Fingertips don't lie

Kylkänslan börjar närma sig men marken är alldeles torr och saknar snö bara lite frost på bilarnas tak vittnar vinternärvaro. Det luktar inte december. Jag är gravallvarlig när jag säger att idag är stora städdagen, när jag säger idag är stora skrivdagen, när jag säger idag är stora ta tag i sakerdagen. Han som hör mig säga det här, han som också är jag, tror att jag ljuger men jag ska försöka motbevisa det förbannade aset. Jag ska sätta honom på plats genom att vara infernaliskt aktiv och målmedveten. Självdisciplinen ska vara den här gossens ledord hela veckan och jag ska skickligt parera alla lockelser och frestelser med torra konstateranden och behovsbekännelser. Jag behöver städa. Jag behöver skriva. Jag behöver klara upp de här räkningarna. Jag behöver tvätta kläder. Jag behöver fixa en hel jävla del. Jag behöver inte gå ut och dricka öl, behöver inte umgås med folk, behöver inte ge mig ut i kylan, behöver inte göra massa lättjefulla glädjestuffade pryttlar, jag lovar, det är inte fikatajm nu, det är inte det. Jag ska vara som en av de där piskade morsorna som torkar bordet så fort någon ställt ned sitt glas där i mer än en sekund, en sån som koketterar med sin pedantiska störning hihi jag är nog lite av en pedant hihi. Jag ska inte vara en av de där morsorna med sockerkakssmulor på kinden och kallt kaffe i dåligt diskad mugg som plockar undan lite slarvigt och sedan sätter sig under fläkten med cigaretten och säger hihi det här är jag värd som säger hihi nu ska jag synda och tar djupa bloss på gula blend. Jag ska vara fascistiskt fokuserad och skarp. Och han som inte tror på mig när jag säger det, som också är jag, kan dra åt helvete. Det är inte fikatajm nu om du trodde det.