Hörde jag skål?
Kostar mer än den smakar gör alkoholen också fortsatt och det är intressant egentligen, om än lättförståeligt, att den diskussionen egentligen sällan förs utanför NBV, Blå Bandet, IOGT-NTO och alla de andra. När cigaretterna är hatade och rökarna bespottade för sitt bidrag till universums allmänna får bara de trasigaste av alkoholister bära skuld för spritens destruerande av samhällskroppen.
På universiteten i Stockholm och Lund har man räknat ut att alkoholen år 2002 kostade samhället 20 miljarder och samtidigt inbringade halva beloppet, tio miljarder kronor. En utomordentligt olönsam affär alltså. I rådande marknadsekonomi vore den enda sunda, krasst ekonomiska, inställningen vara den att alkoholen ska bort alternativt att skatten ska höjas ordentligt. Betalar inte spritkonsumenten för de gemensamma kostnaderna drickandet leder till gör det i princip alla svenskar till ett slags alkoholbidragstagare. Folkhälsoperspektivet talar också för ett totalförbud.
Men vi gillar ju att dricka, inte minst jag själv, gud vad jag tycker om att vara full.
Man kan också jämföra med subventionerad högkultur som i någon mån kan tyckas kosta mer än den smakar, till exempel borgarna vill ju gärna att den ska stå på egna ben. Här finns ju också en diskussion och en verklig polemik för och emot. Vad gäller alkoholen är uppfattningen betydligt mer enhetlig, det ska drickas till varje pris det är vår förbannade rätt att konsumera det är för jävligt om priserna skjuter i höjden det är orimligt med höga skatter på possenten. Det är inte en parallell alldeles lätt att dra men den är inte heller alldeles barock.
Kanske ger spriten dessutom fler jobb. Arbetstillfällen bereds när eldvatten ska produceras, importeras, exporteras och säljas över disk. Barer och klubbar anställer en hel del. Arbetstillfällen bereds när behandlingshem ska upprättas, när polis ska rycka ut, när läkare ska rota bland skrumplevrar, när sjuksköterskor ska badda skallskador.
Å andra sidan blir befolkningen mindre arbetsför när den dricker för mycket. Produktionsbortfall är en av utgiftsposterna, bidragssystemen och socialförsäkringarna utnyttjas förstås mer aktivt av alkoholmissbrukaren än av nykteristen, generellt sett. Alkoholrelaterad sjukfrånvaro är en av kostnaderna och vem har inte varit så bakfull att den sjukskrivit sig vid tillfälle?
Men det är för jävla härligt att förlora sig själv i ruset. Det är ju det. Det är ju precis vad Det Ljuva Livet innebär.
Överfallsvåldtäkter, kvinnomisshandel i hemmet och en fruktansvärd majoritet av våldsbrotten överhuvudtaget kan härröras till fylla, här handlar det inte ens om missbrukare utan vanliga trevliga helgsuputer. Alla de där obehagliga sakerna är ju kalkylerade humanitära minusposter när politiker beslutar om utökade öppettider, lördagsöppet och fler systembolag. Man vet att fler kvinnor får (för att citera Reinfeldt) "väldigt mycket stryk hemma" när man ökar tillgängligheten eller sänker priset. Har vi ett kollektivt ansvar där? Vem av oss tar det ansvaret? Vem av oss tar på sig det ansvaret på allvar? Är det bättre att sätta ut fler gatlyktor eller att höja alkoholskatten?
Politiskt är det ju en omöjlig fråga. Att driva ett totalförbud för alkohol som politisk vision är att skjuta sig själv i ansiktet. Sakfrågemässigt enkelt att argumentera för men likt monarkins avskaffande populistiskt uteslutet. Så vad ska man göra då? Det är ju ändå fredag och levern kurrar ljudligt. Kanske tar jag ett järn på Gröne Jägarn och sopar på min medmänniska. Kanske dricker jag Bellini på Riche och våldtar min trolovade när jag kommer hem. Jag har inte bestämt mig ännu.
7 kommentarer:
Produktionsbortfall? Folk har rätt att inte jobba om de tar de ekonomiska konsekvenserna av det.
Bidragssystem och social"försäkringar" är ett problem för att de finns, inte för att folk super.
Det är inte en omöjlig fråga politiskt, det är en omöjlig fråga praktiskt. Höjda skatter ökar hembränning och smuggling, förbud ökar antalet svartklubbar mm. Folk slutar inte supa för att man förbjuder sprit, det har provats tidigare utan framgång. Skulle man förbjuda sprit så skulle kostnaderna för att upprätthålla förbudet vida överstiga kostnaderna för alkoholen, och skulle man inte öka polisresurserna för att upprätthålla förbudet så skulle det i praktiken innebära att alkoholhanteringen egentligen blev friare än idag.
Okej, det här har ingenting med inlägget att göra; men jag tycker att det är rätt kul med din lilla musikspelare.
jag tror en kombination gör sig bäst. Det finns inget som stimulerar ens underliggande aggressioner mer än ett järn på gröna jägarn. Sen en sväng förbi Riche för att putsa upp självkänslan en aning innan du exploderar lagom innanför ytterdörren. Jag önskar att jag hade råd att gå ut ikväll också
Nu är det ju i och för sig så att vi redan har ganska hög skatt på alkohol (ca 22 kr per liter vin och ca 200 kr per liter 40 % sprit). All empiri säger att smugglingen ökar om skatten höjs för mycket. Sverige är ju trots allt inte en isolerad ö utan en del av en omvärld som flödar av billig och lättillgänglig alkohol.
Dessutom är ju en klar skillnad jämfört med tobak att bara en del av de som dricker gör det i överkant och riskerar att ta skada. Dricker man måttligt är alkohol inte farligt, utan istället njutbart och i vissa fall direkt hälsosamt. Att exempelvis röka är farligt för alla. Visst spelar konsumtionsmängd och ärftliga faktorer in, men alla lungor, flimmerhår osv. mår dåligt av rök.
Hmmm… Resonemanget haltar även om frågeställningen är klart intressant.
Alltså, till alla, kan jag ju säga att min slutsats inte är den att alkohol ska förbjudas eller ens kosta det dubbla. Jag är medveten om komplexiteten. Jag är högst medveten om den och dessutom njuter jag verkligen av alkohol.
Jag tycker bara att det är intressant. I konsekvensens namn borde ju regeringar genom tiderna ha en aktiv politik för att intäkter och utgifter från alkoholen ska gå hyfsat ihop. Annars blir det tveksamt om staten ska föra varan alls. Och privatiseras hela branschen dricks det förstås mer (om inte branschen alldeles misslyckas) och då blir det dyrare för staten. Det är lurigt det där.
Alla tar kanske skada av rökning, men jämförelsen funkar eftersom de allra flesta rökare ändå dör av andra orsaker än just cigarettintaget.
Vad gäller "Gus" ilska mot bidrag och socialförsäkringar säger jag inget. Det är inte där jag vill hamna i diskussionen, även om jag vänder mig mot den föraktfulla tonen.
Gus är förvisso föraktfull, men för dock ett någorlunda hållbart resonemang. Rent logiskt i alla fall. Trots det så måste jag undra om Gus verkligen vill ha ett samhälle där vi inte tar hand om varandra över huvud taget. Jag tvivlar på att herrn i praktiken kan ställa sig bakom den typ av rå anarkism som ett sånt resonemang leder till i längden. Men men, ett resonemang är ett resonemang.
Utgår man från en annan människosyn än den Gus har så landar man väl snarare hos Goesta, nånstans runt "Vad i helvete ska vi ta oss till?"
Moisthlm resonerar väl i stort sett inte alls. Kanske vill han komma till att vi ska sänka skatterna, men han berör ju över huvud taget inte grundfrågan; "hur ska det gå ihop?". Den kråksången saknar både början och slut.
Att försöka säga att alkoholen är så mycket bättre än tobaken är ju en klassiker, men den saknar grund. Njutningen är ju extremt subjektiv, och finns i båda fallen. Argumentet att det är hälsosamt används ofta, men jag är ganska övertygad om att få läkare skulle lägga in alkohol i ett perfekt leverne. Har man en god kosthållning, lagom mycket fysisk aktivitet osv så behöver nog knappast ådrorna sköljas med sprit.
Pang, nu har jag slagit åt alla håll, utan att komma med något eget.
Ja, du, här har jag precis tömt mitt första glas bag-in-box-vin efter att ha lagt lillgrabben och hade det inte varit för det glaset kan jag garantera att jag varken läst Goestas inlägg eller skrivit något eget. För att jag inte pallat intressera mig för nånting, helt enkelt. Och jag antar att många dricker på just det här sättet som jag nu - framför datorn, efter en lång och mödosam familjedag, bara för att få huvudet fritt lite grann. Kan man bli alkoholist på det sättet? Jajamen. Behöver man bli det? Nej. Men det enda jag ville säga just nu (för jag vill ju gå ut och hämta ett andra glas..) är att jag helt och fullt delar Goestas ambivalens till spriten. Jag uppskattar de, uppskattar den verkligen. Och har många gånger tänkt att det vore bättre om den inte fanns.
Skicka en kommentar