Elin har skrivit och i princip totalsågat Lisa Magnussons krönika om Tuva Novotnys präktiga hållning och förhållningssätt till medier. Jag twittrade as usual, till Elin, som följer: "Fast alltså, @elingrelsson - nu tycker jag du läser lisa som fan läser bibeln. Ska se om jag hinner utveckla i blogg."
...så jag försöker väl utveckla då. Det blir ju inte för många blogginlägg här direkt så vi testar:
Jag tycker också att Lisa Magnusson skriver grovt generaliserande och buntar ihop många frågor på litet utrymme. Hon förenklar och hårddrar. Hon till och med blandar ihop lite olika grejer med varandra. Men. Hon skriver i en kvällstidning och är därtill nödd och tvungen. Och jag vill ha kvällstidningsresonemangen om "de här frågorna" (också en generalisering och ihopbuntning, I know). Det är svinviktigt. Och den är bättre framförd av Lisa Magnusson än av de flesta andra. Minns Skugge och Belindas trista trams på senare år eller babysteps på 90-talet.
Elin Grelsson tycker vidare att det är bra att Tuva ser sin roll som förebild och tycker att Lisa Magnusson borde göra detsamma. Om det kan jag bara säga att de människor som betett sig som förebilder och tagit hänsyn till det ur ett ansvarstagande perspektiv alltid är de som inte blir en enda människas förebild. Typ Tuva Novotny.
En rejäl invändning är också den om ihopblandningen av sexuell och sexuellt objekt och visst, det finns all anledning att ta den diskussionen också, men som jag läser Magnusson och själv upplever det så vill alla emellanåt vara objekt. Inte bara subjekt. Vem vill alltid vara subjekt? Det är ju minst lika hemskt som att bara vara objekt.
"Så kallade feminister" skriver Lisa Magnusson och ja, jag delar Elins uppfattning där. Fan skriver hon så för? Den enda effekten av att skriva så är att massa människor tar den meningen och gör till hela krönikan. Feminist- och kvinnoföraktande snubbar och brudar som bara vill läsa att feminismen är DÅLIG får en chans att använda Lisa som slagträ.
Det återkommande naturlig/natuuurlig är för mig glasklart ett angrepp på naturlighetsbesattheten - som är helt störd - snarare än ett konstaterande om att Tuva är objektivt snygg, vilket jag tycker att Elin Grelsson läser in.
Lisa skriver: "Och jag är less på att ännu en generation flickor lär sig att vaginan är en liten gottepåse som inte skall bjudas ut till första bästa helt billigt utan sparas till någon man verkligen tycker om."
Elin skriver: "Men vad har fittan med det här att göra?"
Eric tycker: Den kan väl visst ha med det här att göra - i en krönika, inte en essä, och poängen är ju alldeles utmärkt!
Och däri ligger ju min huvudpoäng. Inte i fittan alltså. Utan i att det är bra, tycker jag, att Lisa Magnusson diskuterar större grejer på ett betydligt mer intressant och engagerande sätt än de flesta andra och lyckas göra både the average gubb- och kärringjävel förbannad samtidigt som the blogging överläst humaniora-feminist bloggar en masse tillsammans med andra som fördjupar och resonerar.
Problemsammanfattning enligt Elin: Det är åt skogen att Lisa Magnusson skriver en krönika där " ... sexuella kvinnor fortfarande buntas ihop med sexuellt objektifierade kvinnor."
Och för mig, lika obildad som dum men ändå jävligt skarp, blir det där lite tramsigt. Det är 2000 tecken i Aftonbladet. Det är svinbra att det väcks så många frågor och väcker så mycket diskussion. Det är synd att inte allt hinns med, men det är snarare formatets problem än Lisa Magnussons (tycker jag). Jag har läst henns blogg långt innan den låg på bladet och hon behärskar fördjupning också. Bara inte just där, just då, och det är tur, för då skulle de som behöver lyssna bara skaka på huvudet och bläddra samtidigt som du nickade och höll med och sa, ja, just så, precis så som jag redan tänkt.
För mig är det perfekt, jag står mitt emellan intellektuellt och behöver lika delar Lisa Magnusson som Elin Grelsson för att utveckla mitt tänkande. Och jag gillar ju båda som fan, just for the record.
