torsdag 12 april 2007

Bara torsdag än så länge, låt det vara.

Jag är lite nervös, hela grejen med första texten och den där bilden som ska vara bredvid, och känslan av att jag själv brukar pissa till höger och vänster på folk som skriver i tidningar och nu själv står där redo att kissas på men det känns överlag bra, det blir bra, de är så snälla mot mig och ger feedback på texten och ringer och frågar vad jag tycker och så. Jag gillart. Jag gillar att det är sol också, och snart stiger den ännu högre, typ imorgon, och det blir varmt på riktigt för första gången i år, jag har längtat sedan det var riktigt varmt sista gången förra året. Jag dör varje vinter och i april börjar jag leva lite igen.

Så idag då, jag är lite trött, håller på att försöka få ihop en ny text, en skönlitterär sådan, till lördagen, det går, men det går för långsamt, jag kanske inte vill bli klar innerst inne för jag inte vill utsätta mig för public scrutiny med en sprillans text som ingen läst och berömt, jag kommer vara ganska rädd där när jag står inför en publik och ska läsa högt. Det kommer att göra ont, men skönt ont, skönt. Jojomen.

1 kommentar:

Anne sa...

Publiken är där för att de vill vara där. Tacksammare att tala inför än dina tidigare elever som var "tvingade" att lyssna på dig. Alltid något.

"Jag dör varje vinter och i april börjar jag leva lite igen." Kan inte instämma mer. Fint.