Vår bästa liga i vår allra mest fantastiska kanal.

Fotbollsmåndag på TV4 visar sig vara precis så uselt som jag hade väntat mig. Ostrukturerat och virrigt, Ekwalls symptomatiskt felknutna slips, Kåmarks platta analyser; överlastade med ordet "levererar". Anfallare som levererar, hemvändare som levererar, inhoppare som levererar, juniorer som levererar och inte minst nyförvärv som, hm, ja, levererar. Dessutom får den vid det här laget rätt etablerade Dusan Djuric i den snurriige Kåmarks huvud finna sig i att heta Dusan Djordic, efter tevefyralagets fixstjärna på mittfältet. Charmant.

Joakim Sjöhages vackra krusiduller i Elfsborg får mig återigen att tro på honom som en viktig framtidsspelare vad landslaget anbelangar. Det han måste göra är förstås att lämna det skitlandskap för fotboll som allsvenskan utgör.

Anders Andersson börjar, ja, vad ska vi kalla det, leverera? eller prestera? kanske kan vi kalla det att han börjar bli väldigt precis i kortpassningsspelet på offensiv planhalva, insticken börjar hitta rätt. Kan bli viktigt i höst när Litmanen ligger lealös långa stunder.

Äsch. Jag vill se Premier League.

Så klart

Det är förstås dokusåpornas fel. Det är inte längre porrens fel eller videovåldets fel. Det är dokusåpornas. Det är underbart skönt att så lätt hitta en syndabock, någonting konkret att peka på, något enskilt ondskefullt element som demoraliserar kvinnor och män och barn och gamla och korrumperar våra sinnen så till den milda grad att vi börjar tvångspenetrera vaginor eller väljer vika ut oss eller överhuvudtaget önskar sexualförbryta. Skäll på de här, de dekadenta, och skäll just på deltagarna, illusterera med en bild på deltagare, inte på programmakare, och vi hittar någon blond brud och hennes jävla snubbe att förakta och skuldbelägga för att samhället är skitigt. Känns som ett fräscht grepp. Känns toppen med polischefer som tycker att det är teve som är skurken och säger att "Det har skapats en gränslöshet där normala normer och värderingar satts ur spel" utan att definiera vad normala normer och värderingar är. Normala är de normer polischefen lever efter, får man anta. I så fall ser jag gärna polisens våld och övergrepp och "kultur" som enda anledning till att samhället "förråas". Fan, det är så jävla lätt att svänga sig med de där begreppen och gärna vara "oroad" också, det är så lätt.

"– Och så vaknar de efter en fest och vet inte säkert vad de har varit med om, säger Anna Gustavsson."

Så tycker polischefen och då är det väl så. Då är det återigen så att de borde kunnat räkna ut att de skulle få lite kuk i munnen i sömnen om de däckade på festen. Det är tjejernas drickande som är problemet här och inte vilka friheter vi pojkar tar oss när de väl druckit för mycket. Jag älskar sånt här. Hon skulle inte druckit för hon borde vetat om risken särskilt eftersom jag som druckit bara inte kunde hejda mig eftersom jag är en full snubbe.

Ok. Jag cirkelresonerar här och det gör jag för att jag är bakfull så in i helvete. Om jag våldtog någon på efterfesten låter jag vara osagt.

två meningar

Jag och Robin gick till Nada och drack öl och gick därifrån och till Little Persia och drack öl och till Carmen i en sekund och drack en fernet på stående fot (Robin en Jägermeister) och gick till Slick och jävlarimig vad det var hett och jävlarimig det var trevligt och Gustav spelade skivor och gjorde det alldeles strålande och jag gav honom traditionsenligt cigg och i en sekund trodde jag att introt på en låt var John's Candy (Like Make-up) och det visade sig vara för bra för att vara sant och vi dansade och i samma sekund som Robin tog av sig sin ena tröja och råkade blotta bröstkorgen för ett par sekunder var en ung man framme och gav oss pridekondomer som vore vi mitt uppe i förspelet och sedan till McDonalds och tre cheeseburgare på rekordtid och sedan hem till mig med flickvännen i handen.

Idag har jag vaknat och druckit kaffe på trappan och rökt cigaretter och pussat på flickvännen och spelat fotboll med Robin och han har ont i låret och det fick mest bli jag som spelade och nu har jag duschat och ska åka till Charlotte som för tredje gången på kort tid bjuder på hembakt paj och det ser jag mycket fram emot och ikväll vet jag inte alls vad jag ska göra men jag är öppen för förslag och dem kommer jag väl att få en uppsjö av?

Och om jag faller?

Älska Annika:

barn, jämlikhet och allmänt snusk

Min mamma har berättat för mig hur hon, när storebror var liten, alltid kom på sig själv med att berömma honom när han gjorde förväntat manliga saker så som att lyfta tungt eller vara finurlig med något elektroniskt eller laga något som var trasigt. Hon har berättat hur hon kom på sig själv att spela med i könsrollstänkandet till fullo och ville slå sig själv på fingrarna varje gång. Hon sa att hon var mindre sådan när jag växte upp men ändå gjorde det i någon utsträckining. Mamma har berättat att det som ensamstående mor kändes viktigt att sönerna fick något slags kompensation för bristen på så kallad "manlig förebild". Kanske just därför hon så uppmuntrade det som samhälleligt kategoriseras som maskulint beteende. Jag tror att det fungerar så för många ensamstående mödrar, att de oroar sig för att inte kunna ge alla de bitarna som skulle givits med en mer närvarande far. Kanske är det uppluckringen av de här tankarna som fick min bror att bli så bröstkorgsmanlig och stark och mig att bli så spensligt resonerande.

Sedan vet jag själv hur jag agerat när jag arbetat i skolan. Med högstadiekillarna som pratar stolt om att knulla brudar och jag säger något i stil med att de ska vara försiktiga så att inte tjejerna blir sårade eller mår dåligt. Med högstadietjejerna som pratar stolt om att vara med killar och jag säger något i stil med att de ska vara försiktiga så att det inte råkar illa ut. Sedan kommer jag på mig själv och försöker ändra beteendet. Inte ens av omtanke är det okej att jag gör dem till offer, minst av allt av omtanke, de behöver inte min oro mer än pojkarna behöver min oro, jag ska inte vara där och varna flickor, behandla pojkar som om de var kapabla att ta sig an hela världen men snälla ni skada ingen på vägen. Det är lika illa och jag har gjort så flera gånger.
De där sakerna tänkte jag på sedan jag läst Isobels utmärkta text på ledarplats i Expressen.

Jag tänkte förresten på andra grejer apropå andra grejer apropå tjejer och killar.
Bland annat tänkte jag på att 42% av de tillfrågade (över 5000 tjejer) i Veckorevyns undersökning sade sig vara öppna för att knulla med andra tjejer. Gott så, men jag funderar på om det är en effekt av att vi närmar oss ett mer tolerant samhälle där bisexualitet och homosexualitet blivit allt mer accepterat eller om det är, som sägs om analsex, en effekt av porrifiering och sån skit. Alltså, om det är så att girlongirl hamnar på agendan för att det så naturligt är en del av det heterosexuella knullparty porrfilmen utgör. Om det är något tjejer blir mer öppna för eftersom de vill vara porrpojkvännerna till lags, precis som det sades om analsex. Jag vet förstås inte. Förhoppningsvis är det bara fördomar som luckrats upp och samhället som blivit mer tolerant, åtminstone för de lesbiska.
Frågar man killar samma fråga blir det nog inga 42%. Frågan är om resultatet skulle påverkas av en eller annan boyonboy-avrunkning i heteroporren? Och skulle det i sin tur göra samhället mindre fördumsfullt och dömande?

Zlatan till Liverpool, allt påskrivet och klart

Jag håller förstås med Erik Niva om att det är en usel lösning för Zlatan att stanna i Juventus och spela Serie B. Jag har ännu svårt att faktiskt tro det. Det känns orealistiskt att vår skickligaste mest magiske spelare ska göra sina kroppsfinter och suldribblingar i en nästbästaliga oavsett i vilket land han befinner sig. Den resa han är ute på, från Malmö till Amsterdam till Turin ska inte leda till Turins kloaker. Jag tror inte att Zlatan behöver ta nya tag i lättare miljö för att hitta den överjordiska storformen. Jag tror att han i så fall behöver en ny omöjlig uppgift. För att ursprungligen ta plats i det Juventus som kommit att förknippas med Del Piero mer än någon annan på just dennes bekostnad ska inte vara möjligt. Säga kan man, vad man vill, om hans målfacit om hans påstått dåliga attityd om hans eventuella underprestationer om hans bitvisa oförmåga i Champions League. Säga kan man, vad man vill, men det är inte möjligt, var inte möjligt, att peta Del Piero.

Fortfarande idag när himlen är ack så molnfri men framtiden så innerligt mörk tror jag mest av allt på en lösning där Zlatan blir såld eller åtminstone utlånad. Det finns klubbar som vill ha honom. Det finns pengar som vill köpa honom. Det finns supportrar som vill se honom i de bästa av de bästa av de allra mest fantastiska av lag.

Zlatan till Liverpool är förstås nyheten jag vill läsa mest av allt. Det lät så för inte så länge sedan i någon enstaka löjlig dag eller så. Det vore för bra för att vara sant, naturligtvis, även om Benitez verkar lockas av möjligheten att få påstått besvärliga spelare att bli excellenser helt befriade från skandaler (återstår att se vad han kan göra med rattfylleristen Pennant).
Didier Deschamps får säga vad han vill. Så länge det finns öppna transferfönster finns det hopp och jag hoppas att Mino Raiola gör något vettigt för sina agentpengar och ser till att Zlatan får pröva sina vingar i toppen av den spanska eller engelska ligan.

You can tell

Alla måste älska Hello Saferide. Alla måste älska hennes nya låt The Quiz. Annars är ni bara korkade. Så enkelt är det.

Jag tittar på Fyllebloggen med jämna mellanrum och vissa inlägg är så hemliga och uppriktiga och underbara eller hemska att det gör lite ont. Här och här och här till exempel.

Annars skulle jag vilja säga något om hasch och gräs. Det är ju inte bajs, uppenbarligen, som kampanjen vill tala om. Det är ju inte ens likt alla förmanande förbannade budskap som vi översköljs med i våra tidiga tonår. Att röka lite, då och då, är ingen stor grej, ingen fara på taket, inget att hetsa upp sig över, som jag ser det. Och då kan jag ärligt säga att jag inte röker alls, personligen. Men det finns ju dem som, ja, vad ska jag säga, inte bara röker utan verkligen förtappar sig i cannabissmeten. Och jag är jävligt trött på det. Säg vad ni vill men jag tror det finns en koppling mellan olyckligheten och och intensivbruket. Jag är rätt träig och passiviserad själv, absolut, jag ska kanske inte säga något, men jag tycker det känns väldigt underpresterat från väldigt många storkonsumenter. Fan, gå till doktorn, käka medicin eller något istället, för jag vet att det inte är så jävla kul att vara sober these days. Men weed är ett förbannat ickeprecist och jävligt trubbigt sätt att medicinera bort ångest oro rastlöshet. Jag förespråkar inte antidepressiva, jag tror ofta att det håller en kvar i ett likgiltigt känslotillstånd längre än vad som skulle vara fallet utan. Men. Att punda brunguld eller grönguld konserverar mer än något annat. Lägg av nu. Jag är less på det. Okej, jag är med på att det kan främja kreativitet på ett sätt eftersom man får en oslagbar förmåga att fokusera på en sak och stänga av andra, men hur många av er gör något kreativt? Och nej. Jag tänker inte förespråka mitt liv. Skit i mitt liv. Men sluta rök hela tiden. Man blir dum. Det märks. Det märks mycket.

Varför dubblar alla tv-kanaler volymen så fort det blir reklam, vem lurade dem att det skulle få fler att inte byta kanal? Och hur har ingen ännu insett att alla bara blir rädda eller och förbannade panikletandes efter fjärrkontrollen? Det är inte konstigt att det är krig.

Aaron

Mera ful i ansiktet

Efter att ha läst det där inlägget om moderedaktörernas eventuella fulhet i ansiktet fortsätter Lisa att fundera: "Och är det nånting Sarah Jessica Parker har bevisat så är det att det är inte din yta som spelar nån roll, det är pengarna du uppenbarligen har lagt ned på den."

Hon är mer nyanserad än jag kan man tycka.

tjugosjätte juli tjugohundrasex

Igår drack vi öl på Debasers uteservering, jag, Micke, Sveden, Erik, Charlotte, Peter, Robin, Josefin och Jessica. Idag skäms jag lite över att jag drog med Jessica ut på dåligheter trots att hon skulle upp tidigt och jobba. Men jag är glad att hon inte åkte hem.

Idag har jag lånat ut nästan 4000 till Erik, spelat på Lotto och Lången, fikat och förnedrats av en elak kärring på Svensk Kassaservice. Hon tyckte att min namnteckning inte var tillräckligt lik min namnteckning anno 1998 och lät mig skriva under flera gånger, med ett resultat som inte gjorde henne nöjd. Idiot. Robin köpte tröja på Judit Herr och jag träffade min exflickvän där. Det var första gången vi sågs sedan jag skrek åt henne inne på Mango, och sedan dramastormade ut och grät, för ett par månader sedan. Hennes nya snubbe provade kläder och gömde sig i provhytten när jag och exflickan pratade (i mina ögon är jag snyggare än han och det känns lite skönt). Bara i en sekund, när jag först upptäckte hennes närvaro, kände jag paniken komma. Sedan kändes det bra, det var skönt att träffa henne under civiliserade former och jag kände mig tillfrisknad från den cancersvulst min kärlek till henne utgjort. Det är inte bara tid som läkt mig utan lika mycket min nuvarande flickvän och mina känslor för henne. Plus alla de mina underbart kärleksfulla vänner som lyft mig ur smörjan tillbaka upp på marknivå.

Jag har just ätit hamburgare som Erik stekt åt mig. Snart ska vi ut och spela fotboll. Jag känner mig som om jag var elva år och hade sommarlov igen. Nästan just så faktiskt. Med den skillnaden att jag ska dricka öl och inte sportdryck.

Plus att Israel borde sluta döda oskyldiga libaneser och FN-arbetare. Och, ja, för helvete, jag vet att Hizbollah dödar en och annan också men det är ju otroligt mycket färre. Israel är mellanösterns just nu farligaste terrororganisation.

En till Montelius

Och här finns en annan

Mange C, where are you now?

Ibland saknar jag Magnus Carlbring och hans klokord och skarptankar. De behövs när man inte hittar rättorden när textskräpet bara halsstockar sig innan tangenttrycket innan sparfunktionen innan tanketänket. Kvar blir skitskiten. Så jag får läsa honom istället:

"Det är dags att fet-sjappa och vi plockar på oss Norms alla vapen
innan vi rutschar bedför ledstången till gatuplanet med smattrande
Killerboots mot den sviktande marken
drar längsmed pendeltågsrälsen och skjuter prick på skatjävlar
och skär halsen av en duva och väller in, som tornadon
Georges, på Gröna Konsum och snattar täckjackorna fulla av skräp
vi inte behöver
Det finns så mycket vi inte behöver"

...ur Inte på en död man, från Sånger vid E4:ans avfart...

Som sagt saknar jag hans inlfytande över mitt torftigt kreativa. Fanskit.

Ain't that just like a Goesta

Ibland räcker man inte till, man orkar inte, man vill bara vara. Så där känner alla ibland, visst, jag tycker ibland ibland varje dag att jag alltid känner så. Jag skulle kunna ta en smäll i ansiktet, herregud jag skulle välkomna den, men jag kan inte ta min egna tomhet. Jag kan hata hur lite jag vill med allt. Jag kan avsky hur oerhört lite jag verkligen vill. Det är lätt att peka på någon och säga och tänka och tala om att titta, nu gör han sig själv ointressant, inte genom sin oförmåga utan genom sin brist på ambition, intresse och engagemang. Det är det där som gnager ibland ibland varje dag. Jag kan. Det där är lätt att intala sig och höra och veta och låta leda till hybris och storhetsvansinne om än i så liten skala att det egentligen bara skulle kallas självkänsla, det där är lätt att intala sig. Det är först lite senare det går upp för en, för man, för mig menar jag, att det inte finns någon brinnande vilja, vilja att kliva över lik eller ens över stora kullar, ens över sin egen nuvarande ofruktsamma nivå. Här är jag och jag gör ingenting och kommer inte göra någonting och det är ungefär där jag är trygg. För det handlar om trygghet i mångt och mycket, många myckna gånger. Det är mer skrämmande att prestera, inte inför dig! inför mig själv än att göra mig besviken och bara sitta där och sucka, kanske till och med skrocka, säga höhöhö så typiskt mig, jag fixade inte det här. Typiskt mig. Jag fixade inte det här. Hö hö hö. Det finns ett igenkännande i det avstannade, det stagnerade, det som kunde ha blivit, det jag kunde ha klarat om jag hade pressat mig, det finns ett igenkännande där som är skönt. Hellre en konstant molande värk än risken att känna skärande skrikande skrikande smärta. Hellre aj än aj vafan det där gjorde så jävla ont att jag vill dö. Och jag pratar om att prestera leverera inför mig själv, inte om att vara någon annan till lags inte om att vara kärleksfull utan om att utföra vad jag tagit mig för vad jag lovat mig själv att ta mig för. Typiskt mig ibland att bara skita i det och inte göra mer än jag gjorde nyss och bara sitta som ett dumfån och hö hö hö hö typiskt mig. Jag skulle kunna skriva en bloggtext om det så är det borta sedan så har jag lurat mig själv att jag lyfte mig ovan vardagsambitionen som är noll noll. Det vore typiskt mig.

Solhus - galen i helgen

När jag var arton läste jag en skivrecension som var så entusiastisk att jag helt enkelt bara gick och köpte skivan. Det stod om Sunhouse, bandet som bildades för att göra musik till lågbudgetfilmen TwentyFourSeven med Bob Hoskins. Sunhouse, bandet som blev nöjda med låtarna och bestämde sig för att ge ut en skiva. "Crazy on the weekend" kom den att heta. Antagligen har ni aldrig hört den. Sunhouse blev aldrig världsberömda eller ens särskilt uppskattade. För mig kom de att rädda världen, underlätta universum och förklara förfallet. Detta trots att texterna är simpla som tonårspoem och att musiken är okomplicerat anglosaxtugg hela vägen. Jag tycker att det är en av de bästa skivorna jag köpt och hört. Två låtar länkar jag till. Det är inte för mycket begärt att alla ska ladda hem dem.

Sunhouse - Good Day To Die
Sunhouse - Hard Sun

Precis där du står

Jan Guillou skriver bra idag och det gör han ju faktiskt allt mer sällan som det känns.
Annars var gårdagen trevlig. Någon öl, lite rosé och en hel del vitt vin i Ivar Los Park. Sällskapet släntrade senare in på Berns. Jag åkte dock hem tidigt eftersom jag släntrade strax efter och inte lyckades få vakten att se det direkt nödvändiga i att släppa mig förbi sextiometerskön (smaka på det ordet en stund). Han verkade av någon anledning anse att lokalen inte behövde livas upp av min närvaro. Så jag åkte hem, åt ärter med fläsk och kollade på FOX News. Som man gör.

Expressen har gjort århundradets värvning.
Jesper Högström skriver plötsligt regelbundet för sporten och idag hittar vi en intervju med Roland Andersson som naturligtvis är bättre än allt annat i tidningen. Med så enkla medel. Fråga, svar, rättstavat, enkelt berättande, enkla frågeställningar. Så otroligt vansinnigt lätt, nästan anspråkslöst, ändå perfekt. Hur svårt ska det vara? Mathias Luhr, Robert Laul, David Tanentspaf, Jennifer Wegerup, Anders Sandqvist - Lär er. Det är så enkelt.

...och låten "Jag drar" får plötsligt en helt ny innebörd.

Dagens låt är en gammal favorit: Gang Starr feat. Jadakiss - Rite Where U Stand

Kongratulationer och celebrationer

Idag firar vi Aaron som fyller tjugofem (imorgon egentligen). Jag hoppas att han får en underbart trevlig kväll trots att han passar på att fylla år så nära löning men på fel sida den tjugofemte. Det vore på sin plats med gratulationer. Jag kan inleda: Grattis Aaron. Du är en fantastisk gosse som nu kliver in i den smärtsamma men likförbannat hoppfulla medelåldern (typ). Hoppas du får en underbart bra höst, oavsett vägval. Hoppas du återfår lusten till texten, till Det Ljuva Livet. Jag saknar dina texter här.

NäJo

Fläskkotletter med majs och champinjoner och solsken och cigaretter och utsövd och skitsnygg t-shirt som jag överanvänder och slut på hårprodukter och kaffebryggare Liverpoolhalsdukar vykort pocketböcker diktsamlingsläsning, bara en kort liten stund. Ikväll kommer jag nog dricka vin och kolla på film hemma hos min flicka och sedan åka till Landet och titta på när Peter spelar i The Chrysler. Det måste bli tidigt och billigt och inte för berusat bara.

Har läst flera listor med hundra saker nu och slås av att flera verkar rätt ointresserade av sex. Det är underligt. Eller alls inte. Jag har också varit det. Många gånger, långa perioder, men det känns väldigt avlägset, även om det kanske inte är det.

Ne-Yo känns helt utan mening. Orkar inte.
Min hjärna känns helt utan ord. Orkar inte.

hundra

Bara för Bara Elin:

1. Jag tvättar mina jeans osannolikt sällan
2. Jag är livrädd för tandläkaren
3. Jag gillar Millencolin mer än all annan musik
4. Jag tycker ofta att jag skriver bättre än nästan alla andra
5. Jag tycker att folk pratar för lite om mig när jag inte är närvarande
6. Jag skulle fortfarande offra nästan vad som helst om jag kunde få bli fotbollsproffs
7. Jag har aldrig brutit en arm eller ett ben eller något annat
8. Jag har aldrig gjort slut med någon utan i så fall sett till att de gör slut med mig
9. Jag kommer nog, trots att jag inte vill ha henne tillbaka, alltid att sörja att jag och exflickvännen inte var tillsammans för evigt
10.Jag tycker om att bli full ensam
11.Jag har fula tänder och jag stör mig på det hela tiden
12.Jag tror på Gud
13.Jag har rökt cigg i princip varje dag sedan jag var tolv och ett halvt
14.Jag drack under en period minst tio stora fatöl varje gång jag gick ut
15.Jag piratkopierade redan 1990
16.Jag trodde länge, eftersom mamma är nykterist, att alla som inte var nykterister drack minst en flaska vin om dagen
17.Jag växte upp i ett område nästan helt utan pappor
18.Jag älskar rutiner och testar helst aldrig något nytt
19.Jag tror på riktigt att jag har en fantastisk radioröst
20.Jag har varit bofast hos kronofogden sedan jag var sexton
21.Jag har ofta svårt att känna empati med folk som sörjer över föräldrarnas skilsmässa
22.Jag kan vara väldigt kall mot folk som behöver det motsatta
23.Jag är otroligt bra på att komma ihåg telefonnummer i huvudet
24.Jag har kommit över min gamla homofobi nästan fullständigt
25.Jag har fler nära vänner än de flesta
26.Jag tenderar att säga killens namn först och tjejens sedan när jag pratar om par men anstränger mig ibland för att göra tvärtom
27.Jag har oerhört len hy, antagligen för att jag aldrig använt hudkräm, solskyddsfaktor eller annat konstigt man kan smörja på kroppen
28.Jag älskade ”En röst i natten” som liten
29.Jag har svaga fotleder och snubblar regelbundet
30.Jag tycker inte att nästan något gör ont när jag spelar fotboll men lyckas ofta göra illa någon annan
31.Jag har sett Hurly Burly mer än tio gånger
32.Jag håller järnkoll på vilka som länkar till Det Ljuva Livet
33.Jag tittar tvångsmässigt på alla lättklädda tjejer på teve men fastnar inte lika hårt för de helnakna
34.Jag har kunnat stava nästan felfritt nästan hela livet
35.Jag borde tvätta håret oftare men är för lat
36.Första dagen i gymnasiet hade jag Dockers och en rosa skjorta med krås
37.Jag tycks föredra yngre tjejer framför jämnåriga
38.Jag litar fortfarande på att allt i livet ska lösa sig av sig självt
39.Jag ser ibland bloggläsare som fiender
40.Jag är inte särskilt intresserad av att resa
41.Jag tycker att det är för jävligt att Brad Pitt dumpade Jennifer Aniston
42.Jag hatar cd-skivor. Den första jag någonsin köpte var med Technotronics. Nuförtiden köper jag inte skivor alls.
43.Jag tror att antidepressiv medicin i längden är värre än ingen medicin alls
44.Jag har pausat länge i scenen där Erika Elaniak visar brösten i Under Belägring
45.Jag har aldrig gillat Håkan Hellström
46.Jag skulle vilja skriva för Elle
47.Jag och vännerna stal sprit och vin för åtskilliga tusen från ett ”inneställe” i Nyköping när jag var tolv år
48.Jag har, såvitt jag minns, aldrig blivit anklagad för att vara falsk
49.Jag äger i princip ingenting alls
50.Jag väntar fortfarande på att bli upptäckt
51.Jag har haft sex för att vara snäll och tjejer har haft sex med mig för att vara snälla
52.Jag tycker inte att det är helt fel att slå någon på truten om de beter sig illa
53.Jag fick senaste numret av Moore i present av Robin för att Jessica Lindgren är med
54.Jag tycker att Dr Dre’s ”Chronic 2001” är en av de bästa skivorna som gjorts
55.Jag skulle helst av allt vara full varje dag
56.Jag skulle aldrig kunna vara tillsammans med en övertygad moderat
57.Jag är nog den enda i hela världen som tycker att John’s Candy är bättre än till exempel The Embassy
58.Jag tror att alla jag känner skulle bli lyckligare om de följde mina råd
59.Jag är en stor utgiftspost för mina vänner
60.Jag hatar råttor mer än nästan allt och skulle inte ha något emot att plåga ihjäl ett hundratal om dagen
61.Jag tycker att fitta och kuk är de bästa benämningarna på könsorganen
62.Jag äter i princip aldrig godis men älskar läsk och glass
63.Jag skulle kunna tänka mig att jobba som kock
64.Jag heter Eric
65.Jag har sett nästan alla avsnitt av Kvinnofängelset
66.Jag är ofta övertygad om att jag har någon störning och jag skulle aldrig våga gå till psykolog eftersom jag är övertygad om att han eller hon skulle avslöja den
67.Jag skulle gärna ha mindre öron
68.Jag lyssnade på screwed & chopped långt innan du
69.Jag har fått lära mig av min far att det bara heter linne på tjejer och istället ”ärmlös undertröja” på killar
70.Jag är avundsjuk på alla som är framgångsrika utan att vara helt otroligt skickliga
71.Jag skulle vilja vara dyrkad av massorna
72.Jag hatar allt gycklande i parker och på stan
73.Jag tror att jag skulle få skitsnygg kropp ganska lätt om jag började träna
74.Jag tycker att Lilja4Ever är en jävligt överskattad film
75.Jag hade under en kort period en närmast pervers dragning till tjejer från mellanöstern
76.Jag skulle vilja träffa min exflickvän för att se hur hon är och mår nuförtiden
77.Jag föredrar Svenska Dagbladet framför Dagens Nyheter
78.Jag har ibland varit arg över att andra bloggare får erbjudanden till höger och vänster och jag inga alls
79.Jag ser jävligt mycket bättre ut i min YSL-skjorta än jag gör i någon annan skjorta
80.Jag ser inte logiken i att en del tjejer slutar raka ben och armhålor som enda feministiska aktivitet
81.Jag har ersatt minst femtio procent av mitt tevetittande med bloggtittande
82.Jag brinner inte lika mycket som för tio år sedan
83.Jag är fruktansvärt trött på Jackass och allt som liknar det
84.Jag tycker det är riktigt trist att Chris Penn är död
85.Jag skulle vilja se hundra fulla kids hoppdansa till ”Like Make-Up” på ett dansgolv nära mig
86.Jag vill bli läst av Mats Olsson
87.Jag vill skriva två romaner innan året är slut
88.Jag är besatt av ungdom eller i alla fall relativ ungdom
89.Jag är himla bra på att städa toaletter och badrum
90.Jag tyckte när jag var riktigt ung att den sexuella handlingen ibland var det sekundära och det faktum att hon lät mig det primära
91.Jag tycker att Luis Garcia är en av Liverpools viktigaste och mest underskattade spelare
92.Jag tycker att nazister också ska få demonstrera
93.Jag ser väldigt mycket på FOX News
94.Jag tror att jag skulle komma bra överens med Fredrik Virtanen men att han inte skulle bra överens med mig
95.Jag tycker att Fernet är vansinnigt bra sprit
96.Jag kan kolla på lättklädda svarta MTV-brudar i sex timmar i sträck när jag är bakfull
97.Jag hemfaller ibland åt en så intensiv cigarettkonsumtion att jag inte vågar berätta hur många det går åt
98.Jag gillade Ludmila mycket mer än jag gillar Carolina Kluft
99.Jag tycker att Heja Björn! är en av de mest underskattade svenska teveserierna genom tiderna
100.Jag avskyr Sissela Kyle

Koll som kompensation

Hur kommer det sig att nästan alla som skriver om mode och yta och har järnkoll och vet vad du och jag ska ha på oss är rätt fula i ansiktet. Koll men inget vackert liksom. Det gör mig konfys. Snygga tjejer behöver liksom inte jaga nya märken och plagg lika frenetiskt.

Och fuck you om ni tycker att jag är ytlig och elak. Hela deras grej är ju yta. Då måste de dömas baserat på yta.

Annars kan ni kolla Blogg Bolivar, Strypa Giraffer, Hyresgästerna, Rent Mjöl i Påsen, En Vanlig Blogg eller I'm sorry all.

Inga fioler

John's Candys nya låt heter There will be no violins. Lyssna.

powered by ODEO

Eller ladda ner på Myspace.

Snutfan

Vahr de för problem egentligen? Vad är grejen med snuten och deras oöverträffade förmåga att bete sig värre än det så kallade buset. Om de inte skjuter demonstranter i Göteborg eller hoppar sönder ryggar på tjackpundare så förvägrar de sjuttonåringar insulin, de kunde inte skilja det från knar trots att det borde vara en rätt basal kunskap för någon inom ordningsmakten, eller så klär de av fyllon nakna och virar tröjor runt deras huvuden och kastar dem till marken i fyllecellen. Eller så spöar de gamla gubbar på bensinmackar. Eller så förgriper de sig på allmänheten igen och igen och igen med den enda skillnaden att ingen får reda på det, inget dokumenteras, inget leder till åtal. Jag vet hur en överförfriskad vän med rätta omhändertogs och sedan, inte med samma legitimitet, överöstes med batongslag i piketbussen. Detta följdes av att de, innan celldörren stängdes, påpekade att de "kan komma in närsomhelst och spöa skiten ur dig, så fort du har somnat" varpå han låg livrädd hela natten. Jag minns också när jag som fjortonåring, iklädd en folkölspackad ryggsäck, sprang ifrån polisen, snutjäveln, och de satte efter. Tre man räckte inte för att gripa den 155-långe löpare vars väska de vill titta i, även polishundarna släpptes. Jag var snabb men föll till slut och polismannen som fick fatt på mig slog in min lättviktiga lekamen i polisbilens bakparti så att jag fick ett stort sår på magen. Väl inne i bilen satt de två, snutjävlarna, och hotade att slå skiten ur mig, gång på gång på gång, viftade i mitt ansikte med den nerdreglade vita polishandske som snuthunden bitit på. De skrek och skränade och skrämdes hela vägen hem för att sedan bete sig som Dalai Lama så snart min mamma öppnade där hemma. Lyckligtvis märkte min mor hur arg jag var, för arg för att det skulle vara en taktik, och trodde mer på mig än på snuten. Jag gillade inte polisen innan och har inte gjort det efter. Förvisso finns det bra poliser, om man med det menar att de inte misshandlar folk till höger och vänster, inte missbrukar sin makt, inte uppfostrar genom hot. Det finns några bra. Men det är jävligt många vidriga as där ute. Jag har så många bekanta som fått onödig skit eller onödig halvstryk av onödiga poliser att jag aldrig kommer känna tilltro till länsman.

1700-talet i en liten ask

Idag sommarpratar Christopher O'Regan klockan 13.05 och jag kan inte tänka mig en enda anledning att inte lyssna. Han är fantastisk, hans entusiasm och passion är oöverträffad. Missa inte.

John's Candy

Man kan se det på olika sätt. Antingen har vi fullkomligt slaktat en alldeles fantastiskt bra låt eller så har vi lyckats förmedla vår kärlek till den. Vi utgår ifrån att ni hatar den. Vi älskar den.

Apropå Per Hagman vill jag tro att han skulle föredra den här versionen.

powered by ODEO

Vår nya låt, egna nya låt, kommer imorgon någon gång. Vi måste styra lite med refrängen först.

You can't touch this

Rakt av bara. Ut med gamla datorn, Kalles dator, sluta sitta vid Oskars dator, dålig dator, hämta Goestas dator hos Sebastian, bra dator, okej, tack David för hjälpen, okej, hämta våffeljärnet hos Sebastian, okej, Hede gör frasvåfflor och bjuder på standardmjölk, rakt av bara, okej, rätt in i munnen bara, jodå, okej, sitta göra uppdateringar och fixa och pula med datorn, okej, yrseln har lämnat kroppen, tillfälligt eller för alltid, okej, helt okej, rakt av bara, rätt in i verkligheten bara. Prata med flickvän, helt ny, mer än okej, glada sig lite, rakt av bara, skönt. Okej, jag känner mig frisk och urstark, äntligen, göra rent köket, okej, rakt av bara, jag gör det, okej. Fatta fett fin fri feeling faktiskt förnimma fräsch friskhet. Urstark, okej, okej, jag är ny och nu jävlar, rakt av bara, rätt in i smeten, rakt igenom hela skiten, ni kan inte ta mig. Ingen jävel kan ta mig, okej, fatta fräsch feeling, okej.

Presens är för bloggen

Jag sitter vid datorn, dricker Löfbergs Lila, röker L&M, tappar glöden. Tappar alltså inte glöden på något mentalt plan, inte lusten, gnistan, utan cigarettglöden. Den landar på mitt finger och kläms in mellan cigaretten och pekfingret och bränner, samtidigt ringer telefonen och gud vad det svider, glöden ramlar ner på golvet, bränner nästan någons klädesplagg på golvet, jag lyckas fånga upp den. Min yrsel lever kvar i huvudet, jag tänker mig att det är dags att börja medicinera, åksjuketabletter kanske fungerar? I detta nu längtar jag efter lugn i huvudet så att jag kan behålla koncentrationen i mer än en minut i stöten. Jag vill orka läsa, orka lyssna på musik, orka skriva, orka skriva. Jag har inspiration nu, vill jag tro, tror jag, har idéer, kan inte omsätta dem i skriven text, kan inte sitta för länge vid skärmen eller framför vita papper. Samtidigt funderar jag så mycket på det där. Hur ska jag någonsin kunna göra ett destillat av pretentionerna och få dem relevanta, det där är svårt. Påminner mig själv om att aldrig läsa Per Hagman samtidigt som jag försöker skriva. Jag menar, han är ju väldigt bra, nyss förälskade jag mig i Skugglegender, han är bara inte bra för mig. Det är så simpelt att man luras att gena, välja hans väg, skriva som han gör, det är så efterhärmligt. Det är ju hans styrka, inte förringar jag den, men han har dåligt inflytande på mitt eget språk. Violetta han förför mig med den mest avskalade stilistik och gör mig oförmögen att lyfta texten. Mitt emellan hjärta och disco är han, jag vill inte sno det, inte jag. Jag hoppas dock att nya John's Candy-prylarna, vi spelade in igår, är just mitt emellan hjärta och disco. Jag tror att de är det.
Korthuggna meningar är för Ronnie Sandahl, är inte för mig, presens är för bloggen, är för mig.

Störst. Bäst. Störst.

Fyller tiden mellan cigaretterna.

Så drar allsvenskan igång efter VM. Känns ju underligt. Det är väl ingen hemlighet direkt att jag föredrar både landslaget och Liverpool före Malmö FF. Samtidigt är det förbannat viktigt att vinna mot AIK. Det kan bli kul det här.
Senare tänkte jag själv spela fotboll. På Östermalm någonstans, tydligen. Öl ska drickas också. Blir nog inte alls dumt.
Förresten tycker jag det är alldeles vansinnigt osmakligt om Materazzi straffas för det han sa till Zidane vad han än sa till Zidane. Det förekommer smutsprat på planen i alla matcher, på alla nivåer, det får man leva med får man ta får man köpa, det är roligt ibland. Minns särskilt en centertank i medioker korpmatch som sa att han skulle döda mig, lovade att slå ner mig, om jag inte gav fan i hans hälsenor i fortsättningen. Jag tror att han menade det i någon mån. Jag fortsatte mitt skavande och obstruerande arbete och klarade mig utan smäll. Som sig bör. Materazzi borde kanske varit trevligare. Problemet är att det daltas och upprörs och ojas bara för att det var den store Zidande som blev förbannad. Som att det som hände inte skulle fått ske, det passade inte in, det skulle vara ett välregisserat slut på hans karriär, det skulle vara VM-guld, inte tauterad mittback sparkas nickar stöddar sig blir hjälte. Det passar sig inte. Alltså sympatiserar vi med Zidande. Store magiske konstnären pluttegullet inte ska väl han bli retad, även om alla blir det även om han själv retas tillbaka, inte ska väl han, det kan inte varit hans eget fel att han skallade. Nej nej. Diciplinära åtgärder mot den skickligt intelligente man som fick Zidande ur balans, avgjorde matchen på det sätt han förmådde. Med en nick, en förolämpning och en fin straff. Honom vill de straffa. Jag är inte med på det.

Det där om Israel var väl öppendörrkänsla. Jag gillar inte hur de beter sig helt enkelt. Som Stora Elaka Mobbarpojken kommer in och petar på småkillarna och farbröderna står bredvid och säger stora pojken är äldst han får mobba småpojkarna hur mycket han vill, de bet honom ju när han slog dem i ansiktet, de bet faktiskt, låt stora mobbarpojken pissa på lilla mobbade pojken. Låt han.

Och porr har jag glömt vad jag ville säga om. Antagligen att det inte är så farligt fast med fler ord. Jag är pro porr överlag.

Jag har i alla fall duschat nu. Annars panisk huvudvärk liiger i sängen kollar på teve försöker sova. Har varit så sedan jag vaknade. Är det här bakfylla från och med nu ska jag aldrig mer dricka. I alla fall inte utan huvudvärkstabletter inom räckhåll. Det gör så ont att jag nästan trillar omkull. Men det var kul igår. Det är en jävla tur det så dåligt som jag mår nu. Söta flickvännen ska komma hit med piller till fula Goestan. Hon vill gå ut ikväll. Aj aj aj. Vi får se. Jg vet inte om jag klarar det. Den där listan här under får vi vänta med. Jag orkar bara skriva om huvudsmärta nu.

Ambivalens

Jag borde skriva ett inlägg om

1. Israel
2. Valet
3. Yrsel
4. Porr
5. Litteratur
6. Fotboll
7. Ricky Martin
8. Kärlek
9. Bloggar
10.Något Annat

Fuck you, ni svallvågor för mitt inre.

Den där yrseljäveln fortsätter med oförminskad kraft trots att jag gjort fånigt kränkande övningar jag hittade på vårdguidens hemsida och trots att jag tog en snabb tjuguminuterspromenix för att det tydligen skulle hjälpa att röra lite på sig. Jaha. Då är väl livet såhär nu. I konstant gungning. Än hit än dit rör sig mitt inre i otakt. Det känns som the story of my life men har sällan konkretiserats som under de senaste fyrtio timmarna. Skoj, oj så skoj.

Har då ägnat mig åt att lyssna på Johan Rheborgs sommarprat (halvsådär) och Klas Östergrens sommarprat (skittråkigt faktiskt) och läst vad Therese Bohman skriver om medelklassen (himlabra) och stört mig på att Aftonbladet behandlar någon Linda som ett barn eller en utvecklingsstörd ("Vad de röstande inte visste om var att den blonda svenskan också är en riktig fotbollsexpert." Gud vad värdelöst. När Bengt Norborg för SVT intervjuade två svenska söta tjejer i Tyskland pratade de uteslutande om laguppställningar och han frågade uteslutande om de tyckte att det fanns mycket snygga killar i svenska laget, lika jävla mongostörd han alltså).

Jag skulle skriva idag. Men alla försök landar i yrsel och bildspråk centrerat kring detta. Låter säkert som poetiskt potent stoff men är i själva verket helt värdelöst.
Egentligen vill jag ju dricka mig full men antagligen skulle jag kräkas och få högstadielooping redan efter ett glas rosé. Ni vet väl förresten (jag trodde alla visste det men så är alls inte fallet) att det slutar snurra om man sätter ena foten i golvet (när man är full och ligger i sängen alltså, mot ericgoestarosén-yrsel hjälper det föga). Det där fyllesnurret har jag inte känt på många år men åtskilliga gör tydligen det.

En fråga typ va såhär ungefär: Var går den typiske Det Ljuva Livet-läsaren ut? Dansar de? Blir de för fulla? Eller sitter de bara hemma vid datorn?

rulladirulladirulladi helvete,

Okej vafan hörrninini. Hjälp mig härarå. Nästan hela gårdagen och även nu idag har jag känt mig som om jag var ute på stora havet i sjögång. Det gungar. Det går vågor. Jag menar inte mentalt. Jag syftar inte till någon baksmälla. Jag tänker att jag kanske fått en smäll på örat och fuckat upp balansen eller nåt. Jag fruktar att jag kommer vara såhär jämt. Vobblig, liksom. Fan. Hjälp mig härarå, hörruduru. Jag tycker det är jobbigt. Jag vill inte ha ett inre gung som gör mig sjösjuk så fort jag står upprätt. Solsting? AIDS? En infektion? Vaäreföfelpåmä?

All new Goesta pt. 2

Gud vad jag är i dåligt skick. Drack lite rödvin, lite rosévin, lite sprit igår. Ändå inte värst mycket. Ändå inte särskilt festligt. Ändå illamående idag. Sannolikt beror det på min usla kost. Igår ingen middag bara några smörgåsar plus billigaste cheeseburgare på McDonalds idag halväcklig lasagne, elva spänn på Ica utan smak utan karaktär. Jag äter bara skit som kostar fem sex kronor. Ärtsoppa, blodpudding, bacon, lasagne, pasta. Skit helt enkelt.

Inatt vi pratade jag pratade lite mer och landade i att jag nu kallar henne för flickvän och inte längre för hon som jag träffar. Det känns bra. Jag är glad. Illamående men glad. Hon är bra, är hon. Jag vet du kanske tänker hon är rebound. Nej nej. Även om jag inte är färdig med det gamla, inte vidare i alla avseenden, fortfarande ältar det som gick fel, fortfarande sörjer före detta lite som en avliden så har det här inte med före detta att göra. Dessa känslor, du vet, vet du, är exklusiva för henne nya flickvän och finns där utan koppling till henne gamla smärta. Det där kom jag fram till i helgen. Åka bort gör klok en stund ibland gör bra saker. Fatta? Mm. Bra. Jag gillar sån flickvän vet du, du vet. Pussar gärna där. Söta tjejen, smarta diskussionen, kloka tanken ger hon till han mig och hon delar med sig är ärlig öppen även fast blyg reserverad är hon gillar trygghet ju som jag gillar äventyr som är lagom oäventyrliga jag gör också vi kommer bra överens hon är sån som klarar sig själv ändå behöver nån som jag också kan själv ändå behöver tycker om att vara beroende av någon hon tar tid att ta till sig komma nära integritet men väldigt bra när får lite tid, du vet, lite mer tid. Gillar sån du vet, vet du? Jag vet jag gör.

and who the fuck are you?

Tillbaka i Sverige. Såg VM-finalen på Silja Line och älskade hur Italien vann. Älskade Cannavaro, älskade Pirlo och Gattuso. Älskade Zambrotta. Italien var bäst, i mina ögon. Straffen Frankrike fick var uppenbart felaktigt dömd. Zidanes röda kort var inte något jag tänker på idag. Italien vann och det gläder mig, jag ville verkligen ha det så, jag unnar dem det. Thurams tårar skar dock i mig. Han hade jag unnat att stå på den vinnande sidan. Istället Cannavaro, noterade hur han inte ens vågade småle åt inslagna straffar förr än det var helt avgjort. Cannavaro utmanövrerade Zidane, Ribery och Henry. Han krossade dem med intelligens och kampvilja. Jag älskade det. Zidane behövde ingen mer guldmedalj.

Finland var fint. Ute på landet, storbror med sambo med svärföräldrar med eget byggt hus med två katter med mercedes med arbetsmoral med allt som jag inte har eller är. Jag trivdes där, som gäst. Underbart också att resa med mamma, att prata med henne, verkligen prata med henne. Hon gav tydliga analyser på de av mina flickvänner hon träffat, var väldigt väl intuitivt insatt i deras väsen. Underligt, hon ser saker så snabbt. Hon fågade om jag träffat någon ny. Jag sa ja. Jag sa jag tycker om henne. Hon sa det är bra. Det var skönt. Min mamma har inte träffat någon ny sedan den förra, som jag tyckte bra om, svek henne så oändligt gruvligt sjukt idiotiskt. Han förtjänade inte henne. Jag hoppas hon blir lyckligast lyckligare lycklig snart. Hoppas det innerligt. Mamma är bäst, vet du.

Annars funderade jag mycket på skrivande när jag var borta. Måste sluta blogga bara för bloggandets skull och istället göra det för att jag vill, måste sluta se läsarna som mina antagonister som jag är arg på vill uppfostra och istället skriva som om de, ni, inte fanns. Det blir så skitnödigt annars. Jag måste börja skriva mer prosa och straffa mig själv när jag undviker det för att det är svårt eller jobbigt eller inte alldeles lätt hela tiden. Jag måste sluta luska ut vad det är för typ av människor som läser Det Ljuva Livet och istället fråga. Vadär ni för typer? Varför läser ni? Tröttnar ni inte snart? Har det inte bara blivit en vana? Skulle ni inte lika gärna kunna hoppa över det här och läsa något riktigt, en bok till exempel, skulle ni inte lika gärna kunna skita i Goestas prettokoketta ångestdagbok och uppfostranstexter. Va? Vilka är ni egentligen? Och vad gör ni här?

Tack för allt Zidane

VM handlade aldrig om att det bästa laget skulle vinna. Det gjorde det på förhand, mer än någonsin förr, men det slutade som något helt annat. Det slutade med att Italien stod som mästare på grund av att de.. agerat som en ballong som pyste hela finalen och till slut låg platt utan innehåll och Italien var världsmästare genom att slå följe i Frankrikes anfall och förstöra dem i sista stund som 11 kameleonter. Detta måste vara det mest ondskefulla VM som spelats, och det finns inte mer att säga om det.

Däremot, Zizou. Vilken avslutning, mästare. I mina ögon vann Zinedine Zidane VM. När han spelade sin sista hemmamatch för Real Madrid i våras liknade det mest en begravning. En helvit publik sjöng inte en enda sång till hans ära. Det fanns ett par svartvita flaggor på läktarna med hans avbild, och utan ens ett poff var hans klubbkarriär över. Det var plågsamt, sorgligt utan värdighet. Som ett uppbrutet förhållande utan en sista blick mot varandra.

Ikväll kändes det som att han minut för minut bestod allt mer av den sten som ska bygga statyn av hans legend. Det var som att han stod en halvmeter ner i tjälen varje gång han tog emot bollen och var tvungen att slita sönder berg för att dansa igen. Som han gjorde det. När hans axel gick ur led efter en närkamp satt han helt lugn och pekade på axeln och rörde inte en min. Bara en väntande blick mot bänken som "Kom rätt snabbt om ni kan". De satte tillbaka axeln och Zidane sprang enarmad tillbaka ut på planen.

Men, det som fick honom att bli riktigt riktigt stor till slut var självklart den modiga skallningen. När en VM-final där man haft förhoppningar på att motståndaren också vill bli världsmästare, istället finner ett gäng fega cyniker som gömmer sig i en skyttegrav bakom mammas ben, och inser att dessa Italienare kommer att fälla det benet Grekland aldrig nådde i EM 2004, finns det bara en sak kvar att göra. Ta till knytnävarna. Kraften och koncentrationen i Zidanes skallning var mer värt än ett avgörande skott i krysset. På alla sätt och vis. Synd bara att världen består av moralväktare som inte förstår storheten i hans stolthet som är så mycket mer sann än att en VM-final alltid är viktigare. Du blev en gigant ikväll Zizou.

Aaron

Jag åker nu och blir borta några dagar och tror nog att ni överlever trots detta och skriver som Sigge en gång skrev att ni får vara här ändå medan jag är borta. Stöka inte till.

Töntigt test

Igår natt sa hon faktiskt att hon tyckte jag var manlig, min spensliga lekamen till trots, så jag var ju tvungen att kolla. Uppenbarligen är jag alldeles utomordentligt metrosexuell. Jag hade hellre varit manlig. Vet inte varför.

You Are 50% Boyish and 50% Girlish

You are pretty evenly split down the middle - a total eunuch. Okay, kidding about the eunuch part. But you do get along with both sexes. You reject traditional gender roles. However, you don't actively fight them. You're just you. You don't try to be what people expect you to be.

How Boyish or Girlish Are You?

Solen skiner över fotbollen...

...och alldeles i skymundan smyger sig Jonas Björkman långt i ganska älskvärda Wimbledon som för en gångs skull inte regnar bort. Sommaren tycks inte göra det, pepparpeppartaiträ. Har två tillfälliga gäster i Hägerstensåsen och medan den ene är den tärande delen (sprider ostsmulor och oljefläckar och påslakan omkring sig) är den andre i så fall den närande (sprider rosévin, färskt bröd och kontanter omkring sig). Bådå är dock lika välkomna. Ikväll väntar gäst nummer tre i form av min älskade moder. Jag brukar bjuda henne ost, kex, långfilm och lättöl (hon är nykterist) när hon hälsar på men idag får hon vara utan, due to fiscal problems. Det är alltid lika trevligt att träffa henne och imorgon åker vi tillsammans till Finland för att besöka min bror och hans sambo. Blir borta några dagar och lär inte blogga särskilt då. Däremot läsa, samtala, andas, avslappna. Om så bara några dagar, sedan blir jag Stockholmssugen och längtar tillbaka till drinkar och öl och tjej och bad och vänner. Berns terass är grejen, säger Andreas och jag är beredd att tro honom. Spy Bars uteservering i all ära men det händer inte mycket där. Trädgården är för trångt. Debasers uteservering har en parodisk serveringssituation. Det ska inte behöva ta sextiosju minuter att få en stöl. Men jag klagar inte så länge vi alls kan vara utomhus.

Och det här med fastighetsskatten. Vad fan ska den bort för? Jag gillar fastighetsskatten. Den slår mest mot de som kan ta ett slag. Så är det. Allt annat är tjurskit.

Miljöpartiet får ministerposter och Vänsterpartiet blir stödparti? Det är en omöjlig ekvation. Men Göran tänker nog så.

Och Kielos får säga vad hon vill. Israels ockupation är vidrig. Långt mycket vidrigare än någonsin Palestinas tafatta motangrepp eftersom det handlar om så stora skillnader i antal döda, eftersom Palestina har den lagliga rätten till området, eftersom Israel är rika storebror som pissar fattiga lillebror i ansiktet med förgiftat urin. Sedan kan hon gott skämmas över att vara sosse med jämna mellanrum. Det här var dock inte ett av dem. Skämmas för Göran Perssons obefintliga internationella engagemang vore lämpligt. Skämmas för den utslagning som finns trots en socialdemokratisk regering. Skämmas för alla de människor som engagerar sig i Socialdemokraterna men inte känner sig det minsta representerade av sina folkvalda. Sånt. I övrigt ska just Katrine Kielos inte skämmas något särskilt. Hon gör bra skit.

Frankrike - Portugal och jag hejar inte på någon egentligen. Men jag ser hellre Thuram i final än någon annan på planen. Jag tror det kommer att bli en fin match. Antagligen noll noll. Det gör inget. Det är inte det som är grejen med fotboll. Det kunde vi med all önskvärd tydlighet se igår under sisådär 117 minuter (typ va?). Gott så. Glass vore gott.

Forza Italia! (2)

De vann! Sannerligen välfötjänt sparkade de ut tyskarna ur deras egen turnering. Tyska tårar så sköna att se, extra sköna efter att de förnedrat Sverige i åttondelen. Gennaro Gattuso en Linderoth upphöjt till tio, Pirlo ständigt lika elegant och spelskicklig; passningen till Grosso vid första målet är så kylig så genialisk så enkel så vansinnigt svår att slå på övertid i en semifinal. Totti tröttades snabbt och var nära nog osynlig långa stunder. Fabio Cannavaro var fenomenal, han var oövervinnerlig. Okej, Podolski ett ständigt hot, annars var jag inte orolig. Jag unnar det italienska laget att vinna VM och jag kommer att heja på dem i finalen oavsett motstånd. Jag säger igen att jag njuter att det är härligt att jag trivs bra med den här matchen. Mest av allt unnar jag Gattuso ett VM-guld. Han är en så innerlig spelare, en karaktär som inte finns någon annanstans längre.

Forza Italia!

Första halvleken till ända. VM-semifinal mellan Tyskland och Italien och jag är överförtjust trots 0 - 0. Tyskland är någotsånär farliga med sitt alldeles strålande samarbete mellan Klose och Podolski. Ballack högst modest. Jag älskar att titta på Italien i den här matchen. Grosso strålande. Pirlo och Totti precisa och laglojala. Gattuso fantastisk i sitt slithelvete. Cannavaro en fullkomlig gigant. Tonis mottagningar. Det ser så intelligent ut, så genomtänkt, varierat, begåvat, vackert. Vilket lugn i speluppbyggnaden. Passningsspelet är så bra som passningsspel blir i en semifinal. Och sedan domaren, han från Mexiko vars namn jag inte minns. Han är makalöst bra. Han friar när frias bör, blåser bara när frispark är ett måste. Han verkar än så länge inte alls ha påverkats av publiktrycket, som för övrigt är något i hästväg. Jag njuter. Det här är trevligt. Självklart vill jag se Italien vinna.

Ovanligt patetisk stream of conciousness á tre minuter

När du sitter och röker oändligt många cigaretter dricker alldeles för mycket kaffe och inte vill gå ut utomhus trots det faktum att solen skiner, du tycker att det är för kallt med 25 grader, när du sitter framför datorn och känner att du är mindre angelägen för andra människor än någonsin förr. Du tycker att allt du skriver, i blogg eller i ändlösa worddokument utan mottagare, bara är framkrystad smörja som du skriver för att du vill vara angelägen. Du vill tycka saker om saker men tycker egentligen ingenting om någonting, känner inte för något annat än dig själv, du är en egoistisk egocentrerad människa. Alla är väl det men när det känns sådär är man väldigt ensam om att vara narcissistisk. Det är en del av det egocentrerade eventuellt. Du vill skriva något som åtminstone betyder något för dig men det landar i inledningar i tusen och åter tusen worddokument som du aldrig kommer att läsa igen, texter du inte känner något för, du tvivlar och tänker att du borde sluta skriva överhuvudtaget, du känner inte igen dig själv i de texter du skriver, har skrivit, blir effektsökande, patetisk, personlig för att vara inställsam, tom på ord som berör, som betyder något. Du hatar när det är såhär. Du kanske borde bli kock, laga mat är kul, eller journalist, du kan inte tänka dig något tristare egentligen. Du vill skriva alla dessa fantastiska historier du fantiserar om att du har inom dig. Sedan insikten om att du inte vill bli kock eller något annat. Du vill skriva, du vill räcka till du vill vill vill vara angelägen. Det återkommer till det där. Så varför pressa fram text som du inte bryr dig om? Varför inte skriva om det som berör dig? Jo, såhär va, det känns för stort det känns som att det verkligt spännande du kan ta fram, dina egna historier (med eller utan lögnaktig twist) aldrig skrivs eftersom du fortfarande någonstans väntar på den förhatligt efterlängtade stora inspirationen eller åtminstone självdisciplinen. Hela tiden väntar du på att du ska känna att fanimig det är värt något att skriva ner det här som jag vill skriva ner som jag vill göra långt, på riktigt, men du tänker att det inte spelar någon roll. Kanske eftersom du inte så mycket behöver undersöka de här erfarenheterna. Du har tänkt på allt det där med föräldrarelationer och vänskap och kärlek, bristen på sådan, rädsla, litenhet, alkohol och droger och fanvetallt, uppväxt, larv larv larv. Du har redan pratat om det skrivit om det. Du vill behöva skriva av dig, du vill behöva berätta, det är då det går lätt, när du måste, det är för sällan. Du känner så bara ibland och då är du alltid förbannat långt ifrån worddokumenten. Det stör dig.

Alkoholberusningsfyllevingeldanslängtan

Är ju alldeles helledig och undrar varför jag ser ordjaktsprogram och matlagningskvartar på teve när jag skulle kunna vara ute och leva loss i Stockholmsnatten, dansa svettigt eller huttra lätt på uteklubb, alkoholglad och full av expansiv välvilja. Istället utfyllnadsprogrammen på fyran och segblädder på bloggar och annat. Det närmsta jag kommer ruset är Fyllebloggen som jag återigen vill uppmana hela världen att besöka, skriva i och länka till. Med tillräckligt många berusade, anonyma eller icke, bloggtexter postade kan det komma att bli det bästa någonsin. Det där var Oscars idé och jag är avundsjuk att det inte var min. Skriv där. Även om du aldrig någonsin kommer att starta blogg är det världens bästa ställe att drälla in på efter en eller tusen öl. Inloggningsnamnet är fyllan och lösenordet är alkohol så det är bara att sätta igång. Själv går jag och lägger mig, längtar efter nästa chans att fylleblogga. Hittills har jag varit usel på att posta text där.

Hej då snuskSven.

Real Madrid vill ha Svennis, Inter vill ha Svennis, alla vill ha Svennis, Svennis har respekt, Svennis är stor, Svennis är ett internationellt stornamn. Jag förstår det inte. Sven-Göran Eriksson slutade att imponera på mig för länge sedan. Han är karriärsmässigt död för mig, borde vara det för alla andra också. Här kan man titta på genusperspektiv förstås. Har svårt att se hur en kvinna i motsvarande position skulle kunna fortsätta efter upprepade idiotiska så kallade sexskandaler och uteblivna resultat. En kvinna i motsvarande situation skulle knappast jagas av Real Madrid efter att ha blivit pattknullad av en manlig kontorist. De enda som i så fall skulle jaga henne är väl sedlighetsroteln. Jag kan tycka att de borde jaga mistereriksson också. Jag menar, det handlar om fotboll och inte om privatliv men jag har ändå svårt att respektera honom. Jag skulle tycka det var skamligt med en sån ful gubbe som förbundskapten för Sverige. Dokusåpor kritiseras hårt för att demoralisera ungdomen men vad skulle inte en Svennis-värvning till landslaget göra med unga män. Sven-Göran är ju den första jag kommer att tänka på, inom storfotbollen, när det pratas om att sätta på köpeflickor i bajamajor under världsmästerskapen. Han är helt enkelt en snuskgubbe. Så varför vill storlagen ha honom som ledare? För att han är så skicklig? Det får väl antas vara så. Men jag är inte imponerad. Jag minns scudetton med Lazio som ett välkomponerat stycke fotboll, där hade han förstås stor del i framgången. Hans storhet ligger väl i att låta sin spelare vara ifred, ungefär, som jag ser det. Jag tror dock absolut inte att han kan föra vare sig Real Madrid eller Inter, Sverige eller Brasilien, till de höjder som förväntas, förhoppas.

Så då urtråkige Lasse Lagerbäck, lögnaren, han som avfärdar Aftonbladets nätomröstningar som vore de ovetenskapliga nätenkäter. Jag avskydde honom, och Tommy Söderberg. Sedan respekterade jag dem, var imponerad av dem, särskilt från 2002 till 2005. Sedan blev jag allt mer kritisk, i och med att spelet blev sämre, i och med att resultaten blev sämre. Det där är ju det viktigaste som finns. Inför och i VM har kvaliteten varit under all kritik även under bra perioder. Jag vidhåller att matchen mot Paraguay inte var så dum. Där skapade vi många många chanser mot ett rätt hyfsat lag. Vi vann också. Jag vill inte se några huvuden rulla för sakens skull men det kanske är dags. Kanske säger jag bara för att jag tror de tillgängliga skickliga ersättarna är så oändligt få. För jag tror att en ny förbundskapten, ett nytt tankesätt, en ny kravnivå, skulle göra nytta. Det var nu vi skulle få se den Lagerbäckska skapelsens krona, det fulländade Lars-Tommy-spelet. Det var nu som det var dags. Jag har tvekat, undrat om jag bara är bitter, för det är jag onekligen, men jag tror det vore bra. Om det bara finns någon som kan ta över. Någon som är skicklig, smart, våghalsig, fantastisk. Någon som inte knullar kanslisekreterarna efter Varma Koppen-lunch i konferensrummet. Någon som inte är Svennis. Men inte heller Lasse, Roland, Tommy, Linderoth, Prahl eller ens Backe.

politricks

Så framkommer i dagens Aktuellt att riksdagsledamöter ofta kopierar rakt av ur lobbyorganisationernas propaganda och av inslaget att döma är de borgerliga partierna mest representerade. Detta förvånar mig föga eftersom högern, pop- rock- eller da buzz-högern kalla den vad ni vill, ligger väldigt nära företagen och inte trivs illa alls med att dansa efter deras pipa. Självklart har vänsterblocket också influenser från intresseorganisationer, fackförbund och andra. Men dessa har oftare en tydligt uttalad agenda, eller uttalad koppling till Socialdemokraterna. Det verkar nämligen som om det är just LO som ständigt dyker upp i de Socialdemokratiska textkopieringarna. Och den kopplingen känns väldigt tydlig, öppen och inte fullt lika underlig.

Det är förstås både upprörande och delvis korrupt men inte något som chockerar. Det som sticker lite i ögonen är att de plankar text rakt av utan att formulera om det hela. Till och med högstadieelever tar sig tid att ändra till ett mer eget språk när de lämnar in andras text i skolan. Jag får bara känslan av att politikerna är samma halvbluffar till yrkesmänniskor som vi övriga och samtidigt som det är bra med politiker som är representativa för folket är det lite stötande.

Mitt bestående intryck blir väl en förstärkt uppfattning om att högern, återigen med eller utan prefix, på ett osmakligt sätt ligger sked med företag vilkas inflytande vi bara i enstaka fall får höra om i officiella sammanhang.

Lite mer om detta på SVTs sida.

Insert headline

Jag har nollängtan, drivkraftsstopp, passionsunderskott, hjärnaktivitetsminus, energikreditslut. Jag tänker inte. Jag orkar inte anstränga mig. Jag ska vara i sol, i vatten, i sol, i sol. Det är vad jag kan prestera. Tänker inte klart. Är sommardum. Längtar efter pengar, som vanligt, pengar pengar brist på pengar.

Idag är sista dagen jag är kattvakt åt containerstyle-
katten "Bulten". We've grown friends. De senaste månaderna har han, föga kärleksfullt, skrikit och skrapat på dörren klockan sex på morgonen bara för att när jag uppgivet öppnar ställa sig vid sängkanten och skrika så fort jag blundar. Tittar jag på honom är det okej, blundar jag igen blir det höga skrik. Han saknar fullständigt integritet och är så kärlekssjuk att tolv uppassare inte vore nog för honom. Det ska bli skönt att sova utan störning men lite kommer jag att sakna honom.

Jag är för dum för att skriva något vettigt idag. Som så ofta annars.

Uppdatering: Se gärna www.StuffOnMyCat.com för fler katter med saker på sig. Det är lite som Cute Overload fast nischat. Alldeles för sockrigt och ostigt men ändå sött på det där osmakliga underbara sättet.

Rapport från en skurhink

Vädret är alldeles strålande vackert och jag har hetsgnuggat spisen ren från fett och annat jag inte vågar tänka på vad det kan vara, jag har slängt sex påsar med äckliga sopor, jag har pantat hundra ölburkar, jag har tagit bort en äcklig fläck från köksgolvet. Jag har alltså i alla fall påbörjat den grovsanering jag har för avsikt att genomföra. Dessutom släpps Lil' Kim i dagarna. Det gör mig på gott humör.

Badade igår, sommarens första dopp, och det var rätt kylslaget i Långholmsvattnet. Låg på stranden och solade i halvskuggan, önskar att jag hade haft med mig en bok. Satt så småningom i Ivar Los Park, med tillhörande utsikt, och snyltade på vänners medtagna mat, drack medtagen öl och rökte medtagna cigaretter. Kände mig lätt medtagen men trivdes utmärkt.

Det enda som grämer mig är hur lite ledsen jag var över att missa kvartsfinalerna. Jag ville se dem men hade ingen ångest över att missa dem. Det beror på Sveriges uttåg och jag ältar det där, hemfaller åt populism och änskar Lagerbäck bort bort bort men finner mig åter och inser att han är det bästa som finns att tillgå. Det som gör så ont är att vi inte var i närheten av att få ut maximalt. Inte en enda gång. Vad är det? Inte okej. Inte ett dugg okej. Jag kände att det var kört efter första matchen och även om det är en överdrift så är det halvt sant. Hade vi vunnit där, presterat mot VMs sämsta landslag, kunde allt varit annorlunda. Allt. Peppnivån inför stundande EM-kval är chockartat låg. Jag känner oron över ett svenskt landslags stundande förfall, ett nytt åttiotal för landslaget, det finns inga spelare som kan komma att utvecklas så snabbt, så mycket, att vi blir bättre i EM eller nästa VM än vi var i det här. Det där gör faktiskt ont.

Nu börjar väl den dära Almedalsveckan och sällan kommer vi att ha fått höra så mycket skitsnack och lögnaktiga utspel som nu, från samtliga partier. Egentligen kan man lika gärna bortse helt från den. Mycket av den där veckan går ju ut på att journalister ska få knulla politiker ska få knulla journalister ska få knulla snurrdoktorer ska få knulla politiker ska få knulla lobbyister ska få knulla journalister. [Mettaforikli spiking], that is, förstås.

Nu ska jag hänga tvätt och plocka ur diskmaskinen.

Jag kan knappt tro att det är sant men plötsligt upptäcker jag att Kanal 5 har börjat sända "Fortsätt Drömma" som tidigare gick på TV3. Det är helt underbart.

Yellow Polka Dot

Jag vet inte varför det kommer upp i huvudet när jag sitter på bussen mot Hökmossen en strålande solig första juli. Jag vet inte varför det kommer upp just när jag är på väg hem för att hämta badkläder men det gör det. Det kanske beror på att det knakar i någon annans fogar och för att jag då blir påmind om det. Det kanske är för att jag börjar få distans till det , börjar se det mer utifrån, jag vet inte faktiskt. Men jag kan formulera det lite nu i alla fall. Jag har nog kommit över henne i stor utsträckning. När jag tänker på henne nu önskar jag henne allt gott, inte att det ska gå åt helvete. Det är ett framsteg. Men jag börjar förstå att just det jag saknar var anledningen till att det sket sig. Det här är viktigt, jag måste dra någon lärdom av det. Just det jag saknar, att vara nöjd, att sitta nöjd, är en stor anledning till varför det tog slut. Jag kände mig älskad, jag hade en till synes ganska trygg bostadssituation, jag visste vad som väntade, vi drack vårt mineralvatten på balkongen och löste våra korsord och var sådär snuskigt gamla i vår närförort. Jag tyckte till och med om när vi grillade med hennes föräldrar. Jag tyckte om hur man visste vem som skulle borsta tänderna först, att jag visste vad hon skulle säga innan hon gnällde på mig att hon visste vad jag skulle säga i förväg när jag gnällde på henne. Jag hade ett utrymme att vara på.
Jag kände ingen stress, utvecklingen kunde få ta sin tid, jag behövde inte komma vidare. Det som jag upplevde som trivsel och trygghet upplever ofta motparten som stagnation och slentrian och jag förstår det. Det underliga är att till och med ordet slentrian kan jag känna trygghet i. Jag behöver mina rutiner, behöver bete mig som jag gör, vill veta saker i förväg. Allt det där ospontana.
Jag hoppas verkligen att det ska räcka till. Eller att jag ska bli spontan och vildvuxet tokspexigt galen. Jag tror det senare blir svårt.

Så jag är okej nu, glad oftast, träffar den här tjejen, tycker om henne. Det gör mig glad. Ni skulle se henne.

Samtidigt som jag allt mindre saknar exflickvännen, eftersom jag lärt mig att lägga det bakom mig, eller jag lär mig nu, som kommer jag alltid sakna tryggheten, vardagsbestyrlivet det bespottade, jag gör mitt och har någon som gör sitt och vi trivs ihop som en duo, på väg någonstans men inte bråttom för vi tycker att det är skönt även där vi är. Det där kommer jag att sakna tills jag börja längta efter det igen tills jag är där igen. Men det är okej. Det är det faktiskt. Nu ska jag bada med hon den söta som jag sov hos alldeles nyss och jag ser så fram emot att se henne i bikini igen.