SKAM

Jag bad ju om ämnen att skriva om och Lisa Magnusson gav mig till slut det jag valde i utbyte mot att jag gav henne ett. Och det blev SKAM. Ämnet ligger nära mig. Skam och skuld är grejer jag återkommande nämner som både saker som präglar mig och som driver mig. Faktiskt.

"...och vi går runt på jorden ett tag, och ljuger om vad vi tänker"
'Jag e jag', Hästpojken.


Hästpojken-citatet träffar rätt hos mig för så ser skammens absurditet ut många gånger. Livet är kort och en stor del av det ägnar vi (jag) åt att mörka våra mörka tankar eller känna skuld över de vi är och det vi funderar över. Jag känner skam för att jag är girig, egoistisk och snål ibland. Jag känner skam för att jag hatar människor emellanåt. Jag känner skam för att jag med avsikt struntar i att se helheter ibland eller för att jag bara ser helheter. Jag känner skam när jag fortsätter leva i saker som jag inte trivs i eller när jag fuskar och ljuger om saker jag tidigare sagt att man inte får ljuga om.

Skam är så himla drabbande också, det får en att fly hur långt som helst när den smäller till med full kraft, man är beredd att lura sig själv i flera år om man bara skäms eller bär på skuld tillräckligt mycket. Det är märkligt att det är så farligt vissa saker, att man som människa kan vara så otroligt reaktiv på skam och skuld.

Jag känner skuld för att jag inte alltid tycker om de som tycker om mig, för att jag tycker vissa inte är värda att förklara för. Jag känner skam för att jag fortfarande i alltför stor utsträckning förhåller mig till människor som inte längre förhåller sig till mig, skuld gentemot mig själv för att jag låter dem i sin frånvaro vara rättesnören över mitt right or wrong. Jag känner skuld för att jag aldrig varit riktigt förbannad på de som förtjänar det eller för att jag inte håller tillräcklig kontakt med många av de som jag brytt mig om sedan jag föddes. Jag tänker på det här hela tiden och en stor del av min stress i livet beror just på att jag hela tiden skäms eller känner skuld gentemot andra eller mig själv.

Jag känner skam för att jag tror att jag är tillräckligt viktig för att blogga om skam och förutsätter att det är intressant för någon.

Men gud, det finns så vansinnigt mycket. Jag undrar om jag är värre än ni? Jag ältar ju saker dygnet runt, det verkligen känns hur hår blir grå och hur kroppen slits inifrån när man skäms och bär på skuld. Det är så onödigt.

Jag känner skam för att jag inte orkar stå upp för mig själv tillräckligt ofta, att jag är för lat för det.

Jag känner skam för att jag går runt på jorden ett tag och ljuger om vad jag tänker.

Ratade ämnen

Ni gav mig ett antal ämnen. Jag kommer inte välja något av de i kommentarerna utan tar det förslag jag fick på twitter. SKAM. Jag ska skriva om skam. Men det blir i nästa inlägg. Först korta svar på era ämnen, de jag ratade:

Anonym sa...
KFTC!

- Tack, DAVID BORG, för din uppmuntran.

David Ärlemalm sa...
- Din relation till porr. Minns att du berörde det i ett inlägg för några år sedan. Minns också att jag, någon gång i halvtid mellan då och nu, frågade om det och fick ett otillfredsställande fnitter till svar.

- Minns inte vad jag skrev då riktigt. Men porr, alltså, det är ju rätt trist. Porr är som cigaretter, det är en smutsig industri men har sitt tilltal. Min egen relation till porr är dock förhållandevis okomplicerad. Jag är ingen porrmotståndare per definition men inget fan av att superstereotyper reproduceras på löpande band i en rätt tjatig samling klipp. Men som sagt. Det är klart att det kan vara tilltalande ändå. Trots invändningarna.

Anonym sa...
1) Bakom kulisserna på Nyheter 24, hur fan funkar ert märkliga incitamentssystem egentligen?
2) Din konstigaste PR-byrå-appropå.
3) PR-byrå-erfarenheter överlag. Hur blir du approchad, av vilka? Hur märker du av lobbyisters försök att få in vissa nyheter?
1. Alltså, de flesta av oss som jobbar heltid eller liknande har avtal som inte bygger på klick eller så. Jag har en vanlig lön. En massa bloggare ersätts baserat på antalet sidvisningar. Men det är ju rätt traditionellt i sammanhanget.
2. Har inte så mycket konstiga sådana erfarenheter, jag är inte pr-byråernas huvudmåltavla direkt, men folk som är extremt tjatiga i flera olika medier och kontexter är väl rätt konstigt.
3. Jag märker inte så mycket mer än mail och telefonsamtal och ett och annat budat utskick med "kul" och "överraskande" innehåll från såväl typ Vårdförbundet som Svenskt Näringsliv. Men jag är konsekvent i att jag ber alla maila och låta mig ta ställning. Inte bara för att hålla dem på armlängds avstånd utan för att ett mail med vettig information, där jag får kolla när jag har tid, är det bästa sättet att få in vad det än må vara som nyhet.


Anonym sa...
Skriv om ditt gamla favorit band Ultima thule. Var det musiken eller livsstilen som lockade?

Jag har skrivit om Ultima Thule några gånger i bloggen. Jag gillade ju dem som liten (i femman framför allt) och hade en singel. De bodde granne med oss i Stenkulla och vi tyckte det var coolt med rockstjärnor i området. De var också väldigt trevliga när man träffade dem och drev stans bästa skivaffär senare. Men de representerar ju en vidrig rasism som äcklar mig.

My sa...
Kläder och accessoarer. Och hur gör du egentligen för att få den perfekta snedluggen? Du är alltid superfin i håret.

Tack My! Jag är väldigt van att lägga snedluggen, det är bara att ta lite vax i halvfuktigt hår och sen dra fram perfekta benan med fingrarna. Jag använder aldrig någonsin kam eller borste och petar håret med fingrarna noga för att det ska bli som ett snyggt rakt streck från panna till bakhuvud. Det är lätt, men det är delvis lätt för att jag gör det varje dag.

Blogger Technicolor sa...
Scientologerna!

- Vad ska jag säga om dem? De är tokiga och bör undvikas. Jag gillar dem inte. Alls.

Jenny Grön sa...
Infrastruktur så klart!
Det finns massa spännande projekt. Vilket intresserar/påverkar dig mest?
Eller de vackra husen på St Eriksgatan, de på Kungsholmensidan.

- Älskar infrastruktur men kan ingenting om det! Men samhällsbyggnad är superviktiga demokratiska verktyg för att utjämna skillnader i förutsättningar människor emellan.

Anonym Sonja sa...

Vilka kläder du skulle välja om du fick bli den nya Steve Jobs.
Observera att du måste bära outfiten vid varje större social sammanställning, och produktens seriösitet är superviktig.

Är kanske Steve Jobs optimalt klädd?

Tycker detta är så intressant att jag nästan får lust att skriva om det själv, but I give it all to you.
- Jag tycker att Steve Jobs outfit är ful. Det är en multimiljardär som klär ner sig för att verka "vanlig" eller som någon man kan relatera till. Skulle jag bli den nye Steve Jobs skulle jag klä mig traditionellt som Colin Firth i A Single Man. Det vore tjusigt och rätt vid varje tillfälle. KOLLA VAD SNYGG!

Ni bestämmer

Nu får ni bestämma. Jag vet att jag nästan aldrig får några kommentarer här eftersom alla, myself included, sköter kommenterandet på twitter och facebook och andra platser. Men ändå. Bestäm nu. Vad ska jag skriva om? Nästa inlägg kommer att bli ett baserat på vad ni önskar er. Så önska nåt kul, annars kanske jag avgår. Vad som helst. Shoot.

När jag dör

dag 24 – en låt du vill ha på din begravning
Hur många gånger har man inte funderat på det här då. HUR MÅNGA GÅNGER? Kanske en miljard? Och man tänker att man vill ha det sorgligaste man kan komma på, för att man själv tycker att det här, ja DET HÄR, det måste vara riktigt sorgligt, kanske A good day to die med Sunhouse? Kanske Song against life med David & The Citizens? Kanske Always on my mind med Elvis? Nej men alltså. Herregud. Man kan ju inte försöka ta det man kommer på som lättast väcker sorgekänslor, det är så himla elakt mot de som besöker begravningen, att på den dagen välja en låt som ska tvinga fram sorgen. Det går ju inte. Man måste ju ta en låt som är så fin som möjligt, så mycket den döde personen som möjligt, så rätt som möjligt. Så tänker jag om andra (eller, har tänkt på de få begravningar jag varit på). Något de älskar och som representerar dem. Och om jag dör, när jag dör, om jag ska vara typ allvarlig i min approach, om bloggen var mitt testamente. DÅ. Då skulle jag ändå vilja att den här låten fanns med på min begravning. Framförd av Hästpojken. Antecknar ni? (obs, hoppas det dröjer ett tag innan man dör)

Du och jag

dag 23 – en låt du vill ha på ditt bröllop
Jag hade en låt jag tänkte ha på mitt bröllop förut. Men det är ju liksom inte aktuellt längre. Det finns inte något som liknar ens bröllopsfantasier kvar att projicera drömmar på. Och jag vill ju inte ha en EGEN låt på MITT bröllop. Jag vill ju gifta mig och ha en låt som är min och den personens gemensamma val. Om det är enbart MIN låt är det ju inte ett skit intressant, det fattar ni väl. Men det är klart att man kan fåna sig lite ändå om man måste. Klart man kan det. Och om vi ska leka kan vi väl säga att jag ska ha den här. Håll till godo (värsta dödslåten, men jag vill att folk ska böla på bröllop ok????? ÄNDÅ FIN).

Arg, lycklig och ledsen

dag 20 – en låt du lyssnar på när du är arg

Jag är ofta arg men sällan skrikarg så att jag går in och gormar på vänner och bekanta med rösten. Men frustrerad. Ilsken. Irriterad. Absolut. I ett förhållande eller med vänner oftast när jag känner att jag inte blir förstådd, eller att någon inte ens försöker förstå mig. Det gör mig arg bara att skriva. Jag kämpar förtvivlat för att förstå andra och blir så in i helvete besviken och arg när motparten inte försöker förstå mig, inte lyssnar och så vidare. Den finns dock ingen naturlig låt för det. Låtar jag lyssnar på när jag är arg är låtar jag återvänder till när jag är förbannad på världen, när jag slår ut mot omvärldens skit och helvete, när jag tycker illa om hur borgarbrackor, empatilösa samhällssystem eller har läst typ nån ledare av Per Gudmundsson eller en spya Paulina Neuding kastat upp. Då blir det svart för ögonen och jag blir tonåring och punkare igen och vill riva affischer från väggarna och rusa ut på stan och typ paja nåt. Det gör jag inte. Jag är en mycket korrekt och relativt vuxen typ som i stället går in på youtube och slänger på typ den här.



dag 21 – en låt du lyssnar på när du är lycklig

När jag är lycklig och studsar fram och har solen i ryggen och bara trivs, på väg till stan, på väg hem från stan, till första glaset vin hemma när man har hela helgen framför sig, när man är snygg, när man blir flirtad med av nån som är clearly out of ens league, när man bara glider fram. Då finns det massor av låtar att välja på. Det är det som är så bra.


dag 22 – en låt du lyssnar på när du är ledsen
Jag är en sucker för de stora känslomässiga låtarna och när man relaterar till dem är det något alldeles extra. När det är en stor fantastisk röst som bara krossar hela ens väsen med sin nerv och sitt vibrato. Jag lyssnar gärna på den här när jag är ledsen just nu. Men jag kan inte säga att jag blir gladare. Jag blir snarare mer ledsen. Förstår inte hur man kan höra ens till första refrängen utan att nästan börja böla. Det är en låt som gör ont men den är samtidigt så otroligt fin att man får någon slags positiv energi från den. Adele kramar ur sin sorg och ensamhet på ett sätt som inte kan vara annat än utvecklande snarare än onödigt ältande. Detta är så bra att man dör. Blir du inte tagen av den är du psykopat.

Favvoskivalåt

dag 19 – en låt från din favoritplatta


Det finaste jag hört, som inte slutar vara fint, är detta. Det här är en av de finaste låtarna från den allra bästa skivan jag kan komma på. Det här, hörninini, är en så himla härlig och hemsk och fin och ful låt. Det här är Don't let it bring you down, från After the gold rush-skivan, med Neil Young. Just denna version en livevariant från 1971 där han sjunger fantastiskt.