tisdag, oktober 10, 2006

Eric Schüldt svarar

Hur tror du själv framtiden ser ut för den så kallade högkulturen?
Om vår generation (och då främst vår generations kritiker, bloggare, tänkare, tyckare, gate-keepers, mediefolk) även i fortsättningen kommer behandla högkulturen med en axelrycknings likgiltighet tror jag att den i det långa loppet kommer att dö ut.
Personligen tycker jag givetvis att det här är trist, för jag älskar mycket av den här kulturen. Samtidigt tror jag, precis som Horace säger i min artikel, att det kanske inte längre är demokratiskt försvarbart att behålla den ordning vi har idag. Kanske måste högkulturen dö, åtminstone decimeras. Men innan det sker måste vi inse vad vi har makt att förinta den genom att helt enkelt strunta i den, döma ut den som oviktig för dagens människa, medborgare, kulturkonsument. Innan det sker måste debatten väckas. Jag har därför skrivit den här texten, "Examen från glömskans universitet", för att jag...:

I. ...inte tror att den generation som är över oss - kulturredaktörer, kulturministrar, akademiledamöter, är medvetna om hur litet intresset för opera, naturlyrik, 1800-talslitteratur och balett är bland vår generation. Den kulturella spis som de fann i högkulturen finner vi idag i populärkulturen. De tror inte det här kan vara möjligt för de tänker - populärkultur = fördumning, Britney Spears. Vi som kan vår populärkultur (och har växt upp med Strage, Lokko, Gradvall) vet att populärkultur idag kan vara något väldigt intellektuellt.

II. ...hoppas att vår generation till sist ändå kan få upp ögonen för det som finns bortom populärkulturens händelsehorisont. Att något som människor under en lång tid ansett vara bland det viktigaste vår civilisation har skapat håller på att försvinna och att vi kommer stå tomhänta om det sker. Varför räcker det inte med populärkulturen? För att det är svårt att åldras med den är mitt svar (jag pratar lite mer om det här i förra veckans Flipper - här går det fortfarande att lyssna på det.

Vilka högkulturella uttryck borde dagens 18-åringar ta del av och skulle det egentligen göra någon skillnad i deras liv?
Utan viss klassisk musik skulle jag ha blivit en grundare varelse. Det är jag helt övertygad om. Gäller det här då automatiskt för alla andra människor? Svårt att sia om, men jag hoppas det. Jag skulle däremot aldrig uteslutande kunna ägna mig åt hundratals år gammal musik, då skulle jag känna mig isolerad från nuet, men den klassiska musiken är en del av ett komplett känslospektra. Eric Prydz snilletechno kan vara en del, sen italiensk 1800-talsopera en annan. Men båda behövs, för mig i alla fall.

Mitt enklaste lyssningstips är att sätta sig en dag med SR Klassiskt (webkanalen) i lurarna. Tycker du efter en hel dag att allt var skit, onödigt, högtravande, uppblåst, borgerligt, töntigt, svårförståeligt, dumt, ja då kanske inte klassisk musik är något för just dig. Men risken att det ska inträffa tror jag är ganska liten.
Sen tycker jag att varje 18-åring borde läsa en handfull diktsamlingar, för att inse att det finns lyrik som är ännu mer besjälad än Kent (OBS! jag gillar Kent!) och kanske lite ur Bibeln (inte för att man måste vara religiös, men det kan vara bra att ha lite koll på vad mycket i vår kultur kommer ifrån).
Slutligen kan jag rekommendera Stockholmsoperans uppsättning av På Sicilien/Pajazzo - den är en utmärkt första bekantskap med opera.

Hur ser du själv på skattefinansieringen av högkulturen?
Det här är en svår fråga. Och det ska bli spännande att se vad vår nya kulturminister kan hitta på. Men en sak är säker - i en direkt folkomröstning skulle högkulturen ligga risigt till. Vilka är då argumenten att bevara den med bidrag som vi gör idag? Som det går att läsa i min artikel har inte ens Horace något svar på det. Inte jag heller förutom den nästan religiösa övertygelsen att äldre tiders generationer genom högkulturen har skapat ett destillat av den mänskliga erfarenheten. Att då vifta bort den som något mossigt förlegat känns nonchalant, dumt och farligt.

Vad kan göras konkret för att, som du skriver, "två generationer ska kunna möta varandra ( ... ) börja samtala och förstå varandra"?
Just nu håller vi på ODD på med ett ännu hemligt projekt för att råda bot på detta. Mer info inom kort.

26 kommentarer:

Anonym sa...

EriC

Nils Radiguet sa...

Min fråga är ändå om man inte letar efter kunskaperna på fel ställe om man beklagar att inte Lokko och gänget skriver om opera och långa essäer Madame de la Fayettes "Prinsessan av Cleve".
Det blir lite som att leta efter popmusiktips i tidningen Gourmet, menar jag. Vi har ju trots allt tidningar som Opus och så vidare. Däremot tror jag att problemet snarare handlar om det som PO Enquist kallade för den ökande provinsionalismen på dagens kultursidor i en minnesvärd artikel från förra sommaren (tror jag).

Eric Schüldt sa...

Nils > Ska genast leta upp PO:s artikel.

Jag kanske ska göra ett förtydligande. Jag är fullt medveten om att det fortfarande finns en skara unga människor som är djupt bevandrade i högkulturen (det är bara att gå på Gläntas fest under bokmässan så blir det uppenbart). Men det är inte där skon klämmer. Jag tror att vi just nu (eller de senaste tio åren i alla fall) upplever en förändring i bildningsideal som går från första klass i grundskolan till högskolenivå. Det är där högkulturen tappar mark och det leder till att en ny generation inte ens kan göra ett aktivt val att välja bort högkulturen, de vet knappt ens om att den finns, ännu mindre vad den innefattar.

Det kommer ALLTID finnas folk som brinner för den här kulturen. Men när de här tankarna inte genomsyrar en hel generation - som de gör bland Schottenius och Horace, så tappar den snabbt status.

I våras var jag programledare i Sveriges Radio P2. Jag gjorde kanske inte världens bästa program, men när jag snackade med andra journalister, vänner etc var det uppenbart. De såg mig som avvikande. "Varför gör du det där programmet? Är det verkligen någon som lyssnar? Vad handlar det om, techno va? Klassisk musik? Varför? Kan du det? Hur då? Varför? Varför?"

Det är den känslan av utanförskap kopplad till högkulturen som fått mig att engagera mig i den här frågan.

Gazebo sa...

radiguet:
"som PO Enquist kallade för den ökande provinsionalismen "

vad menade han med detta?

Nils Radiguet sa...

Eric: Tack för förtydligandet, jag tror att du har rätt där.

Gazebo: Fritt från minnet… Att svensk kulturjournalistik i allt större grad handlar om just det svenska. Att vi börjat se om vår täppa snarare än att blicka ut i världen, vilket naturligtvis begränsar hela spektrat en smula. Om jag minns rätt gällde det även en viss fokusering på nuet, men på den punkten kan jag ha fel.

Anonym sa...

De som har växt upp med Gradvall och Lokko har nog upptäckt lika mycket litteratur som popmusik via deras texter.

/L

Eric sa...

> Visst har vi upptäckt litteratur. Men vilken litteratur? Knappast Atterbom och Geijer.

Eric

Eric Schüldt sa...

Men där den här frågan blir riktigt brinnande är när vi kopplar intresset med högkultur samman med dagens kulturpolitik. Hur länge till är det befogat att opera sponsras medan Robert Wells inte gör det till exempel? Att ett smalt avantgardistiskt popband spelar i princip gratis på Debaser medan en stråkkvartett i Konserthuset lever på kulturstöd?

Som jag redan skrivit så är jag ju en anhängare av klassisk musik, men på frågan ovan har jag inget bra svar.

Eric

Anonym sa...

Hej

Det är formodligen bara att läsa kulturrådets stadgar för att få reda på vad eller vem som kan få kulturstöd eller inte. Samt sedan tänka att de inte följs till punkt och pricka. För att vända på steken också. Sahara Hotnights är ju kända för att ha fått starta-upp-bidrag. Finns säkert fler.

Vad gäller finkulturen är det förstås så att det bästa i populärkulturen idag kommer att betraktas som finkultur imorgon. Latin Kings och Håkan Hellström exempelvis. Ifall jag får gissa. Vad gäller litteraturen så är ju redan Hassen Khemiri det. Kanske kommer den här sidan också att lyckas med det. Eller stanna någonstans mittemellan, vilket tycks vara hjärteläget.

Att Horace generation skulle vara mera intresserad av finkultur är förstås en åldersfråga. Ifall det nu är korrekt att betrakta den som finkulturell.

/Hej

Anonym sa...

Knappast Atterbom och Geijer.

Nej, men Malcolm Lowry, John Fowles och Don DeLillo.

/L

Nils Radiguet sa...

L: Du har naturligtvis rätt på ditt sätt. Men de författarna och den uppmärksamhet de får idag i jämförelse med, säg en Benjamin Constant, är ju en del av problemet i högkultursresonemanget ovan. Det handlar inte bara om att uppskatta litteratur utan om vilken litteratur som uppskattas. Där med inte sagt att jag inte älskar "Under vulkanen" men den här diskussionen handlar, så vitt jag förstår, om något helt annat än modern anglosaxisk litteratur som alltid är lätt att hitta i pocket.
Högkultur mot populärkultur-diskussionen handlar om en bred tidsuppfattning gentemot en ganska snäv och modern. Och att du droppar Lowry, Fowles och DeLillo är ett typ exempel på just det senare.

Joakim Johansson sa...

Har inte hunnit läsa igenom hela denna tråd (samt föregående) och inte heller hunnit läsa artikeln som verkar ha gett upphov till en del av denna diskussion.

Doch slår det mig att de som diskuterar detta här och nu både kan formulera problemet och verkar vara ganska kulturellt orienterade. Antar att tidningen som utgav artikeln har "medvetna" läsare också.

Är det inte därför ganska svårt att nå en lösning/flytta dessa kunskapspositioner framåt (utgår ifrån att "lösningen" endast kommer till stånd i en demokrati där kreti och pleti får vara med och bestämma) - såvida man inte utgår från traditionell folkbildningsideal, dvs att medborgarna tidigt ska ges chansen att förvärva förkunskaper om kultur, så att de sedermera ska kunna göra ett aktivt bildningsval? Hur får vi annars en vital diskussion?

Goesta sa...

Joakim: Jag är helt med dig på detta - "utgår från traditionell folkbildningsideal, dvs att medborgarna tidigt ska ges chansen att förvärva förkunskaper om kultur, så att de sedermera ska kunna göra ett aktivt bildningsval?". Helt överens.

Eric Schüldt sa...

Joakim: Även jag tror att du närmar dig kärnan här. Det är så den "osexiga" lösningen på det här ser ut - ett förändrat bildningsideal som sjösätts redan i grundskolan. Men hur argumenterar man för en sådan politik utan att låta som Cecilia Wikström (fp) när hon ytligt säger "kulturen är viktig för vårt land, den enar vårt folk"?

Överlag tycker jag ändå att sommarens kanondebatt pekar rätt mycket på det problematiska kring högkulturen idag, på den likgiltighet som vår generation visar den. Det var ju samma kulturdebattörer som alltid som uttalade sig - Ebba Witt etc. I Vita Baren på Spyan var det knappast någon som höjde en bägare och agiterade för att Esaias Tegnérs "Det eviga" skulle kanoniseras. Just det var bland annat det som fick mig att skriva den här artikeln.

Eric

Goesta sa...

Therese Bohman skriver väldigt bra om samma saker idag.

Daniel sa...

Nu har jag läst artikeln också. Intressant det där som Horace nämner att det är svårt att bevisa att det skulle vara bättre att lyssna på Mozart än på Spice Girls. Det är sant, men jag vill gärna tro att det är så, att det är bättre att lyssna på Mozart alltså. Har skrivit en uppsats om huruvida uppskattandet av bra kultur kan göra ens liv bättre än om man bara uppskattar dålig.

matti alkberg sa...

En annan grej är att medans populärkulturen blivit inbjuden till kultursidorna så har knappast det motsatta skett. En slags omvänd elitism är det. Som kanske inte är så märkvärdig i den här stora och viktiga frågan. Men jag vill påpeka det i alla fall.
Bra blogg det här, för övrigt.

Anonym sa...

Alkberg > Lysande skiva må jag säga.

Anonym sa...

Högkultur mot populärkultur-diskussionen handlar om en bred tidsuppfattning gentemot en ganska snäv och modern. Och att du droppar Lowry, Fowles och DeLillo är ett typ exempel på just det senare.

... men utanför din ytterdörr handlar 99,9% av svenska tidningssidor fortfarande om Bert Karlssons fetma.

/L

Nils Radiguet sa...

L: Ja visst. Men det, min vän, är en helt annan diskussion och ett konstaterande som inte tillför något här.

Eric Schüldt sa...

Gradvall skriver smart om det här i dagens DI.

Eric

Anonym sa...

Jag förstår emellertid inte riktigt vad Gradvall vill komma fram till i sin DI-artikel. Självklart finns det kulturyttringar, nya som gamla, som behöver stöd. Ifall Gradvall tänker sig Shakespeare som en författare på marknaden har han inte helt rätt. Monarkin stöttade honom likt staten gör det idag. Och Shakespeare är förstås inte det enda exemplet. Kombinationen av privata och statliga "mecenater" vi har idag är onekligen att föredra framför den totalt fria kulturmarknaden. Jag vet inte hur många böcker jag läst de senaste åren jag inte kunnat läsa utan det statliga stödet. Det "traditionella folkbildningsidealet" är, likt det redan sagts här, något mycket gott. Att sedan bråka om ifall Atterbom eller Tegnér eller båda ingår i kanon och sedan befästa denna kanon statligt är översitteri. Att älska ny som gammal litteratur och därför vilja tala om den börjar, ifall den inte redan gjort det av någon beklaglig anledning, på Lärarhögskolan. Sedan bör det vara upp till läraren att förkunna fritt. Och då kan en lärare med hjärta inte frångå kanon. Eftersom denna förstås lever på kvalitet, inte statliga stadsfästelser. Ifall det senare vore fallet skulle någon kanon inte existera. Eller om man så vill, den skulle existera ändå, men inte vara den samma som den offentliga. Det skulle förresten inte förvåna mig om Shakespeares billighetsupplagor får statligt stöd. Dessutom är ju biblioteket ett form av kulturstöd. Låt dessa saker stå!

Vad som är så chockerande med denna nya kulturminister är förstås att hennes hyperliberala bakgrund (och att hon ungefär följaktligen tyckt sig ha rätten att skippa tevelicensen) av allt att döma inte går hand i hand med en sådan kultur.

/Stefan

Goesta sa...

Jag är på stöddigt humör, visst, men jag tycker jag skrev klart bättre om detta än Gradvall gjorde.

Eric Schüldt sa...

Jag tror Gradvall menar att dagens populärkultur är morgondagens högkultur och att Horace missar något när han inte inser det.

Eric

Daniel. sa...

Eric > Ja precis så ja.

Anonym sa...

Ja. Och han menar andra saker också, som följer av den föreställningen. Bygget faller emellertid, eftersom det är skapat av mer modifikation än sanning.

/Stefan