söndagen den 1:e april 2007

I don't even write my blogs anymore, I just kick it from my head, you know, I can do that.

Kom så går vi och lägger oss och låter glöden från den destruktivitetsromantiserade ciggen ge oss det enda ljuset, kom under lakanet på natten och svettas till mina snarkningar, kom låt oss slita i täcket från varsitt håll, kom känn stanken av min morgonandedräkt när vi stiger upp, kom. Kom så bara känner vi hur det syrefattiga rummet kväver oss långsamt, kom se mig i kalsongerna när jag hämtar vatten och kaffe till mig, inget till dig, har med mig DN och aldrig frågar vilken del du föredrar utan själv väljer först och lämnar dig med typ Ekonomi. Kom. Kom hör mig hosta rossliga slemklumpar precis intill ditt öra, kom se mina gulnade tänder alldeles nära ditt ansikte, kom känn mina kalla händer kalla fötter på dig. Kom nu, för jag tycker så mycket om dig. Kom se mig huttra när du öppnar fönstret, kom lägg dig bredvid mig så vänder jag dig ryggen för att det är bekvämare för mig, kom var här på mina villkor och stå ut med hur jag är så ska jag försöka ta vara på det. Kom rid ut mina huvudvärksexplosioner på bakfyllan, kom se mig vingla nerför trappen, kom hör mig prata strunt och aldrig äta frukost, kom upplev hur jag aldrig bjuder på något gott aldrig gör något särskilt, kom, snälla kom, ändå.

6 kommentarer:

Zoe sa...

fan vad bra.

Sanloko sa...

Bästa texten som jag läst idag, fortsätt skriv!

Anonym sa...

Ångest och realism, men just därför mycket ärligt och bra.

Anonym sa...

alldeles alldeles underbart...leendet sitter fortfarande kvar

nina sa...

Bästa texten jag läst på länge! Tack!

Martina sa...

det här är grymt.