Pappskalle

Det är så svårt att skilja på när det går utför och när det går framåt. Jag har pratat mycket om det här med folk - om hur jag inte vet om jag mår bättre eller bara återvänt till mina tidigare så effektiva förträngningsstrategier. Känn ingenting. Stäng av. Eller så mår jag verkligen bättre och har lättare att hantera jobbiga besked. Fick höra av älskade mor, som var här och åt middag med mig i fredags, att älskade, självförgörande, far är på väg utför i rasande fart. Nu ligger han återigen på sjukhus, något som blir allt vanligare, och har återigen missat operationstider. Detta eftersom han förirrar sig in i sin egen tankevärld och helt tappar kollen på vilken dag det är. Han har återigen blivit nekad plats på behandlingshemmet med en underlig motivering om att han måste vara i bättre skick först. Är det inte därför man ska in på behandlingshem - för att faktiskt bli i bättre skick. Hursomhelst mottager jag beskedet med ro och fattning och säger bara att det känns trist. Känns som för många år sedan när jag tog emot allt jobbigt med en axelryckning och den inneboende känslan av känsloförvägran. Jag tänker minsann inte vara arg, ledsen, liten, sårad, bekymrad, frustrerad eller ha ångest. Eftersom jag inte törs, inte vågar. Så jag släpper det och tar en cigg och tvättar mina sneakers och sedan är allt gott.

Igår såg jag Liverpool - Manchester United och det var det dummaste jag gjort. Varje gång jag ser Liverpool spela så förlorar de. Så fort jag låter bli går de obesegrade genom tolv raka matcher. Jag är en av få supportrar som Liverpool verkligen inte vill ha. Jag betyder otur. Hursomhelst är det en fröjd att se Jamie Carragher. Spelar han inte från start för England i VM bör Svennis skjuta sig själv i ansiktet med en '22:a. Carragher är ett frustande monster med de mest naturliga kämpaegenskaper som en fotbollsplan har skådat. Han har tidigare alltid kompenserat sin brist på teknik och vänsterdoja med rensningar och enkelhet. Nu har han plötsligt börjat stå för vårdade uppspel och ett ständigt närvarande lugn som gör hela backlinjen idiotsäker. Jamie Carragher är Liverpool FC mer än Steven Gerrard någonsin kommer att vara. Gerrard hade kunnat komma till vilken klubb som helst och bli en världsspelare. Jamie är en produkt av framgångsrik träning i Liverpool och ingen annanstans.

/Goesta