Du ska veta hut, Nils Funcke.
Jag deltog i den där bloggdebatten igår, som aldrig riktigt lyfte, som aldrig brände till. Tydligen var Carl Bildt och Linda Skugge tillfrågade, båda hade tackat nej, jag undrar i vems ställe de valde mig och vill gärna tro att det är Bildts.
Det allra tristaste var känslan av att vi diskuterade huruvida Internet verkligen var något att ha. Och bloggar nämndes uteslutande i klump, som om jag och Hotspot och Magnus Ljungkvist alla gjorde precis samma sak. Nils Funcke, ett slags yttrande- och tryckfrihetsexpert, upplevde det så och avfärdade hela fenomenet som tämligen ointressant men påpekade att han knappt hade läst några bloggar. Ungefär som att glo på teve i två timmar och sedan säga att man inte gillar mediet. Men men. Liten lökig lallare som jag är glad över att få vara med, tänker mycket lite på frågan utan istället på att det är Aktuellt-chefen Stig Fredriksson som ställer den. Tänker att han kanske läser min blogg.
Även om jag är medveten om att publiken består av bloggskribenter och journalister och publicistklubbmedlemmar blir jag förvånad över hur många ställen hela grejen omskrivs på. För det hände ju inget. Typ.
Jag fastnade dock för Nils Funckes uttalande om att bloggvärlden befinner sig i sin slyngelålder, tiden innan uttrycket hunnit sätta sig, innan de värsta avarterna försvunnit, innan det blivit rim och reson och kontroll och uppstyrning av det hela. Det gladde mig, jag vill hellre än någon annan gång vara bloggare i slyngelåldern och jag är hellre slyngel än mogen humanist.
Jag önskar att jag hade bett Nils Funcke veta hut när han sa att personliga och privata bloggar överlag är ointressanta och saknar allmänintresse. Det gjorde jag inte, jag var mest artig och tyst, men rätt snygg på scen enligt egen bedömning. Det enda jag sa som jag minns var apropå det anonyma näthatet, när jag konstaterade att också publicistklubbsbesökarna går ifrån tillställningen och fäller omdömen som idiotjävel och korkade stackare och vadhelst de kommer på om oss som står där, som deltar i en offentlighet. Minst tre äldre människor längst fram vred på sig och tittade på mig som om det jag sa var alldeles uppåt väggarna. Alltid något.
4 kommentarer:
"...jag vill hellre än någon annan gång vara bloggare i slyngelåldern och jag är hellre slyngel än mogen humanist."
Nu drog jag på smilbanden. Tack.
Bra poäng apropå det anomyma hatet, det finns ju överallt - det manifesteras bara inte på samma sätt som det görs på bloggarna.
Intressant med Nils Funke, när jag såg PK:s line up reagerade jag faktiskt mer på att Funky var med, än att du var det (no offence, tror du fattar vad jag menar). Med all respekt för Nils Funke som är en utomordentligt skicklig journalist - jag har haft förmånen att ha honom som lärare - så tyckte jag att det borde funnits andra med mer att säga om just bloggande. Vilket verkar ha stämt rätt bra i och för sig. Funcke fick väl vara med för att han är just Nils Funcke, inte för att han hade något av vikt att säga. Sen är det lite pinsamt att komma med påståendet att privata/personliga bloggar inte har allmänintresse. Det finns flera exemple på att det visst är så.
Hade de inte haft det skulle jag inte skrivit den här kommentaren just här, och någon som kallar sig Glamourprinsessan hade inte varit känd över halva riket. Bakläxa för Funcke.
Det grämde mig att jag missade det hela, hade tänkt gå men blev sjuk. Fast jag kanske inte gick miste om något att döma av din kommentar...
heja goesta!
ha ha vad kort du är
Skicka en kommentar