Femme Fatale Full Frontal
Tänker på att det är internationella kvinnodagen och förmår inte krysta fram något storstilat, tänker bara på Nyamko Sabuni som pekar på hedersvåldet som det mest akuta problemet, den viktigaste kvinnofrågan till och med. Det äcklar mig ganska mycket, kanske beror det på att jag inte ätit ännu, kanske beror det på att att den ursvenska hustrumisshandeln är långt mycket mer utbredd och vanlig. Hedersrelaterat våld, hur man nu ska definiera det, är förstås förkastligt. Men att peka ut det som det primära problemet är att negligera allt det våld som kommer härifrån, inifrån, som är djupt rotat i den svenska kulturen. Det dräller ju av härliga helyllemän som helhjärtat hänger sig åt att ge sin fru "väldigt mycket stryk" (som Reinfeldt så vackert uttryckte det hela). Vi kan kalla det för det svenska kynnet. Att peka ut våld sprunget ur superskeva tolkningar av Islam som det mest akuta är samma sak som att säga att den storsvenska kvinnomisshandeln är så djupt rotad i vårt samhälle att det inte ens är lönt att bekämpa den.
Samtidigt skriker vi oss gärna hesa över språkbruket på dagens högstadieskolor som hade det alldeles spårat ur. Folk kallas hora och fitta och kränkningarna träffar som knytnävsstora blyhagel i slanka singoallatoppsflickryggar. Också där får vi en missvisande bild, jag minns min tid både som högstadieelev och som elevassistent på högstadiet. Det lät, och låter, naturligtvis inte särskilt trevligt hela tiden. Att det skulle blivit så mycket värre, att det skulle ha spårat ur på senare år, är dock ett påstående jag underkänner. Medvetandet är dock större, vi hade otroligt mycket större spelrum när vi betedde oss illa mot våra medfjortisar på min tid än vad dagens gossar har. Tjejerna låter sig inte trampas på lika lätt och lärarkåren, hela personalen, är betydligt mer vaksam nu. När jag var 14 accepterades mina klumpiga bröstklämningar och grova sexuella verbala utspel långt mycket mer än de skulle gjorts idag. Lärare och rektorer ursäktade mig med att jag var kille, att jag var pubertal, att jag antagligen bara var intresserad egentligen, att det handlade om nyfikenhet, och signalerade snarare att tjejerna skulle sluta vara så jävla torra. Så ser det inte ut idag, både de kvinnliga och manliga lärarna biter ifrån direkt och rejält när de hör uppenbart förnedrande och kränkande yttringar (självklart dock fortfarande med vissa trista typer till undantag, det finns fortfarande manliga lärare närmare de sextio som håller handen för länge på parfymdoftande pubertetsbrudar och berättar för bystiga trettonåringar att de minsann växt upp till riktigt fina kvinnor).
Mest av allt hatar jag pojkar och män som inte ser sig själva i det här. Själv har jag både kränkt och förnedrat och betett mig vidrigt och varit riktigt jävla äcklig. Jag har nyttjat de fördelar man som man har i vissa sammanhang. Inte minst trovärdigheten. Män tas på allvar, fortfarande, i större utsträckning än kvinnor. När min mor en gång i tiden satt att intervjua potentater till en utlyst kommunal tjänst läste hon på och såg statistik som visade på att referenserna en kvinna lämnar dubbelkollas i otroligt mycket större utsträckning än mäns referenser. Hon suckade naturligtvis tungt över detta, säkert svor hon också, då hon plötsligt insåg att hon hade gjort likadant. Vi gör likadant allihop.
Men det blir bättre, visst blir det bättre, jag är nästan säker, det blir bättre, hela tiden.
26 kommentarer:
Du skriver som i trans numer. Alltid läsvärd men sista veckan har du skämt bort oss. Visst. Det är trevligt med gratisläsning. Inte alltid fullt lika trevligt att skriva gratis. Om ingen tänkt skalljaga dig som kolumnist (eller dyl.) snart så överväg att kasta upp ett Paypal-konto och jag donerar mer än ord de gånger du förtjänat det. Som nu.
Per: Tack så hemskt mycket för snälla ord. Paypal vet jag inte riktigt vad det är, men det skulle kännas lite underligt att gå omkring med kollekthåven här på bloggen. Ska fundera på det.
Oj, jag blir så glad att du tar upp det här med att killar vägrar se sig själva som del i det hela. folk (män) blir så jävla upprörda när man kritiserar mäns övertag. fint att du kan erkänna och se det du själv gjort, och att du också är del av strukturen! genom att se kan man förändra!!
För att återknyta till gårdagens post: Kvinnofrågan är väl ändå i grund och botten en klassfråga?
AP: Ser man inte alls sig själv i det, vare sig man är pojke eller flicka, så kisar man väldigt hårt.
Skhg: Allt hänger väl ihop men att lösa klassrelaterade problem gör inte per automatik att man löser strukturella problem på andra områden. Så nej, jag tycker inte det är i grund och botten en klassfråga. Klass och kön är två olika faktorer som båda spelar roll, som båda gör skillnad.
Jag tror att en kvinna som är jämställd med sin make på ett ekonomiskt och socialt plan löper mindre risk att bli slagen. Fast det är klart, det finns andra faktorer också.
skhg: Jag tror att om du levt som en kvinna i ett förhållande med en man så skulle du blivit slagen gul och blå.
spontan applåd! det hela är förbaskat bra skrivet och dessutom var det otroligt skönt att se att fler reagerade på vad Sabuni tyckte var det mest akuta problemet. jag upprepar: "det _mest_ akuta". herre min hatt.
För tusan, du gör det igen och igen och igen. Våga släppa på tryggheten, kliv över gränsen och satsa på det du vill göra. Du kan inte misslyckas med tanke på vad du levererar gång på gång. Jag hoppas att du innerst inne förstår vad jag menar trots att jag ofta har svårt att tala klarspråk. GÖR DET!
Gå på "Så länge vi har varann" på teater Scenario. Det gjorde jag. Som tur var.
"Vi ska inte tro att vi är så jävla bra retoriken" är i grunden positiv. Det menar jag från djupet av mitt hjärta. Men man ska akta sig för att bagatellisera, könsmaktsordningen är inte som mest uttalad i Sverige. Jag förstår att du ogillar Nyamko Sabuni för att hon är folkpartist, men det förbättrar ingenting.
Francophobe ursäkta men va? "Könsmaktsordningen är inte som mest uttalad i Sverige"? Nej, det har du rätt i, och de är större rasister i Sydafrika och de har bredare klassklyftor i Bangladesh. Låtom oss för all del rikta vår uppmärksamhet utanför landets gränser, det är alltid ett konstruktivt sätt att bearbeta problem på hemmaplan.
Behållningen av det här är oändligt mycket större än alla de inlägg när du måste skriva hur bakis du är eller vad du druckit.
No offense.
ursakta mary j, men jag trodde nyamko sabuni talade om ett problem som finns i sverige
Här någonstans uppstår ett probelm för mig som man...som man som tycker sig vara jämställd. Jag vägrar nämligen be om ursäkt...jag har inget att be om ursäkt för, för personlig del, och jag tycker det är helt barockt att jag ska behöva be om ursäkt å mitt köns vägnar för att betraktas som reko.
Missförstå mig inte...jag ser att det finns skillnader i samhället mellan män och kvinnor...men jag ser också att det hänt oerhört mycket bara på tjugo år...de kommande generationerna är mil från våra föräldrar.
Dessutom...tycker jag omvärlden är relevant att jämföra sig med. Det framstår som löjeväckande när delar av FI tycker det är könsförräderi med kvinnor som knullar män samtidigt som flickor i Turkiet blir just hedersmördade för att dom hånglat med fel kille...(och det är här Nyamko är ute och fiskar)och det här ställer till det lite för debatten...och den klarsyn som borde genomsyra den.
Till yttermera visso tror jag att könsdebatten visst är en klassfråga. Den är stendöd i arbetarklassen i stort...men jättestor bland den akademiska medelklassen. Vilka av dessa två grupper tror ni är mest jämställda..?
Right, medelklassakademikerna...såklart.
Men för att återgå...jag tänker inte be om ursäkt. Jga kan inte dra mig till minnes att jag medvetet dragit nytta av mina fördelar som man..snarare tvärtom. Förnedring..betett mig vidrigt...nej..tror inte det...och det här säger jag inte för att vara präktig, utan för att jag uppriktigt undrar...har du verkligen varit det själv Goesta? Eller är det bara något som man förväntas säga..?
No offence...jag tror inte du sitter och ljuger för att framstå i bättre dager..jag är bara orolig att debatten blivit så förgiftad att vi inte längre ser klart...
Fantastiskt bra skrivet, Goesta!
Min erfarenhet säger mig att det många gånger ofta är de män/pojkar som kallar sig själva feminister, säger sig vara så otroligt medvetna om sin egen del i det ena och det andra, de där "mjuka männen", som är några av de mest sexistiska asen, som skaffar sig de absolut mest mesiga flickvännerna, som blir mest skrämda av kaxiga tjejer. De kanske gillar dem på ett rent teoretiskt plan, men de skulle inte vilja vara tillsammans med en sån tjej själva. De SÄGER sig vara väldigt medvetna, men är det i verkligheten inte alls.
(Jag tror förresten att en av de första gångerna jag kom i kontakt med dig och din blogg var någon gång när jag egogooglade och hittade någonstans där du kommenterat och skrivit att jag "inte var snygg nånstans". Det är förstås oerhört möjligt att det var någon annan Goesta i bloggosfären, eller att någon bara använt ditt alias. Jag säger absolut inte att det är samma sak som att kalla mig hora, eller klämma mig på brösten, och man får naturligtvis tycka att jag är precis hur ful som helst, och jag är inte det minsta långsint. (Eller ja...) )
Emma: Jag kan nog vara precis allt det du skriver att jag skulle kunna vara, någon mesig flickvän har jag dock verkligen inte begåvats med och att kalla dig "inte snygg nånstans" har jag väldigt svårt att tro att jag skulle ha gjort.
Däremot sysslar jag varken med hedersrelaterat eller ursvenskt kvinnovåld. För det måste väl vara det du antyder med tanke på vad inlägget handlar om?
Emma: Förresten är det ju en jävligt underlig syn att ha på intresse för rättvisa och mindre av patriarkal diskriminering att misstänkliggöra alla män som kallar sig feminister. Hur tänker du då?
Misstänkliggör alla män som kallar sig feminister gör jag väl ändå inte? Jag säger att det är min erfarenhet att det ofta är de män/killar som uttalat är medvetna osv som gör/gjort sig skyldiga till de där sakerna jag nämnde. Jag har ju 1, inte träffat alla män, 2, jag har förmodligen haft otur. Jag gav uttryck för ett fenomen jag stött på, jag uttalade mig inte om dig specifikt eller feministiska män i allmänhet.
Och nej, jag syftar självklart inte på varken hedersvåld eller ursvenskt kvinnovåld. Jag syftade på din mening om "kränkningarna som träffar som knytnävsstora blyhagel i slanka singoallatoppsflickryggar". Och då utgick jag ju från att den Goesta som sagt att jag "inte var snygg nånstans" var du, vilket du säger att det inte var. Då litar jag på det.
Emma: Det är väl precis vad du gör när du skriver att det ofta verkar vara de som kallar sig feminister som är några av de mest sexistiska asen. Resten är ju bara bisats. Jag tänker mig att den attityden, för den är inte alldeles ovanlig, gör att vissa kanske drar sig för att kalla sig feminister om det är vad folk tänker på. Och det är ju inte så bra väl?
Hursomhelst. Jag har definitivt kastat blyhagelskränkningar omkring mig, jag också, under min högstadietid, det tycker jag framgår redan i texten.
Oj, min kommentar trillade bort? Försöker återskapa:
Nej, det vore inte bra om folk drog sig för att kalla sig feminister av sådana anledningar. Självklart inte. Och, som sagt, jag skrev om mina erfarenheter, och om dem jag träffat - inte om feminister i allmänhet.
Och, min kommentar kom ut av att det du skrev rimmade illa med den pyttelilla minikränkningen jag trodde att du hade skickat iväg mot mina visserligen inte så singoallabeklädda axlar. Men, det visade ju sig vara en annan Goesta. Så, jag lägger ner stridsyxan som inte var någon stridsyxa, och ber om ursäkt om jag sårat dig.
Odenplan.nu Möjligtvis debatteras jämstäldheten mer i välbetalda, välutbildade klasser, men det måste ju inte per automatik innebära att jämställdheten i sig är mer utbredd. Min erfarenhet säger mig det. Jag tror kopplingen till ideologi och politisk inriktning är mycket starkare.
Vidare: ingen har bett dig att personligen be om ursäkt å hela manlighetens vägnar, med dess veventuella våldsverkare. Så jag förstår inte varför du blir så upprörd. Emellertid anser jag att man någon stans ändå har ett kollektivt ansvar. Det är väl hur vanligt som helst att grupper som är mer gynnade i samhället ställer upp för dem som är mer utsatta. Att ta ett kollektivt ansvar som man kan yex innebära att man säger ifrån om ens vänner eller kollegor använder sig av ett kvinnoförnedrande språk. Tex. Och då säger jag inte att det måste vara så att dina vänner göt det. Bara om utifall. Ett exempel.
Hmmm. Jag är inte så insatt i feminism eller hedersrelaterat våld. Det var emellertid ett program på trean om hedersvåld i tv för några dagar sedan. Där berättar en flicka, som var anonym och levde i skyddat boende, om hur hon fått höra att pga att hon "försvenskats" (ville sminka sig, ha pojkvän etc) kunde familjen lika gärna döda henne.
En annan tjej som inte ville gifta sig med en kusin som familjen lovat bort henne till flyttade ihop med en kille hon träffat. Under försoningens täckmantel lät familjen denne pojkvän komma till familjen. Han mördades sedan under bestialiska former där det bland annat ingick i behandlingen att mördaren lät kasta kokhet rapsolja i hans ansikte.
I reportaget sa man att detta var den yttersta konsekvensen av hederskulturen. Mindre ingripande förtryck existerar vid sidan av detta. Som det framgick av reportaget så var det en bred krets det handlade om som nogsamt vakade över flickorna. Fäder, bröder och farbröder samt, mer passivt, mödrar.
Det sades att hundratusentals flickor och kvinnor i Sverige är utsatt för denna hederskultur. Någon storsvensk motsvarighet till en sådan här mycket ingripande kontroll av flickor och kvinnor finns det inte. Den som hävdar det ljuger så att tungan blir svart!
En sak ur mitt eget liv kan jag berätta som verkligen gjorde mig mycket bekymmrad över vad som håller på att hända med Sverige. Jag var i Malmö och tog en taxi från tågstationen till flygplatsen. Chauffören var uppväxt i Sverige men med sitt ursprung i Palestina. Vi kom under resan in på ämnet relationer och jag berättade om mina misslyckanden på den fronten under den tid jag varit i Tyskland (var på fotbolls-VM denna sommar). Han lät mig då förstå att om jag ville ha en lydig fru var det bara att åka till Palestina där man kunde finna henne. Han var några år yngre än mig - 20 år.
Han hade redan gift sig med en yngre tjej och förklarade att han hade för avsikt att inte låta henne ha något arbete. Hon skulle hålla sig i hemmet och vara mor och fru. Inget annat.
Den som påstår att det finns särskilt många svenskar med sådana attityd ljuger. Det är skitsnack. Det finns inte heller i Sverige någon acceptans för män som slår kvinnor eller barn. Det är i själva verket väldigt skamligt. Om en svensk man skulle göra sig känd för att misshandla fru och barn skulle han utan minsta tvekan, förutom att bli straffad i laga ordning, bli socialt utfryst. Det är sanningen. Så sluta att på det här förljugna sättet relativisera en utstuderad förtryckarkultur och jämställa den med den svenska.
Jag kan ta ett annat exempel ur min egen erfarenhetsbank. Min moster arbetade som gästarbetande sjuksköterska i Förenade Arabemriten under ett år för en tid sedan. Livet där innebar ett tvång att i offentligheten bära heltäckande klädsel. Slöja och hela baletten. Det innebar också att hon förvägrades att köra bil och när min (manlige) kusin hälsade på henne så kunde de inte äta tillsammans på restaurang. På restauranger var bara män välkomna nämligen. Detta är den verkliga situationen i världen. Sverige har sina problem, självklart har vi det. Men att sätta likhetstecken mellan dessa kvinnohatande kulturer är inte rättvisande. Det är förljuget och fegt.
Det ni gör när ni påstår att hederskulturen inte på något vis skiljer sig från den kontroll och den misshandel som svenska män utsätter kvinnor för är att effektivt förminska denna fråga. Och ni gör det bara för att ni är fega och inte vill kallas rasister. För så är det. Hederskulturen är ett fenomen bland invandrade minoritetsgrupper och det är inte ett litet problem heller. Ni är när ni förminskar och relativiser saken inte en del av lösningen utan möjliggör fortsatt förtryck. Och det ska ni fan skämmas för!
Anonym har onekligen en poäng...om inte flera...
Anonymous: Ja, jag hoppas verkligen du förstår att jag inte skrivit något försvarstal för hedersrelaterat våld i någon form. Varför i hela fridens namn skulle jag göra det?
Jag vänder mig emot Nyamkos beskrivning av Sverige som ett land där det här våldet är det mest utbredda och akuta, till och med den mest akuta jämställdhetsfrågan, när så kallade etniskt svenska kvinnor våldtas och misshandlas och då och då dödas av sina etniskt svenska män i betydligt större utsträckning.
Att då peka ut muslimer som roten till problemet är att låtsas att den här typen av könsrelaterat våld och förtryck är något högst osvenskt, vilket det uppenbarligen och enligt statistiken (den jag läst) inte är.
Att du träffar en taxichaufför med trist attityd och att din moster har trista erfarenheter från Förenade Arabemiraten är som det är, men säger mycket lite om det jag försöker ta upp och diskutera här, inte sant?
Jag skäms för övrigt inte alls, för jag tycker mig inte har förringat eller förminskat hederskulturen. Däremot tycker jag mig se dig förminska och förringa det svenska och västerländska våldet när du pekar på en minoritet och säger att de äger ett problem som genomsyrar hela världen, det tar sig bara olika uttryck.
Skicka en kommentar