Årets ... del 3
Det kan aldrig vara Jay-Z, denna hiphopens Henrik Larsson, det kan aldrig vara han. Kingdom Come glöms bort som vilken duglig ströplatta som helst, så är det ju. Det kan heller inte vara Ludacris, trots den nya frisyren, trots en del fantastiska låtar, det kan ändå inte vara han som gjort det. Årets bästa skiva är istället två. Ghostface Killah gjorde Fishscale och The Game gjorde Doctor's Advocate och det är just de som måste vara årets bästa skivor. Ghostface släppte till slut stora delar av sitt hitkomplex och gjorde en skiva som var helt och fullt hans egen, resultatet blev fantastiskt. The Game gjorde Chronic 2001 en gång till och är det något skiva man kan göra en gång till är det just den. Ol' English från Doctor's Advocate är Ice Cube när han var som bäst men utan Ice Cube, det är helt underbart.
Timbaland gjorde alla låtar i år, precis som Neptunes tidigare. Dr Dre drog sannolikt in mer pengar i alla fall, det gör han liksom alltid.
Jaja, roligare än såhär blir det inte.
12 kommentarer:
Ghostface, Ne-Yo, Jeezy, Diddy, Birdman & Lil Wayne, kanske Mos Def, högst eventuellt Project Pat. Och Snook!
Jag har ju i princip lovat att inte göra några årets-listor så jag passar på att bitcha lite i den här tråden istället.
Okej med Project Pat, okej med Lil Wayne, resten är jag inte med på. Och hur kan du inte hålla Game-skivan som en av de bästa? Jag är chockad, upprörd och väldigt förvånad. Jag kan tänka mig att slåss.
Med kniv? Game är förstås okej men, tja, du vet hur det kan vara. Så länge du inte föreslår Akon är allt fint.
Jeezy är verkligen det roligaste som har hänt söder om Pennsylvania. Men Donnie, menar du då att du inte gillar Soul Survivor?
Sen undrar man ju lite Donnie... Ne Yo... gick inte den nyhetens behag över jävligt snabbt?
Och vad fan hände med Red Cafe? Släpptes hans skiva?
Så Game-skivan är bra alltså? Kan inte du komma hem och fixa DC åt mig Goesta så jag slipper sitta här som ett fån. Jag har hört typ 3 skivor från 2006 känns det som. Jag gillar Clipse nya?
Akon har en intressant låt i Smack That, inte för att den är bra utan för att Eminem är med och som vanligt när hans liv tycks vara skit rappar han om hur jävla bra han mår, hur jävla kul han har, hur jävla tuff han är (minns också Nate Dogg-grejen nyss). När han å andra sidan har det fint skriver han reflekterande och engagerat och bryter ner sin person och förklarar. Det är väldigt enkel psykologi det där med självbedrägeri men det är ändå intressant.
Annars har jag inte ens lyssnat igenom Akon-skivan.
Min Game-vurm är ju lika mycket en Dre-vurm. Jag är ju kär i den gubben. Typ. Och efter felsatsningar som Knocturn'al och Truth Hurts har han ju hittat hela vägen hem i och med den här skivan.
Soul survivor är åtminstone inte min Jeezyfavorit, den saken är klar. Ne-Yo gillar jag fortfarande. Och CL Smooth, hans skiva var också fin fisk.
CL Smooth är ju typ Peter Swartling-musik.
Tsss. Rick Ross har i alla fall coolast skägg.
Men Rick Ross-skivan tappade sin storhet ganska snabbt. Jag älskade den i ungefär en vecka.
CL Smooth? Ingen aning. Jag har nollkoll.
Jag börjar i och för sig nästan ångra att jag inte fetstilade Ludacris och Release Therapy. Den är för jävla bra.
Men mest av allt har jag lyssnat på La Chats "Murder she spoke" från 2002. Jag upptäckte den nämligen inte förr än i år.
Nej, Peter Swartling gillar bara Akon, The Commitments och Annika Flynners blogg.
Ghost och Lil' Wayne är årets män 2006.
Skicka en kommentar