Uproar

Så vi har nyårsfest på lördag. Visst grabben. Folk kommer att ta med sig dricka. Absolut absolut. Vi kommer ändå att ha bar. Sure. Så jag och Robin gav oss iväg på ölköparäventyr. Det kändes verkligen inte som att det skulle bli ett äventyr utan snarare en tråkig lång väntan sittande på Eckerölinjen och i buss mellan Stockholm och Grisslehamn. Och precis så började det men redan när vi klev på båten ser jag grabbgäng som är direkt obehagliga, alla mina fördomar säger mig att de bor i Jordbro och röstar på Sverigedemokraterna. Så jag säger elaka saker om dem till Robin. Han är enig med mig. Båten åker, vi äter halvhyfsad husmanskost och köper en jävla massa öl och sedan stannar båten och man ska gå av. För att byta båt, tror vi. I själva verket ska man kliva på samma båt, man ska bara hinna med en tjugofemmeterspromenad på Åland först. För så funkar det tydligen. Så vi tar våra öl och går av. Tullen stannar oss. Jag tror att de ska stripsearcha oss efter hasch och skit men icke. Vi får inte ta med mer än två gånger 24 öl var och vi har betydligt mer. De är otrevliga sviniga dryga äckliga auktoritetsrunkare regelknarkare som snor oss på nästan tvåhundra burkar öl och bötfäller oss med 70 Euro per huvud. Fint. De kunde lika gärna sagt "ni får gå tillbaka elva meter och lägga in ölen på båten igen och sedan gå runt och ta era öl" men de ville inte. För det hade tydligen varit alldeles i sin ordning om vi bara hade låtit ölen ligga kvar på båten medan vi promenerade i elva sekunder på Åland. Men. De ville pissa på oss. Så kan det gå.

Vi repade mod, hyfsat allefall. Vi köper ytterligare 50 öl på vägen hem för de sista pengar vi har med oss, the show must go on och så, och beslutar oss för att jag ska ta en tur (åtta timmar totalt) också på fredagen och köpa upp mig på mer. Allt för festen eller visst hur visst?

Och hela tiden. Överallt. Sverigedemokratväljarna från Huddinge Jordbro Handen Centrum. Överallt. De börjar bli fulla. Vi börjar bli sura. Jag har snart fått nog.

Kliver in på bussen hem. Precis bredvid Robin står fyllesverigedemokratarslegänget och packar in sina medköpta ölflak och förolämpar busschauffören ('jääla fitta asså'). Humöret är sådär vid det här laget. Robin inser att de, ålandstulltjänstemännen, snott hans pass i tullen. Han ringer och de konstaterar lätt fnissigt att de råkat glömma det i kopiatorn. Tihi. Tijävlahi. Jag ser min moraliska väldighet tränga sig på och säger till Robin att vi borde straffa sverigedemokratbajenfyllosödertäljehelvetena genom att stjäla deras öl. Men vi kommer överens om att det är omöjligt.

Resan fortgår mot Stockholm. De sjunger. Om pedofili och Hammarby och om alkohol. Jag lessnar mer och mer. En av dem spyr precis framför oss och där och då trillar den där droppen alla hänvisar till. Vi beslutar oss. Vi viskar och räknar ut. Vi kollar och fixar. Sedan går vi av en hållplats för tidigt. Vi plockar ut våra öl, dryga 160 styckenm, och plockar på oss superidioternas tre plattor. Vi ringer Hede som kommer och hämtar oss. Segern är vår.
Dessutom hade idioterna hunnit få hela bussen emot sig på resan så när de undrar och förbannar och blir frustrerade, sedan de insett att all deras pilsner saknas, kommer alla kort och gott att be dem dra åt helvete. Det känns fint. Vi vände en förlust och förnedring till en pytteliten seger. I alla fall i mina ögon.

Sedan, bastu och öl och sval dusch och Hajen på SVT (den filmen är fanimig fulländad) och allt känns plötsligt ganska bra. Jag slipper åka ut med Eckerölinjen imorgon. Tack och hej.