1 juli 2009

Jag minns förra sommaren på bloggen, med ideliga hyfsat ambitiösa inlägg och ett gäng högkompetenta sommargäster. Inte riktigt samma grej i år. Men sommaren som sådan är bättre än oftast, det är sagolikt varmt mest hela tiden och jag äter frukostarna i skuggan på balkongen - där jag ännu inte skapat den magnifika rosévinsberså jag kanske hade för avsikt att vara klar med vid det här laget. Men det är vackert och fint, Leila sitter och målar om en stol alldeles här intill och vi har tvättid och jag är trött efter gårdagens halvlånga häng; först i Hökarängen hos Pelle, sen på Debaser Slussens uteservering med fler i sällskap.

Det finns en konstant oro i kroppen, det är känslan av att ta vara på semestern så mycket jag bara kan och släppa jobbet under de här tre och en halv veckorna, samtidigt känslan av att jag borde ha koll, att jag borde vara på kontoret och se så att de klarar sig (det gör de naturligtvis) och se till att jag är uppdaterad på allt som är viktigt och relevant.

Jag har i alla fall haft tur med vädret. Jag har haft tur med vädret och nästan allt annat också. Det är saliga dagar av avslappnad lathet och härliga kvällar med vänner och bekanta jag knappt hunnit träffa under den senaste tidens tokjobb.

Det är uteserveringar och gräsmattor, restaurangbesök (Rolfs Kök var en jävla succé) och till och med en liten gnutta spontanitet (Skansenbesök på bakfyllan, mycket olikt mig). Jag läser Offside och dricker kaffe, röker cigaretter och lyssnar på radio, ja, för i helvete, jag har det bra, det har jag.