jag sjunger som jag vill

Det är ett vaket tillstånd, ingen tvekan, men det är inte särskilt mycket mer. Håret står som en buske från skallen, mysbyxorna hänger längsmed smala ben, fötterna bara, en halvsmutsig t-shirt på överkroppen. Armarna värker lätt och molande, ryggen är svag och krokig. Jag släpper in solen i vardagsrummet men stänger den ute i sovrummet. Jag lyssnar inte på musik, det är tyst, jag slår på teven, låter Dr Phil prata med föräldrar som förlorat sina barn i värmeslag på fotbollsträningen, låter reklamen sorla. Några räkningar väntar på skrivbordet, jag undviker att öppna dem, jag ska boka en tågbiljett, jag har ännu inte kommit mig för, jag ska skriva en text, jag har ännu inte kommit mig för det. Väggarna helvita utan så mycket som ett fotografi, kläder - som jag ännu inte bestämt om de är tvättkorgssmutsiga eller använda en gång till-rena - ligger på fönsterbläcket i en liten hög. Det slår mig nu när jag skriver att jag borde fixa tvättid, att det i allra högsta grad är dags för det. Det slår mig att jag borde gå en långpromenad, inte för att jag vill utan för att jag föreställer mig att det skulle göra mig gott. Jag äter päron och kefir, jag äter havrekuddar med jordgubbsbitar. Jag läser e-post och scrollar aftonbladet, facebook, expressen, google reader. Tangentbordet är slitet och dammigt på ett sätt som tangentbord sällan blir nuförtiden, en förbannad relik nära nog. Jag konsumerar andras text och jag låter mig inte imponeras, suckar över hur dåliga, tråkiga, folk är att läsa ibland, suckar och stönar och vill säga dem ett och annat, ställa till svars. En del av min kropp vill alltid dricka mer kaffe och signalerar ideligen till resten av kroppen att det vore gott med en kopp. Resten av kroppen avböjer koppen med hänvisning till den empiri som berättar att jag börjar må dåligt efter för mycket koffein. Jag avstår alltså. Har diskat några glas och en tallrik, har gårdagens salladsskål kvar att göra rent, bland mycket annat, och tittar du på den orena skålen ser man resterna av en sjuhelvetes vinägrette jag gjorde igår kväll. Lite fetaost och paprika ligger kvar, det vore lämpligt att diska nu, unge herrn, det vore direkt olämpligt att skjuta på det. I kalendern har jag strukit under två uppskrivna telefonnummer som jag msåte ringa idag, det ena har jag redan ringt men det var upptaget, ska strax försöka igen. Eurocredit eurocredit eurocredit, är det sedan jag plankade på tunnelbanan månne? Jag orkar inte öppna, inte riktigt ännu, jag ska bara skriva klart det här först, ska bara. Tre Liverpool-halsdukar hänger över garderobsdörren, mest för att jag inte vet var jag ska göra av dem, vill inte stuva undan dem men inte heller sätta upp dem på väggen men inte heller inte göra något men inte heller smycka väggarna med tre Liverpool-halsdukar. Jag vill inte det. Jag vet inte varför. En del av mig tänker att jag ska diska nu, en annan säger röka cigg under fläkten, en tredje säger ringa samtal, en fjärde säger ansvar ansvar öppna räkning och jag går till bara till en annan och röker den där ciggen under fläkten och suckar och konstaterar något.