PKK!

Nu går jag till F12 och spelar lite skivor en timme när våra onsdagsklubbar har gemensam premiär! Otroligt roligt. Jag är med och arrangerar PKK - Politiskt Korrekta Klubben som förutom klubb också är politiska panelsamtal med intressanta intelligenta människor som vi väljer ut. Tre gånger. 9 juni, 7 juli och 4 augusti. Ni kan anteckna alla datum på en gång. Det blir bra det här. Lovar!

Oavkopplad

Det är en av mina (många och stora) brister, tycker jag, det att det krävs så oerhört lite för att jag ska försätta kroppen i ett akut stresstillstånd.

Jag kan vakna en ledig lördag och bara fundera på en eller två grejer som jag ligger efter med och så är hela dagen påverkad av ett ganska spänt och magontspräglat tillstånd. En konflikt här eller där i mitt privatliv, eller bara allmän helt vanlig livsleda, oviljan att hålla på och hålla på, pang boom så börjar jag stressa och hetsa mig själv på ett helt absurt och orimligt sätt.

I bland, ofta, hjälper det ju att göra något konkret, som med jobbet, då kan jag ofta helt enkelt uträtta det jag tänker på för att göra mig kvitt delar av stresskänslan. Andra gånger ligger magsårsvibbarna kvar oavsett vad jag gör, jag har liksom försatt kroppen i ett försvars- och beredskapstillstånd och lyckas inte frigöra mig från det även om jag löser eventuella problem, trasslar upp eventuella knutar eller försöker byta fokus.

Det tycker jag är besvärligt.