken mot manifestationen mot sverigedemokraterna på flera ställen i Sverige i dag.

Jag fattar inte.

Varför är det odemokratiskt att bege sig ut på gatan och fredligt manifestera sin ilska och frustration och sorg över att ett rasistiskt parti fått över 300 000 röster i riksdagsvalet? Varför är det fel att vara arg? Ingen kräver väl verkligen att de ska sparkas ut ur riksdagen som om det var någon slags diktatur vi lever i? Visa mig de kraven.

Att tycka att valresultatet är skit och gå ut i demonstrationer för att berätta det tycker jag är lika demokratiskt som att protestera på första maj eller efter ett våldsdåd eller ett hedersmord eller vad fan som helst. Det har ingenting att göra med att man vill förstöra demokratin eller riksdagsvalet eller underkänner väljare eller sätter sig över någon. Det har bara att göra med att man fortsätter sin högst legala och demokratiska kamp. Det är nyttigt. Engagemang och glöd är bra. Särskilt efter ett val som detta. Det är direkt nödvändigt.

Därför kom sverigedemokraterna in i riksdagen

2010-09-20T10:03:00.003+02:00

Det har alltid varit en given sanning: Ökade klyftor, mer fattigdom, orättvisor och känslor av maktlöshet är den perfekta grogrunden för främlingsfientliga strömningar och rasism. Det har alltid varit så att vi vet detta. Ändå läser jag att det är ett "lågvattenmärke" och ett "cheap shot" när till exempel Rossana Dinamarca pekar på alliansens ansvar för sverigedemokraternas framgångar.

Well.

Det är deras ansvar.

Det är också socialdemokratins ansvar som tappade initiativet när de hade makten, som förde en politik som också den isolerade människor i ett utanförskap. Men det är alliansen som gjorde det till sin förhärskande idé.

I arbetslinjen och jobbskatteavdraget och allianspolitiken finns en "vinnare" - den med jobb och inkomst. Och det är en politik som vill belöna den med jobb och den som är innanför systemet. Den utan, eller utanför, är förloraren. Losern. Och ska behandlas som sådan. Som en parasit eller som en lat eller som en som inte är beredd att jobba för tillräckligt låg lön. Det är klassiskt amerikanskt. Vinnare och förlorare. Och ingen vill vara en förlorare. Det är förnedrande och skämmigt att vara losern.

Därför älskar unga arbetslösa män (framför allt) att peka på att det är någon annans ansvar att de är förlorare.

Det här är den förda politiken. Det är inte bara alliansens ansvar men det är i allra högsta grad mest deras ansvar. Det är en konsekvens av vinnar/förlorar-politiken som människovärdesuppdelningen i vi som jobbar och de som inte jobbar utgör.

Jag tror att Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt också har ett ansvar för att sd kommer in i att de låtit så många av samtalen handla om sd.

Jag tror att Jan Björklund och Nyamko Sabuni har ett stort ansvar i att de använt sig av en retorik som erbjuder invandraren, svartskallen, muslimen som syndabock. Och då lyfter man sd.

Jag tror att centerpartiet och kristdemokraterna har ett ansvar i att de låtit påskina att vänsterpartiet och sverigedemokraterna bara är två olika partier på varsin kant. Det normaliserar sd eftersom rädslan för vänsterpartiet faktiskt mest är en retorisk högeruppfinning.

Jag tror att vänsterpartiet och miljöpartiet har ett ansvar i detta för att de varit för dåliga på att erbjuda ett annat samtal.

Jag tror att media - även jag personligen - har ett ansvar i att vi gett sd för mycket uppmärksamhet, annonsutrymme, debattplats och luft. De är inget vanligt parti och ska inte behandlas som ett. Dessutom har media ett ansvar i att media alltid vill prata om media och därmed ägnat många tevetimmar och spaltmeter åt att diskutera hur man ska förhålla sig till sd. Det har gynnat dem.

I övrigt sörjer jag att det blir fyra år till med den politik jag tycker givet borde ha straffats ut på valdagen, den politik som skapar orättvisor, kastar ut människor från värmen, ställer vinnare mot förlorare och gör fallet så mycket hårdare för vem som än faller när de än faller. Jag tycker att det är så jävla sorgligt att jag vill gråta. För även om de flesta kommer att klara sig bra och få mer över i plånboken så finns det en grupp människor som betalar för detta. Och det är den fattigaste tiondelen av befolkningen. De bekostar dina skattesänkingar och avdrag.

Fyra år till av politik som skapar ytterligare grogrund för sverigedemokraterna.

Två obsessions

2010-09-18T14:41:00.003+02:00

Har två obsessions just nu. Det ena är valrörelsen, debatterna, snacket, bloggarna, artiklarna, allt det där, jag går in i det på gränsen till rättshaverism. Jag kan inte låta bli.

Det andra är jakten efter det perfekta köksbordet, till rimligt pris. Jag letar som en dåre och kan inte sluta och kan inte hitta och kan inte ta beslut och vet knappt vad jag vill ha. Det äter upp mig inifrån för jag har fått för mig att köksbordet och köksstolarna är det som kommer vara helt avgörande för om min hemmiljö blir 7/10 eller 9,5/10 i trivselkänsla.

Jag vill ha ett rejält, helst vitt, köksbord med sex stolar till, det ska inte vara antikt men får gärna vara begagnat om det är rent och fint och jag önskar att jag hade läsare kvar (men jag gissar att man tappar de flesta när man skriver mindre än ett inlgg i månaden?) så att jag kunde be er om tips.

Valutgången är viktigare, så klart, men köksbordet är knepigt. Jag behöver hjälp.

filmmusik

2010-09-16T18:19:00.002+02:00

Älskar när man går förbi en affär som spelar musik och det råkar vara en skitbra låt man inte hört på länge just när man går förbi och så hamnar man i takt med låten och får ett skitsnyggt soundtrack mycket mer filmiskt än om man har lurar i och ljud hela tiden. Man liksom går in i en scen med sig själv som är bra och cool och tuff.

partierna enligt mig

2010-09-12T14:59:00.005+02:00

Vänsterpartiet: Snälla, kloka, har stort patos och är intellektuella (i bästa fall, that is) men ibland direkt dumdristiga. Har en förmåga att alltid ställas inför frågor av typen "pest eller kolera?" och svarar nästan alltid fel.

Miljöpartiet: Snälla, drivna och med total avsaknad av helhetsanalys. Ofarliga och progressiva men väldigt begränsade.

Socialdemokraterna: Självgoda och dåliga på att reformera sig själva men ansvarstagande och smarta. Har genomfört den bästa politiken i Sverige men är otroligt dåliga på att vara självkritiska och ödmjuka i sitt förhållningssätt till väljarkåren.

Centerpartiet: Identitetslösa och vildsvingande med en bisarr retorisk vurm för en grupp lantbrukare de inte längre företräder med någon egentlig politik. Ansvarlösa, slarviga och minst seriösa i riksdagen.

Folkpartiet: Kluvna mellan olika typer av liberaler med mer eller mindre ideoligiska drivkrafter och en genomtänkt världsbild och arga haters som tror på fria pengar, färre svartskallar och typ aga i skolan.

Kristdemokraterna: Omöjliga att förstå sig på. Är inte kristna, men bär med sig skitmycket vidrigheter från gamla testamentet i sin människosyn och sitt böghat och kvinnans-plats-är-i-hemmet-tänk samtidigt som en och annan säkert värnar gamla och sjuka på riktigt, något de dock kompromissat bort i sin vilja att enas med resten av alliansen. Helt orimliga att rösta på. Har en partiledare som säger att han aldrig funderat över vad som stämmer av vetenskapen och skapelseberättelsen.

Moderaterna: Skattesänkarparti som representerar arbetsgivare, investerare och företag mot resten av världen. Gillar inte fattiga, kriminella, sjuka och arbetslösa. Gillar låga löner och höga avkastningar.

Sverigedemokraterna: Rasister.

Piratpartiet: Unga liberaler eller fildelare som har en oerhört skarp analys av övervakningssamhället och en total avsaknad av analys av resten.

Feministiskt initiativ: Intelligentast av partierna med en ny progressiv riktning och relevant analys. Har inte lyckats applicera analysen på konkreta politiska förslag i tillräckligt stor utsträckning och levererar fortfarande en hel del dålig nybörjarpolitik. Har Sveriges bästa partiledare men alltför lite utöver detta.

Bloggtrasig

2010-09-06T15:17:00.001+02:00

Hallå? Vad hände nu? Jag kommer inte in på min egen blogg. Måste därför skriva detta testinlägg.

Vad jag gör annars? Jag är sjuk. Kroppen är vek, trött och mjäkig, skallen hänger inte med.

Önskar att ljudet på datorn (allt ljud, även hörlursutgången) inte var trasigt. Då hade jag lyssnat på musik. Ja, det hade jag.

Tänkte skriva något om bröstpumpar, Ohly och amning förut, men orkar inte riktigt i dag. Hur som helst: Min poäng med det jag tänkte skriva är att vi måste sluta se spädbarnet som mammans egendom. Hon "tvingas" inte sluta amma. Det är inte heller i första hand hennes ansvar att barnet mår bra. Det är både mamma och pappa, det är båda föräldrarna, det är ett delande som gäller, på ansvar, på kärlek, på försäkring. Då kan inte någon programledare sitta i SVT och säga till Ohly att det inte går att släppa stackars mammor tillbaka i arbetslivet efter sju månader, och låta pappan ta vid - med eller utan bröstpumpad mjölk - nej, då måste det så klart bli skärpning på den inställningen till saker och ting. Ni vet. Du vet. Du fattar.

Krya på mig.
Hoppas bloggen inte förvunnit? Testing testing, 123 123.

Hej Aftonbladets läsare!

2010-09-05T18:55:00.001+02:00

Ni har fel!

Länkhets

2010-09-05T13:33:00.001+02:00

Några grejer jag läst senaste dagarna som jag tycker andra också ska läsa.
http://www.flamman.se/partiet-som-inget-vet
http://stockholmsrean.se/index.html
http://www.alliansfrittsverige.nu/2010/09/september-3-2010-reinfeldt.html
http://www.stadsmissionen.se/Omoss/Press--arkiv/Pressmeddelanden/Regeringens-strategi-mot-hemloshet-har-misslyckats/
http://esbati.blogspot.com/2010/09/vagbyte-i-asylpolitiken-med-rodgron.html

ursinne

2010-09-05T12:40:00.004+02:00

Det är så många som fått "mer pengar i plånboken" under de senaste åren och liksom inte förmår se längre än så. Dels att de extra pengarna i viss utsträckning försvinner i form av ökade avgifter, men framför allt att de mer pengarna i plånboken faktiskt drabbar någon. Gruppen som får ta den stora smällen, bära bördan, är så liten och tyst i relation till röststarka konsumenter med relativt höga löner. Men jävlar vilken smäll de fått ta. Inställningen till de fattiga, underklassen, de sjukskrivna, de långtidsarbetslösa och utsatta har förändrats. Det ses nästan som självpåtagen fattigdom och det finns ingen som på allvar vågar argumentera för solidaritet eller använda ordet. Det känns omodernt med solidaritet och det är fruktansvärt att det är så.

Kommuner och stadsdelar där medelinkomsten är 10000 eller 12000 eller 14000. De finns. Även i storstäderna. Deras marginaler är rätt jävla små. Och det är de som drabbas av varenda jävla reform och skattesänkning som kommer medelklassen till gagn. Det är de som får det så fruktansvärt mycket tuffare i sitt liv ekonomiskt när medelklassen får det bättre.

Men de syns inte, de syns ingenstans, och det pratas inte om dem, för det där med att ta ett stort ansvar för andra människor som har det sämre är liksom så jävla ute att det aldrig kan bli en valfråga.

2010-09-02T15:16:00.001+02:00

Jag är så satans trött. Jag vill egentligen bara rusa hem och lägga mig och sova men ska i stället, när jag slutar för i dag, skynda till ICA och hämta ut digitalboxen som kommit dit med posten, rusa hem med den, äta med min tjej, åka in till Pet Sounds och gå på "Popvänstern" med Sebastian och Leila, och dricka några öl. Inte världsapepp men har inte sett en Stockholmsbar inifrån på över en månad utan mest varit uppbokad och upptagen. Så nu får det vara nog. Nu spelar tröttheten ingen roll. Nu blir det såhär. Bra där.

kaffetandkrämen

2010-09-01T09:47:00.001+02:00

Drabbar det också er detta med kaffet och tandkrämen? Att man, efter säg två muggar starkt mörkrostat bryggkaffe, borstar tänderna och det blir så obehagligt att man nästan kräks, att man faktiskt fysiskt hindrar kroppen från att spy. Händer det er eller är det bara min morgonrutin som präglas av denna återkommande förnedring?

Förstahandskontrakt

2010-08-31T21:19:00.002+02:00

Jag och min tjej har flyttat till Hökarängen. Det är fint som bara den. Det är ett förstahandskontrakt, känns viktigt att nämna det, så mycket i den här bloggen har handlat om otrygghet och andrahandsbostadsgnäll in absurdum och liknande att jag vill påpeka att jag är precis så glad och nöjd över mitt förstahandskontrakt som jag trodde att jag skulle vara.

Har massa annat att gnälla över såklart, men fan, jag vilar på hanen i den frågan.

Jag saknar dig, lille bloggen. Jag vill komma tillbaka hit. Jag hoppas jag orkar. Jag tycker att det är så trivsamt när vi hinner med varandra.

alliansvalrörelse

2010-08-30T13:16:00.003+02:00

Alltid samma sak i valrörelsen. Man lyfter en potentiellt kontroversiell fråga (invandrare och integration i hundra olika varianter) och tar debatt om den i medierna, väljer att föra fram den, ta diskussionen. När man får kritik pekar man på att det bara är en del av ett större förslag, att det egentligen inte är så dramatiskt, ingen stor sak.

Men hur vi pratar är också viktigt. Minst lika viktigt under valrörelsen. Vad vi fokuserar på. Och det är inte medias fel. Fan heller.

PKK 2: VAR GÅR GRÄNSEN FÖR POPULÄRKULTUREN?

2010-06-29T14:43:00.001+02:00

DJ:S: SIBILLE ATTAR-MATTE [INGENTING]-SUBBKULTUR: FESTAMYSAMAILA-TEAMRIBS-LINNEAWIKBLAD-

Onsdagen den 7 juli på F12 Terassen är det äntligen dags för den andra omgången av Politiskt Korrekta Klubben PKK! Erika Wasserman, Eric Rosén och Elis Larsson bjuder på nytt in till klubben som inleder varje kväll med politisk diskussion.

På onsdag diskuterar Marimba Roney, Amat Levin och Ametist Azordegan bland annat vilka gränser man ska eller kan sätta i sin egen populärkulturkonsumtion.

Utgångspunkten är konflikten kring Beenie Mans spelning i Malmö, som först ställdes in efter påtryckningar om att Beenie Man i sin musik hetsade mot homosexuella från scenen, bland annat i Uganda. Ett land där anti-homolagarna skärpts under den senaste tiden, vilket bland annat innebär att det numera är dödsstraff för homosexuella som upprepade gånger döms för homosexuellt sex.

Spelningen i Malmö blev ändå av efter att bland annat Marimba Roney hittat en video från konserten i Uganda där Beenie Man uttryckte viss tolerans mot homosexuella.

Och: Varför väcker homofobisk dancehall så starka känslor när kvinnofientlig och nedvärderande hiphop sällan gör det? Och är vi västerlänningar extra rädda för att sätta oss till doms över "svart musik"?

Moderator är Jenny Damberg och samtalet börjar klockan 21.00.
Inträdet är gratis fram till klockan 22:00.

Efter diskussionen spelar twittersubberna i SUBBKULTUR (Festa Mysa Maila/Linnea Wikblad/Team Ribs) följt av popstjärnorna Sibille Attar [Little Red Corvette] och Matte [Ingenting] skivor till 03.

PKK2 -VAR GÅR GRÄNSEN FÖR POPULÄRKULTUREN? F12 Terassen, 7 juli, 21-03. GRATIS TILL OCH MED 22:00!

facebook.com/#!/pages/Friends-with-onsdagarna-pa-F12/103145169731817

twitter.com/pkklubben

Snor enkäten som popmorsa snodde av Queertzala och Margret

2010-06-14T20:05:00.002+02:00

Vem var din allra första vän (som du minns)? Är ni fortfarande vänner?
– Jag skulle tro att det var Dan A. Men det kan såklart ha varit någon tidigare. Jag och Dan hängde dock sjukt intensivt under några tidiga år och jag vill minnas att han var en charmerande person som tog över rätt mycket medan jag hamnade lite i bakgrunden när han klev på. Typ. Men vi slutade hänga när jag började tvåan och flyttade till Nyköping.

Vem av dina vänner har du känt allra längst?
– Av de jag umgås aktivt med är det nog Hannes och Kalle. Av de jag träffar mer sällan är det Erika, henne har jag känt sedan jag började tvåan. Var också dökär i henne periodvis under mellanstadiet. Men det blev aldrig nåt.

Hur många bästa vänner har du?
– Tror jag skulle säga fem eller sex ungefär.

Vad brukar du och dina vänner prata om oftast (i procent)?
– 40% relationer, 20% jobb/karriär/den typen av grej, 18% politik/samhälle, 12% teve/film/musik, 10% övrig skit.

Vad är det värsta en vän gjort mot dig?
- Gud, jag har nog blivit sviken/arg/ledsen/irriterad massor av gånger men något enskilt som sticker ut sådär vete fan om jag kan peka på. När vänner inte "finns där", vilket är extremt sällan, kan jag tycka att de tär jävligt jobbigt, särskilt eftersom jag tycker att jag "finns där" ganska bra.

Vem av dina vänner vet mest om dig?
– Dött lopp mellan Sebastian och Hannes tror jag. Men det finns gott om vänner som vet det mesta om mig.

Har du några killkompisar?
– Ja, här tänker jag mig att frågan blir tvärtom. Har jag några tjejkompisar? Och det har jag ju. Massa fina. Den jag känt längst av dem jag umgås riktigt aktivt med är Charlotte, men jag gillar ju till exempel Kristin, My, Ellen, Jennie, Idha och flera andra också väldigt mycket. Och min tjejs kompisar som är övervägande tjejer och nästan uteslutande väldigt bra.

Är du öppen för att lära känna nya vänner nu i vuxen ålder eller känner du att det "räcker"?
– JA! Jag är öppen! Har många vänner, så många att vi inte hinner med varandra allihopa tillräckligt, men lär gärna känna nya vänner om jag bara hinner och orkar liksom.

Vilken egenskap uppskattar du allra mest hos en vän?
– Folk som är pålitliga och lojala, smarta och roliga, bejakande.

Tycker du det är viktigt att vänner är superärliga mot varandra? (typ någon frågar: tycker du att de här skorna är fina?)
– Ja, om man är riktigt nära och vill ha det ärliga svaret ska man få det. Vill man bara fiska lite backup och bekräftelse kan man väl få det också, alternativt en rolig/smart/klok sågning.

Hur är du som vän tror du själv?
– Jag tror att jag är lojal, snäll och hyfsat omtänksam. Samtidigt lite självupptagen, disträ och tråkig emellanåt. Oflexibel.

Hur gillar du att umgås – i gäng flera stycken eller one to one?
– Gärna gäng! Gärna! Men man måste hänga one to one då och då också för att komma till kärnan och sanningen och det dära.

Välj två av dina nära vänner och berätta om hur du lärde känna dem?
– Jag väljer Jonny som jag lärde känna genom att han hängde mycket med Erika, Kalle och Hannes och att jag var hemma i Nyköping över sommaren och vi hit it off liksom, och hade kul som fan och våran manly buddylove gjorde att jag föreslog att han skulle flytta hem till mig (no homo) i min etta i Uppsala på 18 kvadrat. Sagt och gjort. Mycket märklig vänskapsinledning.
– Sen väljer jag SB som jag lärde känna för att han intervjuade mig på grund av den här bloggen och så gillade vi varandra för jag läste hans blogg och han min och så blev vi liksom riktiga kompisar helt plötsligt, med ganska stora likheter och samma humor typ och gud såg att det var gott, o s v. En skön internetpolare helt enkelt, hehe.

Vad bråkar du oftast om med dina vänner?
– Politik, rätt och fel, leva som man lär och åsiktsbaserade konflikter.

Vad brukar du oftast göra med dina vänner?
– Dricka och äta och prata nrä vi ses, annars prata i telefon. Inga särskilda aktiviteter. Förr spelade vi fotboll en del, men inte längre.

Hur enkelt släpper du in nya bekantskaper i ditt liv?
– Enkelt till en viss gräns, sen är jag feg och tycker det är svårt att förstå att folk vill hänga med mig, jag tror att de är konstiga bara.

Säg en svensk kändis du skulle vilja vara vän med och varför?
– Mauro Scocco för att han verkar vara Sveriges roligaste man.

PKK!

2010-05-26T20:59:00.002+02:00

Nu går jag till F12 och spelar lite skivor en timme när våra onsdagsklubbar har gemensam premiär! Otroligt roligt. Jag är med och arrangerar PKK - Politiskt Korrekta Klubben som förutom klubb också är politiska panelsamtal med intressanta intelligenta människor som vi väljer ut. Tre gånger. 9 juni, 7 juli och 4 augusti. Ni kan anteckna alla datum på en gång. Det blir bra det här. Lovar!

Oavkopplad

2010-05-08T12:25:00.007+02:00

Det är en av mina (många och stora) brister, tycker jag, det att det krävs så oerhört lite för att jag ska försätta kroppen i ett akut stresstillstånd.

Jag kan vakna en ledig lördag och bara fundera på en eller två grejer som jag ligger efter med och så är hela dagen påverkad av ett ganska spänt och magontspräglat tillstånd. En konflikt här eller där i mitt privatliv, eller bara allmän helt vanlig livsleda, oviljan att hålla på och hålla på, pang boom så börjar jag stressa och hetsa mig själv på ett helt absurt och orimligt sätt.

I bland, ofta, hjälper det ju att göra något konkret, som med jobbet, då kan jag ofta helt enkelt uträtta det jag tänker på för att göra mig kvitt delar av stresskänslan. Andra gånger ligger magsårsvibbarna kvar oavsett vad jag gör, jag har liksom försatt kroppen i ett försvars- och beredskapstillstånd och lyckas inte frigöra mig från det även om jag löser eventuella problem, trasslar upp eventuella knutar eller försöker byta fokus.

Det tycker jag är besvärligt.