slåss

Vi har slitit hund den senaste tiden men nu är vi äntligen live med Kampsport24 - Sveriges första stora satsning på Kampsport i breddmedia. Ni måste faktiskt komma in och kolla. För det bidde rätt jävla snyggt.

KOM OCH KÖP!

Köp vår nya John's Candy-skiva, i sin helhet eller för 9,90:- per låt, på Cdon.com.

Start spending nu för helvete!

Skitlåt

Jag skulle kunna skriva om saker jag gillar: Zarembas text i DN. Om Beyoncé-konserten. Om Carraghers utbrott på Arbeloa. Om Labinot Harbuzi. Om Katrine Kielos text i Aftonbladet i dag. Om Twitter. Om sol och sånt. Om en god öl eller ett gott vin. Eller om Daily Beast.

Eller om saker jag ogillar: Typ debatten i Agenda i går. Eller Jan Majlard. Eller krig. Eller tidsbrist. Eller flytt-issues. Eller regn och dåliga bloggar. Eller om förkylningar.

Men jag orkar inte just nu.

Så jag postar i stället den ganska genomusla låt jag hade på hjärnan när jag vaknade. Jag beklagar. Men tänk på mig då. Jag har fortfarande skiten på hjärnan.

Klickhoran Newsmill?

Newsmill har nu funnits över ett halvår och har satt sig hos konsumenterna. No doubt. Newsmill är i bästa fall angeläget, fördjupande, intressant och lagom hetsigt. I sämsta fall är det lite trist och tråkigt och ospännande. Men allt som allt är jag väldigt förtjust.

Vassa Eggens Olle Lidbom gör en avstämning med Leo Lagercrantz och konstaterar att siktet är inställt på 100000 unika i augusti. Men allt hänger såklart på vad som diskuteras:

"Hur ska ni nå ert mål på 100 000 besökare? Vad har lockat läsarna hittills?
- Internet och fildelningsfrågan. Linda Skugges skilsmässa. Gaza och Mellanöstern skapar mycket kommentarer. Däremot klassiska kvällstidnings-ämnen funkar dåligt: som polisvåldet. Stendött."

...och här blir det intressant. Man talar ju gärna om Nyheter24:s klickjournalistik och hur vi är farliga och dåliga och "ett hot mot journalistiken" (sic). Är det då inte på sin plats att vända lite på det och fundera över vad som, med samma slutledningsförmåga, händer med samhällsdebatten. En Bonnierägd (den kritiken är gammal) klickstyrd samhällsdebatt. Där polisvåld är "stendött" och därför inte ska diskuteras. I stället - Linda Skugges skilsmässa.

Jag vill inte anklaga Newsmill för något, de gör det bra och jag har full förståelse för deras business. Men jag funderar över hur man kan vara så arg på oss och så förtjust i dem, som många är, när de dessutom har ett helt annat, långt mer uptight, anslag.

Det var bara det.

Den allsmäktige

I dag introducerar jag söndagskrönikan på Nyheter24. Denna första gång skriver jag om Gud, Jesus och ett korståg utan offer. Xavi Hernández närmare bestämt.
Läs! Och kolla de fina bilderna. Vi ska försöka göra det här stilistiskt intressant också, inte bara lite allmänt resonerande, så ni får slå mig på fingrarna om texterna blir dassiga vid tillfälle.

Rätt eller fel?

Jag är 29 år och borde kanske vara way past den typen av barnsligt filosofiska resonemang, alternativt inte vara ett dugg intresserad. Men ändå. Jag är hur dum och liten eller pretentiös och kvasifunderande jag vill i min blogg. Och jag återkommer ofta till det, för jag tycker det är svårgreppbart, och jag tycker att de flesta verkar tycka annorlunda än jag. Jag brukar rödvinsdiskutera detta med Hannes med jämna mellanrum: Rätt och fel (haha, JA, just DET!).

För jag har svårt att greppa att alla är ateister eller agnostiker och ändå tror på rätt och fel. Hur tänker man då? Hur kan det finnas rätt och hur kan man döma någon på såna grunder när rätt och fel bara kan bygga på moral=absoluta sanningar=religiösa fundament. Det finns ju, in annat fall, bara föränderliga konventioner och överenskommelser. Visst?

"Människovärdet är okränkbart" brukar det populärt heta, till exempel. Okej. Men på vilka grunder? För att det är praktiskt eller för att det ÄR okränkbart? Är ni med?

Om man är djupt troende, oavsett religion, har man ju något att luta sig emot. Man har typ Guds ord, profeter och apostlar, texter och brev. Om man är en average svensk ateist eller agnostiker, tänk dig du själv, jag, och alla som läser din eller min blogg, är det ju omöjligt. Det fascinerar mig. För folk anser fortfarande att rätt och fel finns. Att det finns sanningar om vad som är bra och dåligt. Om vad som är tillåtet och inte. Om hur man BÖR leva och inte. Varifrån kommer de här uppfattningarna och hur ofta reviderar man dem? Är det till exempel RÄTT att homosexuella ska få adoptera? Och varför var det FEL förut? Är det RÄTT att INTE döda brottslingar? Varför? Större delen av världen tycker ju snarare att det är vårt ANSVAR att ta kål på en del kriminella (inte jag asså!), så varför har vi uppfattningen att vi har rätt? På vilka grunder? MORAL?

Ni hajar var jag vill komma? Sitter med skämskudden när jag skriver för det känns som en femtonårings resonemang och val av tanke, men jag är så uppriktigt nyfiken på hur folk kan ha en uppfattning och RÄTT och FEL över huvud taget. Eller är ni som jag allihop? Ni tänker inte så mycket på det utan placerar in er på rätt&fel-kartan där det passar för stunden? Kan vi prata om det här på ett vettigt sätt?

Update: Den stora frågan är ju enkel och svår. Hur fan lever vi med vetskapen att rätt och fel bara är blaha blaha som någon kommit på och framgångsrikt salufört?