jag och sportchefen spekulerar om en mörk framtid

jag: grejen är ju också att vi har kombinationen av enorm privat skuldsättning och tilltagande arbetslöshet + nolltillväxt + utarmade socialförsäkringssystem
det kommer slå så hårt när det väl slår
Björn: Japp. Och det är väl bara en tidsfråga?
jag: ja, alltså
det är ju pågående redan
Björn: Men varför sätter ingen egentlig press på regeringen att besvara hur pass förberedda Sverige är inför en stundande kris?
jag: den stora förändringen är ju att västvärldens tid som imperium kanske är över helt. kanske. kina och asien i övrigt tar ju över
och det drabbar grekland nu
och oss snart
eftersom vi är en del av eu
och usa har ju samma öde typ
grovt generaliserat
så är det ju dit vi är på väg
de har till och med sagt, en utrikesminister i kina, typ att "nu är det er tur att bygga åt oss"
eller vad han nu sa
Björn: Jag är beredd att hålla med. Men samtidigt kommer det under en tid finnas ett värde för Kina, Ryssland och arabvärlden att hålla oss flytande.
Men ja.
Inom kort bygger vi för dem.
helt klart.
jag: hålla oss flytande ja.
men
de vill ju ha väldståndet vi har
på vår bekostnad så klart
det är den enkla vägen
och nu är de usa:s största långivare
och eu:s största investerare
enbart kina
hu jintau är världens mäktigaste man
och vi sitter generellt rätt naiva och tror att det är omöjligt för att vi är vana vid att väst bestämmer
Björn: Mmm.
Exakt.
För när Kina väl bestämmer sig att hoppa av dollarn, då briserar helvete fullständigt.
jag: jepp
och usa har ju redan pressat dem att ha en mer "sann" värdering av den egna valutan
och de ba: fuck u
och usa ba: ja förlåt
så ser maktrelationen ut nu
typ
Björn: Det luktar en krönika hela vägen bort till mitt lilla hörn.
jag: haha
jag har försökt
skrev ju min nyårskrönika om detta
men det är svårt, jag är alldeles för oinsatt och tycker det är för svårt för att kunna vara övertygande
Skickat vid 10:08 på måndag
Björn: Jag förstår.
Och dina farhågor var rätt tydliga i nyårskrönikan.
Du skulle dock kunna göra en känslouppdatering på den?
jag: ja, jag vete fan, men jo, det känns som att man borde läsa på om detta. står vi inför en historisk kris (det vet vu ju att vi gör med euron) och ett historiskt skifte (det vet vi ju också) som förändrar allt (det vet vi inte ännu) så borde man såklart läsa på.
Skickat vid 10:11 på måndag
jag: SEN ska vi inte glömma demokratiuppluckringen heller
Skickat vid 10:13 på måndag
jag: i EU, där Italien och Grekland nu styrs av utnämnda, ej folkvalda. I hela EU där vi lagstadgar viss politik. I USA där man permanentat lagen som gör det möjligt att internera vem som helst hur länge som helst utan att åtala eller ge rätt till advokat. Och att EU nu erkänner Kina som marknadsekonomi. Demokrati är SÅ ute.
och det ryska valet är knappast demokratiskt heller som du vet.
Björn: Du ser. Du har ju mängder med stoff till en krönika. Så länge du är öppen med att det är farhågor som succesivt blivit "värre"... Eller?=
jag: nej, det kan bli ett blogginlägg men det är för ytligt och svajigt för att bli en krönika av alltihop
kanske kan välja en del av det och ta reda på mer
men
du vet
vill inte skriva en krönika om nåt där nån kan säga
DU HAR INGEN KOLL
och ha rätt
Björn: hahahahaha

Jag vill faktiskt fortsätta vara fixerad vid strukturer

Efter att Chris Brown uppträdde på Grammys uppstod en diskussion om hur lämpligt det var att bjuda in honom, han är trots allt rätt nyligen dömd för den minst sagt brutala misshandeln av sin dåvarande flickvän, Rihanna. En första tanke är: Grammys väljer vilka de vill bjuda in och kunde valt att avstå bara för att de inte vill stärka Brown eller ge honom den bekräftelse han möjligen får på att hans agerande är okej eller att han inte behöver reflektera mer över detta. Det finns, om än extremt haltande, paralleller till hur våldtäktsmannen i Bjästa välkomnades i kyrkan på skolavslutningen (dålig jämförelse, jag vet, men det finns några beröringspunkter).

Men diskussionen hamnade inte där. I stället började det väldigt snabbt, på facebook, twitter och i bloggkommentarer handla om att Chris Brown/kvinnomisshandlare/våldtäktsmän/pedofiler (allt buntas ihop) förtjänar att dö och inte borde omfattas av vanliga regler. Man demoniserade och monstrifierade, precis som man gjort år ut och år in i antiintellektuella och spårade samtal. Rebecka skrev ett bra inlägg om detta.

"En sak som jag har tänkt mycket på, och som jag gärna vill diskutera, är sanktioner och straff när det kommer till män dömda för kvinnomisshandel. Samt hur otroligt enkelt det är att moraliskt döma en för dig okänd person (as in han är ingen vän) till ett evigt liv i karantän, och hur komplicerat det genast blir när samma män råkar vara vänner eller bekanta och finns i våra egna kretsar. Och hur det, precis som skammen som omgärdar sexbrott, står i vägen för ett samtal PÅ RIKTIGT. För att kunna ha det måste vi låta de här männen vara människor." skriver hon.

Samtidigt skriver klipska twittrare plötsligt, apropå detta, att de vill hugga kuken av våldtäktsmän med hivsmittade yxor, att man ska hänga ut pedofiler, att man har rätt att veta om det bor en kvinnomisshandlare i ens hus, och att man är antifeministisk om man inte håller med om detta. Jag hade inte blivit ett dugg förvånad om de här åsikterna kom från de röster som vanligen brukar vädra den här typen av retorik: SD:s kvinnoförbund och de högraste högra inom KD. När strukturmedvetna människor plötsligt släpper strukturanalysen totalt blir jag förvånad och lite tjurig.

Dels för att demonisering och monstrifiering och öga för öga-tänk och alltid är ett bakslag. För i min värld bekämpar man all kriminalitet genom att förstå den och förklara den, att problematisera den och leta efter orsaker. Samt utkräva personligt ansvar. För det personliga ansvaret är ju alltid avgörande, make no mistake, du ska stå till svars för det du gör. Men för att bekämpa dem och förhindra att en gärningsman återfaller i brott eller för att se till att antalet nya gärningsmän blir så få som möjligt finns bara en väg: Att alltid kontextualisera och se sammanhangen och strukturerna. Så funkar det, som jag ser det.

Att vissa brott gör en argare och att detta därför inte gäller pedofiler/våldtäktsmän/whathaveyou är inte ett argument. Tvärtom. Själva kärnan i civilisation är väl att den personliga ilskan eller indignationen inte ska diktera villkoren. Rättsstaten ska skydda oss från inte bara andras utan också vårt eget raseri. Typ.

Dessutom är synen på kvinnan som "förstörd för all framtid" eller fråntagen "allt" eller "scarred for life" när hon våldtagits inte heller feministisk från där jag står. Alltså - den enskilda kvinnan kan naturligtvis vara det och det händer förstås hela tiden. Men de allra flesta brottsoffer går tack och lov, trots allt, vidare med sina liv och är i första hand något annat än det brott de utsatts för. Synen på kvinnan som förstörd för all framtid efter ett övergrepp är patriarkal till sin natur. Stigmat är patriarkalt. Visserligen är det fortfarande extremt påtagligt och på så sätt blir kvinnan mer förstörd för livet än hon borde vara, men när vi ger förövaren den vikten i diskussionen att han kan välja att ta eller inte ta ifrån offret "allt" så gör vi honom till en långt mycket mäktigare figur än han bör vara.

Jag är en snubbe som inte utsatts för några övergrepp eller misshandlats av en man och bör därför vara extra försiktig med hur jag uttrycker mig och vilka friheter jag tar mig i en sån här diskussion. Det är jag medveten om. Tidigare har det förekommit diskussioner om ordet "manshat" och HAT över huvud taget, inte minst på twitter. Där har jag tyckt att hatet är rimligt, att hatet är nyttigt och att hatet är förståeligt. Jag delar manshatet, till och med. Men bara när vi inser att det är vanliga män - myself included - som utgör patriarkatet och upprätthåller och utgör strukturen. Inte om manshatet är ett uttryck för att vi vill starta lynchmobbar och kastrera enskilda förövare. Fuck det. Dem vill jag behandla och rehabilitera. Det är mannen som fenomen, maktfaktor och våldshärskare som är värd att hata.

Det slår också fel när folk i diskussionen pratar om att den som hade erfarenhet av såna här saker skulle tyckt si eller så. Det är ju det som är grejen. Det är ju det som är hela problemet. Det är ju det som är själva knäckfrågan. Det är ju det som gör att diskussionen om våldet och övergreppen måste innebära att man lyfter blicken:

Nästan alla har ju erfarenhet av det här.

årsenkät!!!!!

Jag brukar göra nåt sånt här varje år. Förra året här, till exempel. Nu kör vi igen, så att jag kan gå tillbaka och kolla och komma ihåg.

vad gjorde du 2011 som du aldrig gjort förr?
- Vet inte riktigt, men det första jag kommer att tänka på är att jag blev panelmedlem i P3 Populär och var med där fem gånger. Det var så himla kul och jag gillar verkligen radio på alla sätt. Synd att de lagt ner nu, men jag tänker att jag ska göra mer radio FRAMÖVER. Och att jag sprang! Sprang långt, och ofta, det har jag aldrig gjort förr. Stor glädje i detta!
fick några av dina vänner barn?
- Ja, men det var inte samma babybooooooomande som det varit de senaste åren innan direkt.
dog någon i din närhet?
- Nej, lyckligtvis har jag inte varit på en enda begravning i år. Gudskelov.
vilka länder besökte du?
- Var bara i Sverige i år!
vad skulle du vilja ha 2012 som du saknade 2011?
- Svår fråga! Färre selfloathing självhatardagar (även om det nog ingår i att vara människa att ha ett gäng) och fler av riktig klassisk glädje.
vilket datum 2010 kommer du att minnas, och varför?

- Bryr mig inte så mycket om datum asså. Men det var fint att fira min mammas 60-årsdag den 26 april.
vart tog det mesta av dina pengar vägen?

- Förutom vardagsutgifterna (hyra liksom!) var det en dyr fin soffa som jag älskar och massa restaurangbesök som jag älskar (min bästa hobby, när man har råd) och det allmänt slarviga leverne man ägnar sig åt med jämna mellanrum. Dvs: Vin, taxi och sån skit.
vad önskar du att du gjort mera av?
- Hade velat åka utomlands tror jag, och sprungit och tränat mycket mer under hösten, samt varit tydligare i en massa lägen, jag är en liten fegis i bland i vissa situationer.
vad önskar du att du gjort mindre av?
- Ältat, deppat, varit arg och grinig på skitsaker, o s v.
hur firade du nyårsafton?

- Nyårsafton mellan 2010 och 2011 firades på Marie Laveau med bland annat Andreas. Det var toppen. Nyårsafton mellan 11 och 12 firades hemma hos mig med hummer, ostron, räkor och vin, samt sent häng på Under bron. Bra skit!
blev du kär under 2011?
- Nej, det blev jag aldrig, länge under året trodde jag att jag aldrig skulle kunna bli kär igen, att jag inte hade några passionerade känslor kvar, bara rationella (SÅ DEPPIGT OM DET HADE VARIT SANT!) men nu ser det plötsligt betydligt bättre ut, typ.
bästa filmen?
- Play.
vad gjorde du på din födelsedag?
- Minns inte! Vad tusan gjorde jag? Inget särskilt tror jag.
hur skulle du beskriva din stil 2011?
- SNYGG MAN var målsättningen, hela året. Inte skön kille, busig grabb eller hipp snubbe, utan SNYGG MAN. Då och då lyckades jag känna mig just så, som en snygg (ni vet de få få gånger man känner sig snygg, den boosten!) man (så trött på män som försöker vara pojkar).
hur höll du dig från att bli galen?
- Mina vänner höll mig hyfsat förnuftig som vanligt, men sen gör ju frånvaron av extremt uppslitande bråk, emotionella konflikter och krigiska tårar också sitt till för att man ska känna sig ogalen.
vilken kändis/offentlig person beundrade du mest?
- Adele och Ali Esbati.
vilken politisk fråga gjorde dig upprörd?
- Typ alla. Men allt som rör integration och invandring gjorde mig extra rasande 2011 eftersom så många, inte bara sd-tokar, sa så mycket dumt (inte minst typ Birro, Neuding, Ulf Nilson och Axess-Johan Lundberg bidrog ju till ens framtida aneurysm).
vem saknade du?
- Mitt ex, min pappa och alla de vänner jag träffade alldeles för lite eller inte alls.
vem var den bästa nya personen du träffade?
- Svårt att välja en enda men jag tycker att några nya EXTRA välkomna personer som dök upp i olika former var Niklas Derouche, Annahita, Dalenius, Christin, Victor Bernhardtz, Daniel Swedin, Lisa Ekman, Anders Eriksson, Maria Georgieva, Erik Wiklund och Kristina Lindquist men jag är också övertygad om att jag glömmer att nämna ett par stycken. FÖRLÅT I SÅ FALL.

God fortsättning osv.

oomkullrunkeligt grundtillstånd?

Jag är hemma sjuk men är typ nästan snart frisk igen, i alla fall i morgon, det ordnar sig.

Har haft feber och typ sovit dygnet runt eller yrat framför datorn i sängen men nu börjar det gå över.

Tänker på massa saker men kan inte riktigt skriva om det på ett avslappnat sätt. Delar av det är mer för att jag helt enkelt inte har lust, delar för att det börjar kännas så löjligt, tjatigt, eller i alla fall just nu patetiskt. Pallar inte älta detta i dag.

Är på sätt och vis ganska arg. På "världen".

Men men.

Ibland tänker jag att det ändå inte spelar någon roll om, att känslorna ändå är kemi och att den kemin är ganska konstant med vissa variationer, men att man ändå alltid har sitt grundtillstånd man sitter fast i som kvicksand, som att det var medfött. Mitt grundtillstånd är alltså helt okej. Jag är ingen deprimerad person eller så, nej nej, jag fungerar väl. Men det tycks egentligen, över tid, påverkas ganska lite av vad som händer i mitt liv. Eller har jag fel nu? Lurar jag mig själv nu? Vet inte, men det känns som att ens accomplishments och civilstatus och relationer och händelserna man skapar och allt det där bara är fernissa, man mår liksom ungefär lika bra eller lika dåligt eller framför allt lika mitt emellan nästan hela tiden ändå? Förutom när katastrofer kommer. Men dem kan man inte undvika, de flesta av dem. Så de projekt man ska sträva efter i livet är de som leder till att man undviker en eller annan katatrof? Jaha. Ja, så kanske det är. Känns ju sådär eftersträvansvärt? Inte helt hundra kanske. Inte helt WOW! direkt.

Men men.

Nu ska jag kolla på teve, ta en ipren och vila lite. Ses sen.

Renegade priests and treacherous young witches

Det är så mycket upp och så mycket ner hela tiden samma lika på en gång. Jag har haft en underbart trevlig vecka och helg med god mat och gott vin och bra häng och fint folk och jag har köpt en ny dyr fin soffa, som kommer den 29 november, och jag har sett Contagion på bio och jag har liksom ätit på Bar Central och Kokyo och haft räk- och ostronorgie hemma hos mig. Och samtidigt finns en gnagande känsla som inte är riktigt bra, som inte lämnar mig, som skaver som fan.

Aja.

Gillar den här videon.



Det blir jävligt mörkt jävligt snabbt och såhär i början, när vintern inte ens börjat, så märker jag det ärligt talat inte så mycket. Det är i typ januari det börjar gnaga på en ordentligt. Man blir mer och mer utmattad. Man börjar leva hela dygn utan att se solljus. Usch, det där är tufft.

Aja.

Gillar den här gamla låtjäveln.



Jag är i ett väntande tillstånd och jag har befunnit mig i ett väntande tillstånd allt för länge.

Det stör skiten ur mig. Jag kan allt jag behöver för det jag gör, jag är verkligen skilled, jag behärskar det här - alltihopet - bättre än de flesta. Jag har allt jag behöver, lägenheten, kläderna, vännerna, teven, soffan, smaken, vinterskor och vinterjacka. Jag är utvecklad men har ändå potential. Jag är social men har integritet. Jag har trygghet. Men jag väntar ändå, väntar och väntar och väntar. Det är ju skit att det ska vara så. Ligga på sparlåga. Skumt.

Jag tänkte skriva ett sånt där Dear Me-brev till min inre 16-åring förut, för alla andra gör det, men jag pallar inte. Vad ska man skriva? Dear me, it gets worse. Dear me, det är mer underhåll än underhållning. Dear me, det viktigaste är att stå ut. Dear me, du kommer ändå tycka att det är okej. Trots att det inte är MER än okej. Dear me, det viktiga är att du kan nöja dig.

Äsch!!! Så deppigt ÄR det ju inte. Man är ju glad. Också. Oftast till och med. Det är bara att man inte ska lura nån jävla 16-åring att det kommer bli lätt eller är som svårast då. Det är svårast i alla åldrar, bara inte hela tiden, och det är därför det ändå funkar hyfsat.

Tre år sedan pappa dog idag

På min pappas begravning, vid kaffet efteråt, sa min mamma att pappa nog aldrig riktigt hade någon egen livsvilja från början och det är väldigt sant. Det var aldrig särskilt viktigt för honom och relationer, kanske framför allt till mig och min storebror de sista 30 åren, var det som gjorde att han tyckte livet ändå spelade roll. Men någon egen livsvilja. Nej, det tror jag aldrig han riktigt hade.

Men han var fin. Underbart fin, känslig och kärleksfull. Samtidigt ansvarslös, egocentrerad och neurotisk. Och en missbrukare i nästan varje dag under hela sitt liv.

I dag är det tre år sedan han dog, när jag fick ett samtal på jobbet och insåg att det var nu eller aldrig om jag ville träffa honom igen, så jag kastade mig på tåget och hamnade i Eskilstuna och fanns vid hans sida. Jag minns det så väl och jag saknar honom så mycket. Det är det enskilt hemskaste och mest svårbearbetade jag varit med om och det rör mig fortfarande regelbundet. Det är precis så hemskt som man tror att det ska vara när man tänker på att förlora en förälder, tycker jag.

Med den enda skillnaden att man överlever. Det hade jag inte trott innan. Men det gör man. Jag ville inte skriva nåt särskilt om det mer än att skriva nåt. Att jag inte glömmer vilken dag det är. Att det fortfarande spelar roll. Att man inte slutar älska någon bara för att de dör. Typ så.

Den här låten är sådär, men jag minns att han gillade den.


Såhär skrev jag för tre år sedan:
21 oktober.
22 oktober.
26 oktober.

Ryggjäveln

Jag måste sura lite här nu.

Jag sprang Hässelbyloppet i dag. Eller, jag sprang än sex av de tio kilometerna som loppet utgörs av. Vilket förstås är anledningen till att jag är förbannad, besviken, skitarg och självanklagande på ett sätt som jag knappt varit sedan jag spelade fotboll organiserat och förlorade viktiga matcher.

Det började ju så jävla bra. Jag laddade upp bra, värmde upp bra, solen sken och jag var inte för kallt klädd som jag befarade, jag kände mig fräsch och på rätt gott humör och sen kom starten. Jag började lite för fort, som man så lätt gör, man dras med, och tappade i relation till täten. Men jag kände ju ändå att jag sprang snabbt och var stark och lätt i benen. Så det var lugnt. Jag visste att det var ett bra tempo. Vid 5 kilometer hade jag mellantiden 24:06 och med den mellantiden skulle jag lätt klara mitt mål, under 50 minuter, och kanske till och med landa på 47-nånting. Men så plötsligt, högg det till i ryggen som av en kniv, eller som att någon klippt av ett snöre som allt hängde på, och jag var tvungen att stanna mitt i steget. Det gick liksom inte att fortsätta. Och det gör mig så jävla förbannad. Och jag kan inte göra något åt det.

Dels för loppet som sådant. Men också för att den stora anledningen till att jag alls började träna var att jag hade så jävla ont i ryggen. Hela tiden, varje natt, varje dag, jag smörjde in mig med skit och åt värktabletter och försökte stretcha och fan vet allt. Självklart var det effekten av ett extremt stillasittande arbete, allmän lathet och klena ryggmuskler. Det hade en kiropraktor förklarat för mig och jag hade ingen anledning att tvivla. Så för ett år sedan började jag till slut träna. Mycket rygg. I februari i år började jag också tycka att löpning kändes som en kul grej att testa. Och jag gillade det direkt. Även om jag har fortsatt träna litet på gym också.

Mycket har hänt sedan dess, jag har gått ner nästan tio kilo och blivit smal igen - som jag alltid varit - i stället för att vara slapp och ha någon slags 30-års-sambokille-mage (jag var liksom aldrig nära att bli fet, bara sådär välståndsvästvärldsnöjd lite för många dagar i veckan) fylld med fredagsmysgodis och passivitet. Jag har fått mer muskler, armar, mage och rygg, utan att se bitig ut (det vill jag inte). Jag har fått ett jävla flås och springer med lätthet en mil, utan att förta mig på en timme och som bäst klockad på 54:20. I dag var jag på väg att göra det på under 50 minuter. Denna utveckling är ju toppen!

MEN då återstår alltså grundproblemet. Att jag fortfarande inte besegrat den förbannade jävla ryggjäveln. Den återkommer. Den ger inte upp, den ska jävlas, jag kunde knappt röra mig i somras vid tillfälle och la snabbt 3000 jag inte hade på en naprapat. Jag gör typ allt rätt, allt som jag ska, jag är aktiv, lätt i kroppen och anstränger mig för att sitta, lyfta, ligga och bete mig på ett hållbart sätt. Men den fortsätter jävlas. Det får mig att vilja slå sönder ölflaskor över någons huvud.

dance me through the panic, til I'm gathered safely in

Jag tycker om att läsa Svenska Dagbladets bostadsmagasin för att det är så vackra hem, underbara hus och lägenheter, fantastiska mattor, stolar, utsikter och balkonger. Men det förskjuter mitt perspektiv. Bara att få den där tidningen varje lördag gör att jag tror att folk har det så där. Att de flesta som det går bra för lever i sjumiljonerslägenheter på Brahegatan eller sextonmiljonersvillor i Stocksund. När jag slår ihop tidningen är jag tillbaka i verkligheten men det berättar nåt för mig, hur lätt det är att sluta sin värld och tappa sitt perspektiv, det tar en sekund, bokstavligen en sekund.

Det är lördag i Hökarängen och jag har ätit min frukost, en smörgås med leverpastej och en med två feta skivor prästost, jag har kollat på Nyhetsmorgon med Håkan Juholt och senare Percy Barnevik, jag har korrläst mina reportrars helgartiklar och jag ska snart börja transkribera en interjvu med Annie Lööf som jag gjorde i måndags och som ska publiceras i morgon. I morgon ska jag också springa Hässelbyloppet med målsättningen att nå under 50 minuter på en mil, hoppas det funkar men det är kallt och jag känner att jag skulle kunna bli förkyld när som helst.

I förrgår var det två år sedan jag slutade röka. Duktigt av mig. Snart är det tre år sedan min pappa dog. Snart, om någon månad, ett år sedan jag och min tjej gjorde slut. Jag läser ikapp lite i bloggen, dagboksmässigt, det är därför jag inser allt detta just nu.

Jag lyssnar på den här.

vaktavlösningen

Lyssnar mycket på den här. Har den på hjärnan hela tiden. Och sämre kunde det ju vara.


Bra saker just nu:
Community, Dexter, Boardwalk Empire och How to make it in America är samtliga tillbaka med nya säsonger. Jävligt bra ju.
+ andra roliga saker.

Dåliga saker:
Både det ena och det andra.
+ andra tråkiga saker.

update

Är sådär trött nu igen. Har sovit otroligt lite den senaste veckan. Tre till fem timmar per natt. Även helgen var sparsmakad på sömn. Men det är sånt som händer.

Är tillförordnad chefredaktör sedan igår och tre veckor framåt vilket såklart genererar en del extra jobb. Men det är kul.

Annars är det inte så mycket just nu. Jag ska springa Hässelbyloppet nästa helg, tanken är att jag ska springa en mil under 50 minuter. Jag tror jag kommer klara det om jag har lite flyt i början. Hoppas.

Förutom tröttheten och en massa annan skit är det ändå just nu, om vi bortser också från hur snabbt det blir mörkare, varje dag, och om vi låter världens förfall skjutas undan lite grann, och ignorerar den allmäna jaha-igheten, en rätt god tid.

Jag träffar mina vänner för lite dock. Trodde detta var ett typiskt problem när man hade partner men det är också ett typiskt problem när ens vänner har partner och alla dessutom jobbar mest hela tiden. Men men. Det är inte så dumt ändå, alltihop.

Men of a certain age bleeds

Fredagsfrågan!

Hej trogna vackra läsarskara. Jag är ledsen att det enbart blir enkäter nu men jag har inte riktigt fokus på längre texter och Quetzala har nu bett mig medverka i hennes superformat FREDAGSENKÄTEN. Och hur skulle jag kunna säga nej?

Vad åt du till frukost?
- Drack två muggar svart kaffe och åt två skivor danskt rågbröd med lättmargarin och tjocka skivor klosterost.

Vad har fått dig att skratta idag?
- Jag pratade med Jonny och han hade en utläggning om serviceyrken som fick det att låta om att han såg hela världen som sitt tjänstefolk, vilket var rasande roligt. Han tycker inte så, men han lät väldigt kul.

Vad har du på dig just nu?
- Blå textilsko från Baracuta, gulbrunrandiga strumpor från Marc by Marc Jacobs, mörkgrå byxor från COS, vita kalsonger från H&M, linne från en hemlig affär där jag handlar dem där de kostar 30 kronor och är snyggare än såna som kostar 250 kronor, vit skjorta från Nonno. Inget mer.

Hur ser resten av dagen ut?
- Ska skriva klart en inne- och utelista, redigera massa artiklar, planera lite inför han som jobbar i helgen, publicera och sprida några artiklar om ligger klara. Sen åka hem, ta en disconap (tupplur för att orka gå ut) innan jag öppnar en finöl (har snöat in på typ Duvel och PUNK IPA på senaste), och ser var kvällen tar mig.

Vad händer ikväll?
- Troligen blir det Jonas Indes bokrelease om inte vissa grejer kommer emellan och stör den planen. Därefter kanske Strands bardel? Sugen på rödvin i alla fall. Är väl hösten som är här antar jag?

Och på lördag?
- Boris & The Jeltsins har fest för sin nya skiva och sen spelar min vän Andreas med andra mer eller mindre bekanta på Reisen. Så det blir ju dit jag går dårå, i sällskap med bland annat Hannes och Kalle, gissar jag.

Och på söndag?
- Då har jag inga andra planer än att nyttja min tvättid och kolla på film. Gärna i sällskap.

Vad är det roligaste som hänt dig den här veckan?
- Oj. Vet inte? Kommer typ inte ihåg veckan som gått. Kanske att jag varit så duktig med att springa och träna? Måndag till torsdag tränade och sprang jag som fan, mycket duktig. Men roligast? Hur kul har man liksom i livet?

Och det absolut sämsta/tråkigaste?
- Att jag var så jävla irriterad igår. Minns inte ens varför.

Helgens tre bästa låtar?
- Hate it when you leave, Keith Richards.
- School Spirit, Kanye West.
- Matrosen, Boris & The Jeltsins.

Hur lyder dina senast tre inkomna sms?
"Det nya svarta = feber och snor"
"Hej, vi går nu till Sergels torg. Vi ska se lite i butiker. Men vi är här bara cirka två timmar till."
"Läääääääääg aaaaaaaaav!"

Vad dricker du i helgen?
- IPA, Ale, rött vin och kanske Vodka Tonic om jag spårar.

Bästa bakfylletips?
- Har inga. Blir alltid helt död om jag så dricker två öl. Tyvärr. Drick vatten? Ät salt? Ät varm mat? Allt det där. Men inget hjälper ju.

ÄNNU EN enkätjävel

Jag gör en enkät till, för att roa mig själv. Denna är stulen av Sidgwick.

Nämn något som gjorde dig glad igår: Tror inte nåt gjorde mig glad i går direkt.

Vad gjorde du kl 8 i morse? Satt på jobbet och jobbade.

Det sista du sa högt? I går? Oj, det var nog "hej då, vi hörs" till Kalle.

Vad är det för färg på din ytterdörr? Ljust träbrun/fanér-aktig.

Vad är det för väder hos dig just nu? Vill man vara snäll kan man kalla det sensommar, vill man vara realistisk kan man säga tidig höst. Lite ruggigt, men inte särskilt kallt eller så.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Nja, knappt, men man kan ju känna något väldigt stort vid ett första ögonkast utan att det går att klassa riktigt som kärlek.

Drömmer du mycket? Jag minns mina drömmar otroligt sällan, det är skittråkigt faktiskt. Sist jag kom ihåg en dröm var natten till i går, då drömde jag typ en sexdröm, vilket var anmärkningsvärt för att det händer EXTREMT sällan.

Mardrömmar? Nästan aldrig det heller. Men jag vaknar uppjagad och liksom på språng ibland. Men aldrig rädd eller så, typ.

Favoritlåt just nu? Sweet Soul Dream med World Party.

Vad gör dig glad just nu? Vackra snälla mänskor som är på riktigt. Och folk som gör så man skrattar.

Höger- eller vänsterhänt: Höger!

Favoritgodis: Glass! Älskar glass. Och ja, det räknas som godis. Jag har dock slutat äta godis!

Musik just nu: Kollar på Idol så det är massa skit de sjunger där typ.

Vilka är viktigast för dig: Alltså, mina närmaste vänner och min familj, svårt att specificera det tydligare än så.

Stjärntecken: Oxe.

Vad vill du jobba med? Tänkte bli statsminister men har lite för mycket skit i garderoben så jag tror det krävs att jag gör revolution och blir diktator för med en fri press är jag bränd.

Stökigt eller välstädat? Tycker om att ha välstädat men är också lat som fan så det brukar bli mitt emellan.

Anser du att du är stark? Ja. Jag är oknäckbar ur längre perspektiv. Överlever vad som helst.

Om du fick åka var du ville, vart skulle du åka? Vill gärna åka till Galicien just nu.

Vad längtar du mest efter just nu? Att det ska ta fart.

jag, idag.

Formulär ju

Jag är på jobbet och sitter och äter min lunch, en kycklingpastasallad som är ok, varken mer eller mindre. Snor denna grej nedan av min största idol på internet.

BRUKAR DU KOMMA I TID:

Ja. Jag är extremt bra på att komma i tid, är oftare för tidig än något annat. Hatar att vara sen, hatar när andra är sena.

HAR DU BRA KONDITION:

Ja! Springer 2-4 gånger i veckan, röker inte längre, klarar en mil på 54:20.

NÄR BLEV DU FOTAD SENAST:

När min kollega Pascal fotade mig för att hånblogga om mig.

HUR KÄNNER DU DIG NU:

Mätt, trött, stressad, törstig och tom i själen.

VANLIGASTE FÄRG PÅ DINA KLÄDER:

Blå i olika nyanser.

KAN DU LAGA MAT:

Ja! Men inte så bra som jag skulle vilja. Gör dock grym korv stroganoff, köttfärssås, lasagne, kräftstjärtspasta, hemgjorda hamburgare med mera.

VAD PLUGGAR DU:

Inget för fan. Jag är vuxen ju.

BLIR DU BRA PÅ KORT:

I enstaka fall.

NÄR OCH VARFÖR GRÄT DU SENAST:

För nån månad sen kanske? Minns inte varför.

VAR DET PINSAMT ATT SVARA PÅ DET:

Nix.

HADE DU EN BRA KVÄLL IGÅR:

Verkligen inte, satt och mailade jobbmail och sen kunde jag inte sova.

DIN FAVORITDRYCK PÅ MORGONEN:

Svart bryggkaffe (Arvid Nordqvists Reco, klimatmärkt och rättvisemärkt och allt sånt, mörkrost).

ÄR DU NYTTIG:

Hyfsat! Äter väldigt lite socker, aldrig läsk, rör mig regelbundet, äter inte för mycket. Samtidigt unnar jag mig göttiga maträtter ofta, utan att kompromissa för nyttighets skull, och dricker massa öl och vin.

HAR DU NÅGONSIN HAFT NÅGOT JOBB:

Ja. Typ alltid.

ÄR DU BLYG:

Ja ibland.

VILKEN TID GICK DU UPP IDAG:

05:38.

VILKET TV-SPEL SPELADE DU SENAST?

Minns inte riktigt. Tror det var bowling till Xbox Kinect.

VILKET TV-SPEL ÄR DITT FAVORITSPEL?

Alla Fifaspel, Resident Evil, Prince of Persia, Virtua Tennis, GTA och en del andra.

HUR MYCKET KRÄVS FÖR ATT DU SKA BLI FULL?

Förr i tiden: Asmånga öl. Numera när jag aldrig sover och jobbar mycket och är gammal: Typ en öl?

HAR DU SPYTT OFFENTLIGT?

Ja.

JAG SOVER:

För lite och för dåligt since 1980.

VAD SA DU SENAST?

"Ja, den är helt okej." Fick frågan om min sallad var god.

VAR DU PÅ FESTIVAL I SOMRAS?

Näru.

VEM RINGER DU NÄR DU ÄR ARG/LEDSEN?:

Hmm, ingen. Jag grubblar.

VAD SKULLE DU BEHÖVA NU:

En solsemester med nån jag är kär i och massa gott vin, pengar och typ goda skaldjur.

HAR DU SNYGGA SKOR:

Helt okej, blåa Baracutaskor i textil. Inte så dumma!

VAD VAR DET FÖRSTA DU SA I MORSE:

"Hej hej." till arbetskamraterna.

HAR DU SOVIT I DIN EGEN SÄNG INATT:

Ja.

HAR NÅGON ANNAN SOVIT I DIN SÄNG I NATT:

Nä.

HAR DU KÖRKORT:

Nej, men ångrar att jag inte tog det när jag var yngre. Vill kunna bila, flytta och åka till ställen.

ÄR DU ENSAM NU:

I det större perspektivet - ja. I det mindre - nä, sitter i köket på jobbet, massa folk i närheten.

VAD SER DU FRAM EMOT MEST DENNA VECKA?

Löning, restaurangbesök, barhäng på lördag, umgänge med människor.