måndag 27 augusti 2007

2.0

Jag är ju inte den yngling jag en gång var, värk i vänster knä och slappa axlar är numera vardagsmat, också armarnas leder ställer sig ibland frågande till ansträngning. En tjugosju år gammal man, inte en ung man under trettio, aldrig längre. Det strålar längsmed ryggraden upp till nacken där en vag men väldigt närvarande nackvärk satt sig som en spik. Nikotingulsvarta lungor rosslar och dödsljuder inuti. Till och med nagelbanden på vänster hands fingrar har svårt att hålla sig hela. Och vädret är rent ut sagt tramsigt. Så jag blir heligt förbannad visst? Neje. I feel fuckin' content. För det är ändå himla skönt just nu. Jag är heligt förälskad, jag har mycket att pyssla med i mitt skrivande: Krönika, en frilansgrej, blogg och skönlitterär inlämning (skolan är igång igen minsann) samt väntan på att en grej jag är med i ska komma ut. Finfint känns det. Plus jag har det skönt runtomkring mig, pepparpeppar, folk är snälla och trevliga. Kanske är det uppsidan med den här gamla gubben jag håller på att bli:
Att känna ro. (och stress och rastlöshet och oro och ångest. Men ändå mycket ro.)

Jag försöker prata, lyssna, försöker sluta presentera lösningar, försöker berätta vad jag känner istället för vad jag tycker, jag får respons och konfirmering, allt känns som ett framgångsrecept. Men fuckin note to self: Var uppmärksam på dig själv och ditt beteende, sluta inte försöka, det är så lätt att bara bli den förra versionen igen, av vana, STICK TO ERIC 2.0. För det finns allt att vinna på det. Och det känns så bra.

Gott så.

2 kommentarer:

eff sa...

Mäh, ett så fint inlägg och inga kommentarer.

Fint.

Anne sa...

Kanske är den 27-årige gamle mannen, och inte den 30-årige mannen, en förutsättning för att Erik 2.0. ska fungera.