Allas vår KK
"På femtiotalet var det »understödstagarandan«, på nittiotalet »bidragsberoendet« och i dag heter det »utanförskapet«. Det har alltid handlat om samma sak: somliga går i trasiga skor eftersom de blivit lata och manipulativa. Det måste löna sig att arbeta!"
Katrine Kielos skriver väldigt bra om Moderater, arbete och annat matnyttigt. Läs!
2 kommentarer:
Det finns nog en och annan som resonerar så som KK kategoriserar högern, men jag tror ärligt talat inte att det är så många (åtminstone inte att dömma av min egen umgängeskrets). Det handlar ju i grund och botten inte om att folk är lata, utan att systemet uppmuntrar till att avstå från tillgängliga arbeten eftersom det kompenseras bättre att fortsätta få bidrag.
Visst suger det om man som undersköterskan som KK använder som exempel (givetvis vald för mesta dramatiska effekt) tvingas till en så stor lönesänkning. Men det är ju efter nästan ett år!! Det finns faktiskt ingen magisk regel som säger att har man en gång tjänat X kronor så ska man alltid göra det, och har man efter så lång tid inte lyckats hitta ett jobb som betalar mer än dom där 11700 kronorna har jag svårt att se hur man kan vara så upprörd att någon måste ta ett sådant jobb åtminstone för en övergångsperiod. Alternativet är ju att människan går arbetslös längre och längre, med resultatet att perioden utan arbete i sig blir en belastning på jobbsökandet.
Vi har tendensen i Sverige att se ett jobb som något man får tilldelat, och sedan sitter man kvar där tills man tvingas sluta eller tills pension behagas delas ut. Med en större rörlighet, där människor är mer benägna att ta tillfälliga jobb för att försörja sig och mer aktiva i att finna nya och bättre jobb, kan vi minska antalet människor som blir fast i långtidsarbetslöshet.
Det finns säkert dom som tycker jag är jätteelak för att jag tycker det är ok att behöva acceptera en låg lön efter nästan ett års arbetslöshet. Men jag har varit arbetslös själv, tog ett par skitjobb medan jag sökte bättre jobb, och min fru (som har en MBA) jobbade ett litet tag som receptionist när företaget hon skulle börjat jobba på plötsligt införde anställningsstopp när ekonomin krisade 2001. Så snacka inte med mig om att behöva acceptera lägre lön ett tag, jag garanterar att jag tagit större lönesänkningar (och sedan jobbat mig tillbaka) än de flesta av er.
Vill lyfta fram vilka bortglömda Samhälls grupper som tillhör ordet Utanförskap:
Jo det man redan är medveten om.
Funktionshindrade som VILL och KAN arbeta, men är osynlig och odugliga för samhället p.g sitt hinder.
Långtids Sjukskrivna som vill på nytt återgå till arbetslivet men som arbetsgivarna tvivlar på.
Äldre som nästan ständigt blir avvisade nytt jobb, fast dom har erfarenheten och kunskap inte är i en attraktiv acceptabel ålder i jämförelse med konkurrerande arbetskraft.
Varför syns bara dom lågutbildade och utlandsfödda mest i samhället?
handlar allt bara om att intressera och plocka så mycket röster som möjligt ur olika samhällsklasser, tydligen.
Men det är nått opolärt jag länge gått och längtat på, som ingen politiker vågar pratat om riktigt, den heta diskussionen om begränsad arbetes kraft invandring.
Handen på hjärtat visst dom gör lite nytta i samhället och tar en del jobb som ingen annan vill ha men deras skada i samhället som brott väger tyngre, så tvinga dom ut i arbete! Inte till några bidragstagare.
Men vem skulle våga tuffa till sig och begränsa? Genast tappar man sitt väljarstöd, genast blir man opopulär, utfryst av sina väljare och parti kamrater att slå ifrån sig på dom stackars svagaste i sina trasor, men vilka av det svenska samhällets utsatta borde man igentligen satsa på då.
Jo sina egna olika osynliga svenska medborgare!, som är bortglömda av sitt eget samhälle och arbetslösa.
Så Politiker kan sluta lova runt en massa det håller tunt med allt vilseledande väljar prat som endast verkar handla om deras egen väljar popularitet.
Ett ämne jag gillar vara insatt i.
Skicka en kommentar