My darling me!

Helgen som sådan har väl varit bra, tycker jag, även om det börjar se rätt sorgligt ut på mitt konto vid det här laget. Annars fint i fredags på Holidays smygpremiär. Joel Alme hade releasefest på samma tillställning och jag måste säga att jag inte riktigt förstår de lyriska hyllningarna till den gossen. Precis innan Alme började spela sina låtar sa TTA-Eric till honom, från DJ-båset, att han skulle "se till att göra ett intryck nu". Och så satte han igång, utan att göra något större intryck, tyvärr. Låtarna är fina och melodiösa men tämligen banala och pub-trubaduriga. Det enda minnesvärda var när han hyschade publiken, som gud förbjude pratade med varandra, och lät meddela att han skulle spöa dem som inte höll käften. Publiken fortsatte dock prata utan repressalier från Alme.

På lördagskvällen spelade vi, som så ofta, skivor på Snotty och det var helt trevligt. Mycket folk och fina mixar, fina låtar, fina människor. Ibland gör vi riktigt bra ifrån oss. Sedan gick jag hem.

Söndagen var lugn, jag var trött, åkte till Råsunda och fick se Malmö FF åka på en 2-0-förlust i hyfsat jämn och kul match som ändå saknade de riktigt stora stunderna. Bäst på plan var den där förbannade Dulee Johnson, helt överlägset bäst, och jag hoppas att AIK säljer honom illa kvickt så att truppens svagheter blottas som sig bör. Jag satt på långsidan, på Östra Läktaren, bland småungar och gubbar och unga tjejer och kuken-killar och suckade tungt när de senare skrek rasistiska grejer mot linjedomaren och Malmö FFs Edward Ofere (som uppmanades att "klättra upp i trädet och äta banan" av de STOLTA gnagarfansen). Charmigt? Också AIKs Khari Stephenson var en "jävla neger" tills han gjorde mål och hyllades av samma snubbar.

Efter matchen mötte jag upp min älskade på en uteservering där hon satt med två vänner, vi blev kvar en stund, pratade, åt grekisk fast food och gick hem. Tittade på två avsnitt av The Riches (så jävla bra just nu!) för att sedan sakta somna in i skrapans stekheta sovrumsvärme.

Idag försöker jag ta tag i saker, jobba på och slita i, fixa och dona, och ramlar över några grejer jag gillar på vägen:

Via BisonBlog hittar jag Bloggvärde där man får sin blogg värderad i pengar på ovetenskaplig grund. Det Ljuva Livet är värd 560 851 kr, vilket inte är fy skam.

Och så ser jag det här, där Virtanen sjunger Håkan Hellström, för Håkan Hellström, och gör det så nervöst och vackert och uppriktigt och fyllt av rädsla att jag blir riktigt rörd, på allvar tagen, och för mig har Håkan aldrig låtit bättre än genom den väldige Virtanen, ackompanjerad av Fredrik Wikingsson: