I need some cheap wine, and I, I need to be nicer

Var på Konstfack igår. Drack billig starköl och klängde på tjejer. Vaknade för en gångs skull upp med Ipren i hemmet. Underbara Ipren, min kära vän. Marlboro, Ipren och Löwenbrau är mina favoritprodukter. Skulle kunna bli posterboy för samtliga. Om de ville ha mig. Ikväll blir det Mango, imorgon fest för Odd at Large #2. Båda dagarna inleds med samma billiga vita vin. Jag borde sova innan jag kliver på igen men tror inte jag hinner. Aaron med flera gör mig snart sällskap och då är det bara en vaken Goesta som räknas. Hursomhelst. Jag tänker träffa den rätta ikväll. Eller? Jo. Så blir det nog. Annars efterfest med gossarna och dödsångesten.

/Goesta

Illegal spelklubb

Kalle har börjat tömma kontoret på sina saker! Snart är det tomt här och då kan jag göra vad jag vill. Jag ska bygga ett Black Jack-bord och ha en illegal spelklubb 3-4 gånger i månaden. Det kommer att finnas billiga drinkar och öl att köpa och en internet-jukebox där man får önska vilken låt man vill.

Aaron

Kalles kaviar på mitt fat, jag blir smal nu.

Det är för ovanlighetens skull dags att gå ut och besvära levern med en ny leverans av gift. Dagens låt måste ändå vara Jag blir smal nu, som Sebastian tipsade om.

/Goesta

Va? Han? Det trodde jag aldrig. Han var ju djurvän.

Det står här, här och säkert på fler ställen. Alla är djupt chockade över det faktum att den misstänkte (viktigt det där, han är inte dömd) Hagamannen var en snäll och trevlig person. Helt vanlig. Ingen anade något. Han är en bra kille. Bla bla bla. Det är alltid så och det är alltid som om det i sig vore en sensation. Vi vill ju gärna tro att de som begår brott är onda människor. Särskilt mördare, våldtäktsmän och pedofiler vill vi kunna se på direkt att de är farliga. Vi vill att de ska bära svart cape och lie alternativt scoutuniform och lollipop. Då kunde vi direkt se vem det är vi ska akta oss för. Jag har diskuterat med många som påstår att de med all säkerhet kan säga att de vet vilka som skulle och inte skulle kunna begå såna vedervärdiga handlingar. De har fel. De har överjävligt fel. Gärningsmännen är ofta lika trevliga som du och jag. Det är inte ens en fasad. De är goda människor. Någonstans finns något i dem som gör att de handlar vansinnigt vid ett eller flera tillfällen. Kanske till och med överlagt och upprepade gånger. Men fortfarande är de lika mycket den där härliga killen eller engagerade småbarnsföräldern också. Det ena utesluter inte det andra. Den goda sidan är inte spelad.

Våldtäktsmannen är inte djävulen. Våldtäktsmannen är jag. Det är mina vänner och det är mina flickvänners bröder. Det är du. Det är alla. Kanske inte idag eller imorgon. Men kanske i övermorgon. Eller igår. Det är du och jag som slår våra barn och mördar våra grannar. Det är ingen annan sorts människa. Ingen främmande ras.

Min pappa har varit en god människa i säkert sammanlagt 70 av sina 71 år i livet. Under de timmarna han inte varit en god människa vet jag inte vad han hunnit med. Men jag vet att han hunnit råna taxichaufförer och jag vet att han, förvisso mot sitt bestämda nekande, dömts för att sticka kniven i en hyfsat nära vän ett fyrtiotal gånger och jag vet att jag pratade med honom två dagar efter händelsen och jag vet att han var god då. Naturligtvis var alla chockade. Naturligtvis hade ingen kunnat ana något. Naturligtvis inte. Min pappa är en av de snällaste människor jag träffat. En av de mest självdestruktiva också men det där är bara en annan sida.

Om vi inte förstår att världens snällaste pappor och världens elakaste diktatorer är samma killar förstår vi ingenting.

/Goesta

Jag vill veta hur djupt hon faller


Aaron

You're such a talent, baby. Maybe you should kill yourself?

Undrar hur många jag lyckats lura att jag är en intressant människa. Eftersom jag kan skriva framstår jag antagligen som en mer tänkande och genuin individ än jag i själva verket är. Jag har förmågan att uttrycka mig hyfsat och därför tror de som bara läser vad jag skriver kanske att jag har humor, empati, intelligens och till och med ett intellekt. Så är det förstås inte. Jag har talang. Det har jag hört sedan barnsben. "Du har talang." "Du är begåvad." All sån skit som jag tog till mig och trodde på. Jag trodde till och med att talang skulle betyda att jag så småningom skulle prestera också. Det där är en vanlig missuppfattning. Talang är nämligen värt noll. Det enda som bär någonstans är ambition och disciplin. Insikten om att man måste arbeta hårt för att ta sig framåt, för att prestera något, för att bli en riktig människa. För att försörja sig.

Jag umgås nästan uteslutande med talangfulla människor. Begåvade. Jag umgås med ett fåtal ambitiösa, disciplinerade, strävsamma och resultatinriktade människor. Skillnaden mellan oss och dem är monumental. De är på väg någonstans. Det är inte vi. Vi sitter här med 15 år gammal hybris och väntar på att talang ska ge oss en framtid och en fantastisk nutid. Vi kliver omkring i ett smoggigt moln av idioti och inbillar oss att allt det beröm vi fått verkligen ska ge oss arbete och pengar och karriär och stora möjligheter. Vi är förstås dumma i huvudet.

Jag undrar verkligen hur folk tänker. Alla de som tutar i oss hur begåvade och talangfulla vi är och vilken potential just vi besitter. Tänker de naivt att det kommer att breda väg för oss och att det kommer att rädda oss? Eller tänker de helt krasst att "talangfull" är ett bra epitet att kasta kring sig till folk som helt tycks sakna förmågan att rycka upp sig och agera. Att de vill kunna säga något uppmuntrande till den ambitionsfattiga äckelungen eller tonåringen eller 25-åringen så att han eller hon inte fullkomligt ska duka under pressen som självdisciplin och anstränging utgör.

Jag vet inte. Jag väntar på att kungen ska ta mig under sina vingar och säga att jag är begåvad och att han gillar mig och att hur jag än beter mig kommer han att finnas där finansiellt. Jag ska inte behöva bekymra mig. I'm taken care of. Kungar gjorde ju så förr. Det hade varit skönt om de fortsatte. Då hade det i alla fall funnits en snubbe som kunde ge mig alla de förutsättningar min talangtyngda lekamen skriker efter.

/Goesta

The Great Escape

Efter att ha sett Arsenal äntligen blomma ut till det Wenger försökt med i minst 3 olika uppsättningar (visst har de varit briljanta de senaste 6-7 åren, men igår var de ett monster) mötte jag upp Goesta och Robin på Embargo och vidare till Konstfacks hotell där vi drack sjukt billig öl och spelade stenhårda pingismatcher och jag mötte en flamma från i höstas som tydligen haft ångest över hur hon betett sig. Jag försäkrade henne att hon charmat mig varje gång och att det mer var jag som inte hade någon lust att engagera mig.

Det är vår! Idag har jag gått runt på bar mark i duggregnet, lycklig över att vara utomhus. Man växer sig rätt enorm i självkänsla och övertygelse om hoppet så fort man inte blir straffad för att lämna hemmet. Snart blir hemmet en plats där man alltid är välkommen istället för något man måste söka skydd i. Jag antar att det var ungefär såhär det kändes i slutet av Andra Världskriget. Precis som vintern är vacker i tanken men suger livet ur en om man hamnar mitt i den, precis som Den Stora Flykten får mig att gråta över att jag missade Andra Världskriget som nog inte var så kul att delta i trots allt.

Aaron

same problem with you, you are an overthinker

Jag är verkligen en fläskig gris på mitt vidrigt orörliga arsle. Jag vaknar, efter en sömnlös natt i svennepanikens tecken, går upp, dricker kaffe och fastnar i någon slags osynlig mental smörja som gör att jag omöjligen kan ta mig utanför dörren. Klockan 15:30 är jag efter en hel del stress påklädd och redo att gå till tunnelbanan. Jag är fortfarande förvirrad och helt utan möjlighet att prestera något vettigt.
Jag är ett virus som fräter på den svenska nationskroppen. Jag borde avrättas och skuffas undan i något litet hörn där min kropp kan ligga som ett varnande exempel på vad som sker när man bara vägrar att ta tag i sitt undermåliga liv. Ovanför min kropp kan de hänga en skylt där det står: "Här ruttnar Goesta. Han försökte inte ens."

Mötte Sebastian vid Odenplan och besökte med honom en indisk kvacksalvare som sålde en sten till Sebastian för att skydda hans hjärta. Jag tror inte på sånt där. Överhuvudtaget. Men om Sebastians 79 investerade kronor får honom att må det minsta lilla bättre ska jag jaga dit med börsen i högsta hugg.

Den vise mannen pratade också om hur man kan bryta förbannelser och göra sig säker från dem. "You can't be cursed unless your heart is open for a curse" sa han.
Vid ett tillfälle vände han sig mot mig, som varit tyst hela tiden, och sa: "Same problem with you, you know. You are an overthinker. Listen to the heart. Knowledge is good for what? It just gives you another angle. The heart always knows."
Jag gillade honom skarpt, min ohyggliga skepsis till trots.

Sedan återvände jag hem och såg mig själv återigen vara en trögflytande massa av handlingsförlamning. Jag pumpade upp mig själv genom att kolla upp några skolor på internet och var mäkta stolt men fullkomligt utpumpad efter dessa fem minuters googlande.

Nu ska jag ta till en annan cursebreaker som heter duga. Alkoholen. Den rör i alla fall på mig.

/Goesta

Det var så dags

Ha! Vintern kan glömma sig själv! Titta på det patetiska försöket att stå emot våren under onsdagen. Din sista pust är svår att skrämmas med när vi har prognoser, Kung Bore. Kom aldrig tillbaks.








Aaron

it must be bobby, yo, it must be bobby

Igår hade jag för avsikt att sysselsätta mig med såna sköna saker som läsning, skrivande, städning, klädtvätt, handla mat, intimhygien och en hel del skolarbete. Jag hann tyvärr inte. Jag ägnade istället kalla tolv timmar åt att beefa med Tattaglias och Barzinis, åt att skrämma slaktare till tystnad och åt att muta poliser. Det var länge sedan jag spelade tevespel men igår psykade jag ur och fastnade i Gudfadern. Jag vill fortfarande bara spela och klara spelet och sitta uppe till 06:45 i natt också men någonstans borde jag klämma in en dusch och ett mål mat. Vad hände med disciplinen? Vad hände med ambitionen? Vad hände med briljansen? Jag är 17 igen och har just flyttat hemifrån. Jag kommer att röka två paket om dagen och äta pasta med BigMac-dip till middag. Tydligen. I'll get those bastards for takin' out Frankie. Whatever it takes. När man avrättar en hjälplös kvinna i bara underkläder med två skott i huvudet från nära håll får man respect-bonus och den bonusen är så värdefull att jag tappar allt annat. Jag är definitivt 17 igen.

Jag kanske har vänt på utvecklingen och börjat föryngras. Jag kanske genomgår en metamorfos från den snart 26-årige sambokillen som spelar fotboll och skriver och verkligen tar hand om sina krukväxter till den allt yngre Goesta som går ut hela tiden, som spelar tevespel hela nätterna, som drömmer om en egen lägenhet, som mest av allt vill vadå? Som inte vet vad han vill. Som är trött och säger att han inte vill gå i skolan, att han inte vill jobba, att han inte tänker vara part of this fucked up system.

Jag är Bobby Digital och jag är
"trapped in this world
lusting for girls
therefore I imagine a genie and a wish
and searching for things that just does not exist"
och jag blir yngre för varje dag som går och snart är jag nio år och vill helst av allt bli fotbollsproffs eller advokat eller bagare, om jag inte är sju år och redan hatar skolan men går dit för att Lisa är så söt och jag avundas Ludde på fritids för att han har lång bögtofs i nacken som Lisa tycker är så snyggt och jag är den enda ungen som vägrar låta mamma bestämma hur jag ska klä mig vilket innebär att jag ser ut som en clown.

Jag är fem år och hamnar under en flytmadrass när vågmaskinen går i gång och jag tror att jag ska dö men min pappa räddar mig, nej, jag är fyra år och rymmer hemifrån och får åka polisbil och är mäkta stolt över att de körde med sirenerna på.

Eller så är jag ändå snart 26. Har bara glömt vad jag ville göra och ännu mer vad jag försökte säga. Jag ska gå och avrätta en Tattaglia-kontrollerad florist nu.

/Goesta

You are ok, Pete.

/Goesta

Young women

Det är minusgrader. Fortfarande. Men det är i alla fall sommartid. Låt oss alla hänga kvar vid det, det är i alla fall sommartid, det är i alla fall ett litet tecken, det är i alla fall en en antydan till hopp. Jag åkte till Micke, jag promenerade till Bombens dansklubb, jag dansade, jag drack långt mer än bara tillräckligt, jag åkte taxi hem, det är i alla fall sommartid. Det är något slags tecken på att vi faktiskt inte bara har ljusare utan också snart varmare dagar att se fram emot, snart verkligt lustfyllda nätter att natta, snart eviga liv att leva. Är det inte just så?

Gustav Gelin måste vara en av de trevligaste människorna jag inte alls känner. Genuint ödmjuk, och överhuvudtaget varmhjärtad, utgör han en kontrast till alla dryga, alldeles för självtillräckliga, människor jag hela tiden stöter på. Gustav tycks inte ha ett konkurrenstänkade ben i kroppen, verkar aldrig vilja bräcka eller imponera. Underbart!

Unga kvinnor gör mig ofta gladare än jag var innan men unga kvinnor som ber om mitt nummer gör mig alltid lite extra glad. Ni brukar nämligen aldrig ta nummer. Bara förvänta er att vi ska be om ert. Så ser det alltid ut, inte ikväll. Jag skiter i om hon faktiskt ringer, hur ofta gör man faktiskt det? men jag gottar mig åt att det var hon, denna dag av sommartid, som tog mitt nummer och inte tvärtom.

Goesta, due points.


/Goesta

Förebild

När jag var 18 år såg jag en film som jag hade hört skulle vara både väldigt rolig och väldigt obehaglig på samma gång. Tydligen hade någon snubbe som hette Todd Solondz gjort den. Tydligen var Jon Lovitz med. Någon som hette Philip Seymor Hoffman förekom visst också. Den hette Happiness och var allt vad den lovade och oändligt mycket mer. Den visade allt jag ville visa om jag själv skulle göra en film. Den inspirerade mig mer än det mesta. Den visade vanliga människor som hade perverterade och vidriga sidor lika självklart som de hade goda och allmänmänskliga sidor. Eller, den gjorde allt det vidriga allmänmänskligt. Nu skriver jag rätt mycket själv. Magnus Carlbring sa att jag i bästa fall skriver "dråpligt och hemskt på samma gång". Det gläder mig, för Happiness är hela tiden just dråplig och förbannat hemsk på samma gång. Att jag någonsin når lika långt med min junkprosa tvivlar jag på men jag tänker försöka. Alltid med Todd Solondz (Han har också gjort bl a Welcome to the Dollhouse och Storytelling, se dem) som inspiration och förebild. Jävligt pretentiöst? Jag vet. Jag har både höga pretentioner och en förkärlek för det patetiska. Så det så.

Idag blir det shopping och födelsedags-nånting hos Hannes och vin, kvinnor och ylande mot månen. Om ni inte redan hade gissat det blir det Mango. Kom dit och slå mig på truten eller bara stick in en syl i mitt redan uppfuckade känsloregister.

/Goesta

Casino, stenade Dalmasar och Futurama

Nu har jag varit pank i en vecka. Jag har suttit på kontoret som i en bunker. Då och då kommer Kalle ner och hämtar och lämnar tv-utrustning, annars har jag ingen riktig kontakt med omvärlden.

Idag när jag stod i dörröppningen och rökte kom en kille gåendes förbi mig. Efter ett par meter vände han och kom tillbaka. Han undrade vad jag gjorde där inne. Jag sa att jag hade kontor. Han nickade nyfiket och sa att han var nyinflyttad från Dalarna. Han hade en oxring i näsan och var rätt stenad, snäll och tydligen på upptäcksfärd i sina nya omgivningar. Jag sa att han kommit till ett bra område och gav han resten av min cigarett. Sen gick jag tillbaka till min bunker.

Imorgon bjuder Sebastian på 200 kronor att satsa på Casinot. Jag tänker fortsätta att lägga allt på rött på roulette. Hittills har jag förlorat varje gång. Jag ska köpa en liten flaska Rom och bli vilse någonstans i Stockholm om jag vinner. Bara Sebastian blir av med sin feber tills dess, men det borde inte vara något problem.

Jag, Robin och Eric ska på glassprovning vid 1-2 tiden imorgon på Majas kontor. Jag har aldrig provat något officiellt förrut. När jag var liten fanns det en kvinna från Stockholm som delade lantställe med oss och 10 andra familjer i en jättestuga i Hälsingland. Hon jobbade för Råd&Rön och lät nästan alla barnen där vara med i olika test. Jag fick aldrig vara med.

Nu ska jag fortsätta att plöja genom Futurama. Jag måste vara den enda i hela världen som börjar se det 2006.

Aaron

The cure for love is love? No?

Kunde följt med Andreas och druckit mig gratisfull idag på någon We-grej(?). Jag var för trött och pajade därmed hela grejen. Ska försöka hålla mig vaken större delen av denna dag.

Med en dåres envishet inbillar jag mig att olycka och kärlek och ångest kan behandlas som cancer eller amputation. Som om jag skulle kunna bli av med det onda, det sjuka, i ett svep, bara jag hittade rätt metod.
Kärlek kan kännas så otroligt fysiskt närvarande, en person kan så fullständigt bli en del av ens egna kropp, en relation kan bli lika konkret som ens fötter. Jag önskar att det verkligen var just så. Då kunde jag ringa den dyra privatläkaren och få älskasvulsten bortopererad med bara en veckas sjukskrivning och värktablettbehandlad smärta i mellangärdet som konsekvens. Det vore underbart. Eller om man kunde bota sig med flyktiga relationer. Inte heller det fungerar ju.
Kan man bota sig med kärlek till en ny? Är det ens möjligt? I så fall ska jag förälska mig i nästa femme fatale som ger mig en puss och för alltid vara botad. Yrar jag? Förlåt.

Morrissey spelar i BingoLotto. Det är en skön deciliter kiss i ansiktet på alla Moz-mongon. Inget ont om honom egentligen, men han är inte fullt så bra som så många tror.

/Goesta

Det Ljuva Livet kan läsa tidningen.

Nej men ser man på. Det var ju det jag sa. Ungefär. Då är ju TV4 en mycket närmare sexköpare än någonsin hemmarunkarna var. Charmigt.

Jag och Robin spekulerade häromdagen i tevesoffan och kanske har vi haft rätt. Vad ska man säga om det? Whatever makes Jessica happy makes me happy too. Så jag önskar henne allt gott. Med eller utan graviditet.
Hon har verkligen utvecklats till Big Broters enda lysande stjärna den här säsongen. I mina ögon är hon så mycket mer än någonsin Linda Rosing och kanske också än Carolina Gynning.
Hon håller tillbaka så gott det går, men då och då kommer känslorna fram för hennes bror som tog livet av sig för inte alls länge sedan. Satan, vad jag håller tummarna för henne. För att hon ska klara sig och segra och slå världen med häpnad.

Tidigare har Aaron tagit upp cigarrettfascismen som tränger sig på. Folk vill uppenbarligen inte låta oss röka i fred. Nu är det snart dags för en förbannad revolution. Vad fan är det här?

/Goesta

Jon Stewart - TIME Man of the year 2006?

Det enda Jonas Hassen Khemiri, som jag är lite manligt förälskad i, någonsin sagt till mig var att jag måste ladda ner när Jon Stewart är med i Crossfire på CNN. Han slaktar dem nämligen på ett fantastiskt sätt. Programmet går ut på att en republikan och en demokrat vecka efter vecka debatterar och ställer till synes hårda frågor till politiker. Programmet lades ner strax efter att Jon Stewart krossat dessa journalistgossar, delvis på grund av hans briljanta påhopp.

Visst är detta gamla nyheter, programmet sändes 2004-10-15, men Jon Stewart har aldrig varit mer aktuell än nu. Varför finns ingen svensk motsvarighet? Henrik Schyffert vill nog gärna. Han har dock inte ens en tusendel av Stewarts skärpa och genialitet. Alla borde ladda ner det. Republikanen, till höger i bild, är nära att börja gråta i ren frustration. Demokraten, till vänster, är mest undflyende och tyst.

Utdrag ur samtalet.

STEWART: But my point is this. If your idea of confronting me is that I don't ask hard-hitting enough news questions, we're in bad shape, fellows. (LAUGHTER)

CARLSON: We're here to love you, not confront you.

(CROSSTALK)

CARLSON: We're here to be nice.

STEWART: No, no, no, but what I'm saying is this. I'm not. I'm here to confront you, because we need help from the media and they're hurting us. And it's -- the idea is...

(APPLAUSE)

(CROSSTALK)

BEGALA: Let me get this straight. If the indictment is -- if the indictment is -- and I have seen you say this -- that...

STEWART: Yes.

BEGALA: And that CROSSFIRE reduces everything, as I said in the intro, to left, right, black, white.

STEWART: Yes.

BEGALA: Well, it's because, see, we're a debate show.

STEWART: No, no, no, no, that would be great.

BEGALA: It's like saying The Weather Channel reduces everything to a storm front.

STEWART: I would love to see a debate show.

BEGALA: We're 30 minutes in a 24-hour day where we have each side on, as best we can get them, and have them fight it out.

STEWART: No, no, no, no, that would be great. To do a debate would be great. But that's like saying pro wrestling is a show about athletic competition.

(LAUGHTER)

CARLSON: Jon, Jon, Jon, I'm sorry. I think you're a good comedian. I think your lectures are boring.

STEWART: Yes.

CARLSON: Let me ask you a question on the news.

STEWART: Now, this is theater. It's obvious. How old are you?

(CROSSTALK)

CARLSON: Thirty-five. STEWART: And you wear a bow tie.

(LAUGHTER)

(APPLAUSE)

CARLSON: Yes, I do. I do.

STEWART: So this is...

CARLSON: I know. I know. I know. You're a...

(CROSSTALK)

STEWART: So this is theater.

CARLSON: Now, let me just...

(CROSSTALK)

CARLSON: Now, come on.

STEWART: Now, listen, I'm not suggesting that you're not a smart guy, because those are not easy to tie.

CARLSON: They're difficult.

(LAUGHTER)

STEWART: But the thing is that this -- you're doing theater, when you should be doing debate, which would be great.

BEGALA: We do, do...

(CROSSTALK)

STEWART: It's not honest. What you do is not honest. What you do is partisan hackery. And I will tell you why I know it.

CARLSON: You had John Kerry on your show and you sniff his throne and you're accusing us of partisan hackery?

STEWART: Absolutely.

CARLSON: You've got to be kidding me. He comes on and you...

(CROSSTALK)

STEWART: You're on CNN. The show that leads into me is puppets making crank phone calls.

(LAUGHTER)

STEWART: What is wrong with you?

(APPLAUSE) CARLSON: Well, I'm just saying, there's no reason for you -- when you have this marvelous opportunity not to be the guy's butt boy, to go ahead and be his butt boy. Come on. It's embarrassing.

STEWART: I was absolutely his butt boy. I was so far -- you would not believe what he ate two weeks ago.

(LAUGHTER)

(CROSSTALK)

STEWART: You know, the interesting thing I have is, you have a responsibility to the public discourse, and you fail miserably.

CARLSON: You need to get a job at a journalism school, I think.

STEWART: You need to go to one.

The thing that I want to say is, when you have people on for just knee-jerk, reactionary talk...

CARLSON: Wait. I thought you were going to be funny. Come on. Be funny.

STEWART: No. No. I'm not going to be your monkey.

(LAUGHTER)

BEGALA: Go ahead. Go ahead.

STEWART: I watch your show every day. And it kills me.

CARLSON: I can tell you love it.

STEWART: It's so -- oh, it's so painful to watch.

(LAUGHTER)

STEWART: You know, because we need what you do. This is such a great opportunity you have here to actually get politicians off of their marketing and strategy.

CARLSON: Is this really Jon Stewart? What is this, anyway?

STEWART: Yes, it's someone who watches your show and cannot take it anymore.

/Goesta

Om jag testar såhär då?

Jag behöver en bostad.

Dyr, billig, stor eller liten. Bara den finns i Stockholm och inte är förbannat jävla skitlångt bort från allt.

Nån? Maila till detljuvalivet@yahoo.com och märk kuvertet "välgörenhet till sunkig men snäll och inte särskilt kreditvärdig kille".

/Goesta

Kan vi klä av oss snart?

Kan vi ta av oss lite kläder? Kan vi visa lite mer hud? Kan vi dumpa vinterjackan i garderoben och bannlysa kylan och den vedervärdiga snön? Kan vi åka och bada snart? Kan vi klä av oss lite? Snälla. Vi kan väl? Jag vill verkligen inte frysa mer. Frysa känns så 2005. Svettas är det nya heta. Svettas och slå efter otaliga mygg och återse den gamla vännen rosévinet och den beundrade bikiniflickan. Var tog rosévinet vägen? Jag har inte sett det sedan tidig september. Var tog barfotafotboll på glaskrossgräsmattor vägen? Var tog alla lättklädda vägen? Jag vill ha sommar och får jag inte sommar vill jag har vår och vårkänslor. Ge mig det nu. Jag ber inte snällt, jag befaller. Ge mig lite förbannad värme.

Jag skulle kunna tänka mig en tantsnuskigt passionerad vårförälskelse också. Jag skulle till och med kunna köa till klubbar om jag fick göra det i min Terry Fox-t-shirt, befriad från jacka och ful tjocktröja. Kan vi börja ha ångest inför vad vi ska göra på midsommar nu istället för att ha ångest över köldskador och snoriga förkylningar. Kan vi inte bara ta av oss lite kläder snart? Snälla. Jag orkar inte mer. Orkar någon mer? Klarar någon av det här så här länge?

Den här veckan får jag pengar också. Just nu svälter jag. Just nu har jag inte ciggpengar. Jag ska försöka att inte behandla pengarna som bakfylla den här gången. Det vill säga något man gör vad som helst för att bli av med så snart som möjligt. Jag ska leva på ärtsoppa och blodpudding istället för snabbmat och lite dyrare snabbmat. Gud. Jag kommer att vara så duktig. Dricka? Jo. Men med måtta. Röka? Ja. men betydligt mindre.
Eller. Vem fan försöker jag lura? Jag kommer att bränna 60% av pengarna i helgen och sedan leva med skuld resten av månaden. Jag kommer dessutom att kokettera med skulden.

/Goesta

Honey

Jag var inte kär i Jessica Alba förrut, men nu har jag sett Honey.


Aaron

Orkar inte vara lat längre

Imorgon vaknar jag klockan 06.50 till min ipod och Make Your Own Kind of Music med Mama Cass Elliot, precis som i Lost.

10 minuter senare kommer Kalle till kontoret och jag hjälper honom lasta Tv-utrustning för 100.000-tals kronor. Sen vinkar jag honom hejdå och önskar lycka till i medialivet och tar en dusch.

8.30 kommer Oscar förbi och lär mig skriva ett CV. Han har gått utbildning hos Jobcenter och vet allt om CV'n. Jag började leta efter diskjobb idag men kom på att jag vägrade i samma andetag jag frågade efter det.

Jag är faktiskt riktigt duktig på att sätta och avstava böcker, så varför ska jag diska? Imorgon fixar jag mitt CV med full förteckning över allt jag mäktat med de senaste 4 åren. Det är nog ett 30-tal böcker och ett antal kataloger. Att jag inte tänkt på att jag kan göra en minikarriär i något år med det i ryggen.

Jag pallar inte att slöa längre. Den senaste veckan har jag varit piggare än på flera år. Jag har gjort upp med mig själv att jag är slött jävla as som förtjänar min olycka. Jag har knappt lyft ett finger sen 2004. Inget mer sånt.

Snart flyttar Kalle ut ur kontoret och då får jag för första gången ett riktigt hem som bara är mitt. Då kan jag inte hålla på att låtsas vara 16 längre. Jag önskar att jag kunde, men då är enda vägen att lyckas en lotterivinst, och det verkar ju inte hända. Jag ska pröva det där med att skapa min egen lycka, det verkar rätt schysst ändå.


Aaron

Let's show some ass and titties and then be angry.

Idag blir uppenbarligen en kommenterande dag från min sida. Såg "Drevet" på TV4 efter att ha hetsats av löpsedlar och pattbilder i tidningarna. Programmet i sin helhet var väl inget vidare. Webcam-reportaget var direkt dåligt. Enda anledningen till att det faktiskt sändes måste vara att det just får oss att glo. Många närbilder på dildos och tuttar men väldigt lite substans. Att sedan likställa detta förvisso rätt sunkiga jobb med prostitution och hävda att det är en uppenbar inkörsport till sådan är väldigt vågat. Så, vad gör vi nu? Lägger in lite mer fitta och flimriga dataskärmar, kanske en och annan extralöjlig robotröst när en tjej säger att hon tycker att det är helt okej men att hon mest gör det för pengarna. Reportaget sänds inte överhuvudtaget med något annat syfte än att få igång lite tryckpressar.

Sedan ett halvdassigt, inte dåligt, reportage om svenskar som mår dåligt efter FN-tjänst. Och så slänger vi in en bagatell där Per Svensson i allra högsta grad är charmig men inte förmedlar något särskilt alls annat än att Täbys invånare överlag tjänar mer än mig och mamma.

Fääärdig!

/Goesta

Jag kan inte låta bli att tycka att det är rätt kul.

till min Mats

Hej Mats. När du skriver såhär är du en av anledningarna till att Sverige är bra att bo i. Att det även här går att sitta på söndagen någonstans och dricka svart bryggkaffe och läsa tidningen och känna att man inte längtar bort. Underbart. I födelsedagspresent önskar jag mig Mats som Det Ljuva Livet-läsare. Vi kunder diskutera Cee-Los nya låtar i Gnarls Barkley eller bråka om fotbollsspelares eventuella storhet. Vi kunde vara rörande överens om Zlatans storhet. Den 28 april fyller jag år.


/Goesta

fussball feber

Det kan inte vara kul för Liverpool FC att ha mig som supporter. Så fort jag engagerar mig går det åt skogen. Nu har jag helt tappat fokus någon vecka och naturligtvis smäller de till med 5-1 mot Fulham och 3-1 mot Newcastle. Undviker jag att se en enda minut till kanske de tar andraplatsen trots allt.

Förresten älskar jag sånt här och minns också hur Lazios fascist Paolo DiCanio när han spelade i West Ham struntade i att sparka in bollen i öppet mål för att tyckte sig se motståndarnas målvakt skadad. Politiskt må han vara en idiot men sportslig är han åtminstone.

...och Zlatan då? Jag är som vanligt inte orolig. Zlatan är Zlatan.


/Goesta

scagnetti on scagnetti

Jag träffar Det Ljuva Livet-Goesta på ett mysigt kaffe i en av de södra närförorterna. Han är punktlig och beställer kaffe med dopp. Goesta skruvar lite på sig, ser nervös ut när jag ställer frågorna och hans näsborrar vidgas och fladdrar när han blir engagerad.

Till att börja med. Uttalas det Go-esta eller 'jösta'?
- Hahahahahahahahahahaha!
Jag har hört att något speciellt hände inatt. Vill du berätta om det?
- Ja. Jag gick och la mig efter en fantastisk utekväll när jag plötsligt noterade hur jag började förvandlas. Jag såg hur armarna och benen liksom gav vika för en starkare kraft och jag såg hur jag blev en robot.
Men en robot? En sådan kan väl inte känna något alls?
- Precis. Där det tidigare satt känslonerver finns nu bara kablage, kretskort och säkringar.
Så praktiskt. Till sist - Kan du flyga med de där öronen?
- Hahahahahahahahaha! JA!

Jag lämnar Goesta med känslan av att han verkligen förvandlats över natten. Om hans inre verkligen består av sladdar och metall får jag aldrig bekräftat men jag väljer att tro honom.

/Goesta

,.,.,.

Det är en sak att du försöker vara trevlig. Det är en sak att du försöker vara vänskaplig. Det är en sak att du försöker ge sken av att bry dig om mig. Det är en sak.

Det är en helt annan sak när du försöker krama mig (pussa på mig?) precis innan du går hem med ett snart flintskalligt jävla idiotmongo som jag skulle kunna döda vilken sekund som helst.

Är det okej? Tycker jag att det är okej? Nej, jag tycker förstås inte att det är okej. Jag bryter förstås ihop.

Jag stod inte där idag i famnen på en oförberedd vän och bölade som en liten idiot. Jag gjorde inte det. Jag stod där och såg glad, nästan alldeles vanlig, ut. Iskall. James Bond. Men vad fan tror du? Vem tror du att jag är? Tror du att jag är gjord av kol, kalk eller järn? Tror du att jag inte känner något? Tror du att jag vaknar imorgon och är bara bakfull helt utan dödsångest? Tror du det?

Du sa att du faktiskt hade läst här förra veckan. Så då kanske du läser igen. Vad tror du? Att det känns helt okej? Tror du det?

/Goesta

Take it the right way, baby

En glamourprinsessas dagbok:

Gud vad jag är motsägelsefull. Är det inte härligt? Blond och smart! Glamour och brottsbalk. Jag är sådär härligt mångfacetterad som bara en glamourös prinsessa i studentrum kan vara. Jag kommer att ha spets i rätten. Jag har noll känsla för stilistik. Jag är så tvetydig. Det är så gulligt.

Sigges Blogg:

Jag är författare. Jag skrev böcker förut. Nu tar bloggandet all min tid. Jag producerar 1000 tecken varannan vecka. Mer hinner jag inte med. Men jag lägger ibland upp starka bilder också.

Isobels text och verkstad:

Djurgår’n! Moderaterna! DJUUURGÅÅRN! Folkpartiet! DJUUUURGÅÅÅÅRN! Unga män. DJUUURGÅRN! Smink. DJUUURGÅÅÅRN! DJUUURGÅRN! DJUUUUURGÅRDEN!

Silverfisken: (med benäget tillstånd av Harlequin förlag)

Glaset är halvfullt.
Jag KÄNNER det.
Nej.
Glaset är.
Halvtomt.
Känner jag.
Starkt.
Jag har känslor. Starka känslor. Jag KÄNNER saker.

Och ge fan i att gnälla för att jag tjänar pengar. Jag är inte stolt över det men jag är stolt över det men jag tänker inte prata om det men kan vi prata om det? Jag KÄNNER för det.

Blogg Bolivar:

Jag är adopterad. Jag vet skit om Sydamerika. Jag tänker upplysa er.

Mamma Mu:

Idag vred jag sönder testiklarna på små små djur. Sedan drack jag ett glas vin. Sedan skar jag upp buken på en kamel samtidigt som jag flörtade med den snygga killen i kiosken.

Det Ljuva Livet:

Jag dricker. Jag är ledsen. Tyck om mig. Jag är så emotionell just nu. Jag är så himla bra på att skriva, tytcker jag.
/Goesta

Idag fick jag reda på att jorden kretsar kring solen! WOW! Förstår ni vad underbart!
/Aaron

Kinky Afro:

Jag tänker gnälla på allt och vara så jävla syrlig och aldrig tycka att något är bra och ni kommer att hylla mig för det. Inom mig finns ingen positiv tanke. Jag är så grymt syrlig. Liksom skönt ironisk också.

/Gonza Blatteskånska

Zanraff’s thoughts:

Fett keff på Stureplan igår. Jag ska aldrig mer gå dit.
Ikväll ska jag till Stureplan. Det kommer att bli fett.
Jag ska aldrig mer gå dit. Men idag ska jag dit.




/Goesta

35 minuter och 32 sekunder

Genialisk playlist idag:
Jadakiss - We gonna make it
Firefox AK - Madame! Madame!
Bob Dylan - Man of constant sorrow
NoFX - Lori Meyers
Nirvana - All apologies
Ol' Dirty Bastard - Brooklyn Zoo
RZA as Bobby Digital - B.O.B.B.Y.
Skid Row - I Remember you
The Rolling Stones - Heaven
= 35.32

/Goesta

Yeah'n you'll need some time, on your own.

Samtidigt som jag säkert hade behövt en nykter kväll framför teven och datorn och fan vet vad behövde jag en full kväll på Mango och precis det fick jag. Allt detta tack vare den för dagen besuttna Jonny som förbarmade sig över mig.

Jag och Oscar åkte hem till just Jonny och sjöng November Rain och Wonderwall och vem vet vad på det där löjliga sättet som inte är okej men ändå fantastiskt och vi drack våra ytterst få öl och vi begav oss ut på äventyr. Jag trodde jag hade den alltför välbekanta vakten i en liten ask men en dryg blick bekräftade för mig att så inte var fallet.

Anyways.

Vi dansade. Jag fick min White Russian. Jag dansade. Okej. Jag var inte så full så att jag verkligen dansade men jag var tillräckligt där för att överhuvudtaget dansade. Sådetså.

/Goesta

Skit

Inget funkar. Det Ljuva Livet är en döende man. Blogger är underrättade.

UPPDATERING: Det funkar fortfarande som skit. Fuck all.

Bara vara vänner

Man hinner inte ses lika ofta. Man hängde förut i stora umgängesklasar dagligen, nära nog dygnet runt. Visste allt om vad som hände i vännernas liv och visste varför de var antingen glada eller mindre glada eller i upplösningstilllstånd. Man var ständigt närvarande, man var en av bröderna, en av en stor symbios. Men man hinner inte ses lika ofta. Man blir äldre och mer och mer vuxen eller i alla fall annorlunda. Omtanken är inte mindre nu än då men den är mer sporadisk och aldrig tillnärmelsevis lika intensiv.

Vi bryr oss lika mycket som då. Kanske mer, eftersom vi har långt mycket större förståelse för varandras tillkortakommanden och brister och rena svagheter nu än då.
Den negativa konsekvensen av den uppväxta tillvaron blir då att man nte längre kan avläsa sina vänner lika lätt, ser inte vad som grämer dem om de inte säger något. Det positiva är att man tvingas vara så mycket mer effektiv. Man måste ställa alla frågor. Rakt på. Det blir en krass kommunikation och det blir en ärlighet och öppenhet med orden som hade varit omöjlig då.

/Goesta

basånivet

Jag är trött så in i helvete. Mer pank än trött. Livrädd för att träffa exflickvännen om jag går ut. Ändå vill jag verkligen just gå ut. Jag vill stå på ett dansgolv (mangos?) med en white russian i handen och flera innanför västen. Jag vill stå där och svennehoppa till någon Le Sport-låt som alla med bättre koll redan har tröttnat på. Jag vill titta på hon och hon och hon och hon och hon och till slut möta en blick som ser i mig vad jag ser i henne. Jag vill säga till Sebastian att inatt inatt är det du är det jag men på det vänskapliga sättet. Jag vill gå på en efterfest jag kommer att ångra att jag besökte och jag vill åka taxi hem för mina absolut sista pengar. Jag vill allt det där och jag vill det nu. Istället sitter jag framför datorn och hostar till bloggstatistiken. Tydligen har bloggen legat nere under flera timmar idag. Eller så bestämde sig samtliga besökare för en tillfällig men fullständig bojkott.

Hör gärna av er om ni har vin, kontanter, cigaretter och ett rasande trevligt sätt. I'll be there in five.

UPPDATERING: Det Ljuva Livet är numera tydligen en blogg som bara fungerar sporadiskt. Jag tror att Blogger avsiktligt försöker skita ner oss.

/Goesta

Synskadade bluffare

Igår följde jag med Peppe till Centralen. Jag hade 15 kronor kvar och köpte en tialott. Vann 20 kronor och gick tillbaka till kassan för att köpa en trisslott.

-Hej kan jag få en trisslott istället, jag vann 20 kronor.
-Absolut. Eller.. du kanske vill pröva den här nya lotten från Synskadades riksförbund?
-Nej. Eller vaddå, vad kan man vinna på den?
Han undersöker lotten.
-Upp till 2 miljoner kronor
Jag ser tveksam ut. Han blickar allvarligt in i mina ögon och säger:

-Antingen köper du den här lotten, så går pengarna till Synskadades riksförbund.
Eller så köper du den andra, och då går pengarna till staten.

-Vafan, så kan du inte hålla på och anklaga
-Nej, jag anklagar inte.. jag
-Ok jag hjälper väl dom synskadade då
-Alltså jag anklagade inte, jag ville bara..

Han tittar ner på lotten och river loss den från de andra.
Jag väntar på fortsättningen av hans mening.
Han tittar upp igen, ger mig lotten och säger:

-Ja. Det var allt

Peppe säger att jag blivit blåst medans vi går därifrån.
-Du vet att det inte går att vinna någonting på den där
-Jo, upp till två miljoner

Eller hur att det gick. Jag ska gå fram till den första synskadade människan jag ser och kräva tillbaka mina 25 kronor.


Aaron

Jag fick ingen biljett till VM, men tröstprisen rasar in. Den 29:e april åker jag, pappa och hans kompis till l'Escala norr om Barcelona. Den 30:e tar vi kusttåget söderut och ser Barcelona-Cadiz.

I l'Escala finns en restaurang som heter Korpilombolo. Det är ingen slump att den heter så. Det är en temarestaurang om Korpilombolo. Helt sjukt. Eftersom min pappa härstammar från Korpilombolos närbyggd ska han ta med sig massor av fotografier och byta dem mot mat på Restaurangen.

Den 18:e juni åker jag och vänner till Köpenhamn och ser Brian Jonestown Massacre. Dagen efter åker vi vidare till Hamburg och hänger utanför arenan när Saudiarabien och Ukraina möts i VM.

Vilka fotbollsfans från Ukraina har råd med en VM-resa? Det lär ju bara vara mafiosos och kontraktssvindlare, blandat med oljeshejker från Saudiarabien. Det kommer utan tvekan vara den märkligaste platsen på jorden just då. Titta bara på bilden var det ska utspela sig.



Aaron

"Det ska vara mer akustiskt ikväll"

Gårdagen inleddes med gratis öl i en butik jag inte minns namnet på. Reebook hade låtit designers från bland annat Nakkna och Fienden klippa och klistra i och kludda på skor. De flesta såg ut som skit och tattiga skolprojekt men alla tittade intresserat i fem minuter. Sedan tog ölen fokus från skorna och det blev mycket trevligare. Vår svenske rapsuperstar Petter spelade skivor och tydligen går det bra nu. Träffade Farnaz och Nasanin för första gången på länge och det är alltid lika trevligt.

Fortsatte så till Riche där ölen som vanligt är allt annat än gratis. Det bästa med Riche måste vara att det inte finns någon garderob utan att man bara hänger av sig på en krok som man gjorde på mellanstadiet. Virtanen spelade skivor och jag bad honom spela Postal Service - Such Great Heights (download or die!). Dock utan framgång. Han mumlade något om att han skulle spela "mer akustiskt" ikväll och att han kanske skulle spela den senare. Fan dig, Virtanen. Sen får jag väl ge honom det att han spelade väldigt bra musik ändå. Han är en inflytandemogul just nu. Han är ju överallt. Studio Virtanen har gått från att vara ticks-teve med charm till att bli ett riktigt bra program. Jag älskar att alla gästerna känns dagsaktuella och att han är beväpnad till tänderna med förskrivna frågor. Inte som mongo-Luuk som jobbade ett halvår för att få dit The International Superstar och sedan satt och gullade i två minuter innan det var dags för ett patetiskt daterat sketchinslag. Studio Virtanen är bra och intressant. Hans kommande bok tror jag tyvärr är ett uttryck för svår hybris. Jag har sagt det förr och har inte ändrat mig. Bloggprosan hör inte hemma inbunden. Gott så.

Såg alldeles nyss min vackra vän Andrea på MTV. Hennes nya singel, "Madame!, Madame!", är verkligen riktigt bra. Recensionerna har varit sådär men jag hoppas ändå hon säljer skiten ur sig och toppar tracks inom kort.

Folk pratar gärna om hur de uppskattar spontanitet och infall och sådana saker som "skönt" folk ägnar sig åt. Ofta är det dock en ren lögn. Jag tänker på de där flirtarna man har på tunnelbanan. Du ser henne, hon ser dig. Ni vet båda två om varför den andra tittar. Ni är övertydliga. Du fortsätter, du får gensvar. Ni blänger och ni ler. De där flirtarna. Klockan är kanske 17:10 eller 14:30 och du kliver bara av eller låter henne göra detsamma. Ni ses aldrig mer. Trots att det var så uppenbart. Trots att båda visste. Det värsta är att båda vet att om du går fram och säger 'hej' och ber om hennes nummer så är du körd. Du är död. Det finns inte en chans. Så du försöker aldrig.
Nu envisas många med att säga att sådär är det inte alls. "Jag skulle bli jätteglad om han kom fram". Tjurskit. För när han tar steget från att tryggt låta blickar mötas på avstånd till att vara den spontana killen som mber om ditt telefonnummer så går han från att vara oändligt spännande till framfusig och störd. Så han frågar aldrig någonsin. Han kanske gjorde det för sju år sedan. Men vis av erfarenheten har han slutat. Varför är det så? Varför kan han inte gå fram och säga 'hej' och ta en fika och följa med hem och kolla på "Sopåkarna" med Estevez/Sheen och pussas och åka hem igen? Varför händer aldrig de grejerna?

/Goesta

Från en annan skyttegrav

Sitter och klistrar in svensk text i en bok om hundtricks. Dricker öl från systemetkassen jag hittade i hallen som Robin glömde igår och försöker sno nya Concretes-skivan på DC men hittar den inte. Idag ringde Therese och frågade om jag ville jobba halvtid som webdesigner åt hennes pappa i vår. Jag vill men får bara ångest när jag tänker på det. Jag gillar mitt skolliv där jag kan låtsas vara utvecklingsstörd då varje avklarad uppgift är en triumf. Jag kanske ska ta jobbet ändå och se mina papier machevingar försvinna upp i himlen. Jag vill mest bara att det ska bli vår så jag kan börja söka jobb som båtvakt, om man kan bli det utan att vara med i en båtklubb eller ha en stor vakthund. Jag vill vara båtvakten som ligger mot skjulet med en tom plunta halvt innanför kragen. Funderar på att söka jobb på Göta Kanal i sommar. Jag vet en kille som jobbade en hel sommar med att knyta fast båten när den kom i hamn.

Aaron

...och därför har jag aldrig fått frågan "Var fan fick du luft ifrån?"...

/Goesta

Live från skärselden

Jag drar mig för att skriva det. Jag är rädd för att jinxa mitt liv. Jag fruktar ett karmabakslag. Men... Jag har mått oförtjänt bra igår och idag och tror att jag kommer att göra så även imorgon. Kanske var helgen en nödvändig skärseld för mig. Ett stålbad för att pressa ur vidrigheter och ångest jag hållt tillbaka för intensivt. Kanske var det så. Jag känner mig som en lättare människa nu.

Jag vet att det här kommer att slå tillbaka. Jag skulle inte ha skrivit det. Nu kommer jag få äta upp mina ord. Nu kommer jag att tvingas ner i hjärtasmärtaarsle-träsket igen. Nu kommer jag att möta skammens och skuldens knytnäve helt oförberedd och jag kommer att falla tyngre än någonsin. Bara för att jag vågar säga att jag mår bra. Jag är livrädd. På riktigt.

Ikväll ska jag till Riche och bli full. Gladfull, har jag tänkt mig. Från nu finns möjlighet att satsa pengar på hur kvällen blir. Odds finns hos Unibet och Svenska Spel.

/Goesta

Writers Blockparty

Sitter och försöker producera den mest magnifika prosa som någonsin skapats. Har inlämning imorgon. Det går väl inget vidare om jag ska vara ärlig. Hittar ursäkter var jag än vänder mig. Äta mat. Dricka en öl. Se på Big Brother. Dricka kaffe. SMSa. Läsa bloggar. Månnga otroligt viktiga saker som måste avverkas innan jag sätter igång. Fuck me, I'm worthless.

Jag ska locka fram Raymond Carvers ande och få honom att skriva igenom mig. Då kommer allt bli så lätt.

/Goesta

River Plate, 12 Mars 2006

Det här hände i Argentina iförrgår medans jag inte hade en aning om det och frös i Stockholm.

Aaron

Hahaha/snyftasnyfta/ hohoho/gråtagråta

Vik hädan, smutsiga ångest-Goesta! Välkommen tillbaka livliga super-Goesta. Typ.
Det känns märkbart bättre plötsligt och jag kan återigen ha ångest över dåliga hårdagar. Att ha ångest övre dåliga hårdagar är alltid ett sundhetstecken. Den senaste helgens vidriga eskapader visade sig kanske vara ett par rejäla käftsmällar snarare än ett regelrätt mordförsök. Det är ju glädjande. Eller så håller jag på att utveckla en bipolär sjukdom i form av manodepressivitet. Jag kanske kommer att bli en sån som är våldsamt välvillig och forcerar tystnaden med mitt gapiga skratt. Ena dagen. Jag kanske kommer att bli en sån som bryter ut i tårattacker och skrik och vrål på offentliga platser. Andra dagen. Vi får se hur det går.
Jag har ju annars alltid varit den mest humörsjämna människa jag känner. Jag har varit på samma humör vare sig någon dött eller jag funnit någon att älska. Det där har alltid varit ett problem. Folk tröttnar liksom. Min nyfunna potentiella manodepressívitet kan bli en stor succé.


Jag tror att det var det hemlagade potatismoset, fiskpinnarna och remouladsåsen igår som lyfte mig ur gyttjan. Jag gillar verkligen hemlagat mos.

Ni vet väl att Jess, Andy och Parrot inte bara delar lägenhet utan dessutom bloggar jättelångt och jättebra jätteofta. Jättetrevligt.

/Goesta

För sent.

Kunde jag inte fått det här mailet i tid? Typ i September.

" Your girl is unsatisfied with your pottency?
Don't wait until she finds another men!

Click here to choose from a great variety of LICENSED love t@bs!
Best pri$es, fast shipping and guaranteed effect! Here you buy it
right from warehouse!


The store is VERIFIED BY BBB and APPROVED BY VISA!

http://uNEbZtxhtz0huhtzentt4gttmgbtb.bendbh.com"

/Goesta

Jag bara förvarnar.

På bilden ser ni vad som kan komma att kallas "Röder-vapnet" om han har fel ännu en gång.

/Goesta

Det Ljuva Livet-Goesta/Big Brother-Linda/Robinson-Jan/Villa Medusa-Mackan

Psykisk ohälsa har den effekten på mig att jag röker oändligt mycket. Jag röker så många cigaretter att jag knappt hinner andas. Ingen kan röka som jag. Lite känns det som att hon gjort slut en gång till. Vad fan är det egentligen? Jag har redan blivit dumpad. Det var länge sedan nu. Jag kan inte bli dubbeldumpad. Alltså borde det här inte slå mig så hårt som det gör. Jag vågar nog aldrig mer träffa henne. Hon tycker säkert att jag är larvig för hon älskade aldrig lika mycket som jag. Det var så, det där är inte bara självömkan, det var verkligen så. Charlotte tycker att jag ska söka psykolog. Hon kanske har rätt. I så fall vill jag ha en mailpsykolog. Jag klarar inte av att säga saker när folk tittar på mig. Jag mår bra när folk tittar på mig. Jag har nog slutat känna alls utanför text (har nog aldrig gjort det). Förutom när jag blir överrumplad. Jag hatar att bli överrumplad.

Om det fanns bloggrecensenter i kvällspressen skulle de kalla mitt skrivande för förnedringsbloggande. Jag är blott en trasig Villa Medusa-själ som visar mina små sår för att ni ska tycka om mig. Jag pekar och gestikulerar och säger 'Kolla. Här har jag ont.' och ni kollar. Stäng av mig. Släck mig. Sluta mig. Ni är bättre än såhär.

/Goesta

Kate 4-ever med spritpenna på min jaguar.

Det är fan vad folk fyller år. Igår födelsedagsfest för Olof och Charlotte. Idag kalas för Kalle. Grattis all tre. Och snart Hannes. Vi blir äldre och vi blir det vansinnigt fort. Fick höra att jag ser yngre ut, än för något halvår sedan, igår och tog det som något bra. När man blir glad av att höra att man ser ung ut vet man att ens egentliga ungdom är försvunnen. Den tid då man helst av allt ville se äldre ut. Den tid då man längtade efter att åldras och bryta nya barriärer. 15. 18. 20. 25 längtade jag aldrig till och 26 kommer nog inte bli kul. Usch. Tvi Vale. 19 'til I die. Jag lovar.

Ångesten efter fredagens katastrof består med oförminskad kraft. Så fort förkylningen började ge sig tog de verkliga problemen vid. Jag är en maskin som producerar ömkan. Självömkan sprutar ur denna kropp och medömkan är bara ibland en biprodukt. Tänk om man kunde få betalt för sin ömkan. Då vore jag miljonär.

Saker jag ska undvika:
1. Exflickvännen.
2. Paniken.
3. Idiotin som bebor mig och ständigt tränger fram.

Saker jag inte ska undvika:
1. Vänner
2. Skolan

Ska det vara så jävla svårt att hålla sig till det där? Ska det vara för mycket begärt av mig själv. Nej, Goesta, nu skärper du dig och slutar vara störd i huvudet. Slutar vara störd i huvudet. Slutar vara störd i huvudet. Slutar vara störd i huvudet. Slutar vara störd. I huvudet.

/Goesta

Fuck forever, if you don't mind, I don't mind, don't mind, don't mind, don't mind, don't mind, don't...

Vänner och andra brukar fråga. Hur mår du NU då? Mår du BÄTTRE i alla fall? Jag brukar svara ja. Med reservationen 'tror jag'. För edt handlar om att tro. Jag tror att jag mår bättre. Jag vet inte säkert. Eller i alla fall så visste jag inte säkert förr än igår. Igår var jag, Aaron, Sebastian och RObin på Mango. Jag trodde att det jobbiga med kvällen var när jag tvingades konstatera att flera av mina gamla elever blivit myndiga och valt att klubba där jag klubbar. Herregud. Det var dock inte det jobbiga den här Mangoaftonen. Det jobbbiga var att exflickvännen var där. Just ja, hon som dumpade mig. Jag trodde att det var bättre men fann mig själv i en helt annorlunda situation. Jag bad Sebastian att sysselsätta mig så fort hon var i närheten och det gjorde han med den äran. Hon envisades dock med att vi skulle prata. Det skötte jag med värdighet. Förlåt, den senaste meningen skulle vara som följer. Det skötte jag helt utan värdighet.

- Jag saknar dig, sa hon.
- Då skulle du inte gjort slut, sa jag.
- Hatar du mig? sa hon.
- Jag älskar dig, sa jag.

Jag mår sämre. Vet jag.

Hon försökte mamma mig genom att säga till bartendern att jag inte skulle ha mer näör jag beställde min nionde vodka tonic. Efter moget övervägande visade jag mitt missnöje genom att ta in två sexor fernet också. Skönt. Jag minns att vi pratade och jag minns att jag var ömsom hård och kall ömsom depraverad och längtande tillbaka. Det gick oavsett strategi jävligt dåligt. Visst, hon såg ledsen ut. Visst, det tog nog. Men det var jag som stod ute vid the designated rökplace och grät som ett litet barn i Robins famn. Det var jag som gick därifrån tillintetgjord och besegrad. Det var jag som drack 11 vodka tonics för att klara av situationen. Det var jag som satt och kräktes på mina skor vid slussen. Det var jag som sov med kläderna på och vaknade med spränghuvudvärk och panikångest. Hon klarade sig sannolikt bättre.

/Goesta

Maradona

Fredag = Poesiafton

Charles Bukowski - Genius of the crowd

Bukowski - The best love poem I can write

Bukowski - The last days of the suicide kid

Louis Simpson - A farewell to his muse

/Goesta

polemik

Jag vet inte om det är min dåliga form som gör sig påmind men när jag läser Kristoffer Poppius senaste krönika är det enda jag känner att det är dags att lägga ner. En klubbkrönika ska inte handla om att man är 32 och orolig för att bli "den gamle" på klubbarna. Ge upp. Du är redan den gamle på klubben. Fan, jag är ju nästan gammal. Ska du skriva klubbkrönikor får du börja gå ut och se besökarna i vitögat. De är inte 32. De är 22. Där du sitter och gottar dig i ett hörn med andra journalister är du kanske inte värst gammal men ungdom är den viktigaste accessoaren på klubben. Ungdom och vodka är det enda som räknas. Ungdom och extravagans är viktigast. Du är den övervintrade rockkillen på Debaser. Du är pedofilen på BabaSonic (ja, jag vet, jag också). Du är han som tycker de spelar för högt på Marie Laveau. Du är kanske jämnårig i Riche lilla bar. Men det är inte klubbredaktörsmaterial. Det är journalistskvaller. Bla bla bla. Stanna hemma. I would.

/Goesta

jbp?????

Du sitter och undrar vad som är rimligt? Jaså, det gör du. Jag ska tala om för dig vad som inte är det. Nu ska du lyssna jävligt noga. Nu ska du spetsa öronen och koncentrera dig. Fattar du det? Det är kanske rimligt med fågelinfluensa i Oxelösund. Det är fan rätt åt den vidriga hålan. Det kanske är rimligt med krig i hela världen. Världen had it coming. Förstår du det? Lyssnar du? Är du verkligen uppmärksam på vad jag säger? Bra. Det kanske är rimligt med 10 minusgrader varje dag. Det kanske till och med är rimligt att Liverpool Fc åkte ur Champions League. Vad vet jag? Vad i helvete vet du? Vad som definitivt inte är rimligt? Ska jag tala om det för dig? Lyssna då! Sitt inte bara där. Koncentrera dig. Det är inte ett dugg jävla rimligt att vara förkyld så till den milda grad att man bara kan andas stötvis och aldrig när man äter eller dricker och att man ska snyta upp en och en halv rulle per dag och man ska ha snor som rinner som på en äcklig femåring och man ska vara helt igensnöad i huvudet och man ska vara det i två veckor och det ska inte finnas den minsta tendens till att gå över. Det är inte ett dugg rimligt. Hajar du det? Är du störd eller? Fattar du inte hur synd det är om mig? Jag vill gå ut och klubba på den där japanska jävla skitgrejen på H62 och jag vill dricka drinkar. Det hade varit rimligt. Att sitta här med söndersnuten näsa, som ser förjävlig ut, är allt annat än rimligt. Lyssnar du? Bra! Det är INTE rimligt att jag ska vara sjuk. Förstår du? Var fan är Joakim Bordas vårdande huskurer när man behöver dem?

/Goesta

el José

Jag har trevat lite i min fascination för José Mourinho på sistone. Jag älskade att Mafia-Abramovic fick en värdig lekkamrat att med stil fnysa åt resten av världen med. Hans påhopp på Anders Frisk var, även om det var tråkigt för Anders, högst underhållande om man tänker på det som en film.

Han blev ju som bekant avstängd i 2 matcher på grund av det, och erkände genast för hela världen att det inte var något problem. Han hade blivit avstängd förrut, när han tränade Porto, och skötte den gången coachingen utan problem från läktaren via en mobiltelefon.

Detta skulle nu naturligtvis förhindras. Uefa placerade ut kontrollanter på var sida om Mourinhos stol på Stamford Bridge. Tråkigt för dem att han aldrig dök upp. Han såg matchen på TV från ett närliggande hus och gav taktiska direktiv till en kille som satt med mössa och öronsnäcka på bänken. När det sedan blev dags för presskonferens, skickade Mourinho helt sonika upp killen med öronsnäcka för att besvara alla frågor via samma kanal som han styrt matchen ifrån, och triumferade med sin senaste list.

Som sagt, jag har älskat honom och inte trillat i några moralfällor. Men den senaste tiden har det blivit lite väl mycket cyniska tårar från hans sida. Som att säga att Chelsea förlorade matchen mot Barcelona redan på Stamford Bridge, när Del Horno blev utvisad. Visst, det var ingen utvisning, men väl ett gult kort. Domare gör misstag, ibland stora misstag. Att som Mourninho då säga, att en match med två möten avgörs efter en halvtimme in i den första matchen för att hans spelare blivit omotiverat utvisad, är bara ovärdigt skitsnack. Om Del Horno uppenbart förtjänat en utvisning, vems fel hade det då varit att Chelsea inte kunde stå upp mot Barcelona?

För Mourinho säger också efter tisdagens oavgjorda returmöte:
- Barcelona kan inte slå oss 11 mot 11.
Inte? Ursäkta Mourinho, men var inte Chelsea totalt utspelade i 90 minuter, 11 mot 11, för att endast få till en kvittering i sista minuten på en helt feldömd straff? Det är väl ganska likvärdigt med en för hårt dömd utvisning? Han får sluta med såna floskler, han är bättre som ett värdigt svin än ett bittert.

Men med allt detta sagt, så ser jag den här bilden idag, och förlåter honom genast. Ger man en örfil på motståndarnas lagkapten precis innan avspark är det mesta förlåtet.

Aaron

Inte min grej

haha. Nu när jag måste börja söka jobb kommer jag ihåg vad mina tre senaste chefer sagt till mig:

-On Monday, it's judgement day.
-Aaron, are you planning on leaving us soon?
-Ok, I've got something to tell you. You have your day off tomorrow and you don't need to come back on Tuesday.

Jag säger som Conor Oberst:
"But me, i'm not a gamble. You can count on me to split"

Aaron

En Montelius

Since when did it become cool to get sneezed and not sneeze back?

I den värld av döda vita blodkroppar som befolkar min näsa och, vad det verkar, hela kropp är det svårt att njuta av det vackra vintervädret. Det är förvisso svårt att njuta av vinterväder överhuvudtaget. Jag avskyr vintern. Jag kan ha nämnt det tidigare. Jag vet inte om jag berättat att jag har en lite dassig relation till feber också. Vi kommer inte så bra överens.

Jag har så många frågor. Är boksamlingen den nya skivsamlingen? Är svart och vitt det nya rosa och rött? Är det sant att man ska ha luggen framåt nu när jag äntligen brutit mig loss från det där? Är det sant att smarta snygga tjejer slutar med lipgloss 2006? Är det ikväll Robbie Fowler visar varför Liverpool köpte tillbaka honom? Är det i år som svenska mode/livsstils/whatever-magasin äntligen börjar publicera skönlitterär text? Är det sant långa killar är smartare än oss kortare? Vilken blir den nya sextrenden efter analsex? Kommer Jadakiss bara ge ut mixtapes hädanefter? Är Afrika det nya Kanarieöarna? Är fullkorn den stora påläggskalven 2006? Fortsätter matsäcken på grundskolans friluftsdagar att vara en klassfråga? Kommer medier våga förnya sig utan att alla är med på det? När får jag chansen att tacka nej till ELIT-listan? Blir Filip och Fredrik 2006 samma som Kristian Luuk 2002? Kommer mammas plusjobb att bli ett riktigt jobb till slut? Hur bra är Ghostface Killahs nya? Är alla relationer med kvinnor en evig kamp från deras sida att jag ska förändra mig? Är yta plötsligt så viktigt bland kulturmänniskor för att de ska kunna låtsas vara snygga inför varandra? Lever Tupac Shakur? Finns det en bögarnas konspiration? Överlever jag, mamma, pappa och bror hela året alla fyra? Kan Gud ge någon en lottovinst på sisådär 50 miljoner plus bara för att vända tillvaron för honom eller henne? Är slutspelsskägg verkligen en särskilt bra idé? Finns det flickor som på allvar föredrar den snälla killen även sexuellt? Blir VM-sommaren lika fantastisk som den 1994? Kommer journalister äntligen sluta att omotiverat hypa alla svensk indie? Kan man gilla Polanski, R Kelly, Woody Allen och Mystikal samtidigt och med bibehållen moral? Ska pragmatism någon gång få stå tillbaka för idealism igen? Kommer jag att våga älska någon någonsin igen? Är det verkligen så jävla ointressant med musik utan bäst före-datum? Är det fel att en liten del av en alltid vill att Scarlett Johansson ska klä av sig när man ser henne på film? Orkar jag skriva sonetter fler gånger? Ska Chris Härenstam äntligen få högre status än Staffan Lindeborg på SVT? Är det läge att slänga alla sina tunga CD-skivor? Är det rimligt att leva skuldsatt och nära nog hemlös som snart 26-årig snubbe? Är självömkan det nya svarta? Är 'nya' Spy Bar verkligen nytt när Daniel Nyhlén fortfarande går förbi alla i kön? Har Nöjesguiden helt spelat ut sin roll? Hur mår jag om ett år? Hur mår min pappa idag? Är bloggen opium för folket? Kommer Johnny Depp någonsin utmana sig själv som skådis igen? Hur ska det gå för Jennifer Aniston? Går det "bra nu"? Är våld alltid så jävla fel ändå? Kan man snyta ut något väsentligt om man tar i för hårt? Har några fik överlevt trots rökförbudet? Kommer jag att bli en sån här?

/Goesta

Bästa Jessica

Jag önskar att hon hade slagit honom med knytnäven tre gånger. Inte att han bara påstod det. Jag önskar att hon hade sparkat honom i ansiktet. Han är inte värd henne. Hon är värd allt. Jessica är fantastisk. Muffe är lögnaktig och ond. Usch. Han hade förtjänat stryk.

/Goesta

Kort

Google Earth blir bara bättre och bättre. I Amerikanska städer finns nu alla Caféer, Barer, Restauranger, större Affärer osv utmärkta med symboler, som om man trycker på dem hänvisar till ställets hemsida. Dessutom har forumet där användarna tipsar om olika fynd, iaktagelser, kändisars hus eller anmärkningsvärda platser, minst tiodubblat sig.

Jag missade den förrut, men nu har jag i alla fall hittat knappen som man tar snapshots med. Nu går det att ta kort på hela världen hemifrån.

Aaron

Om detta må ni berätta

Apropå Barcelona - Chelsea skriver den vanligtvis begåvade Simon Bank såhär:
"Jag tror att det blir match, men att Barça klarar sig till slut. Kvällens domare heter förresten Markus Merk, han är bäst i världen. Det känns, av någon anledning, viktigt att få med det." Det må vara hänt att han hyfsat till sig men jag är själv inne på att mordhota Merk efter matchen. Inte på grund av hur han dömer ikväll utan på grund av den fatala och nedtystade skandal han ställde till med under EM 2000 när han lät värdnationens idiotforward Emile Mpenza ta ned bollen med handen och skjuta mål bakom en chanslös Hedman. Utan det domslutet vet man aldrig hur det hade gått. Okej, vi var genomusla, men ändå. Jag ska maila Merk idag.

En fråga - Är det bara jag som tycker att Blogger/Blogspot verkar vara på väg att krascha? Nya problem hela tiden, allt går segt, allt halvpajar. Utbrett problem eller specifikt för Det Ljuva Livet?

/Goesta

Edith Edelfeldt?

Sitter i mitt nya hem och är tillräckligt sjuk för att inte fixa något, inte orka något, men tillräckligt frisk för att vilja göra något, vara uttråkad, bli frustrerad. Var trots svag feber i skolan idag och detta därför att Inger Edelfeldt gjorde författarbesök. Lagom yrslig fattade jag bara hälften av vad hon sa och tänkte flera gånger att hon hette Edith Södergran. Lyckligtvis kallade jag henne aldrig Edith. Jag avundas Edelfeldt hennes vansinnigt enkla syn på författandet och hur hon tycks se det som världens lättaste grej. De perioder då hon saknar inspiration eller fastnar i något gör hon "något annat istället". Låter skönt.

Vad övrigt är är tomgång. Idel tomgång och tomhet. Ingen ilska, ingen glädje, ingen irritation, ingen ro, ingenting. Bara tomgång. När jag blir stor ska jag känna saker igen. Jag ska njuta av livet och bli arg när saker går emot mig, glad när jag har vinden i ryggen. Jag ska leva ett adjektivsjukt liv med många starka färger och en allmänt insupande hållning. Kanske flytta till Österlen och tänka på hur saker och ting ligger till. Kanske börja måla akvareller. Dricka ett dyrt glas rött till maten och vara välkänd bland mina vänner för att jag grillar så bra. Jag ska alltid vara först ut att bada på våren och aldrig säga nej till en trevlig middag. Gud, så trevlig jag kommer att vara. När jag blir stor. Om en och en halv månad är SJs och alla andras "under 26"-rabatter borta. Kanske är det redan då jag ska ha nått dit. Till Österlen. Till AMF-reklamen. Till kärleken och stillsamheten. Till tillvaron där kronofogdar är något man skämtar förnöjsamt om och smärta är något som tandläkaren levererar. Till livet där vinter bara är en årstid och ångest är något man minns från sin ungdom. Herregud. Vad skönt det ska bli. Den 28:e april träder jag in i vuxenvärlden och lämnar allt det äckliga unga bakom mig. Tills dess tomgång. Idel tomgång.

/Goesta

Porr, massor av porr.

En sak till. Med jämna mellarum duggar det in besökare som hittat hit genom att googla ordet porr. Jag blir lite förundrad. Hur fantasilös och korkad är man om man sitter hemma och inte kan vara mer specifik än så när man är sugen på snusk? Man specificerar sig inte. Inga "teens" eller "hans scheike" eller "interracial spanking". Ingenting. Inte "porrfilm". Inte "amatörporr". Bara "PORR". Det är så dumt.

Ännu dummare är man om man faktiskt klickar sig in på Det Ljuva Livet efter att ha googlat "porr". Man inser uppenbarligen inte att det här var fel ställe. Det verkar vara en hiskelig massa text och förbannat lite snusk men rätt vad det är kanske det dyker upp något lättklätt. Vem vet. scrolla, scrolla, scrolla. ingenting. scrolla, scrolla, scrolla. Nej. Ingen porr. Googla igen.

Idioter.

/Goesta

Att tala är silver

Jag måste vara ärlig. Jag kan inte tiga längre. Jag tycker det är besvärligt att lista sina mest klassiska blogginlägg under rubriken "Oldies but Goldies".

/Goesta

språk

Hur gammal var Lil' Wayne när han myntade "Bling Bling" för första gången? 17? 18? Hursomhelst är det lustigt att något han droppar i en låt blivit så utbrett, så töntigt och så etablerat bland alla från tolvåriga 50 Cent-diehards till 58-åriga kärringar som säger sig handla just bling bling på H&Ms bijouterie-hylla.

/Goesta

assåba

Den glada nyheten är förstås att jag plötsligt finner mig boende tillsammans med Robin och Oskar i en stor trevlig lägenhet i Hägerstensåsen. Den trista nyheten är att jag inte har en aning om hur länge jag får stanna. Den glada nyheten är att jag haft sportlov och fått gott om tid att läsa och skriva på. Den trista nyheten är naturligtvis att jag druckit upp all tid och alla pengar. Den glada nyheten är förstås att jag tillfrisknade snabbt efter feberchocken för en vecka sedan. Den besvärliga nyheten är att jag blivit sjuk igen nu. Det har säkert inget med mitt nattliv att göra.

Jag har ännu inte börjat läsa in mig på Sofokles och på tisdag ska jag prata om honom i 40 minuter. Krävs ett geni för att göra detta snyggt och ett sådant är jag inte. Helvete.

Den närmaste tiden ska jag försöka förskjuta fokus från yrsligt supande till genomtänkt studerande och presterande. Det kommer inte att bli lätt. Ärligt talat, hur gör man? När man hittat sin rutin i att gå ut hela tiden, alltid alltid, och inte har någon annan sysselsättning som pockar särskilt på uppmärksamheten, hur gör man då för att finna ro i det där andra? Jag har vetat det såväl förr men nu känns det omöjligt. Jag läser inte tidningen med ro längre, jag ser inte på teve med ett lugn i kroppen nuförtiden. Jag är rastlöst på väg till nästa klubb och nästa dyra drink hela tiden. I mitt huvud är jag alltid på väg dit. Fuck it. Det är ju bara att skärpa sig. Vem försöker jag skylla ifrån mig på? Jag måste börja tänka på vad det är jag gillar mer än vodka tonic och farliga förbindelser. Låt se: Millencolin, Liverpool FC, Kurt Vonnegut, Miriam, Micke Dubois, Jon Stewart, Your world w/ Cavuto, Sopranos, Six Feet Under, All Saints, snygga t-shirts, Mike Jones, Bolivar, tevespel, Sveriges Radio, så kallat svenskt kaffe (as opposed to espresso/latte/vadsomhelst), vänskap, Jesper Högström, Johan Glans, Ed McBain (trot eller ej), Tarik Saleh, Jadakiss, Sebastian, sonettkransar, grammatik, bröst, Sean Penn, Britney, Camilla Sköld Jansson, Will & Grace, Eurogoals, Edwin Jeans, Conan O'Brien, Röda Marlboro (as opposed to Marlboro Lights), Ludacris och Coca-Cola. Ska det vara så svårt att låta de sakerna få mer fokus?

/Goesta

Att åka till för 15000:-

Högst upp i Stilla Havet, som ett iskallt tak, där en övervägande del av året är dimmigt och molnigt, ligger Aleutian Islands. Ett pärlband av öar som binder ihop Alaska och Ryssland. Stränderna kantas av havsuttrar och utspritt över öarna ligger övergivna militärbaser och förbjudna områden.

När man ser de här bilderna känns det som att hela Stilla Havet sluttar och att det här är toppen.

Om man tittar åt vänster istället för rakt fram på bilden nedanför, finns det bara 1000-tals mil av vatten, där det blir varmare och varmare ju längre man färdas. Om jag någonsin åker till Söderhavet tänker jag göra det härifrån.




En målning av ön Adak under andra världskriget.



Aaron

Lotto

Imorgon måste jag börja lära mig Ryska. Jag har inte lärt mig ett nytt språk sen i mellanstadiet och det lär knappast vara lättare nu. Alla säger att barn lär sig lättare och jag vill verkligen vara ett barn nu. Jag gjorde bara det här för att få CSN-pengar.

Jag hatar Lotto-Erik som får panik av att vinna 122 miljoner.

Aaron