måndagen den 6:e augusti 2007

Världens bästa blogg är jag

Karl Andersson, som gör den omdiskuterade bögblaskan Destroyer, formulerar skarp kritik mot boken Bögjävlar och sättet på vilket hans person och gärning tycks förnekas av författarna. Intressant som tusan att se vad som händer härnäst, var debatten tar vägen. Jag står bredvid och lyssnar bara. Jag skulle hursomhelst kunna vika ut mig i Destroyer. I rätt ljus skulle jag se ut som sjutton och det skulle ju vara som en dröm. Vill alltid se ut som sjutton.

Sedan är jag redan trött på Bergmans död. Den där fårklutten i träskon som låg bakom också. Alltså, han har redan blivit en död statement-symbol. Du visar ett slags evig känsla för kvalisort om du berättar hur mycket Bergman betytt. Du visar att du har förstått. Du visar att du är gammal nog att uppskatta de stora mästarna. Att rycka på axlarna och konstatera att det kanske var rätt skönt för karln att somna in som nittioåring är inte att tänka på, trots att han inte preseterat något särskilt bra på typ tjugo år. Jag vill inte gå omkring år 2069 och vara en jävla symbol för nåt jag en gång var. Jag vill vara antingen död eller på riktigt levande. Antagligen död.

Och förresten - Var inte Bergman ett praktarsle till människa? Det verkar ju onekligen så.

I Aftonbladet finns också en intervju med Daniel Sjölin inför utgivningen av hans nya bok. Jag gillar ju Daniel som sjuttsingen, även om jag har svårt för hur svår han är att läsa. Roligt med en nyhetsartikel som är så fullkomligt fri från objektivitet: "”Världens sista roman” är en briljant, vildsint satir över tillståndet i nationen, särskilt det i mediabranschen och litteraturen. Boksidorna är så tätt packade med skarpsynta, roliga iakttagelser och kommentarer att man gör klokast i att läsa dem långsamt."

Sådärja.

2 kommentarer:

Eskil sa...

Såklart att det var tid för karln att dö. Något praktarsle till människa tror jag ej att han var dock och man bör nog heller inte uttala sig så om den saken såvida man inte kände honom personligen. Och alla vet vi väl att döden ofta kommer oväntad oavsett ålder och dylikt, men vi lever väl tills den dagen vi dör? Förhoppningsvis åtminstone i andras ögon. Att uträkna någon som död för att denne "inte presterat något särskilt bra på typ tjugo år" verkar endast enfaldigt.

Eskil sa...

Kanske inte uträkna honom som död men i alla fall som en obetydlig existens pga av detta "faktum", ja, det verkar rent ut sagt dumt.