Rätt eller fel?
Jag är 29 år och borde kanske vara way past den typen av barnsligt filosofiska resonemang, alternativt inte vara ett dugg intresserad. Men ändå. Jag är hur dum och liten eller pretentiös och kvasifunderande jag vill i min blogg. Och jag återkommer ofta till det, för jag tycker det är svårgreppbart, och jag tycker att de flesta verkar tycka annorlunda än jag. Jag brukar rödvinsdiskutera detta med Hannes med jämna mellanrum: Rätt och fel (haha, JA, just DET!).
För jag har svårt att greppa att alla är ateister eller agnostiker och ändå tror på rätt och fel. Hur tänker man då? Hur kan det finnas rätt och hur kan man döma någon på såna grunder när rätt och fel bara kan bygga på moral=absoluta sanningar=religiösa fundament. Det finns ju, in annat fall, bara föränderliga konventioner och överenskommelser. Visst?
"Människovärdet är okränkbart" brukar det populärt heta, till exempel. Okej. Men på vilka grunder? För att det är praktiskt eller för att det ÄR okränkbart? Är ni med?
Om man är djupt troende, oavsett religion, har man ju något att luta sig emot. Man har typ Guds ord, profeter och apostlar, texter och brev. Om man är en average svensk ateist eller agnostiker, tänk dig du själv, jag, och alla som läser din eller min blogg, är det ju omöjligt. Det fascinerar mig. För folk anser fortfarande att rätt och fel finns. Att det finns sanningar om vad som är bra och dåligt. Om vad som är tillåtet och inte. Om hur man BÖR leva och inte. Varifrån kommer de här uppfattningarna och hur ofta reviderar man dem? Är det till exempel RÄTT att homosexuella ska få adoptera? Och varför var det FEL förut? Är det RÄTT att INTE döda brottslingar? Varför? Större delen av världen tycker ju snarare att det är vårt ANSVAR att ta kål på en del kriminella (inte jag asså!), så varför har vi uppfattningen att vi har rätt? På vilka grunder? MORAL?
Ni hajar var jag vill komma? Sitter med skämskudden när jag skriver för det känns som en femtonårings resonemang och val av tanke, men jag är så uppriktigt nyfiken på hur folk kan ha en uppfattning och RÄTT och FEL över huvud taget. Eller är ni som jag allihop? Ni tänker inte så mycket på det utan placerar in er på rätt&fel-kartan där det passar för stunden? Kan vi prata om det här på ett vettigt sätt?
Update: Den stora frågan är ju enkel och svår. Hur fan lever vi med vetskapen att rätt och fel bara är blaha blaha som någon kommit på och framgångsrikt salufört?
10 kommentarer:
Etik och moral är för mig snarare känslan av vad som är rätt och fel. Den som skapas som en överenskommelse mellan människor och anpassar sig efter den tid och det samhälle vi lever i. Kultur, skulle jag snarare kalla det. Religion räcker inte heller. Även inom religioner, där rätt och fel någon gång har nedtecknats och nu tolkas och omtolkas, är rätt och fel ju något som flyter över tid och rum.
Jag tror snarare att det är lättare att komma fram till "sanningen" när man inte begränsar sig av en religion som tror på en sanning. Istället måste ju grunden till vad som anses vara rätt och fel skapas av många människor, med skilda erfarenheter och bakgrunder tillsammans. När vi kan väva ihop våra olika perspektiv till något så starkt som möjligt. Sen kommer tiden ändras, förutsättningarna ändras, vilka erfarenheter man lyssnar på ändras. Då måste rätt och fel-begreppet hänga med.
Sammanfattningsvis tror jag omöjligen att det kan finnas en sanning, ett rätt och fel som fungerar alltid. För då blir det ofelbart så att om jag har "rätt" har du "fel". Med den typen av statisk moraltänkande förlorar vi gråskalorna och hamnar i en polarisering mellan vi och dom. Istället gäller det att kollektivt värdera och omvärdera. Inte för att finna sanningen utan en sanning som funkar, här och nu. Då finns ju även förutsättningar att hantera de konflikter som ofelbart väntar när grupper med olika moraluppfattning möts, genom att gradvis skapa en ny, gemensam sanning.
Jag är 40 och funderar på exakt samma sak.
Det är kul att fråga folk varför de är så tvärsäkra på att kvinnor inte ska dölja sitt hår och hur de kan vara helt säkra på att det inte är så att jehovas vittnen kommer att härska jorden. Ofta(st) blir de faktiskt tvärarga.
sjuttonhundratalsfilosofen Hume menade att när man ser en kattunge bli misshandlad till döds av några hells angels-medlemmar så finns det ingenting i situationen som är fel - det finns inget inneboende värde i handlingar, det är vi som projicerar känslor på dem som vi kallar goda eller onda. när vi "känner" att en handling är rätt, exempelvis att hjälpa en drunknande person, så är det väldigt godtyckligt. på artonhundratalet kände de flesta att slaveriet var rätt, så våra moraliska värderingar skiftar mycket över tiden. men jag tror att man kan bete sig bra emot människor även om man är värdenihilist.
moisthlm: Yes, jag är med, men liksom problemet är ju att om vi fejsar att rätt och fel bara är blaha blaha, tillfälliga praktiska överenskommelser, blir det ju så oerhört svårt att döma någon för någonting. Att tycka att någon beter sig åt helvete. Att tycka att någon gör usla val. Och hur fan lever man utan att sätta sig till doms över folk? Omöjligt ju!
Beatrix: Precis, och varför vi är tvärsäkra på att det är fel att ta till våld eller att döda sina antagonister. Okej, det är opraktiskt ur samhällelig synpunkt, men just de orden låter lite lama som argument i en akut situation.
Isabelle: Visst är det så, men det jobbiga med insikter är att jag tycker att man måste ta hänsyn till dem - alltså i så fall sluta döma kattmördarna som FEL ute, och i stället förklara att det där kattmordet anses opassande sociokulturellt just här, sluta med det, ni stör.
Sedan är det ju så att folk fortfarande i allra högsta grad, oftare än inte, lever i övertygelsen om att det finns faktiska RÄTT och faktiska FEL, allmänmänskligt, utan att de är troende, och då blir det jävla knasigt tycker jag. Även om jag kan relatera, såklart, vi är ju alla pretty much just så.
Jag tror att grejen är att man egentligen inte kan sätta sig till doms över någon. Däremot kan man döma någon som brutit det värderingsgrundade "avtal" som finns i ett samhälle. När tillräckligt många tycker att något är fel, man själv vet att konsensus är att det är fel och ändå gör så vet man att man försatt sig i en situation där man kan komma att dömas.
För mig är möjligheten att ifrågasätta i sig frihet. Att ingen annan bara bestämt utan att jag fick vara med. Att jag har rätt att fråga "varför". I mina ögon är det relativt oproblematiskt att moralen är flytande, så länge jag själv får vara med att omformulera värderingarna. Låt vara att det är blaha blaha. Men det är i alla fall bättre än att leva efter godtyckliga regler som någon annan, i en annan tid, bestämt. När vi är tillräckligt många som ifrågasätter den rådande ordningen samtidigt och från så skilda perspektiv som möjligt har vi störst förutsättningar att komma så nära "sanningen" det går.
I mina ögon är det ganska lätt. I motsats till att leva i ett samhälle där det bara finns ett "rätt".
Problemet med vad som är Rätt och Fel är att det alltid ligger en subjektiv bedömning bakom detta. Visst, det finns en skriven lagbok, som i mångt och mycket är baserad på kristna värderingar från upplysningens era. Men, det finns även en mängd olika oskrivna lagar som går stick i stäv med den skrivna. Alla är baserade på vad som anses Rätt och Fel, men grundbedömingen är dock inte den samma.
Ta tex det faktum att det är förbjudet enligt lag att stjäla. Frågar man "folk" rakt upp i ansiktet om vad som tycks om detta så skulle jag gissa på att de flesta hävdar 1. att det är Fel att stjäla och 2. att det inte stjäl.
Ber man de istället att anonymt lägga en lapp i en låda ser bilden betydligt annorlunda ut. De flesta människor stjäl, och en betydande andel tycker att de har Rätt till egendomen de tog.
Den stora frågan är ju enkel och svår. Hur fan lever vi med vetskapen att det mesta i samhället bara är blaha blaha som någon kommit på och framgångsrikt salufört?
vad är frågan om du avslutar med svaret?
-hur lever vi med vetskapen att rätt och fel är blaha blaha?
tycker du att du inte spelar roll, att livet är nonsens eller betydelselöst.
se över dina egna val, de kanske inte har varit dig sanna eller ens dina egna?
för övrigt är stöld aldrig ett brott.
hoppas det löser sig/kram
Det finns inget enkelt svar på vad som är rätt och fel, det beror ju helt och hållet på ur vilket perspektiv man granskar. Det finns alltid plats för gråzoner och ifrågasättande.
"Det är fel att döda". De flesta svarar nog ja på den frågan… men under särskilda förhållande håller nog nästan alla med om att det vore okej att döda (låt oss säga att någon bryter sig in i ditt hus. Om du inte använder kökskniven kommer han slå ihjäl din familj, vad gör du?) Självförsvar är en sådan gråzon. När uppkom synen på att det är "fel" att döda? Jag menar, i krig är det fortfarande okej, själva syftet till och med. Har det kanske med vår arts överlevnadsförmåga att göra? Vi lever så tätt inpå varandra, så vi måste skapa regler. Liksom merparten av alla andra djur.
Moisthlm uttryckte det mycket bra med "Etik och moral är för mig snarare känslan av vad som är rätt och fel. Den som skapas som en överenskommelse mellan människor och anpassar sig efter den tid och det samhälle vi lever i. Kultur, skulle jag snarare kalla det. Religion räcker inte heller. Även inom religioner, där rätt och fel någon gång har nedtecknats och nu tolkas och omtolkas, är rätt och fel ju något som flyter över tid och rum."
Det är ungefär min syn med. Jag kan inte förstå de människor som påstår att "rätt" och "fel" uppstått genom religionen. Hade inte människor någon form av moralisk kompass innan Moses fick de tio budorden?
Om man nu tror på det som står i bibeln.
Skicka en kommentar