Vad hände med den svenska alliansfriheten?
Det är natt och jag sitter och tittar på när Robin spelar Grand Theft Auto San Andreas. DN dimper ner tidigt, redan vid kvart i två, och jag läser. Jag fastnar vid några rader om vårdbudgeten. Jag kan inte låta bli att citera. Det är ett par meningar där som jag upplever som ganska talande för vad alliansen vill åstadkomma med sin inverterade fördelningspolitik. Riksdagens utredningstjänst har räknat på effekter av den föreslagna politiken och "Resultatet är att en förmögen familj med två höginkomsttagare i villa i Djursholm tjänar 272 000 kronor per år. Medan en arbetslös som tidigare hade 24 000 i månaden i lön går 3000 kronor back." Såvitt jag förstår stämmer de där uträkningarna och den enda invändning man kan ha emot konstaterandet är väl att det heter på Djursholm, om de som bor där får välja. Jag beklagar, å DN:s vägnar, den kränkningen.
15 kommentarer:
En arbetslös kan väl inte ha lön?
Det står tidigare, Sven. Förmodar att skribenten syftar på vad den arbetslöses a-kassa baseras på. Men okej, det var slarvigt skrivet.
Det är ju inte alls slarvigt skrivet. Det är ju glasklart. Sven kan fara åt helvete vad mig anbelangar.
Ja, det är ju ganska glasklart att det handlar om a-kassa baserad på tidigare lön, inga komplicerade grejer där inte.
Så det var den biten i de här meningarna som var konstig? Jahapp.
Ok, slarvigt läst av mig. Vad jag menar är att en viss nivå på a-kassa inte ska ses som en mänsklig rättighet. Hela diskussionen att det är synd om människor som "tvingas" ta ett jobb med lägre lön än vad de hade tidigare är bisarr. Man får ta de jobb man får. Även om man tycker att de är under ens värdighet.
Finns det en siffra på hur länge personen i fråga varit arbetslös? Eller är det 3000 mindre i ersättning från första dagen? De flesta beräkningar jag sett visar på att ersättningarna minskar framförallt för dem som varit arbetslösa i mer än ett år. Då har jag ärligt talat svårt att tycka så jättesynd om personen i fråga, har man inte lyckats ordna sin egen försörjning efter så lång tid är det inte orimligt att ersättningarna gradvis sjunker. Att bara gå 3000 back per år är dessutom inte någon gigantisk förlust (meningen är ju klurigt formulerad så att man nästan leds att tro att dom menar 300 per månad).
Och ja, jag har varit arbetslös, varit tvungen att rätta min livsstil efter en drastiskt begränsad budget, och upplevt hur jävligt det kan kännas.
Hur många familjer finns det som passar mallen av den fiktiva Djursholmsfamiljen i exemplet? 100? 500? 1000? Jag tror inte att talet är så väldigt mycket större. Om man ansträngar sig kan man säkert hitta på scenarier där någon tjänar eller förlorar ännu mer, men att enbart räkna på extremexemplen känns inte relevant eller seriöst.
Och om vissa nu tjänar rejält på reformerna kanske det vore på sin plats att påpeka att dom inte FÅR mer pengar av Staten, utan att dom får behålla mer av dom pengar som redan var deras.
Det är klart att det ser illa ut om man enbart tittar på fiktiva extremfall, och bra tidningsrubriker ger der också. Men någon särskilt bra information om politikens verkliga effekter får man inte.
KISSTOFFLOR INGEN MODENYCK
NU ÄR VÄL ända måttet rågat till sin sista potatis! Inte nog med att DN:s kultursidor upplåtes till sant trams som modereportage, vilket skedde i söndags. Där står till yttermera visso att läsa hur man numera vill lansera slippers (de ypperliga fotbeklädnader som i folkmun går under benämningen "kisstofflor") som så kallad mode-trend. Jag vill påpeka att jag burit dylika, praktiska, slitstarka och klädsamma fotbeklädnader sedan 1934; det rör sig sålunda inte om någon övergående så kallad "modenyck", utan helt enkelt om kvalitetsmedvetenhet och vanlig hederlig god smak.
Med hopp om bättring, Eder lite Äldre Herre, men trogen läsare!
sven: Hela poängen med a-kassan är ju just att människor inte ska tvingas ta precis vilket jobb som helst, varsomhelst. Tanken är ju att det ska vara en försäkring, kommer du ihåg? Den ska vara ett skydd mot sånt som borgarna nu vill göra till norm för folk som förlorat sina jobb. Idén har ju varit att en arbetslös ska slippa att med kniven mot strupen kasta sig in i första låglönejobb som dyker upp. Har man väl hamnat där är det svårt att finna tid eller möjlighet till att ta sig till arbetsförmedlingen eller gå på anställningsintervjuer, för att kunna ta sig till ett jobb som ger godare möjligheter till försörjning för en själv och för ens familj. Om det inte går att överleva på a-kassan, och enda alternativet är att "ta det jobb man får" (och vad du menar exakt med det är jag osäker på, för det finns gott om folk som har svårt att få något jobb överhuvudtaget) så är ju a-kassan i praktiken helt meningslös, och då kan vi ju för all del slopa den helt och hållet.
Jag fattar inte varför man ska bli betald av staten överhuvudtaget. OBS: om man inte är handikappad eller sjuk givetvis.
Alla vuxna människor bör ha ansvar för sin egen försörjning.
Goesta, även om jag förstår att du är upprörd över vad som verkar vara orättvist tycker jag ändå att du lägger upp texten lite populistiskt. Man får ju kolla upp varför man gör olika saker innan man klankar ner på politik. Det finns något som kallas att stimulera ekonomin och göra att alla yjänar nmer pengar. Om man vill att Sverige skall bli lika rikt som på 60-talet så måste det bli lite mer snurr på hjulen. PÅ 60-70 talet hade Sverige också mer intrigitet och vågade ta ideologisk ställning internationellt.
Man får ju se om borgarnas politik funkar, men man kan ju redan nu anta att 3000 mindre i månaden för den arbetslösa, som fortfarande får hisnande 21.000, snarare handlar om en ideolgi där alla skall få jobb än att plåga de svaga i samhället.
Sven, Los Angeles, Hanna och Random_User:
Alltså, den här arbetslöse i exemplet fölorar 3000 per år. Inte i månaden. Inte heller är A-kassan på 21000. Och Hanna särskilt då, A-kassan är en försäkring man betalar för varje månad, om du inte visste det. Det är ingen statlig inkomstgaranti, inget socialbidrag, inte något sådant.
Och självklart finns det flera aspekter på det hela, självklart finns det anledningar till varför de tar de här besluten. Jag konstaterar i likhet med riksdagens utredningstjänst bara att det här är en av effekterna av beslutet. Och den effekten tycker jag är åt helvete skev. Svårare än så är det inte.
Jag tycker att den allmänt rätt giriga hållningen är obehaglig. Jag förstår inte hur man kan tycka att det är ett så stort problem att via skattesedeln dela med sig till andra människor och insatsområden.
Och hur kan det vara så lätt för högern att irriteras över eventuell lathet hos folk som kvitterar ut socialförsäkringar samtidigt som det låter så lite när de riktigt rika inte gör rätt för sig?
1. Om familjen i Djursholm tjänar 272000 om året på reformerna, hur mycket betalar dom då in i skatt per år? Jag misstänker att det är en ganska rejäl summa, och att kalla det för att inte göra rätt för sig är orättvist.
2. Om nu A-kassan ska ses som en försäkring, så måste för det första de inbetalade premierna balansera de summor som utbetalas, vilket såvitt jag vet inte är fallet med A-kassan. Dessutom står den summa som maximalt kan utbetalas normalt i direkt relation till den premie man betalar. Om t.ex. en bilförsäkring vore lika generös som den Svenska A-kassan skulle du kunna krocka din Skoda ena dagen och få en ny BMW levererad nästa dag...
Jag vidhåller att om man bara fokuserar på den som tjänar/förlorar mest på en reform, då är det omöjligt att göra en rättvis bedömning. Om effekten dessutom blir den avsedda och arbetsmarknaden stimuleras tillräckligt, ja då har ju även den som tidigare såg ut som en förlorare chansen att tjäna på reformen.
Poängen med A-kassa är nämligen inte alls som Viktor påstod ovan att man ska slippa ta "vilket jobb som helst", utan att man inte ska vara utan försörjning eller förlora sitt hem under den (kortast möjliga) tid det tar att med alla krafter hitta ett jobb (just det, vilket jobb som helst om så krävs) och försörja sig själv.
Ja ja, vi kommer väl aldrig att helt komma överens i den här frågan (eller ens lite överens). Skillnaden i attityd syns rätt klart i dina två sista paragrafer. De "rika", hur det nu ska definieras, betalar massor med pengar i skatt varje år. I de allra flesta fall mycket, mycket mer än de någonsin själva kommer att få dra nytta av. Hur man då kan klaga över att dom inte gör rätt för sig övergår mitt förstånd. Vill man verkligen tala om att inte "göra rätt för sig" får man nog se på andra sidan av spektrumet också...
Los Angeles: Jag vet att vi inte kommer överens, men som sagt, jag gillar ändå oftast att ta del av dina kommentarer. Hursomhelst. Vad gäller rika som inte gör rätt för sig så menar jag inte att alla gör det eller att en viss grupp gör det. Men det finns åtskilliga som fuskar än hit än dit och då rör det sig om mycket större belopp än när ett fåtal lata utnyttjar sjukskrivningar och a-kassor. Ändå är det inte dem de flesta vill jaga utan just de arbetslösa och sjuka. Jag vill se samma engagemang mot välbeställda människor som anlitar svart arbetskraft, arbetar svart, skattefuskar eller nolltaxerar eller skriver över ägor på andra för att komma undan. Det om något är kostsamt exploaterande av systemet och gör klart större skada än när några fular a-kassa, i sammanhanget rätt små belopp.
Hoppas du förstår hur jag menar nu, för du missförstod mig nog nyss.
Hursomhelst - A-kassan är en socialförsäkring. Kollektivt betalar medlemmarna sin egen och varandras ersättning. Ingen betalar in hela sin egen utan man delar på det hela. Dessutom skjuter staten in slantar också, men det är väl alldeles rimligt eftersom utslagningen skulle vara mycket större, och dyrare, om de inte gjorde det.
Vad gäller de som får 272000 mer per år så har de säkert betalat in en hel jävla del i skatt och det är ju bra. Vi behöver ta ut skatt för att finansiera en massa saker. Jag förutsätter att de som 272-exemplet gäller har det så oerhört gott ställt att de knappt märker någon skillnad före och efter reformen.
Jag håller absolut med om att lagar ska efterföljas och beivras lika mycket för hög- och låginkomsttagare. Inget att säga emot där. Huruvida fusket bland höginkomsttagarna över- eller understiger fusket med A-kassa, sjukersättning, etc. har jag ärligt talat inte sett några trovärdiga siffror om, förmodligen är det ganska omöjligt att göra en sådan uppskattning.
Min poäng var att just därför att Staten måste skjuta till pengar kan A-kassan inte kallas för en riktig försäkring. Att kalla det socialförsäkring löser kanske det semantiska problemet, men många verkar inte förstå skillnaden. Missförstå mig inte, jag tycker att Staten SKA bidra med pengar till A-kassan, de premier som vore nödvändiga annars skulle npg bli orimligt höga för många löntagare. Men jag retar mig på när vissa inte kan se skillnaden utan vill kunna ställa samma krav som om dom hade köpt en privat försäkring. Vill man har fördelen av att Staten skjuter till pengar för att hålla premierna nere och se till att resurser finns för att betala ut ersättningarna får man nog också köpa att Staten tar sig rätten att justera premier och ersättningar enligt den politik som för närvarande förs. Man måste inte gilla det, men vill man ha vara helt fri från Statlig inblandning får man införa privata försäkringar och betala dom premier som skulle krävas.
Jag missförstod kanske vad du menade med dina kommentarer om rika som inte gör rätt för sig. Sorry i så fall. Jag tycker bara att det klagas alltför mycket på dom "rika" (jag får aldrig förklarat för mig var gränsen går för att vara rik) utan hänsyn till att utan de skatteintäkter som tas från de högst avlönade 25 procenten av Svenskarna skulle statsfinanserna med dagens generösa välfärdssystem vara rejält "up shit creek without a paddle"...
Cheers. Och grattis till krönikan förresten om jag inte sagt det redan. Kul att det rör på sig med skrivandet. Blir det en bok näst?
En annan grej om det här med att "ta vilket jobb som helst" är att det i regel finns de som bättre behöver vissa jobb än andra. Det kan faktiskt inte vara speciellt bra för ett samhälle eller en arbetsmarknad att exempelvis en högskoleutbildad person tar jobb som någon utan utbildning behöver. Plus att ett företag sällan vill anställa någon alltför överkvalificerad eftersom de vet att personen kommer försvinna så fort tilfälle ges. Dessa delar glöms ofta bort.
Skicka en kommentar