Kritik ska vara konstruktiv eller passionerad eller okunnig.

Jennifer Wegerups krönika om sportjournalister och läsare och lösnummer och kvällstidningsmentalitet är å den ena sidan väldigt rolig och välfunnen i sin ironiska ton, Wegerup är överhuvudtaget rätt skarp nuförtiden. Samtidigt blir det lite fånigt.

Som att det skulle vara något konstigt med att den som är kritisk kanske själv skulle vilja jobba för Sportbladet. Varför skulle det vara det? Jag är kritisk mot båda kvällstidningarna, samtliga morgontidningar, varenda jävla gratistidning som ligger i drivor över staden, den svenska populärkulturpressen som helhet och en hel del andra tryckta eller digitala medier också. Ändå läser jag dem, ändå intresserar jag mig och ändå arbetar jag för till exempel Punkt SE. Jag skulle till och med gärna skriva krönikor för Sportbladet. Rättare: Jag skulle tycka att det var jätteroligt, trots att jag så ofta ilsknar till på det de gör och hur de tycks tänka. Det finns ingen motsättning där. Vill Wegerup bara att folk som helt omfamnar Aftonbladets samtliga beslut, publiceringar och texter ska få jobba där? Det vore ju stimulerande.

Argumentet att hon som erfaren journalist med många års studier och studielån inte skulle kunna falla in i lösnummerjakten håller inte heller. Man blir alltid en del av den kultur man verkar i. På gott och ont. Aftonbladet, och Sportbladet, är kommersiella ut i fingerspetsarna och agerar på en alltmer hotad marknad där antalet sålda tidningar tycks minska vad de än skriver. Att hon skulle kunna verka och skriva helt utan att påverkas av den miljö hon befinner sig i är faktiskt rent trams.

Dessutom. Ilskan mot de arga, kritiska, idiotiska, stendumma, know it all-läsarna är sprungen ur samma sura källa som Lagerbäcks och AIKs och Bengt Madsens ilska mot de kritiska blodtörstiga jobbiga jävla journalisterna. Men det missar Jennifer.

Men det är bra att hon skriver om det, alltså på riktigt, för det är en intressant diskussion där vi alla skulle må bättre, både jag, Laul och Wegerup av en lite mer resonerande hållning. Gott så.