Lille oro

Är ensam hemma, halvligger på soffan, det är söndag och jag är ledig i dag. Och jag känner en sån ilska över att jag är så satans dålig på att känna ro, ta det lugnt, koppla av och så vidare. Förutsättningarna är perfekta liksom. Jag kan vara här och bara vara och det borde inte vara mer med det. Men jag drar i väg i tankarna och förmår inte stänga ute något alls.

De säger att psykos är ett tillstånd då man (bland annat) inte klarar att sovra bland intrycken utan tar in allt. Jag är naturligtvis aldrig psykosnära. Men jag gillar uttrycket, så att säga, eftersom jag ofta känner den där svårigheten att bortse från de delar av världen som inte är aktuella just nu, som inte angår min dag, min timme, mitt rum och så vidare. Det gnager på mig också när det inte finns något att oroa sig över eller älta i egentlig mening.

Det är, tycker jag, opraktiskt.

Att se på teve precis så bra att jag håller mig intresserad men så dålig att jag inte känner något är den enda effektivt meditativa vägen ur det där. Men varken CSI eller Criminal Minds går just nu.

Vi är många vi är starka krossa rasismen nu?

Det är lite för lätt att kolla på SVT Debatt och garva åt de lallande jävla dyngmongon som framför de allra dummaste av rasistiska och främlingsfientliga åsikter. Lätt att tänka att det hela är som ett dåligt skämt och att skiten förhoppningsvis går över om vi låter dem bero och självdö. Lätt att ilskna till över Vellinge och se det som ett isolerat fenomen vi kan håna och lämna därhän.

Men just for the record liksom: Det är ju samma grej, exakt samma grej, som i början på nittiotalet. Bara inte lika mycket. ÄNNU. Det var lika tramsigt idiotiskt sjukt underligt då. Det var samma typ av människor som hatade och samma människor som lät då.

Vi har varit bortskämda och kunnat rasa över någon jävla medelklasshipsters exotism de senaste åren men nu är det annat, nu är det snäppet mer konkret och allvarligt.

Det äcklar mig och jag blir kräkfärdig av tanken på att vi är på väg att få samma vidriga offentliga samtal som för snart 20 år sedan. Jag trodde nästan inte att det var möjligt.