Stockholmare
I dag kom vinterns första snö. Det gör mig inte ett dugg glad, ska jag tala om. Jag hatar den förbannade snön. Jag hatar när folk ÄLSKAR snön och tycker att det är MYSIGT. Vinter är död och kyla och hemskheter. Inget annat.
Insåg igår att jag nu har bott i Stockholm längre än jag någonsin bodde i Eskilstuna, Nyköping eller Uppsala (eller någon av de andra städer jag bott kortare perioder i). Det gör att jag bott den största delen av mitt liv, med knapp marginal mot tiden i Nyköping, i Stockholm. Så jag är på sätt och vis Stockholmare nu. Jag tror jag gillar det.
Efter valet skrev jag att vi måste börja se över hur vi agerar och måste börja kämpa intensivt för att till varje pris undvika det samhällsklimat som banade väg för Lasermannen på 90-talet. Well. Nu har vi en "ny laserman" eventuellt och även om jag absolut inte vill dra några slutsatser om varför, vem eller hur eller vad så är det ju helt fruktansvärt obehagligt hur historien tycks gå igen. Hur vi verkar vara tillbaka i 1991 all over again. Fan.
Aja. Vi hörs sen.
