Nästan 130 minuter plus straffar.

Vi vann i alla fall F.A.-cupen. Det är fan inte fy skam. Säsongen har inte varit perfekt, långt därifrån, men i ligan har Liverpool äntligen presterat riktigt bra. Några bottennapp bidde det. Nästa år? Kanske är det möjligt. Kanske.

Finalen var en underlig historia. Jag missade nästan allt. I förlängningen sprang säkert sex spelare i varje lag omkring i svåra smärtor. Sissoko gick in i varje närkamp som vore det hans sista och tvingades sätta sig ner varje gång han släppt bollen. Cissé haltade omkring och tog djupledslöpningar i promenadtempo, svårt hindrad av någon slags kramp eller sträckning. Gerrard såg yr ut och var så trött att han vid tillfälle bara snubblade på bollen, som korpspelare normalt gör. Harewood i West Ham gjorde sitt bästa trots att han var nära nog invalidiserad. Hjärta, från båda lagen, gav en underbar upplösning på finalen. Förlängningen var nödd och tvungen att spelas i det lägsta tempo jag sett Premier League-lag prestera. Reina räddade tre av fyra straffar. Åhh. Silverware blev det i alla fall. Underbart.