SVT PROUDLY PRESENTS ENGLA, THE FUNERAL.
Och varför, av vilken anledning, ska SVT av alla kanaler sända Englas begravning i TV? Det känns grisigt och smutsigt och jag har svårt att förstå det.
Jag försöker förstå varför Englas mamma tycker att det är en god idé. Jag har svårt att förstå. Men jag gissar någonstans att det är lättare för henne att bearbeta sorgen om den får bli ett nationellt trauma istället för ett personligt, istället för en privat tragedi. Jag gissar att det blir ett sätt att närma sig sorgen med miljoner trygga armar som stöttar när knäna viker sig. Jag vet såklart inte. Hur skulle jag kunna göra det?
Det är också väsentligt att ställa sig själv mot väggen och fundera på vad det är som skrämmer mig så med en SVT-producerad begravning, varför det är så fel, annat än att det känns amerikaniserat och kommersiellt. Jag kanske har fel, det kanske är ett nationellt trauma, kanske finns ett reellt behov av kollektiv bearbetning? Jag vet såklart inte. Hur skulle jag kunna göra det?
Ändå är jag EMOT det. Jag tycker att det är OVÄRDIGT. Jag tycker att det är OBEHAGLIGT. Jag tycker någonstans att vi - detta arma svenska folk - exploaterar tragedin och mordet genom att göra det till projiceringsyta för våra egna rädslor, för vår egen skräck och oro. Men på behörigt avstånd, kanske med kommentarer av Arne Weise och Ingela Agardh, med varma SVT-färger som skydd. Jag vet inte, jag ska inte drista mig till glasklara slutsatser och benhårda ställningstaganden men jag känner en viss avsmak inför det här. Jag känner inte minst att det gör Engla till en fiktionens figur, en mediaföljetong, en Stieg Larsson-karaktär, om ni förstår hur jag menar?
Men det finns inget rakt och enkelt svar, vare sig på varför man ska sända den eller varför man ska ge katten i att göra det.
11 kommentarer:
"Och varför, av vilken anledning, ska SVT av alla kanaler sända Englas begravning i TV?"
Varför får jag en känsla av att TV4 i detta nu sitter och irriterar sig över att de inte tillfrågades?
Det känns lika vettigt som att börja sälja Engla-dockor. Allvarligt, jag tycker inte att det är en nationell angelägenhet att följa flickans begravning, jag förstår verkligen inte. Det räcker väl med att alla är välkomna att komma till begravningen när den sker? Jag skulle inte vilja att min begravning skulle sändas på TV. Men det är kanske bara jag.
Och ditt inlägg om att det blir en mediaföljetong känns väldigt riktigt. Till slut tänker man att det bara händer på TV, att det är en show och att man slutar gråta när man stänger av apparaten. Folk får sin katharsis och går vidare. Men Engla var på riktigt, det som hände var på riktigt.
Samtidigt kan man fulltständigt strunta i att se på begravningen eller titta på den om man så vill. Det är i alla fall inte min sak att avgöra, jag kommer inte att titta.
Martin Degrell: Ja, det känns mer som en TV4-grej, Englas begravning är nog precis vad de definierar som kommersiell public service, faktiskt. Åtminstone på sina mörkare dagar.
Alexander: Ja, vi verkar ganska överens. Engla-dockor, herregud, det är inte så långt borta liksom.
Känner ett visst obehag inför det hela. SVT som jag brukar (brukade kanske) respektera.
vad håller ni på med?
Det där med TV4 var de sannaste orden på länge. Peter Jidhe skulle verkligen ha chans att knulla linsen under tre-fyra timmar direktsänd Engla. "En del av Sverige".
Martin Jönsson på SVD: http://blogg.svd.se/reklamochmedier?id=7007
Mamman har väl något slags kursgård där det ska läras om ljuset och livet och lyckan och allt vad det nu var, så hon ser det säkert som sin Plikt och Uppgift.
tycker det är vackert att se olika begravningar på TV
Jag förstår verkligen inte varför de ska sända begravningen i tv. Givetvis är det som hänt fruktansvärt, men direktsänd begravning i tv känns väldigt...konstigt. Å andra sidan förstår jag inte heller varför media envisas med att publicera bilder på mannen som gjorde det. Eller ens namnet. Varför behöver vi veta sådant? Jag vill inte behöva se en mördare i ögonen på varenda förstasida.
Jag håller med! Engla var inte en offentlig figur före sin död och jag ser ingen anledning till att andra än hon själv ska kunna bestämma att hon ska bli det efter sin död. Hela Sverige har knappast något behov av att bearbeta sorgen efter en person de flesta av oss inte hört talas om medan hon levde. De som verkligen berörs kan väl gå på begravningen, den skulle ju vara öppen för allmänheten. Vilket iofs jag också är lite fundersam över...
Skicka en kommentar