Måndag morgon. När vi vaknar.

Ja, okej, vi kör på ändå då?

Är du beredd?

Jaha, nu?

Ja.

Jag har bloggat sparsamt och det kanske är precis vad ni önskar er men jag har gjort det för att jag är så jävla krasslig (utan att bli helsjuk) hela tiden och för att jag hör och häpna tror mig ha fått det töntigaste man kan få i hela världen. Musarm, typ. Har skitont i högern och äter ipren för det. Kan man få bort muskelvärk och ledvärk skapat av stillasittande framför datorn utan att sluta sitta framför datorn? Jag har nämligen skitmycket att skriva.

I fredags en trevlig fest på Megahype Records, med musikquiz som vi kom typ sist i och sen till Debaser där vakterna spöade sångaren i ett av banden som skulle spela medan vi köade. Där och då tappade jag lusten och sedan satt jag mest och surade där inne vid ett bord tills jag åkte hem, spelade lite tennis på xboxen och väntade på flickvännen som trillade in till slut.

Så lördag och jag och Sebastian spelade skivor på Snotty, åt en ovanligt benrik gösfilé och rumlade sedan in i en taxi till Spy Bar där Chapel Hill Crew spelade toppenfina låtar i en trång vit bar. Tom Pyl släppte in mig i det nya hypade gubbrummet. Det var snyggt där inne men den utlovade lite lugnare stämningen uteblev. Jag trodde att folk skulle sitta ner, ha det trevligt och samtala. Men neaeeeaj.Istället trängsel trängsel trängsel och hipstermingel, om nu Moneybrother är hipster? Nej. Såklart inte. Han är ju gubbe. Fast gubbe är hippt nu alltså? Jag fattar inte. Sigge Eklund spelade skivor och jag vete tusan. Hellre själlös dunkadunka på klubb än någon raritetsvariant av Johnny Cash-inspelningar med så låg ljudkvalité (eller bara usel bitrate?) att det grumlades bort till ingenting. Men vafan. Jag hade kul. Och åkte hem sen.

Under söndagen hann vi med att göra en asagod grönsakspaj, se senaste 30 Rock (med David Schwimmer!) och lite fopåll och så Requiem for a dream som jag liksom aldrig sett förr. Den var ju bra. Jag ringde min pappa också, han har ont överallt, i knä, lår, ländrygg och fan vet vad. Men han lät hyfsat pigg och var glad att jag ringde och det var trevligt att prata med honom för mitt i allt det där jobbiga med att han mår dåligt och alls inte tar hand om sig finns det ju en kärlek som är så viktig. Hans till mig och min till honom och den oss emellan. Det är fint och det är viktigt för mig, alla dåligheter kommer i andra hand.

Så idag. Skriva, skriva, fixa fixa, fakturera, ladda ner lite musik (jag spelar med Daniel Öhrn på Spy Bar på onsdag!) och mer än något annat: Ha ont i armen, snyta snor, hosta host, harkla harkel. HÄRLIGT!

Puss!