Lätta svårigheter

Omedelbart efter att EM-truppen presenterats skyndade vi till Teater 3. Vi hann precis i tid för att hämta ut biljetterna och jag var lätt andfådd när jag slog mig ner på en av bänkarna inne på teatern. Sedan satte ÖFA-kollektivet igång sin enåenhalvtimmeslånga föreställning/vårkonsert. Den var förbannat bra, och precis som jag skrev i min krönika lyckas de när de "tar den avstannade tanken vidare och utvecklar den." Ämnesvalen är till synes vardagliga, eller åtminstone redan diskuterade och dissikerade, men ÖFA tar fram dem igen och vänder och vrider på dem ur ett medvetet och genomtänkt men väldigt vardagligt perspektiv. Där ligger storheten. Det är en konkret feminism som talar framför allt till alla oss som inte redan läst alla böcker och tagit alla universitetspoäng. Det är en kommunikativ och rolig föreställning som peppar och lyfter. Det ser så enkelt ut men är så svårt. Jag föreställer mig att en stor del av arbetet med föreställningen handlar om att skala av och reducera. Gå och se den. Det är billigt, det är roligt och det är underfundigt. Dessutom är det progressivt.