Funkar Blogger?
Jag har blivit så fruktansvärt bortskämd med tid. Att börja skolan klockan 10.40 på en måndag känns plötsligt lika kul som att Atlas-konka hela jordklotet på sina axlar. Längtar hem, längtar bort, kan inte koncentrera mig. Usch. Jag är en usel ung man.
Ung förresten?
Jag uppmanar alla mina vänner att glatt komma skuttande till Hägerstensåsen på fredag och delta i firandet av min 26-årsdag. Jag vill samtidigt propagera högt och tydligt för avskaffandet av presenter. Vi är gamla nog nu för att inte glädjas åt att åren går. Vi är gamla nog nu för att bara ses för att beklaga födelsedagen och sedan dumsupa bort den ångest som ytterligare ett förlorat år innebär. Ok. När någon fyller 30 kan vi köpa något halvkul igen. Tills dess så ger vi fan i det och firar bara för att bedra oss. Är vi överens?
Jag vet att många tycker annorlunda men jag vägrar fortfarande att acceptera någon annan sanning än den att livet är slut om man inte är världsbäst på något innan man är 25. Titta på alla som betyder något. Zlatan, Maradona, Bob Dylan. Ingen av dem hoppades fortfarande på en till chans, ytterligare en möjlighet, det stora avgörandet, när de var 26. Ska man vara något ska man vara det på en gång. Direkt. Annars blir man som bäst en vidrig medelmåtta. En sån kan också må bra. Men det är fan inget att fira.
/Goesta
16 kommentarer:
Ett litet paket får du nog tåla ändå.
Inte för att jag känner dig. Men nog verkar du lite bättre än en medelmåtta i alla fall :)
Elin: Det är för att jag är den enda som får chansen att presentera "sanningen" här på bloggen. Då verkar jag naturligtvis vara en större människa än jag faktiskt är.
I verkligheten är jag verkligen en medelmåtta. Jag har presterat nada zip zero av dignitet. Tyvärr.
Jag vidhåller ändå att verkar ganska bra tills du bevisat motsatsen.
Jag är förresten torsk på "kort prosa", jag tycker dom texterna är världsbäst.
Sug på den du!
Det ska finnas ett "du" mellan "att" och "verkar" för den som inte förstod det.
Oh snap! Då har jag 5 år kvar av prestationsångest.
I dag rapporteras det att Ericsson vill få anställda mellan 35 och 50 att säga upp sig frivilligt, i syfte att få in lite ungt blod. Jaha, tänkte jag först. Sen insåg jag att jag hade varit bra nära den där senilgränsen om jag hade jobbat där.
Man vet att världen är tuff när vi 70-talister redan börjar betraktas som tröga gamlingar som bara är i vägen. Tänk bara hur det kommer att låta om sisådär fem år, 90-talisterna kommer att kasta sten på en. Tur man har skjutvapen hemma.
donnie: Idag försöker också mitt jobb, från vilket jag är tjänstledig, få mig och alla andra assistenter att säga upp sig frivilligt. Jag väntar dock girigt på mutpengarna. Vill inte tillbaka.
Ni 70-talister är ett köttberg. Bort. Pensionera!
Troy: The only thing you have to be by the age of 23 is yourself.
Lelaina: Yeah, well, I'm not sure who that is anymore.
Reality Bites var verkligen en pissfim.
Goesta: Du har rätt...men inte när det gäller författare!
Fast när man är mycket äldre så tycker man inte att "tur i livet" innebär att vara världsbäst på nåt fjösigt sånt som Madonna eller Hemmingway. Man tycker att tur i livet, succé, framgång: att man råkade bli gravid efter gymnasiet!
Jävlar Goesta nu ligger du pyrt till. Jasså är vi köttberg. Jaha men ni är, ni är...fan jag kommer inte på nåt annat än att ni är små. Fan vad SMÅ ni är. Särskilt du. Din lille smurf. NO PRESENT FOR YOU! Å jag som hade tänkte ge dej snygg-Malin eller snygg-Johan. Eller båda.
du ska få så jävla många presenter så att det blir pinsamt!
k. - Jag har inte någon grym koll på när de bästa författarna debuterade men jag vet att många skrev helt sjukt bra saker vid osannolikt ung ålder.
president: Att få barn är (gissar jag) säkert det mest magnifika man kan uppleva, precis som att det är helt underbart att älska någon och vara lika älskad tillbaka. Men det är inte sånt som ska ställas mot den genialitet som till exempel Bob Dylans första skivor representerar. Det är inte samma sport, inte samma gren, inte samma sak. Inte sämre på något sätt, men det är inte vad jag pekar på.
Maggie May: Jag tycker ju om att vara lite liten sådär. Men smurf?
Sebastian: Nej. Inte.
astrid lindgren var 37 när hon fick sin första bok publicerad. visst, hon var kanske aldrig cool som dylan, men ingen kan komma och säga att hon inte var genial - och uppskattad. sug på den du.
Where did you find it? Interesting read Search engine placement nkongsamba Search engine positioning labasa georgia oak furniture suzuki escudo pike Wholesale stationery Pokemon gold protonix Viking appliances cost Subaru legacy sports tourer gear stick Search engine placement mbini ut goty dedicated server v Online promotion business affiliate marketing internet
Skicka en kommentar