Marion

I dag bloggade jag om min ilska över Marion Jones.

att backa tillbaka till rätt nivå

Annika Nordgren Christensen, som jag gick hyfsat hårt åt här sedan hon skrivit en newsmill-artikel om Sven Otto Littorins facebookmeddelanden, har gjort en hel pudel och erkänner nu att hon var fel ute och att det blev pannkaka av alltihop. Jag applåderar det initiativet, det är starkt att gå ut och ta avstånd från vad hon själv skrivit. All heder och respekt för det.

"På morgonen efter att artikeln låg på Newsmill fick jag ett antal mail som gick ut på att det var jättebra att jag gav mig på en borgerlig minister. Jag läste mitt inlägg med de ögonen och blev förskräckt. Jag ångrade mig. Jag bad Littorin om ursäkt. Ungefär samtidigt fylldes kommentatorfältet efter debattinlägget med lindrigt sagt upprörda kommentarer. Många ger jag som sagt rätt, andra ger mest bara uttryck för hat och förakt."

I heart Freddie

Shit. Kollade runt på youtube efter Freddie Wadling-klipp och stötte på det här, som jag aldrig sett förr. Både jag och flickvännen var nära att börja gråta för att det är så satans jävla bra.

j'accuse: Hus1

Jag såg 183 dagar i måndags. Mot bättre vetande. Minirecap: Serien handlar om vad som händer "efter dokusåpan" och utspelar sig i en Big Brother-klon som heter Hus1, eller snarare just - efter Hus1. I första avsnittet får vi se vem som vinner, och lär känna karaktärerna en efter en, får ta del av deras syften med att delta och deras tokigheter när de väl är i Hus1 i 183 dagar (sex månader).
Jag, som är förtjust i dokusåpor i allmänhet och Big Brother i synnerhet, anade ju oråd redan i anslaget, redan i trailern, redan i djupt allvarsamma Tuva Novotnys medverkan. Men att det skulle bli såhär illa, det hade jag faktiskt inte kunnat föreställa mig.

Manusförfattare, regissörer, musiksättare, ljussättare och skådespelare kastar sig ut i ett av de våldsammare pekoral som skådats. Här finns inte utrymme för fler tolkningar än en: Att delta i en dokusåpa är ett rop på hjälp. Deltagarna är alla offer och dokusåpan som fenomen är ett övergrepp. Ingen är lycklig ens ibland och alla hatar sig själva. Dessutom tänker deltagarna på allt detta, de frodas i självhat till och med i själva ögonblicket. De knullar med ångeststirr mot kameran, de super med oro i ansiktet, de pratar med varandra på ett hårt och tufft sätt i en sjavig jargong - men ständigt med darret på underläppen. Det finns ingen lättsamhet.

Där har du tolkningen som gäller och allt som går utanför det har raderats fullständigt. Det är en pajasproduktion av folk som sannolikt aldrig sett en dokusåpa utan bara läst debattartiklarna om dem. Ungefär som Jan Guillous bild av bloggar, det är så illa underbyggt att det blir skrattretande.

Serien som sådan är djupt kränkande för alla som någonsin deltagit i en dokusåpa i och med att den stigmatiserar dem så till den mildra grad att jag vill kräkas.

Att teveproducenterna och journalisterna är de mest torftiga karikatyrer jag sett på flera år hjälper inte heller dramat.

Jag kräver svar från Hans Rosenfeldt och Emiliano Goessens och alla andra som deltagigt i arbetet med manus och regi. Hur tänkte ni? Kan vi prata om det här? Berätta för mig för jag vill veta.

Freddie, my Freddie

Freddie Wadling har åkt dit för narkotikasmuggling. Det är väl inte helt förvånande, faktiskt, och inte särskilt upprörande heller, gubben är ju magisk oavsett, och att han knarkat förr vet ju alla. Lite synd att han gör det fortfarande, tycker jag, samtidigt som jag faktiskt tror på hans bortförklaring om krämpor och sjukdomar. Han ser alltid ut att ha ont när man ser honom.

Han var lika bra som vanligt i melodifestivalen förra helgen. Såklart:

Sanningen om Gömda - finns den ens?

Aftonbladet kör ju sin grej på Gömda-Mia, där de på ett grafiskt snyggt sätt, och på många sätt angeläget presenterar hennes historia, hennes version, hennes upplevelser. Jag tycker att det bli lite knepigt, för Mia har ju uppenbarligen och helt självklart haft det jävligt tufft. Jag trodde inte det var detta vi tvistade om. Jag trodde att det handlade om Liza Marklunds bok - om denna lanserats som sanning trots att den är roman, om den fått ligga till grund för politiska beslut (i princip) i egenskap av fakta, trots att den är en skönlitterär roman, om den fått ge oss en till synes sann bild av Sverige, trots att den är en roman. Och så vidare. Men nu ska Mia in under luppen, i någon mån på eget inititativ, och då tycker jag att vi gör det bra, Nyheter24, när vi fortsätter att rapportera den andra sidan. Mediekonsumenten får inte hela bilden hos Aftonbladet, inte heller hos oss eftersom Marklund och Mia inte talar med andra medier än utvalda. Men tillsammans ger vi en bra bild. Därför känns det sjukt viktigt att folk läser också oss i den här frågan. Så jag ber dig göra det, innan du brakar loss och bestämmer dig.

Rätt och fel i historien? Jag vet inte. Jag tror att alla inblandade står för båda delar. Men för mig är det fortfarande väldigt tydligt att Marklund mörkat och presenterat skönlitteratur som reportage. Vilket är intressant ur ett litterärt perspektiv, men mest provocerande ur ett samhällsperspektiv.

Anderson Cooper?

Anderson Cooper. Vad ska man tycka om honom egentligen? Jag tror att jag är lite medieförälskad i karln. När jag börjar halv sex på morgonen ett par dagar i veckan kollar jag alltid på Anderson Cooper 360 på CNN till frukostkaffet. Det är jävlarimig det trevligaste jag vet. Eller nej, det är outhärdligt att gå upp kvart över fyra på natten, men programmet. Det är som om Nyhetsmorgon och Gomorron Sverige hade varit på riktigt. Anderson Cooper är en trygg famn för morgontrötta mig, där han på sitt dumdryga universitetscharmiga sätt levererar torra analyser with a twist, och ställer frågorna angeläget men med en viss distans.
Jag gillar karln, men är osäker, känner att det lika gärna kan vara så att han är djävulen, att jag missat något för att jag inte har koll. Men han räddar mina morgnar, det gör han.

Här intervjuar han Dave Chappelle, a while ago:

idiotjävelidiot

Hannes tipsade mig just via sms om den här texten. Måste vara det dummaste jag läst någonsin. Annika Nordgren Christensen är alltså ledamot i försvarsberedningen. Man hade kunnat föreställa sig att hon hade bättre saker att lägga sin tid på. Men icke. Hon skriver en debattartikel om Littorins facebookmeddelanden. Hon gör det. På riktigt.

Och då brukar jag annars ofta refelxmässigt instämma i allt som är negativt för alliansen. Men det här alltså. Herregud.

Dom i villa

Har ni läst pseudonymen Hans Koppels Vi i Villa? Jag är omåttligt förtjust och sedan jag läste den på två kvällar för någon vecka sedan har den hängt med mig en hel del. Den biter sig fast, delvis genom att vara rolig och realistisk i det absurda, men lika mycket genom att vara lättläst på ett sätt som måste vara oerhört svårt att prestera. Att göra något så väldigt tillgängligt utan att tappa allvar, subtilitet och angelägenhet är en hiskelig prestation som jag är imponerad av och avundas. Jag vet att David tror att Jonas Karlsson ligger bakom pseudonymen, själv har jag tänkt på min gamla lärare Magnus Carlbring - av flera skäl - och andra har antytt att det är någon på någon av de stora kulturredaktionerna som gömmer sig bakom namnet. Men vem tusan är det? Vad tror ni?

Shame on you

Även om det inte handlar om mig kan jag inte låta bli:

Om man beter sig på ett sätt som är fullkomligt icke-konstruktivt utan bara nedbrytande och destruktivt, om man gör det ostrukturerat och helt utan självkritik, om man gör det på ett i grunden fegt och barnsligt sätt som man inte klarar av att ta ansvar för ens i ögonblicket, om man pepprar med argument på ett sekteristiskt sätt utan utrymme för ifrågasättande, om man inte alls når fram utan bara gör illa, om man projicerar åtskilligas problem på en enda.

Då.

Då kanske man skulle ha gjort annorlunda från början.
Eller inte alls.

En sån som jag kan ju känna att vissa grupperingar hade mått bra av lite input från omvärlden.

Bloggsverige 4

Jag har svarat samtliga fyra år. Det börjar bli en vana och rapporten är intressant att läsa.

Bloggen Media Culpa genomför sin fjärde årliga undersökning av svenska bloggare och bloggläsare. Svara på enkäten genom att klicka på länken och uppmana gärna fler att delta: http://cli.gs/ZHRnQn

Oj oj oj.

Helvete, vad trött jag är. En vacker dag ska jag sova ut. Typ i natt/ i morgon. Jag slutar 15:30 i dag och börjar först 14:00 imorgon. Borde kunna trycka in en tiotimmarssömn däremellan utan problem. Och en film kanske. Det var för länge sedan jag såg en långfilm! Om man inte räknar Holiday på TV3 härom söndagen. Den var rekorddålig. Alltså provocerande usel.
Harr ett gäng alster på datorn som ska avverkas, typ alla oscarsnominerade bland annat.

Och teve? Nä, ligger efter med serierna också. Har i och för sig ingen pågående säsong av något jag passionerat följer.

Men jag tappar populärkulturellt just nu. Och hatar det. Även om jag älskar allt jag gör i stället. Förutom att sova för lite.

Hursomhelst - vi har bloggtävling nu. En av få - den enda? - med redigt jävla pris. inget diplom. Inte äran. 15000:- spänn. De som röstar kan också vinna. Och det här är bara första gången vi fläskar på. Det blir fler typer av bloggar som belönas framöver. Vilket känns skitkul. Jag ska försöka fusknominera mig själv - Det Ljuva Livet - men tror att det blir svårt att smyga in.

Ja, det var bara det. Följ mitt twitterflöde här till vänster annars. Det är top of the line. Lovar.

Scoop i dag!

Man kliver upp, trött som en gammal döende hund, och kommer till jobbet, trött som en gammal döende tant. Men man tänder till. Man jagar ett scoop. Och nog fan blir det ett scoop. Det visar sig - via bra källor och direkt konfrontation - att Bygglovs-Matte, Bingo Rimér och omhuldade Färjan-Håkan köpte horor när de var i Argentina med Kanal 5. Jag kan inte säga att jag är förvånad. Men jag är glad att vi fick vara först att rapportera om deras sunkiga beteende. Och jag är väldigt förvånad över Bygglovs-Mattes lite väl avslappnade inställning.

LÄS: BYGGLOVS-MATTE, BINGO RIMÈR OCH FÄRJAN-HÅKAN KÖPTE PROSTITUERADE

Dn har det tufft

Det är uppenbarligen inte bara jag som emellanåt slirar på tangenterna.

rörelser.

En rätt okej låt och en helt fantastisk video. Fruktansvärt snygg, kreativ och rolig. Och så kostar den väl typ hundra spänn att göra. (John's Candy-minnet registrerar.)

Makt

Jag har alltid varit väldigt överseende mot Blondinbellas ibland idiotiska inlägg (ja, jag läser en del av dem). Alltid tänkt att nej, hon är ju bara 16/17/18 och så vidare. Och liksom inte velat hålla ansvarig. Men nu tycker jag att hon får börja köpa läget och vara beredd att stå till svars för vad hon skriver och gör, om det är korkat och dumt och destruktivt. Hon är ju numera den personen i Sverige med överlägset mest inflytande över tjejer under 20 år. Hon har sju-åttahundratusen läsare på en vecka. Hon drar in vansinnig massa kosing. Hon är alla tjejtidningars räckvidd tillsammans. Hon är Frida, Veckorevyn, Cosmopolitan och Elle tillsammans. Det slår mig hur vansinnigt det är. Helt vansinnigt. Är det.