Utdrag ur debattinlägg publicerat på SVT Opinion torsdagen 4/10
Hur vidrigt ett brott än är så är det inte de anhöriga som ska straffas, det är förövaren.
Vi ombeds ta ställning till Tony Olsson och huruvida det är synd om honom eller inte. Det är en förbannat dum fråga.
Till att börja med är han inte den enda internen som kramförbudet gäller. Dessutom är inte Tony Olsson-sympatier, eller sympatier med interner överhuvudtaget, något vi alls behöver ha för att tycka att Kumla-anstaltens inställning är uppåt väggarna, eller för all del murarna.
Om vi ändå ska sätta skurken i centrum så undrar jag vilket som är viktigast. Att han straffas genom att isoleras och avciviliseras än mer eller att han kanske - i bästa fall - inte mördar, rånar eller våldtar igen när han väl försätts på fri fot?
Det står var och en fritt att länka, bemöta eller hålla med. Jag tycker det vore önskvärt om vi diskuterar det här, hur vi vill att det ska se ut, hur vi vill att kriminalvården ska fungera. Därför skickar jag bollen vidare. Jag önskar mig inlägg i frågan av alla, men blogghoppas att bloggskribenterna som följer bloggberör det hela: Isobel Hadley-Kamptz, Lisa, Ali Esbati och Richard Slätt. Funkar det?
41 kommentarer:
Säkerhet? (Vid en kram kan man viska meddelanden som inte kan uppfattas av säkerhetsövervakningen?
Om det är en säkerhetsfråga så bör fängelseledningen kunna motivera detta så medborgarna ser problematiken.
(Fångarna själva har nog en helt klar bild om vad det är som händer.)
Men om det är för att öka på straffet, då har det blivit ett ställningkrig och inte kriminalvård.
Fruktar förresten att vi snart har privatdrivna fängelser snart.
När jag håller upp mitt finger i luften så känner jag åt vilket håll det drar...
Säkerheten borde inte vara ett problem i det här fallet. Plitar sitter med på besöken på de här högsäkerhetsanstalterna. Isället är det fängelsepersonalen som oftast ligger bakom, så vitt jag vet, när saker smugglas in etc. Och de är inte förbjudna kroppskontakt. Alls inte.
En kort viskning, innehållande ett meddelande som som kan vara värdefull kan säkert innebära säkerhetsrisk (eller info inför kommande vinnesutsagor tex.) i någon form..
Tror knappast närvarande fängelsepersonal kan uppfatta vad som viskas.
Att personal smugglar och på annat sätt blir involverade i affärer med fångar är känt sedan tidigare.
Jag försöker bara förstå varför, VARFÖR, de inte får kramas.
Någon borde kunna ge ett tydligt svar på detta.
Och det enda svarsalternativet jag kunde komma på var säkerhetsaspekten.
Mobiler och datorer är väl borttagna antar jag..
För annars så är ju förbudet mot kramar helt meningslöst och endast ett sätt att förnedra och förminska den intagne. (Jag tror knappast att det är riktat mot de anhörigas barn!)
Jag vet bara en sak.
I hela världen (och det kan man se/höra i dokumentärer och på film) är det lika med att kasta bort sitt hela liv om man är inblandad eller orsaken till polismans död. (Fast detta inte finns i någon lagbok!!!!!)
Men detta med förbudet mot kramar gäller väl fångar som begått andra brott också?
22.00 börjar debatten om kriminalvården i SVT. I studion möts Folkpartisten Cecilia Wigström, Björn Hurtig (Tony Olssons advokat), Kriminalvårdens Inga Mellgren samt Gina Del Gaiso vars son sitter på Kumla. Kommentera gärna programmet efteråt!
Anonym: Alltså, det du kan viska kan du lika gärna skriva i ett brev. Breven läses förvisso av kriminalvårdarna men vill man ha fram information så är det inga problem. Dessutom är ju inte de som sitter med under besöken insatta i vad som kan vara farligt att fången får veta. Det är ju inte Sveriges samlade förundersökningsledare som lyssnar liksom.
Men visst, det är säkerhetsaspekten de hänvisar till, det är mycket riktigt.
fan vad bra skrivet eric.
det är ju klart som fan att de intagna och deras familjer ska få kramas. det ska fan vara en mänsklig rättighet att kramas. oavsett vad man har gjort.
om det bara gäller säkerheten går väl det att fixa om det är så. de inblandade går säkert med på att ha mikrofoner som tar upp allt ljud. varenda viskning, snörvling & tår.
vad är det för jävla medeltid vi lever i där man fortfarande bara vill straffa kriminella och låta känslor styra straffsatsen?
/olof
Bra skrivet! Kriminalvården är så sjukt omänsklig. Jag kan hålla med om att straffet ska kännas, att man ska lära sig något av det. Men det tror att fångarna också känner, de är sitter instängda i sin cell. Styr inte sin egen vardag och är hela tiden under övervakning.
Att de inte får krama sina anhöriga och att de anhöriga inte får krama sin anhörig är omänskligt och så jävla inhumant att jag blir mörkrädd.
Eric Goesta Rosén, det låter ypperligt, men jag har redan varit på bollen! Jag tycker ganska exakt precis som du i den här frågan (och i en del andra frågor också, misstänker jag).
Ser du mig som en politisk bloggare förresten eller varför just jag? Jag känner mig hedrad hur som helst!
Hade kramen bara varit till gagn för fången hade jag kunnat förstå resonemanget (även om jag inte hållit med), men ett kramförbud påverkar ju precis som du skriver de anhöriga oerhört hårt och med oöverskådliga negativa konsekvenser till följd. Beklämmande!
Ditt engagemang hedrar dig Eric, och dina egna erfarenheter ger en tyngd som gör det nära nog omöjligt att argumentera emot.
Enligt vad jag kan se på text-TV så kommer ämnet inte upp i kväll, eller har de helt enkelt inte hunnit ändra informationen???
Det ska pratas OS i Kina och diktaturer och genusförskolor mm...!!!!
Nu är det OS som snackas...
Jag klistrar in mitt inlägg från SVT:s hemsida. Jag välkomnar alla kärleksflummare att rasa.
"Min reaktion på diskussionen är att om man begått ett brott och hamnat i fängelse har man förverkat sin rätt att delta i det vi fria människor kallar livet. Har man exempelvis tagit livet av en annan människa ska man sona brottet och efter att ha suttit tiden får man komma ut i samhället och då försöka skapa sig ett fungerande liv. Klarar man inte det och återgår till kriminaliteten åker man förhoppningsvis in i fängelse igen och kan då fortsätta gnälla om att man vill kunna krama sina barn.
Barnen till fångar har inte begått något brott, men deras pappor eller mammor har gjort det. Fram till 18 års ålder är man i Sverige inte myndig och är då krasst sett utlämnad till faktorn att man blir omhändertagen av sina föräldrar. Sitter en eller båda föräldrarna på fängels har enligt mig deras förmyndarrätt försvunnit.
Innan fängelsevistelsen blev ett faktum skulle kanske Tony Olsson och resten av Sveriges intagna reflekterat över vad de anser är viktigast i deras liv: deras barn eller deras kriminella framgångar. De har valt fel, nu får de sona för sina brott."
moisthlm: Du skriver att du tycker Eric Roséns argument får en annan tyngd på grund av egna upplevelser?
Hur mycket hjärtskärande tyngd kan då inte föräldrar till barn som blivit mördade lägga bakom argumentet att deras barns banemän inte ska få krama om sina anhöriga, bara genom att peka på den enkla, men hemska sanningen att de aldrig mer kommer få göra detsamma?
Olof: Vi är helt överens! Förutom mokrofonerna som jag inte tror är någt att ha, varken rent praktiskt eller integritetsmässigt.
Anhörig: Tack!
Lisa: Ja, nu ser jag att du redan skrivit om det. Anledningen till att jag spelar bollen till dig är att jag kom på hur klok du ofta är och hur mycket mer folk borde lyssna på dig.
Politisk bloggare vet jag inte, men det vet jag inte om jag själv är heller mer än ibland. Du är duktig hursomhelst.
Mo: Och dig håller jag förstås också med i och med att du håller med mig!
Anonym: Visst kom det väl upp.
Nicklas: Jag vänder mig emot att man har "förverkat sin rätt" till någonting. Hela den inställningen innebär ju i så fall att vi lika gärna kan skjuta av alla brottslingar och överhuvudtaget sluta se dem som människor. Man har inte förverkat någonting. Däremot har man dömts i domstol och har ett straff att avtjäna. Straffet utgörs av frihetsberövande och en massa andra restriktioner. Ett modernt och begåvat samhälle måste i övrigt i alla hänseenden verka för att personen kan återgå till ett vanligt, icke-kriminellt, liv. För den kriminelles, det framtida potentiella brottsoffret och i slutändan samhällets skull. Allt annat är kort och fel tänkt.
Vad gäller din andra kommentar - nej, jag har inte mer tyngd än någon annan. Däremot har jag erfarenheter som alla inte har. Dem kan jag använda till att få ökad förståelse. Fungerar det inte så för dig? Att det du upplvet gör att du förstår mer och blir klokare i de frågorna?
Nicklas, du är så hejdlöst vilse att du landar i nåt helt annat än vad det här handlade om.
Du ställer offrens barn mot förövarnas, men där alla andra moralister mumlande beklagar att stackars oskyldiga ungar drabbas så säger du typ bara njutningsfullt att HA! Så går det, rätt åt dem!!! för att du yvs så över syndarens sorg att du skiter i de som råkar stryka med i farten.
Den som glädjs över att skada avskummet genom hans barn, den personen glädjs ju inte på riktigt. Det begriper nog du också. Ändå verkar du utgå från att bara man är blind och skoningslös så är man rättvis.
Det enda ditt sätt att tänka åstadkommer är att göra fler mänskor olyckliga och mata redan bittra hjärtan. Och det är knappast till gagn för någon.
Eric Goesta Rosén, klok, moi? Nu blir jag fan rörd!
Eric: Med "förverkat sin rätt" menar jag inte en slutgiltig dom till att aldrig mer ses som en fri människa, utan under en viss tid.
Jag vill påpeka att de brottslingar jag hela tiden syftar till är den värsta sorten, exempelvis Tony Ohlsson och andra kallblodiga främst mördare och våldtäktsmän. Människor som åsamkat enormt lidande för andra människor genom sina handlingar. Kanske gör det att mina argument skjuter över målet, men har någon som i Tony Ohlssons fall visat sig vara skyldig till så extremt sjuka brott skulle jag hellre vilja se att han var död än fick fortsätta leva.
Att människor i Sverige 2007 känner medlidande med mördares barn på grund av att de inte får krama sina föräldrar är för mig helt jävla obegripligt. Jag har aldrig, ALDRIG, kramat min pappa, varken han eller jag har något behov av det. Det berättar jag för att visa en motsats till Eric Roséns erfarenheter. Jag har inte gått sönder inuti på grund av det, jag har fått mycket kramar av min mamma och får fortfarande.
Kan inte det också räcka för Sveriges tyngst belastade kriminellas barn, om det nu räckt för mig?
Lisa: Jag vet inte om du tänker på samma sorts grova brottslingar som jag när du skriver ditt senaste inlägg. Min åsikt är att Tony Ohlssons hjärta gärna får matas tills det sprängs med bitterhet, och om hans barn eller anhöriga far illa av det är det olyckligt men ofrånkomligt.
Det går att överleva utan att träffa sin pappa om man har någon närstående som finns till hands. Att krama sin pappa är inget grundläggande mänskligt behov, utan ett flummig jävla konstruerande av människor som verkar tro att lösningen på alla världens problem, som t.ex. problemet med mördare är att låta de kramas.
Hugg av dem armarna, så slipper vi problemet. De verkar redan själva ha börjat, de jävla asen...
Nu ska jag dumförklara mig själv:
Det slår mig efter att ha läst i genom mina inlägg att allt jag verkar vilja är att brottslingar ska få lida för vad de gjort, även om deras barn far illa på grund av det.
Härmed erkänner jag att jag skrev i ilska över vad jag tyckte var daltande med grova brottslingar, men jag kan nu se att om inte barn som vill träffa sin pappa eller mamma vad de än har gjort, självklart inte ska få lida för något deras föräldrar har gjort.
Det måste väl gå att rent praktiskt ordna så att även de tyngst belastade brottslingarna kan få chansen att vid bestämda tider krama sina barn och anhöriga. Hur det ska gå till vet jag inte, men det är värt vad det än kostar. En mördares barn är lika oskyldigt som vilket annat barn som helst, det måste ha rätten att träffa sin mamma eller pappa.
Avslutningsvis vill jag säga att jag inte har dubbla personligheter, men jag är ung och har "modet" att rannsaka vad jag tycker i frågor.
Det är min slutgiltiga åsikt att om ett barn vill träffa sin mamma eller pappa och ha fysisk kontakt så ska det vara möjligt. Individen, barnet, går i detta fall före samhället.
Tack för mig.
Svarat. Kram
http://rattochslatt.blogspot.com/2007/10/eric-rosn-r-fin-inte-jag.html
kram
det är viktigt att komma ihåg att det inte är straffbart enligt svensk lag att rymma från anstalt. alltså ska varken tony olsson eller någon annan straffas för sina rymningar, inte på något sätt. var det gäller viskningar ställer jag mig ytterst tveksam. förklaringen är att det handlar om säkerhetsåtgärder, men troligtvis är det bara samma gamla förlegade åsikt, han har förverkat sin rätt till att vara människa, det har jag rätt att bestämma, låt oss straffa honom lite till, låt oss ta allt han har. mycket intelligent, mycket humant. vad signalerar vi för inställning om vi straffar öga för öga? är det inte just det som vi INTE borde syssla med?
varför är det så svårt för människor att förstå vilket jävla straff det är i sig att sitta frihetsberövad på livstid? det är inget hotell dom sitter inspärrade på, med all rätt. givetvis ska dom inte ha några privilegier utöver det nödvändigaste. men börjar vi hindra folk kroppskontakt, att krama den man älskar den lilla tiden som dom får, då har vi mycket att frukta. det är inte meningen att den intagne ska bli ett större monster bakom lås och bom, än vad han var när han kom dit. försök bara att minnas och komma ihåg hur mycket kroppskontakt faktiskt betyder. det är alldeles gratis och verkligen ingenting man helt plötsligt inte förtjänar. den ende som kan avgöra det, är den anhörige. det är inte upp till svensk kriminalvård att bestämma vem som får kramas och inte. och det var dessutom inte en kram som hjälpte tony olsson att rymma sist.
leila: Om det stämmer att det inte är straffbart att rymma från svenska fängelser tycker jag det är väldigt konstigt. Straffet ska förlängas om man rymmer, det måste väl vara det enda rätta? Annars är det något som är väldigt fel inom svensk kriminalvård.
Nej det finns inga lagar kring påbackning av ett fängelsestraff om man rymmer. Det enda som händer är att klockan på straffet slutar ticka. Om man nu rymmer på ett sätt som gör att man inte begår nya brott då, men om man sitter på livstid så spelar det ju ingen roll - man kan inte få dubbla livstidsstraff i detta land, tack och lov kanske jag måste säga för att folk ska förstå att jag inte är tokig i att införa amerikansk straffsats och system.
MEN. Bara för att vi inte har en lag som säger att det är förbjudet att rymma betyder inte att vi inte ska ta hårda tag mot de som försöker rymma. Samhället har ett ansvar att skydda sina medborgare. Jag vill vara skyddad mot mördare, jag vill inte att de ska rymma och kanske hamna i en trängd situation där de tar gisslan eller vad det kan vara. Jag anser att staten har rätt att använda restriktioner mot en person som visat sig vara rymningsbenägen. Annars kan vi sätta alla på öppna anstalter ju.
Du har ett förvirrat sätt att se på lagföring av brott och jämföra det med restriktioner. Det är äpplen och päron helt enkelt.
Vad gäller rymningar från Kumla, eller Hall, eller vad som helst, har de alltid varit svåra att genomföra. Med rätta. Det har krävts jävligt spektakulära varianter de få få gånger det lyckats. Nu har de byggt bort de allra flesta möjligheterna och åtminstone Kumla är i praktiken helt rymningssäkert.
Det du kan förmedla via en kram som innebär en säkerhetsrisk kan du förmedla ändå. Så det där med att skydda samhället genom att förvägra dem kroppskontakt är som jag uppfattar det helt verkningslöst.
Restriktioner i all ära. Men kontraproduktiva restriktioner är bara dumt, och förstås - kontraproduktiva.
Eric: Nu tror jag inte att det enbart gäller för rymningar utan för all sköns material som går att få in.
Dessutom säger man alltid att ett fängelse är rymningssäkert - tills någon lurar ut ett nytt sätt att rymma.
Frågan är fortfarande som jag skriver i min bloggpost, har den intagne inget som helst ansvar för sina handlingar? Jag anser att han/hon har ansvar att sköta sig, annars är det han/hon som straffar sina barn/nära och kära och vad det kan vara.
PLUS, detta är inte något normaltillstånd för åratal utan sköter du dig så slipper du just de här extrema restriktionerna.
Ska vi prata restriktioner så vore det mer intressant att diskutera tiden innan en person förs till anstalt, häktningstiden som är för jävla lång och med för stora restriktioner som gäller allmänt, oavsett om man sköter sig eller ej i häktet.
Richard: Absolut. Ingenting är rymningssäkert den dag någon rymmer, helt sant, vilket är tydligt när folk rymmer också från de mest genomvidriga fängelser i de mest genomvidriga diktaturer, där hänsyn till fångarna mer är ett skämt än något annat. Så det har du rätt i. Det enda helt rymningssäkra är ju att blyinkapsla folk med ett eller annat lufthål. Men så vill vi ju inte ha det.
Det största säkerhetsproblemet på anstalter är och förblir plitarna och det de smugglar in.
Den intagne har definitivt ett ansvar. Och det ansvaret tycker jag utkrävs med råge redan. Det saknas liksom inte mer av det.
Jag tycker att du ska frångå det känslomässiga - ilskan mot förbrytaren - och titta på samhällsnyttan. Där måste en lyckad rehabilitering vara prioritet ett tillsammans med frihetsberövandet. Man ska inte kunna rymma - helt riktigt. Man ska kunna komma tillbaka till samhället - helt solklart måste det vara vår inställning. Inte sant?
Då behövs familj. Då behövs så banala saker som kramar, i de fall de finns att tillgå.
En kriminell människa, särskilt en grov brottsling, har en nästan omöjlig väg tillbaka som det är. Utplånar man dessutom möjligheterna till verklig kontakt med de få som finns kvar runt personen tar man också bort varje incitament att överhuvudtaget sköta sig. Väldigt klassisk och enkel psykologi.
Gällande restriktioner i övrigt har du fullkomligt rätt. Framför allt häktningstiden är ett jätteproblem. Och slussningen från häkte till anstalt, där också den ofarliga sorten kan hamna på Kumla (dock ej bland de allra värsta skurkarna) i väntan på plats någon annanstans.
Och drar vi det ännu längre - drogerna på fängelser är den största bromsklossen generellt för lyckad återanpassning.
Jag är glad att jag passade bollen till dig. Visste att du skulle vara av en annan åsikt, men att du aldrig skulle slentrianskriva i motsatt riktning. Tack för det!
Nicklas: Själva poängen är ju att det är fruktansvärt inhumant att förvägra ett barn rätten att krama sin förälder för att föräldern i fråga begått ett brott. Det har inget med förmyndarskap att göra. Självklart kan det vara så att barnet själv väljer att ta avstånd från sin förälder, det måste stå den enskilde fritt, men att förvägra någon den rätten för att uppfylla ett bohov av hämnd hos offrets anhöriga är inte förenligt med ett civilicerat samhälle av den typ vi påstår oss ha (eller i alla fall eftersträva) i Sverige i dag.
Att förövarens barn inte ska få krama sin förälder för att tillfredsställa ett behov av hämnd hos offrets barn är ju helt befängt. Min pappa är död och jag kommer aldrig att få krama honom igen. Vem ska straffas för det? Din logik sviktar.
Nicklas: Och nu läste jag din "dementi"... Host.
moisthlm: Jag håller helt och fullt med dig nu när jag ser på saken med ett klarare sinne. Finns inget att tillägga.
Dementi? Mina tidigare inlägg ligger fortfarande kvar för allmän beskådan. Jag kan inte stå för dem nu, men är det en anledning till att ta bort dem? Är det inte intressantare både för mig och de som är intresserade av att läsa mina inlägg att klart och tydligt se en process som leder fram till ett nytt sätt att se på någonting.
Men du kanske är en trygg människa med bestämda åsikter i alla frågor du ställs inför? Lyckliga du, som slipper ta del av det vi sökande och tänkande människor kallar utveckling!
Eric: Absolut! Återanpassning är givetvis det som övergår allt annat, om man som vi båda vill att personer som en gång begått ett brott också ska ha en bra chans att komma tillbaka till samhället.
Så många yrkeskriminella har vi ju inte att det är befogat med att blyinkapsla hela högen, förstås.
Saken är att jag faktiskt inte har någon som helst ilska emot förbrytare. Jag tycker till exempel inte att det daltas med fångar i detta landet, jämförelsevis med andra borgerliga vänner.
Jag tycker dock att det ska vara proportioner i debatten. Vi pratar om tio personer som har de här restriktionerna för tillfället. Det är viktigt också att betona att restriktionerna är tillfälliga och det är upp till den som är belagd med restriktionerna att visa att han/hon är beredd att sköta sig för att få de restriktionerna borttagna. Den personen som är belagd med restriktioner kan ju komma bort från den sektionen av Kumla som har hårdast bevakning.
Du skriver att de får den rätten borttagen, men de kan återfå den rätten till umgänge som alla andra har. Livstid betyder inte livstid med fullständiga restriktioner, det är den delen som jag vänder mig emot. Jag kan förstå att vissa personer under en viss tid måste åläggas dessa restriktioner. Jag ser inte att de är av godo, men förstår att det kan behövas.
Du har säkerligen rätt i att plitar är en större risk än anhöriga. Björn Hurtig är en vettig man som jag känner sedan tidigare och han lyssnar jag ofta på. Det åtgärdas med en hårdare kontroll av de som får anställning, rotation mellan avdelningar så att inte några band hinner uppstå tror jag. Även detta är inhumant egentligen, men kanske nödvändigt om man inte vill att plitarna springer runt och ger vapen och knark till de intagna.
Målet ska givetvis vara öppen anstalt för alla, alla är bara inte redo för det.
Försöker att inte reflexmässigt ställa mig på andra sidan och ibland lyckas man, ibland går det åt helvete. Tack.
Nicklas: Eh, tagga ner lite. Jag menade bara att jag var för lat för att läsa alla kommentarer innan jag svarade dig, varför mitt svar kändes lite goddag yxskaftigt när jag insåg att du faktiskt ångrat dig.
moisthlm: Känns som vi råkat utför ett digitalt missförstånd. Jag störde mig på att du skrev "dementi" och trodde du med det ville förlöjliga mitt inlägg. Nu förstår jag att du inte menade det. Ursäkta om du kände dig stött, i vilket fall, ha en bra dag!
Tänkte komma med ett litet snabbt inlägg här bara -
Om någon begår ett brott så berövar samhället denna någon på reda pengar eller så tar det ifrån honom tid av hans liv. Samhället skall inte ägna sig åt att utdöma godtyckliga straff som går bortom den rättvisa det är satt att skipa. Därför hoppas jag på att man snart skall hitta en lösning på säkerhetsrisken med att låta fångar krama sina besökare. Och herr Slätt, att straffa i förebyggande syfte för att undvika rymningar är ju inte så lyckat.
Jag tycker egentligen att det är skitsamma om det är ett gulligt barn eller en fet & alkad hustru eller kanske rentav den svinskyldige brottslingen själv som blir lidande för kramförbudets skull. Man kan ju inte värdera mänskor på det viset. Och det är inte bara änglar som behöver en kram.
Skön von oben perspektiv du har, kalla mig hellre pojk.
Jag blir så trött när folk inte läser på och detta ämne är tydligen något som folk inte läser på fem sekunder om innan de tycker att de ska berätta hur det ligger till.
Det är inte i förebyggande syfte som man har dessa restriktioner, till skillnad från häktningsrestriktioner. De har redan brutit mot de föreskrifter som finns, innan de beläggs med dessa restriktioner för att de inte ska upprepa det.
Sedan kan man tycka att det är rätt eller fel, men jag tycker att man åtminstone kan bena ut grunderna innan man hoppar in i en debatt. Har man läst vad jag skrivit tidigare tror jag att det har framgått rätt tydligt.
Måste säga att jag håller med Richard, det verkar som om många låter känslorna styra i den här diskussionen och totalt glömmer bort att läsa på. Gör gärna det. Det blir om inte annat ett intressantare samtal då.
Och som Richard även påpekar borde diskussionen angående restriktioner egentligen föras om hur det ser ut på våra häkten. Det är inte ovanligt att folk sitter häktade ett halvår eller längre med restriktioner de inte kan påverka och total avsaknad av någon som helst rehabilitering. Där har vi ett verkligt problem som påverkar långt fler än en handfull av våra tyngst belastade kriminella.
Redaktör Slätt, jag slänger mig ofta med titlar som herr, fru och fröken, och jag menar inget särskilt med det, det lovar jag. Faktiskt förvånar det mig lite att du tog illa upp med tanke på att du själv använder dig av en titel - "redaktör". För jag förmodar att det också är tänkt att vara lite skälmskt högtidligt sådär?
Well, well. Jag ber hur som helst om ursäkt ifall du av någon anledning kände dig förolämpad.
Du ägnar typ resten av inlägget åt att tala om för mig att jag inte är tillräckligt påläst för att få delta i diskussionen.
Faktiskt så har jag visst läst vad du har skrivit, men däremot ser jag inte dig som ett levande facit. Det är ju trots allt åsikter vi utbyter och inte regelrätta kunskaper, och om jag inte håller med dig så behöver det inte bero på att jag inte klarar 100-kronors-frågan utan på att jag bara ser saker på ett annat sätt än du.
Om du hade läst allt jag har skrivit så hade du kanske också sett att det jag försöker förmedla inte är fakta utan att även drägg har rätt att krama sina anhöriga.
Jag tycker det är jävligt läskigt att folk är så hätska och hämndlystna att de bara till nöds kan gå med på att "låta" fångarna kramas och då bara för att det annars vore synd om deras stackars barn. Hela diskussionen genomsyras av att tanken att den som har syndat inte är värd ett skit, och man vill se BLOD!!! flyta bara för att.
Mitt senaste inlägg här var tyvärr just så hastigt ihopkommet som den inledande brasklappen antydde, men det jag for efter och ville säga var i alla fall att jag inte tycker att den där BLOD!!!-känslan är ett bra rättesnöre. Därför menar jag att det vore bättre om rymning var ett brott och kunde straffas på gängse vis.
Som du underströk så väldeliga så har jag knappast järnkoll på fångvården, men kramförbudet används väl ändå som ett straff för de som har rymt snarare än en förebyggande åtgärd för de som anses fortsatt rymningsbenägna? En del kommer ju att släppas ut inom kort men har förtjänat kramförbud ändå, "på sina egna meriter", som kriminalvårdens generaldirektör Lars Nylén så sötsurt uttrycker det.
Det jag vänder mig emot är just den där slentriantanken om att det inte räcker med att samhället straffar utan att vi dessutom borde gå in och jävlas så mycket med brottslingarna som vi bara kan. Därför skulle jag vilja att rymningar behandlades som vilka rättsmål som helst och att påföljderna blev därefter. Inga kramförbud således.
Eric Goesta Rosén, det här blev långt! Om du vill kan du ta bort det så lägger jag ut det på min egen blogg och länkar istället. Det var bara det att det kändes som att jag tidigare inte lyckades få fram det jag ville ha sagt förut. Hoppas att det gick bättre den här gången.
"På den gamla goda tiden" (-60-talet) fick man isolering, äta maten (som serverades genom lucka) med sked. Ha fånig särk på sig, och leva i absolut solitär. Inte se sig i spegeln, ingen dusch.
Ingen promenad, ingen radio, säng fastskruvad mitt på golvet, speglar som täckte varje vinkel av rummet, lampan i taket tänd dygnet runt. Ingen cigg.
Efter 14 dagar talar du med dig själv.
Detta skedde som straff för utebliven tillbakagång efter permission. Strafftiden (som i bästa fall var 2/3 delar på den tiden) förlängdes med isoleringstiden.
Besök tog man inte gärna emot om man inte ville bli pillad i privata ställen efteråt. Allt berodde då (nu?) på hur man klassades som intern. Snäll eller stygg.
Inga kramar på ett par år.
Det gick bra.
Det kramas mkt bland internerna.
Men det har förstås inte de anhöriga någon glädje av.
Det som också är galet, är att det inte kommer fram i debatten, att livet inom ettt fängelse, för internerna, på intet sätt är normalt.
Det är inte bara att kliva in och avtjäna "tiden"
Det är en massa olika oskrivna regler som ska följas. Och dessa är hårda.
Mellan internerna och div. gängbildningar och sedan ett annat "liv" mot/med fängelsepersonalen.
Ett synnerligen schizofrent "liv" där den intagnes(speciellt om straffet är långt) "jag" forslas längre och längre bort från hur man fungerar som medmänniska, efter straffet.
Det enda sättet att på ngt sätt kunna återanpassas är nog att be om att få sitta isolerad.
Annars har man ingen chans, fel personer som "förstår" hur det är, fel syn på hur livet kan levas när strafftiden är slut.
Ibland kan det vara bättre att lära sig "stänga av" totalt och förhoppningsvis kunna hitta tillbaka till PÅ när den tiden kommer.
Kramförbudet, eller fysisk kontaktförbud gäller tydligen fem fångar som på ngt ospecifikt sätt kommit på kant med fängelsepersonalen och ett ställningskrig pågår. (Eller om personalen kommit på kant med dem? Maktmanniskor finns överallt)
Dessutom, som adv. Hurtig sa:
Ingen vill inse vad den icke tidsbestämda strafftiden gör med de intagna.
Jag har skrivit en krönika, delvis inspirerad av ditt inlägg: http://webnews.textalk.com/se/article.php?id=283110
Den internen som nu inte får krama sitt 1-2(?)-åriga barn, den internen måste haft tillgång till besök där det inte varit förbjudet med kroppskontakt!?
Eller haft permission?
Hur har barnet annars blivit till?
Ngt måste ha hänt för att den situation som är nu uppstått.
Skicka en kommentar