Kommer ut som trist

Jag har ju semester nu, sista veckan innan jag går tillbaka till jobbet började i dag, och när jag tänkte på vad jag gjort av den var det en sak som blev väldigt tydlig.
Hur skönt jag tycker det är att inte göra nåt alls långa stunder. Det var när jag läste Annies inlägg om att hon inte är rolig som som det slog mig (igen).

"har jag tid att fritt förfoga över så ligger jag helst i soffan med datorn på magen, en hel jävla dag, utan att varken fräscha upp mig själv eller gå utanför dörren. jag är inte aktiv, jag är passiv. jag är inte äventyrslysten, jag är extremt stillsam. hemmakär. kanske lat. kanske t.o.m. osocial. jag nöjer mig så länge jag har något att äta och en internetuppkoppling."

Jag känner precis sådär i väldigt stor utsträckning. Visst. Jag har en del i mig som är otroligt social och älskar att träffa människor, en del i mig som verkligen måste gå ut på bar eller bio eller i sällskap för att känna att jag kan koppla av men det där är en så liten del. Jag är ingen särskilt äventyrslysten typ, det kan alla mina exflickvänner och alla mina vänner intyga, jag är verkligen passiv långa stunder och trivs med det, kan komma in i en lunk jag tycker otroligt mycket om där rörelsen är minimal, ett nära nog meditativt tillstånd. Jag ska inte påstå att jag är lycklig då, eller mycket lyckligare än annars, men jag mår bra i det, jag slappnar av i det och jag hittar en plats i det. Jag är väldigt förtjust i att vara hemma och tycker därför att det är mycket viktigare att mitt hem är trevligt än att det ligger på den trevligaste av platser. Nu är Hökarängen förvisso supermysigt men jag menar att jag hellre sitter i min tvåa på 68 kvadrat i hökis än bor i stan på 31. Liksom. Ska man vara hemma så mycket som jag vill vara är det nästan nödvändigt. Jag tycker ju generellt om att få folk på besök mer än jag tycker om att besöka folk också.

Att ligga ensam på soffan och kolla på en säsong av en bra serie och samtidigt äta nånting hyfsat gott och twittra lite slappt vid sidan om. Det låter som en mardröm för en massa människor. För mig är det ofta precis exakt vad jag vill göra av min lediga tid och min semester. Jag är helt enkelt rätt trist och trivs okej med det.