bloggbokstitelparafras
Ända sedan Bodil Malmsten gav sin bloggbok titeln "Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig" har jag haft en parafras vilande i huvudet, så fort någon säger något om Bodil eller hennes bok så kommer den upp igen och jag blir således tvungen att prova den.
Hör bara hur din smärta multnar i mig, är vad som ekar i mitt huvud, egentligen först bara ord men de växer i mitt huvud, jag tycker det är så vackert, hur din smärta letar sig in i mig och komposteras där, jag tar hand om den och när den multnat färdigt blir den till nyttig bördig jord i vilken vi kan sätta något annat, något bra. Hör hur din smärta multnar i mig, hör du? det händer när du ligger på min taniga bröstkorg och vilar med huvudet och jag får känna att jag tar hand om, din smärta multnar i mig när du är arg men ändå låter mitt huvud vila i ditt knä framför teven och när jag somnar komposterar jag din smärta, när jag vaknar är den borta och du ler mot mig.
Hör bara hur din smärta multnar i mig när du låter mig vara trygg och stor och stark som en oxe, när du låter mig ta hand om den, för jag kan göra det, jag klarar det. Din smärta ruttnar i mig och dör när du låter det hända.

9 kommentarer:
Det var fint. Kompostering är bra.
Det var fint det här men jag kan tyvärr inte läsa texten utan att hela tiden hänga upp mig på en sak.. hur låter en kompost?
En sån här kompost låter lite som en kurrande mage.
magiskt...! jag bloggar om shorts saffransbullar och bitterhet utan versaler. det är ett... ja det är minsann ett annat stilgrepp. ett sämre sådant om jag får lov att ägna mig åt lite självkritik. ha det gott!
När du skriver sådana här saker kan jag ibland önska att det var mig du älskade.
Jonas: Saffransbullar och bitterhet är verkligen inte fy skam.
Anonymous: Det är väldigt svårt att älska någon som är anonym.
Så vackert. Skriv en bok!
sofia sa det jag som jag ville skrika; skriv en bok goesta. du har det, men jag tror att du vet det också.
Förlåt Goesta, det ska inte upprepas.
Skicka en kommentar